Allmän motivering
Reformens centrala mål
Lagen om privata säkerhetstjänster () trädde
i kraft den 1 oktober 2002 (FvUB 24/2001 rd).
Genom lagen upphävdes lagen om bevakningsföretag
från 1983 och före det reglerades bevakningsrörelseverksamheten
genom den förordning angående bevakningsrörelser som
utfärdades 1944.
Den gällande lagen om privata säkerhetstjänster
har visat sig innehållsmässigt lyckad och tillämpningen
har inte stött på stora problem. Men samhällsutvecklingen
har lett till att en totalrevidering nu är aktuell.
Det största problemet med den nuvarande regleringen är
att lagstiftningen i viss mån är splittrad och
oklar. Särskilt regleringen om ordningsvakter ingår
i flera olika lagar. Utskottet anser det motiverat att förtydliga
normeringen genom att i den nya lagen samla lagstiftningen om privata
säkerhetstjänster, bevakningsrörelser,
ordningsvakts- och säkerhetsskyddsverksamhet.
Utskottet anser det motiverat att förenhetliga befogenheterna
också för dem som arbetar inom den privata säkerhetsbranschen
och att klarlägga lagstiftningen i detta avseende. På grund
av olikheterna i väktarnas och ordningsvakternas uppgifter
finns det dock inget behov av att fullständigt förenhetliga
lagstiftningen och detta kan inte heller enligt propositionen anses
vara möjligt.
Vidare välkomnar utskottet att utveckling av samarbetet
mellan den privata säkerhetsbranschen och polisen även
har varit ett av målen för lagberedningsprojektet.
För att uppnå detta mål föreslås
bl.a. att polisinrättningarna ges möjlighet att
ingå avtal med innehavare av näringstillstånd
för säkerhetsbranschen i avsikt att anlita deras
anställda i uppgifter enligt lagen om behandlingen av personer
i förvar hos polisen (841/2006).
Ett särskilt viktigt mål är enligt
utskottets uppfattning att utveckla utbildningen och inspektionen
inom den privata säkerhetsbranschen. Därför
föreslås det i propositionen ändringar
i branschens utbildningssystem. Det föreslås också att
tillsynen utvecklas bl.a. så att en ansenlig del av ordningsvaktsverksamheten genom
lag blir tillståndspliktig näring.
Privata väktare och fjärrövervakning
Grundlagsutskottet bedömer i sitt utlåtande
separat bedömt bestämmelserna om att en privatanställd
väktare under vissa omständigheter kan sköta
väktaruppgifter i en förvaringslokal utan att
myndigheterna direkt styr eller har tillsyn över verksamheten,
under förutsättning att polisinrättenen övervakar
förvaringslokalen genom fjärrövervakning.
Grundlagsutskottet har tidigare konstaterat att med tanke på de
stora säkerhetsriskerna ska en frihetsberövad
inte kunna låsas in i en förvaringslokal som enbart övervakas
genom fjärrövervakning (GrUU 21/2006
rd).
Den föreslagna regleringen innebär att den privata
väktaren har en mer självständig roll jämfört
med när huvudregeln tillämpas. Fjärrövervakningen
kan dock inte helt ersätta den direkta styrning och tillsyn
som myndigheterna står för. Grundlagsutskottet
fäster uppmärksamhet vid att polisen enligt lagen
om behandling av berusade ()
kan föra en berusad till en tillnyktringsstation eller
en annan vårdplats i stället för till
polisens förvaringslokal. Dessa platser kan vara privata. Även
om hållandet i förvar i polisens slutna förvaringslokal inte
helt kan jämföras med till exempel verksamheten
på en tillnyktringsstation, kan väktaruppgifter
under vissa förutsättningar i fall som dessa anförtros
också privata väktare, anser grundlagsutskottet.
Det mest väsentliga med avseende på säkerheten
för den som tagits i förvar är att det
i förvaringslokalen finns en person som kan och som omedelbart
måste reagera till exempel på förändringar
i personens hälsotillstånd eller andra farliga
situationer. Därigenom accentueras vikten av den utbildning
för uppgiften som avses i 6 § 3 mom.
2 punkten i lagförslaget. Grundlagsutskottet betonar i
detta sammanhang också att ett arrangemang av detta slag
endast får vara tillfälligt på det sätt
som sägs ovan och att det endast får tillgripas
i undantagsfall. Arrangemanget kan inte heller på basis
av den föreslagna regleringen vara fortgående.
Förvaltningsutskottet vill betona arrangemangets exceptionella
karaktär och att det måste kontrolleras att fjärrövervakningen
fungerar och är heltäckande samt att den utbildning
som ges privata väktare är ändamålsenlig
med hänsyn till de farliga situationer som kan uppkomma
i förvaringslokalen. Dessutom hänvisar förvaltningsutskottet
till vad som uttalas i detaljmotiven.
Näringsfrihet
Förvaltningsutskottet konstaterar att enligt gällande
lagstiftning är bevakningsverksamhet en tillståndspliktig
näring. Vid granskningen av hur denna tillståndsplikt
förhåller sig till grundlagens 18 § 1
mom. om näringsfrihet har grundlagsutskottet ansett att
viktiga och starka samhälleliga intressen talar för
begränsningar av näringsfriheten i form av obligatoriskt
tillstånd. Det har enligt utskottets mening varigt nödvändigt
att dessa intressen beaktas tillräckligt och sakenligt.
Grundlagsutskottet har inte heller ansett det problematiskt att
det är beroende av myndigheternas prövning om
ett bevakningsföretag kan beviljas tillstånd eller
inte. I den här bedömningen har hänsyn
tagits till bevakningsverksamhetens karaktär av en i 124 § grundlagen
avsedd offentlig förvaltningsuppgift och i synnerhet den
därtill anknytande rätten att bruka maktmedel
(GrUU 28/2001 rd).
