Motivering
Kommunekonomi och kommunalpolitik
De positiva nyckeltalen för kommunernas ekonomi 2002
härrörde dels från kommunala, dels från
statliga åtgärder. Det rådde jämvikt
i kommunekonomin 2002, vilket innebar att årsbidraget räckte
till för avskrivningarna på anläggningstillgångar.
Ungefär 40 kommuner hade negativt årsbidrag, medan
det enligt bokslutet för 2001 fanns 117 kommuner med negativt årsbidrag.
I en gemensam prognos bedömer kommunerna och staten att
kommunekonomin kommer att uppvisa ett underskott fr.o.m. 2003. I
motiven till en tilläggsbudget för 2003 (RP 7/2003 rd)
sägs att kommunernas finansiella läge kommer att
vara stramt hela ramperioden.
För att få en rättvisande bild av
kommunernas ekonomi måste man betrakta läget dels
med avseende på enskilda kommuners ekonomi, dels utifrån
varierande faktorer och i ett längre perspektiv än
bara ett budgetår. Även om en stor del av kommunerna
har fått balans i sin ekonomi finns det kommuner runt om
i landet och i olika kommungrupper som har allvarliga svårigheter med
sin ekonomi. De ekonomiska svårigheterna ger sig också till
känna i huvudstadsregionen där kostnadsnivån är
hög, inte minst sedan utdelningen av samfundsskatten minskade.
Kommunernas svårigheter beror delvis på att staten
inte haft framförhållning i sina åtgärder och
handlat på kort sikt. Kommunerna har helt enkelt inte haft
tillräckligt med tid på sig eller adekvata resurser
för att ställa om sin ekonomi och införa
nya uppgifter. En del av de statliga åtgärderna
har varit neutrala kommunalekonomiskt sett, men de har det oaktat
haft mycket varierande konsekvenser i enskilda kommuner.
I framtiden måste staten ha en långsiktig
och stabil linje i sin kommunalpolitik, anser utskottet. Det behövs
bl.a. en helhetssyn på finansieringen av kommunerna och
deras uppgifter. Målet skall vara att både stat
och kommun tar sin del av ansvaret för välfärdssamhället,
att den kommunala självstyrelsen är tryggad och
stärks och att basala kommunala tjänster kan tillhandahållas
och hålla hög standard i hela landet utan att
skatterna och avgifterna blir orimligt höga.
Intern säkerhet
Av regeringens berättelse framgår det att
allt färre brott klaras upp. Orsaker som har lyfts fram
i detta sammanhang är t.ex. bristen på utredare, den
låga lönenivån och de anknytande rekryteringsproblemen,
den ökade yrkesmässiga och organiserade brottsligheten
och de allt mer komplicerade brotten.
I flera olika sammanhang har utskottet påtalat vissa
oroväckande moment inom polisverksamheten, framför
allt de knappa resurserna i relation till de ökade uppgifterna.
Det ingår i den polisiära verksamheten att polisen
skall kunna garantera medborgarnas säkerhet så bra
och på så lika villkor som möjligt och
att polisen har adekvata möjligheter att förebygga
och klara upp brott. Dessutom bör polisen kunna sätta
in sin verksamhet vid rätt tidpunkt och i överensstämmelse
med rådande krav.
Det bör så snart som möjligt tas
fram riktlinjer för mål, åtgärder
och resurser visavi den interna säkerheten, påpekar
utskottet. Dessutom bör redogörelsen om häradsreformen åtföljas
av en bedömning av utvecklingen inom polisorganisationen.
Regional utveckling
Ett viktigt lagstiftningsprojekt, den nya lagen om regional
utveckling, slutfördes under vårsessionen 2002
och lagen trädde i kraft den 1 januari 2003. Lagen spelar
en stor roll för en balanserad utveckling i regionerna
och stärker konkurrenskraften, men lagen sammanlänkar
också planeringen i landskapen med större konsekvens än
tidigare. Om verkställigheten skall utfalla väl
måste ministerierna kunna anpassa sina utvecklingsfunktioner
och utvecklingsbidrag till regionernas behov och synpunkter så bra
som möjligt.