I propositionen föreslås det att bestämmelserna
om tillstånd utvidgas så att tillståndsplikten utöver
bevakningsrörelse och ordningsvaktsuppgifter enligt lagen
om ordningsvakter också ska gälla annan ordningsvaktsverksamhet
som utövas i förvärvssyfte (24 § i
lagförslag 1) och säkerhetsskyddande verksamhet
som omfattar säkerhetsskyddsuppgifter som kräver
godkännande (60 § i lagförslag 1). Ordningsvaktsverksamhet
vid sådana allmänna sammankomster och offentliga
tillställningar som avses i lagen om sammankomster ()
lämnas också i fortsättningen utanför
tillståndsplikten.
De föreslagna bestämmelserna om näringstillstånd
för säkerhetsbranschen motsvarar i huvudsak de
gällande bestämmelserna om auktorisation av bevakningsföretag.
Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att motsvarande
starka och viktiga samhällsintressen talar för
en utvidgning av tillståndsplikten inom ordningsvaktsverksamhet.
Den prövning som anknyter till beviljande av tillstånd
kan anses motiverad utifrån det som sagts ovan men också med
hänsyn till att också organiserade kriminella
sammanslutningar typiskt försöker ta sig in i
branschen.
Till skillnad från bevakningsverksamhet och ordningsvaktsverksamhet är
säkerhetsskyddande verksamhet inte förknippad
med skötsel av en offentlig förvaltningsuppgift.
Säkerhetsskyddande verksamhet är inte heller i
nämnvärd utsträckning förknippad
med rätt att använda maktmedel. I propositionsmotiven
nämns dock vägande samhälleliga grunder
också till denna del (s. 115). Dessa skäl anknyter
särskilt till att de konfidentiella uppgifterna har ökat
och till det tekniska genomförandet av övervakningsapparatur
och lås för fastigheter. Grundlagsutskottet ser
det i sitt utlåtande som motiverat beviljande av tillstånd
till denna del grundar sig på bunden prövning
(71 § 3 mom. i lagförslag 1).
Sammanfattning
Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs
och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen,
men med de ställningstaganden och ändringsförslag
som framgår av detta betänkande.
Detaljmotivering
1. Lag om privata säkerhetstjänster
1 kap. Allmänna bestämmelser
2 §. Definitioner.
Definitionen av säkerhetsskyddsuppgift som kräver
godkännande i 15 punkten i lagförslaget avviker
från den nuvarande definitionen. Enligt propositionen avses
med säkerhetsskyddsuppgift planering, installering, reparation
eller ändring av konstruktionsmässigt skydd och
elektroniska övervakningssystem samt planering av andra
säkerhetsarrangemang, I propositionens detaljmotiv konstateras
att elinstallationsuppgifter som kabeldragning inte är en
säkerhetsskyddsuppgift som kräver godkännande
På grund av det som framkommit vid utfrågningen
av sakkunniga föreslår förvaltningsutskottet
följande lydelse för 1 kap. 2 § 15 mom.:
"15) säkerhetsskyddsuppgift som kräver godkännande
installation, reparation eller ändring av elektroniska
och mekaniska låssystem samt av inbrottslarmsystem och
passagekontrollsystem, med undantag för anslutande
kabeldragning,"
2 kap. Bevakningsrörelse
5 §. Förhållande till myndigheternas
verksamhet.
Enligt 9 § 1 mom. i den gällande lagen om privata
säkerhetstjänster får ett bevakningsföretag
får inte ta emot uppdrag som innebär förbindelse
att upprätthålla allmän ordning och säkerhet.
En sådan bestämmelse ingår inte längre
i förslaget till ny lag.
Vid granskningen av den gällande lagen ansåg
grundlagsutskottet att bestämmelsen i 9 § 1 mom.
stärker kravet på att bevakningsverksamhet inte
får sammanfalla med polisens uppgift att upprätthålla
allmän ordning och säkerhet (GrUU 28/2001
rd). Grundlagsutskottet anser att en sådan bestämmelse
fortfarande är befogad, och därför föreslår
förvaltningsutskottet att början av 5 § 1
mom. kompletteras med en ny mening enligt följande:
"Uppdrag som innebär förbindelse
att upprätthålla allmän ordning och säkerhet
ingår får inte tas emot i bevakningsrörelse."
8 §. Händelserapport.
En väktare med stöd av 8 § i
lagförslag 1 och en ordningsvakt med stöd av 33 § i
lagförslag 1 som i samband med bevakningsuppgifter observerar
ett händelseförlopp som föranleder ett
gripande eller användning av maktmedel ska avfatta en skriftlig
redogörelse för händelseförloppet,
dvs. en händelserapport. I händelserapporten
får väktaren förutom iakttagelser och åtgärder även
registrera efternamn, förnamn, personbeteckningar och adressuppgifter
för de personer som har varit föremål
för åtgärderna. Innehavare av näringstillstånd
för säkerhetsbranschen ska bevara sina händelserapporter
i två år från utgången av det
kalenderår då de skrevs, varefter de får
förstöras.
Händelserapporterna bildar ett personuppgiftsregister.
Därför har grundlagsutskottet granskat regleringen
med avseende på skyddet för privatlivet och för
personuppgifter som tryggas i 10 § 1 mom. i grundlagen.
Efter den obligatoriska lagringstiden för personuppgifter
på två år är den fortsatta lagringstiden
enligt den föreslagna bestämmelsen i praktiken
helt öppen och beroende av näringsidkarens prövning.
I propositionsmotiven (s. 5) konstateras att det till skillnad från
den gällande lagen inte heller finns någon ovillkorlig
plikt att förstöra händelserapporterna
efter bevaringstidens utgång, utan de kan även
bevaras en längre tid t.ex. när inga personuppgifter
har antecknats i dem.
Grundlagsutskottet ser inget hinder för att händelserapporter
som inte innehåller personuppgifter lagras också längre än
den lagstadgade lagringstiden. I fråga om händelserapporter som
innehåller personuppgifter strider bestämmelsen
däremot klart mot 10 § 1 mom. i grundlagen. Det
finns helt klart inga godtagbara grunder för att varaktigt
lagra dessa uppgifter. Därför måste 8 § 2
mom. och 33 § 2 mom. i lagförslag 1 ändras
så att den längsta möjliga lagringstiden
för händelserapporter som innehåller
personuppgifter klart framgår av bestämmelserna. Dessa ändringar är
en förutsättning för att lagförslaget
ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
För att väga in det som grundlagsutskottet
säger i sitt utlåtande föreslår
förvaltningsutskottet att första meningen i 8 § 2
mom. godkänns med följande lydelse:
"Innehavare av näringstillstånd
för säkerhetsbranschen ska bevara sina händelserapporter
i två år från utgången av det
kalenderår då de skrevs, varefter de händelserapporter
som innehåller personuppgifter ska förstöras
utan dröjsmål och senast inom en månad."
9 §. Tystnadsplikt.
Utskottet anser att dimensionen för tystnadsplikten
i fråga om säkerhetsarrangemangen i 9 § 1
mom. i lagförslag 1 förblir något oklar.
I propositionen definieras dessa arrangemang som "sekretessbelagda
säkerhetsarrangemang". Förvaltningsutskottet
tillstyrker att säkerhetsarrangemangen definieras så att
det handlar om säkerhetsarrangemang som en uppdragspart,
arbetsgivaren, innehavare av ett tjänstgöringsområde
eller arrangör av en tillställning "håller
hemliga eller som är sekretessbelagda".
Dessutom konstaterar förvaltningsutskottet att förteckningen
i 9 § 1 mom. över de parter vars säkerhetsarrangemang,
affärs- eller yrkeshemligheter och till privatlivet hörande
faktorer skyddas genom bestämmelsen är onödigt
omfattande med beaktande av att bevakningsrörelsen inte
känner till begreppet tjänstgöringsområde och
att inom bevakningsrörelsen är en eventuell arrangör
av en tillställning i praktiken också en uppdragspart.
Därför kan innehavare av ett tjänstgöringsområde
och arrangör av en tillställning som termer betraktas
om obehövliga i sammanhanget.
Förvaltningsutskottet föreslår att
9 § 1 mom. godkänns med följande lydelse:
De som utövar verksamhet som kräver näringstillstånd
för säkerhetsbranschen, ansvariga föreståndare
och väktare får inte obehörigen röja
eller till nytta för sig själv eller någon
annan eller i syfte att skada någon annan utnyttja det
som de i sin bevakningsuppgift har fått veta om (utesl.) säkerhetsarrangemang,
affärs- eller yrkeshemligheter eller omständigheter
som hör till privatlivet, och som en uppdragspart eller
en arbetsgivare håller hemliga eller som är
sekretessbelagda."
10 §. Godkännande som väktare.
Utskottet föreslår i 10 § 1 mom.
2 punkten en teknisk justering som inte påverkar sakinnehållet.
Enligt 10 § 4 mom. är ett godkännande
som väktare i kraft i fem år. Ett godkännande
som ordningsvakt är enligt lagförslagets 35 § 4
mom. i kraft högst fem år. Ett godkännande
som utförare av säkerhetsskyddsuppgifter är
enligt lagförslagets 61 § 3 mom. i kraft högst
fem år. Giltighetstiden för att godkännas
som väktare är således fast medan det
i fråga om ordningsvakt och utförare av säkerhetsskyddsuppgifter
handlar om maximitider.
Förvaltningsutskottet föreslår att
10 § 4 mom. godkänns med följande lydelse:
"Ett godkännande som väktare är
i kraft i högst fem år. Det är
dock i kraft högst tills väktaren fyller 68 år."
12 §. Godkännande som tillfällig
väktare.
Utskottet föreslår att uttrycket "om
han eller hon har övergått i anställning
hos ett bevakningsföretag" i 12 § 2 mom. ändras
till "om han eller hon har övergått i
anställning hos en innehavare av näringstillstånd
för säkerhetsbranschen". Ändringen
behövs för att propositionen inte innehåller
begreppet bevakningsföretag.
14 §. Väktarkort.
En väktare ska med stöd av 14 § 2
mom. i lagförslaget ansöka om en dubblett av väktarkortet
utan dröjsmål hos polisinrättningen i
sin hemkommun, om väktaren med godkänt resultat
har genomgått utbildning enligt 18 § 2 mom. eller
hunden med väktaren som förare har godkänts
i den i 21 § 2 mom. avsedda lydnadskontrollen och detta
inte har antecknats på väktarkortet.
Förvaltningsutskottet föreslår att
omnämndandet av utbildning enligt 21 § 2 mom.
i den finska versionen stryks; det behövs inte eftersom
syftet är att hänvisa till lydnadskontroll enligt
21 §, som nämns separat i lagrummet.
22 §. Användning av väktares dräkt.
Med stöd av 22 § 3 mom. i lagförslaget
får väktares dräkt användas
endast av en väktare i bevakningsuppgifter. Vid utfrågningen
av sakkunniga har det ansetts att användning av väktares
och ordningsvakts dräkt bör tillåtas
bland annat vid försäljning eller presentation
av tjänster, som representant för rörelsen
exempelvis vid gratulationsbesök samt vid teaterföreställningar
och teve- och filminspelningar. Därför föreslår
utskottet att 1 kap. 22 § 3 mom. får
följande lydelse:
"Väktares dräkt får användas
endast av en väktare i bevakningsuppgifter. Genom beslut
av en ansvarig föreståndare får den som
godkänts som väktare och som är anställd
hos en innehavare av näringstillstånd för
säkerhetsbranschen dock använda väktares
dräkt också i andra sammanhang som representant
för innehavaren och andra personer använda dräkten
i teaterföreställningar och andra motsvarande
föreställningar. Dräkten ska hanteras
så att klädesplagg som hör till den inte kommer
i händerna på obehöriga."
3 kap. Ordningsvaktsverksamhet
26 §. Rätt att utse ordningsvakter.
I fråga om 26 § 1 mom. i lagförslaget
konstaterar utskottet att bestämmelsens inledande stycke
kan leda till en felaktig tolkning om att alla parter som nämns i
bestämmelsen har samma rätt att utse ordningsvakter
på de platser som förtecknas i momentets underpunkter.