I övrigt hänvisar utskottet till regeringens synpunkter
på den regionala utvecklingen.
Förvaltningsutveckling
Utifrån ett uttalande av förvaltningsutskottet krävde
riksdagen den 30 maj 2001 att regeringen före utgången
av 2005 lämnar en övergripande redogörelse
till riksdagen om hur central-, regional- och lokalförvaltningen
i vårt land fungerar och vilka utvecklingsbehov som föreligger
med hänsyn bl.a. till genomförandet av reformen
Regionalförvaltning 2000 och en reform av centralförvaltningen,
en effektiv förvaltning, tillgången och kvaliteten
på tjänsterna. Dessutom skall regeringen ta hänsyn
till utvecklingen i ledarskapet, personalens medinflytande- och
påverkansmöjligheter samt andra omständigheter
i anknytning till arbetet och arbetsmiljön.
Tack vare redogörelseförfarandet kan den samlade
offentliga förvaltningen involveras, också centralförvaltningen,
i riksdagens granskning av frågan och utformning av en
strategi. Senast riksdagen fick en bredbasig redogörelse
om utvecklingen inom förvaltningen var i början
av 1990-talet.
Statens personalpolitik
Utskottet anser det viktigt att staten i budgeteringen av personalutgifter
och omkostnader följer principen om kompletta anslag.
I sitt principbeslut från den 30 augusti 2001 om statens
personalpolitik framhåller statsrådet bl.a. att
tillsvidare gällande anställningar kommer att
tillämpas på fasta uppdrag. Trots detta ökade
antalet tidsbundna anställningar 2002 med 1 500
och var drygt 36 000 i slutet av året, visar erhållen
utredning. Närmare 30 procent av hela den statliga personalen
har således tidsbegränsade anställningar.
Tjänstemannanämnden är den första
besvärsinstansen när det gäller tjänstemän
och deras anställningar. Nämnden fastställer
också ersättningar till följd av ogrundade
tidsbestämda tjänsteförhållanden.
Både arbetsgivare och personalorganisationer är
företrädda i tjänstemannanämnden.
Nämnden är ett viktigt organ, påpekar
utskottet. Den kunde gärna få en mer utpräglad
status av domstol utan att den nuvarande sammansättningen ändras.
Som ett led i statens personalpolitik har de statliga parterna
på arbetsmarknaden utarbetat riktlinjer för tryggad
kompetensöverföring till den nya personal som
träder till vid pensionsavgångar. Kompetensöverföring
kräver ett systematiskt grepp och samarbete med personalen, påpekar
utskottet. Ämbetsverken bör satsa på utvecklingsinsatser
av detta slag över hela linjen och i god tid.
Vidare påpekar utskottet vikten av genuin samverkan
med personalen, framför allt vid omstruktureringar. Det är
viktigt att förvaltningen utnyttjar personalorganisationernas
expertis också i utvecklingsprojekt och involverar dem i arbetet.
Riksdagens uttalanden
Utskottet anser att åtgärderna med anledning
av uttalandena nedan är tillräckliga eller att
uttalandena inte längre behövs:
-
Elektronisk kommunikation
i förvaltningsärenden
RP 153/1999 rd (s. 132)
-
Strukturen och skrivsättet i lagstiftningen om
kommunala tjänsteinnehavares anställningstrygghet
RP 44/1996 rd (s. 140)
-
Revidering av lagen om polisens personregister
RP 133/1997 rd (s. 142)
-
Tillämpningen av lagen om räddningsväsendet
RP 76/1998 rd (s. 143)
-
Strukturen och skrivsättet i lagstiftningen om
kommunala tjänsteinnehavares anställningstrygghet
RP 1/2000 rd (s. 150)
-
Avskaffning av dyrortsklassificeringen
RP 29/1999 rd (s. 168)
Övriga uttalanden som kommit till med förvaltningsutskottets
medverkan behövs fortfarande.