Utskottet föreslår för tydlighetens skull
att 26 § 1 mom. i lagförslag 1 får följande
lydelse:
"Ordningsvakter får utses av
1) arrangörer av allmän sammankomster eller
offentliga tillställningar för en allmän
sammankomst eller offentlig tillställning som avses i lagen
om sammankomster (530/1999),
2) arrangörer av privat tillställningar för en
privat tillställning,
3) dem som driver en campingplats för en campingplats
som avses i lagen om friluftsliv (606/1973),
4) befälhavare på ett fartyg för
ett i 15 kap. i sjölagen (674/1994) avsett fartyg som
befordrar passagerare,
5) utövare av inkvarteringsverksamhet eller
förplägnadsverksamhet för en inkvarteringsrörelse
eller förplägnadsrörelse som avses i
lagen om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet
(308/2006), och
6) universitet eller yrkeshögskolor för
ett i universitetslagen (558/2009) avsett universitets
eller en i yrkeshögskolelagen (932/2014)
avsedd yrkeshögskolas verksamhetsställe.
I utskottets förslag till 6 punkt i 26 § 1
mom. ingår också en hänvisning till den
nya yrkeshögskolelagen (927/2014) som trädde
i kraft i början av innevarande år.
28 §. Rätt att utse ordningsvakter som ska
bistå polisen eller gränsbevakningsväsendet.
På grund av de ändringar som förvaltningsutskottet föreslår
i 26 § 1 mom. ovan är det konsekvent att också ändra
28 § 1 mom. om att utse ordningsvakter som ska bistå polisen
eller gränsbevakningsväsendet i lagförslag
1 enligt följande:
"Om det inte är ändamålsenligt
att upprätthålla ordning och säkerhet
på något annat sätt och upprätthållandet
av ordning och säkerhet kräver det av grundad anledning,
kan polisinrättningen på den ort där
ett område eller en plats finns eller från vilken
ett trafikmedel avgår (utesl.) bevilja tillstånd
att utse ordningsvakter som ska bistå polisen eller gränsbevakningsväsendet
1) vid verksamhetsställe inom hälso- och sjukvården,
med undantag för skolhem och barnskyddsanstalter, på ansökan
av den som innehar verksamhetsstället,
2) vid Folkpensionsanstaltens verksamhetsställen på ansökan
av Folkpensionsanstalten,
3) vid arbets- och näringsbyråer på ansökan
av arbets- och näringsbyrån,
4) i köpcentrum på ansökan
av köpcentrumets innehavare,
5) vid trafikstationer på ansökan av
trafikstationens innehavare,
6) i hamnar på ansökan av hamnens innehavare,
7) på flygplatser på ansökan
av flygplatsens innehavare, eller
8) i kollektiva trafikmedel på ansökan
av den som innehar trafikmedlet."
33 §. Händelserapport.
Med hänvisning till det som uttalas i detaljmotiven
till 8 § ovan föreslår förvaltningsutskottet
att 33 § 2 mom. för beaktande av grundlagsutskottets
utlåtande ska godkännas med följande
lydelse:
"Innehavare av näringstillstånd
för säkerhetsbranschen, andra som förmedlar
ordningsvakter och tillhandahåller ordningsvaktstjänster
samt ordningsvakternas arbetsgivare ska bevara sina händelserapporter
i två år från utgången av det
kalenderår då de skrevs, varefter de händelserapporter
som innehåller personuppgifter ska förstöras
utan dröjsmål och senast inom en månad.
Rapporterna ska förvaras ordnade på ett sådant
sätt att rapporterna för varje uppdrag kan tas
fram utan dröjsmål. Om uppgifterna lagras med hjälp
av automatisk databehandling, ska de uppgifter som behövs
för tillsynen finnas att tillgå i klartext."
Utskottet föreslår nedan i 45 § 2
mom. samma frigivningsrätt för ordningsvakter
som för väktare enligt 16 § 2 mom. i
propositionen. Om en väktare friger en person som han eller
hon har gripit, ska en händelserapport med stöd
av 8 § 3 mom. utan dröjsmål
lämnas till polisinrättningen på den
ort där brottet begicks. Förvaltningsutskottet
förslår på motsvarande sätt
att 33 § 3 mom. ska kompletteras med en ny mening: "Om
ordningsvakten i enlighet med 45 § 2 mom. friger
en person som han eller hon har gripit, ska en händelserapport
utan dröjsmål lämnas till polisinrättningen
på den ort där brottet begicks."
34 §. Tystnadsplikt.
Med anledning av de ändringar som förvaltningsutskottet
föreslår ovan i 9 § 1 mom. behövs
motsvarande ändring också i lagförslagets
34 § 1 mom. om tystnadsplikt inom ordningsvaktsverksamhet
enligt följande:
Den som utövar verksamhet som kräver näringstillstånd
för säkerhetsbranschen, ansvariga föreståndare
och ordningsvakter får inte obehörigen röja
eller till nytta för sig själv eller någon
annan eller i syfte att skada någon annan utnyttja det
som de i sin ordningsövervakningsuppgift har fått
veta om (utesl.) säkerhetsarrangemang, affärs-
eller yrkeshemligheter eller omständigheter som hör
till privatlivet, och som en uppdragspart, arbetsgivare, innehavare
av ett tjänstgöringsområde eller arrangör
av en tillställning håller hemliga eller som är
sekretessbelagda.
42 §. Avlägsnande och gripande.
Lagförslagets 42 § 1 mom. gäller
ordningsvakters rätt att avlägsna personer från
tjänstgöringsområdet. Bestämmelsen
motsvarar i huvudsak det gällande 7 § 1 mom. i
lagen om ordningsvakter. Punkt 4 i nämnda moment är
dock ny. I punkten sägs att en ordningsvakt kan avlägsna
en person som uppenbart obehörigen vistas på området.
Bestämmelsen är enligt grundlagsutskottet löst
formulerad, i synnerhet om man tar hänsyn till att en privat
ordningsvakt därigenom ges befogenhet att i betydande grad
göra intrång i individens grundläggande
rättigheter. Den lösa formuleringen blir än
mer problematisk genom att ordningsvakten med stöd av 2
mom. i paragrafen också har rätt att under vissa
omständigheter gripa personen.
Utifrån propositionsmotiven (s. 60) syftar bestämmelsen
till att ge ordningsvakter i t.ex. köpcentra rätt
att från områden som hör till tjänstgöringsområdet
och är stängda för allmänheten
avlägsna personer som obehörigen vistas där.
En på så sätt avgränsad rätt
att avlägsna någon är enligt grundlagsutskottets
mening inte problematisk. För att lagförslag 1
ska kunna godkännas i vanlig lagstiftningsordning är
det därför enligt grundlagsutskottets utlåtande
nödvändigt att precisera bestämmelsen
till exempel genom att foga in ett villkor om att den gäller
för ett område som är stängt
för allmänheten.
För att beakta grundlagsutskottets utlåtande föreslår
förvaltningsutskottet att 42 § 1 mom. 4 punkten ändras
så att ordningsvakten har rätt att avlägsna
en sådan person från ett bevakningsområde
som uppenbart inte har rätt att vistas på den
del av området dit allmänheten inte äger
tillträde.
45 §. Gripande av brottsmisstänkta.
Med stöd av 45 § 2 mom. ska en gripen person
utan dröjsmål överlämnas till
polisen. I utfrågningen av sakkunniga har det framhållits
att rätten att frige gripna personer också bör
gälla ordningsvakter utöver väktare.
Utgångspunkten i beredningen av propositionen har enligt
erhållen utredning härvid varit att i praktiken
har polisens långa väntetider gällt främst
personer som gripits för snatteri i butiker, och dessa
gripanden har främst utförts av väktare.
Utskottet anser att på grund av variationsrikedomen i de
praktiska situationerna är det befogat att regleringen
också omfattar ordningsvakter.
Förvaltningsutskottet föreslår på grundval
av utfrågningen av sakkunniga att 45 § 2 mom.
godkänns med följande lydelse:
"Den gripne ska utan dröjsmål överlämnas
till polisen. Om det inte är möjligt att överlämna
den gripne till polisen inom skälig tid, får ordningsvakten
dock med en polismans och den gripnes samtycke avstå från
att överlämna den gripne till polisen och utan
dröjsmål frige honom eller henne, om brottet kan
leda endast till böter och om den gripnes identitet är känd
eller den gripne går med på att lämna
ordningsvakten de uppgifter som behövs för att
utreda den gripnes identitet."
4 kap. Utbildare i användning av maktmedel och vapen
samt utbildare av ordningsvakter
54 §. Godkännande som utbildare i användning av
maktmedel.
Det föreslås bli föreskrivet om förnyande
av godkännande som utbildare i användning av maktmedel
och vapen samt utbildare av ordningsvakter i 54 § 3 mom.,
56 § 3 mom. och i 58 § 3 mom. i lagförslag
1. I samtliga nämnda moment om att godkänna förnyande hänvisas
till att sökanden fortfarande ska uppfylla kraven i 1 mom.
Bland de första momenten i paragraferna nämns
dock att sökanden ska ha slutfört den behöriga
utbildningen för utbildare mindre än sex månader
för ansökan om godkännande. Men utskottet
anser att ett sådant villkor inte kan ställas
upp för personer som förnyar godkännandet eftersom
formuleringen i så fall kunde tolkas så att den
grundläggande utbildningen alltid ska avläggas
på nytt innan godkännandet förnyas.
Förvaltningsutskottet menar att det räcker med
att ansökaren vid förnyandet fortfarande uppfyller
kraven på ålder och oförvitlighet eftersom
de andra kraven, det vill säga grundläggande utbildning,
ska ansökaren ha uppfyllt redan när godkännandet
ansöktes för första gången.
Därför föreslår förvaltningsutskottet
att 54 § 3 mom. ska ändras så att Polisstyrelsen
på ansökan kan förnya godkännandet
av en utbildare i användning av maktmedel för
högst fem år, om sökanden fortfarande
uppfyller kraven i 1 mom. 1 och 3 punkt.
56 §. Godkännande som skytteinstruktör
Med hänvisning till detaljmotiven till 54 § ovan
föreslår förvaltningsutskottet att 56 § 3
mom. ska ändras så att Polisstyrelsen på ansökan
kan förnya godkännandet av en skytteinstruktör
för högst fem år, om sökanden
fortfarande uppfyller kraven i 1 mom. 1 och 4 punkten.
58 §. Godkännande som utbildare av ordningsvakter.
Förvaltningsutskottet föreslår en
omformulering av 58 § mom. om godkännande som
utbildare av ordningsvakter i överensstämmelse med
ordalydelsen i 54 § 1 mom. 2 punkt och 56 § 1
mom. Förvaltningsutskottet föreslår att
58 § 1 mom. 3 punkt får följande
lydelse:
3) med godkänt resultat har slutfört grundkursen
för utbildare av ordningsvakter mindre än sex
månader före ansökan om godkännande,
och
Dessutom föreslår förvaltningsutskottet
med hänvisning till detaljmotiven till 54 § ovan
att 58 § 3 mom. ska ändras så att
Polisstyrelsen på ansökan kan förnya
godkännandet av en utbildare av ordningsvakter för
högst fem år, om sökanden fortfarande
uppfyller kraven i 1 mom. 1 och 4 punkten.
5 kap. Säkerhetsskyddande verksamhet
67 §. Tystnadsplikt.
Förvaltningsutskottet har i anslutning till tystnadsplikten
ovan föreslagit ändring av 9 § 1 mom.
och 34 § 1 mom. För konsekvensens skull föreslår
utskottet att också 67 § 1 mom. ändras
i analogi med 34 § 1 mom. Dessutom anser utskottet att
tystnadsplikten inom säkerhetsskyddande verksamhet också bör
omfatta en ansvarig föreståndare hos en innehavare
av näringstillstånd för säkerhetsbranschen
på motsvarande sätt som det har föreslagits
i fråga om bevakningsföretag och ordningsvakter.
Utskottet föreslår att lagförslagets
67 § 1 mom. får följande lydelse:
Den som utövar säkerhetsskyddande verksamhet,
en ansvarig föreståndare hos en innehavare av
näringstillstånd för säkerhetsbranschen
eller en utförare av säkerhetsskyddsuppgifter
får inte obehörigen röja eller till nytta
för sig själv eller någon annan eller
i syfte att skada någon annan utnyttja det som de i sina
säkerhetsskyddsuppgifter har fått veta om (utesl.) säkerhetsarrangemang,
affärs- eller yrkeshemligheter eller omständigheter
som hör till privatlivet, och som en uppdragspart
eller arbetsgivare håller hemliga eller som är
sekretessbelagda."
6 kap. Näringstillstånd för säkerhetsbranschen
72 §. Ändringsanmälan.
Vid utfrågningen av sakkunniga har det framhållits
att ändringsanmälan enligt lagförslagets
72 § ska göras av innehavare av näringstillstånd
för säkerhetsbranschen till Polisstyrelsen också när
tillståndshavaren avser att fortsätta en verksamhet
som avbrutits. Förvaltningsutskottet anser ändringsförslaget
befogat med beaktande av att i annat fall skulle Polisstyrelsen
inte få kännedom om att en tillståndshavare
beslutar att fortsätta sin verksamhet som en gång
avbrutits. Därför föreslår förvaltningsutskottet
att 72 § 1 mom. ska kompletteras med en ny 4 punkt enligt
vilken en innehavare av näringstillstånd för
säkerhetsbranschen ska lämna en skriftlig anmäla
till Polisstyrelsen om fortsatt verksamhet som har avbrutits på längre
tid än en månad.
76 §. Den ansvariga föreståndarens
befogenheter.
Enligt 76 § 1 punkt i lagförslaget ska den ansvariga
föreståndaren separat för varje uppdrag
eller uppgiftsområde bestämma när skjutvapen,
gasspray eller teleskopbatong får bäras i bevakningsuppgifter.
Förvaltningsutskottet föreslår att den
ansvariga föreståndaren ska ges befogenheter att
besluta om bärande av samtliga maktmedelsredskap (ny 5
punkt i 76 §, 4 punkten i RP). Dessutom föreslår
utskottet med anledning av sitt förslag till ändring
i 22 § 3 mom. en ny 4 punkt i 76 § om att den
ansvariga föreståndaren beslutar om användning
av väktares dräkt utanför väktaruppdrag.
77 §. Godkännande som ansvarig föreståndare.
En innehavare av näringstillstånd för
säkerhetsbranschen ska enligt 74 § i lagförslaget
i sin tjänst ha en eller flera ansvariga föreståndare med
ett av Polisstyrelsen beviljat giltigt godkännande att
vara ansvarig föreståndare hos denna ansökare
av näringstillstånd för säkerhetsbranschen.
Ett av villkoren för att kunna godkännas som ansvarig
föreståndare är enligt 77 § 1
mom. att man med godkänt resultat har avlagt en sådan specialyrkesexamen
för säkerhetsvakt, eller motsvarande specialyrkesexamen,
enligt lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning () som
uppfyller de krav som föreskrivs genom förordning
av inrikesministeriet.
Med tanke på näringsfriheten påpekar
grundlagsutskottet i sitt utlåtande att den föreslagna bestämmelsen även
gäller säkerhetsskyddande verksamhet. Bestämmelsen
kan vara särskilt betydelsefull för näringsidkare
som inte har utomstående personal i sin tjänst.
Trots att det finns godtagbara grunder för bestämmelsen
kan den i praktiken i enstaka fall leda till att förutsättningarna
för näringsidkande försvåras
betydligt eller rent av omöjliggörs. Det är
inte helt oproblematiskt med hänsyn till grundlagens proportionalitetsbestämmelser.
Förvaltningsutskottet bör därför
enligt grundlagsutskottets utlåtande pröva möjligheten
att antingen slopa villkoret för små näringsidkare
som bedriver säkerhetsskyddande verksamhet eller alternativt
jämställa långvarig branscherfarenhet
med specialyrkesexamen för dessa näringsidkares
del.
Med anledning av grundlagsutskottets utlåtande föreslår
förvaltningsutskottet att 77 § ska kompletteras
med ett nytt 2 mom. varvid propositionens 2 mom. blir 3 mom., enligt
följande:
"Om en innehavare av näringstillstånd för
säkerhetsbranschen eller den som ansöker om tillstånd
utövar endast säkerhetsskyddande verksamhet som
omfattar säkerhetsskyddsuppgifter som kräver godkännande
och innehavaren eller den sökande i sin tjänst
permanent har färre än fem anställda,
kan också en person som uppfyller kraven i 1 mom. 1 och
3 punkten godkännas som ansvarig föreståndare,
om denne före ansökan om godkännande
som ansvarig föreståndare har utövat
säkerhetsskyddande verksamhet i minst tre år.
(Nytt 2 mom.)"
83 §. Tillämpning av annan lagstiftning.
Riksdagen har antagit lagen om säkerhetsskydd i statsrådet
enligt propositionen RP 77/2013 rd på grundval
av förvaltningsutskottets betänkande FvUB
26/2014 rd. Lagen som trädde i kraft
i början av 2015 påverkar 83 § i lagförslag
1 som föreskriver om relationen mellan verksamhet som kräver
näringstillstånd för säkerhetsbranschen och
vissa andra i lagen reglerade säkerhetsuppdrag. Förvaltningsutskottet
föreslår att 83 § 1 mom. 1 punkt
ska kompletteras med ett omnämnande om den nämnda
nya lagen om säkerhetsskydd i statsrådet.
7 kap. Tillsyn över privata säkerhetstjänster
85 §. Rätt att företa inspektioner
och få information.
Förvaltningsutskottet föreslår att
lagförslagets 85 § 3 mom. kompletteras med utbildare
i användningen av maktmedel och skytteinstruktörer
av vilka Polisstyrelsen och polisinrättningarna har rätt
att få de uppgifter som nämns i momentet. Utskottet
föreslår att 85 § 3 mom. får följande
lydelse:
"Trots att en sammanslutnings medlemmar, revisorer,
verkställande direktör, styrelsemedlemmar eller
arbetstagare är bundna av företagshemlighet har
Polisstyrelsen och polisinrättningarna rätt att av
väktare, ordningsvakter, dem som utser ordningsvakter,
anordnare av utbildning för ordningsvakter samt godkända utbildare
av ordningsvakter, utbildare i användningen av maktmedel
och skytteinstruktörer och godkända utförare
av säkerhetsskyddsuppgifter få för tillsynen behövlig
information om utförandet av väktar-, ordningsövervaknings-
och säkerhetsskyddsuppgifter, anordnandet av väktar-
och ordningsövervakningsutbildning och andra liknande
omständigheter."
10 kap. Särskilda bestämmelser
108 §. Utlåtanden.
I paragrafen föreslås bestämmelser
om att anordnare av vissa utbildningar har rätt att av
den lokala polisinrättningen få ett utlåtande
om lämpligheten hos en person som ansöker om att
bli antagen som elev eller anställd som lärare
vid utbildningen.
På grundval av proposition RP 57/2013 rd har riksdagen
antagit en ny säkerhetsutredningslag ()
enligt förvaltningsutskottets betänkande FvUB
16/2014 rd. Lagen gäller från början
av 2015.
Förvaltningsutskottet föreslår därför
att 108 § godkänns med följande lydelse:
"När en person ansöker om att
bli antagen som elev eller anställd som lärare
inom utbildning för ansvariga föreståndare,
utbildare i användningen av maktmedel, skytteinstruktörer,
väktare, utbildare av ordningsvakter eller ordningsvakter,
har utbildningsanordnaren rätt att begära
en begränsad säkerhetsutredning enligt säkerhetsutredningslagen
(726/2014 ) om sökanden."
Samtidigt föreslår utskottet att paragrafens
rubrik ändras till "Begränsad säkerhetsutredning".
110 §. Överklagande.
Förvaltningsutskottet föreslår att
lagförslagets 110 § kompletteras med ett nytt
3 mom. så att Polisstyrelsen har rätt att anföra
besvär över förvaltningsdomstolens beslut.
Motsvarande bestämmelse ingår i 118 § 4 mom.
i skjutvapenlagen.
111 §. Närmare bestämmelser.
Förvaltningsutskottet föreslår en
teknisk korrigering i 111 § 1 mom. 2 punkt genom att ordet "tjänstgöringsintyg" stryks.
Ändringen
behövs på grund av att det föreslagna
lagförslag 1 inte känner till det tjänstgöringsintyg
som avses i 30 § i den gällande lagen om privata
säkerhetstjänster.
Med anledning av det som yttrats vid utfrågningen av
sakkunniga föreslår förvaltningsutskottet
att 111 § 3 mom. ändras så att Polisstyrelsen
i stället för Polisyrkeshögskolan fastställer
vilket utbildningsmaterial som ska användas vid utbildningen
av ordningsvakter.
11 kap. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
114 §. Övergångsbestämmelser
om näringstillstånd för säkerhetsbranschen.
För att klargöra att en person som vid lagens
ikraftträdande verkar som ansvarig föreståndare
inte ska avkrävas utbildning i ny form för att
fortsätta i samma uppgift, föreslår utskottet
att 114 § 2 mom. ska godkännas med följande
lydelse:
"En person som har blivit godkänd som ansvarig
föreståndare för ett bevakningsföretag
som avses i 1 mom. före ikraftträdandet av denna
lag fortsätter i de fall som avses i 1 mom. utan separat
anmälan som ansvarig föreståndare hos
innehavaren av näringstillstånd för säkerhetsbranschen. Den
ansvariga föreståndaren behöver i så fall
inte genomgå den utbildning som avses i 77 § 1
mom. 2 punkten för att fortsätta i uppgiften."
2. Lag om ändring av lagen om behandlingen av personer
i förvar hos polisen
1 kap. Allmänna bestämmelser
5 §. Avtal om bistånd i väktaruppgifter.
Enligt paragrafens 1 mom. kan en polisinrättning avtala
med en innehavare av näringstillstånd för säkerhetsbranschen
om bistånd vid skötseln av väktaruppgifter.
Utskottet har ansett att avtal mellan en myndighet och en privat
part är problematiska med hänsyn till grundlagen,
till exempel om den befogenhet att använda maktmedel som
ges privata aktörer grundar sig på avtal (se t.ex. GrUU 55/2005
rd).
Enligt grundlagsutskottet är bestämmelsen
i 5 § 1 mom. dock inte problematisk i denna mening,
eftersom en privat väktares befogenheter enligt bestämmelsen
entydigt stöder sig på bestämmelser i
lag. Syftet med avtalet är att i enskilda fall slå fast
vilka väktare anställda hos en innehavare av näringstillstånd
för säkerhetsbranschen som kan sköta
de aktuella uppgifterna. Förvaltningsutskottet anser det
liksom grundlagsutskottet vara klart att en privat väktares
befogenheter enligt ett avtal inte kan vara vidare än de är
enligt lag.
6 §. Förordnande av en anställd
hos en innehavare av näringstillstånd för
säkerhetsbranschen till en väktaruppgift.
Enligt 5—7 § i lagförslaget kan en
väktare som är anställd hos en innehavare
av näringstillstånd för säkerhetsbranschen under
vissa förutsättningar sköta en väktaruppgift
i en förvaringslokal som hör till polisen. En polisinrättning
kan enligt 6 § 1 mom. förordna en person som är
anställd hos en innehavare av näringstillstånd
för säkerhetsbranschen att tillfälligt
sköta en väktaruppgift i en förvaringslokal,
om det på grund av förvaringslokalens läge eller
av att antalet personer som hålls i förvar inte är ändamålsenligt
att sköta uppgiften på något annat sätt.
Enligt 2 mom. ska en person som är anställd i
tjänsteförhållande vid polisinrättningen
och som svarar för styrningen av och tillsynen över
verksamheten i förvaringslokalen vara närvarande
i förvaringslokalen. Avvikande från detta kan
en eller flera privata väktare sköta väktaruppgifterna
utan att en person som är anställd i tjänsteförhållande
vid polisinrättningen är närvarande,
om det i förvaringslokalen inte finns andra frihetsberövade
personer än sådana som tagits i förvar
på grund av berusning. Polisinrättningen ska dock
då övervaka förvaringslokalen genom fjärrövervakning.
Förvaltningsutskottet konstaterar i likhet med grundlagsutskottet
att förslaget innebär en avsevärd förändring
jämfört med nuläget, eftersom det gäller
en uppgift som hittills skötts enbart av myndigheterna.
Enligt huvudregeln ansvarar alltid en person som är anställd
i tjänsteförhållande vid polisinrättningen
för styrningen av och tillsynen över verksamheten
i förvaringslokalen. Den privatanställda väktaren
bistår enligt 7 § 1 mom. polisen och
arbetar under dess direkta tillsyn och ledning. Väktaren är
skyldig att följa de order som polisen ger. Grundlagsutskottet konstaterar
i sitt utlåtande att dessa bestämmelser understryker
att myndigheten har det primära ansvaret. På motsvarande
sätt får en privatanställd väktare
en assisterande och kompletterande och därmed osjälvständig
roll i dessa sammanhang.
Av grundlagsutskottets utlåtande framgår att den
konstitutionella bedömningen också påverkas
av att arrangemanget endast är temporärt. En grundförutsättning är
att anlitandet av privata väktare är tillfälligt,
vilket understryks i propositionsmotiven (s. 102), där
det konstateras att utgångspunkten är att en polisinrättning
ska använda väktare eller polismän i
tjänsteförhållande för utförandet
av väktaruppgifter. Det ska därför inte
vara möjligt att fortgående anlita privata väktare,
utan endast i sådana undantagsfall som avses i propositionsmotiven.
En sådan avgränsning är, vid sidan av
uppgifternas osjälvständiga karaktär,
enligt grundlagsutskottet nödvändig för
att säkerställa att regleringen inte innebär
att polisverksamhet till någon del privatiseras. Därför är
det skäl att enligt grundlagsutskottets utlåtande
komplettera också 6 § 1 mom.
i lagförslag 2 med ett omnämnande av att det undantagsarrangemang
som avses i momentet endast kan tillämpas så länge
som det är nödvändigt för att
väktaruppgifterna ska kunna skötas korrekt. Med
tanke på kravet på ändamålsenlighet
i 124 § i grundlagen fäster grundlagsutskottet
i sitt utlåtande uppmärksamheten vid att det särskilt
i glesbebyggda områden kan vara motiverat att utnyttja
möjligheten till sådana tillfälliga arrangemang
som avses i lagförslaget, i synnerhet för att
säkerställa att polisens brådskande patrulluppdrag
kan skötas effektivt.
Med anledning av grundlagsutskottets utlåtande föreslår
förvaltningsutskottet en ny mening i slutet av 6 § 1
mom. enligt följande:
"Den som är anställd hos en
innehavare av näringstillstånd för säkerhetsbranschen
får anlitas för väktaruppgifter bara
så länge det är nödvändigt
för att bevakningsuppgifterna ska kunna skötas korrekt."
Med anledning av att den nya säkerhetsutredningslagen
har trätt i kraft föreslår förvaltningsutskottet
att 6 § 3 mom. i lagförslaget ska ändras så att
till väktare endast kan förordnas den som enligt
det register över säkerhetsutredningar som avses
i 48 § i säkerhetsutredningslagen ()
har en giltig säkerhetsutredning eller ett giltigt intyg över
säkerhetsutredning. Utskottet föreslår
att 6 § 3 mom. får följande lydelse:
Till väktare kan endast den förordnas (utesl.)
1) vars godkännande som väktare
enligt lagen om privata säkerhetstjänster (utesl.) är
i kraft,
2) som med godkänt resultat har genomgått
den utbildning som krävs för uppgiften (specialutbildning
för förvaringslokaler),
3) som enligt det register över säkerhetsutredningar
som avses i 48 § i säkerhetsutredningslagen (726/2014)
har en giltig säkerhetsutredning eller ett giltigt intyg över
säkerhetsutredning, och (ny 3 punkt)
4) som även i övrigt kan anses lämplig
för uppgiften.
7 §. Ställningen för en väktare
som är anställd hos en innehavare av näringstillstånd
för säkerhetsbranschen.
De uppgifter och behörigheter som tillkommer en privat
väktare motsvarar enligt 7 § 4 mom. i lagförslag
2 de uppgifter och behörigheter som tillkommer en väktare
i tjänsteförhållande. Bestämmelser
om dessa uppgifter finns framför allt i lagen om behandlingen
av personer i förvar hos polisen. Med hänsyn till skyddet
för privatlivet enligt 10 § 1 mom. i grundlagen
ser utskottet det som viktigt att en väktare som är
anställd hos en innehavare av näringstillstånd
för säkerhetsbranschen då hen bistår
polisen inte har tillgång till sådana polisiära datasystem
som avses i 2 kap. i lagen om behandling av personuppgifter i polisens
verksamhet eller till andra datasystem som skapats för myndigheters
syften. Det är motiverat att i lagen ta in en uttrycklig
bestämmelse om detta.
Förvaltningsutskottet föreslår att
7 § kompletteras med ett nytt 5 mom. enligt följande:
"En väktare som avses i denna paragraf har
inte användarrättigheter till polisens informationssystem
enligt 2 kap. i lagen om behandling av personuppgifter i polisens
verksamhet (761/2003) och inte heller till andra register
eller informationssystem som har upprättats för
myndighetsändamål. (Nytt 5 mom.)"
Lagförslag 3—15
Utskottet föreslår att lagförslag
3—15 godkänns utan ändringar.
Lagförslag 16 (Nytt)
Säkerhetsutredningslagen 726/2014
21 §. När får en begränsad
säkerhetsutredning av person göras.
På grund av de ändringar som föreslås
i 108 § i lagförslag 1 föreslår
utskottet av konsekvensskäl att 21 § 2 mom. 4
punkt i den nya säkerhetsutredningslagen (),
som inte ingår i propositionen och som trädde
i kraft i början av 2015, ändras enligt följande:
"4) har ansökt om kompetensbrev för
laddare eller sökt sig till utbildning för ansvarig
föreståndare, utbildare i användningen
av maktmedel, skytteinstruktör, väktare, utbildare
av ordningsvakter eller ordningsvakt eller utbildning för
säkerhetsskyddsuppgifter enligt lagen om privata säkerhetstjänster
( / )."