Motivering
Allmänt
Syftet med landsbygdspolitiken är att minska skillnaderna
i regional utveckling, balansera upp flyttningsrörelsen
och den demografiska strukturen och upprätthålla
servicestrukturen. En fungerande landsbygdspolitik bygger på växelverkan
mellan städer och landsbygd, som i sin tur bygger på att
regionerna är olika och på deras inbördes
arbetsfördelning. De interaktiva relationerna verkar i
många riktningar och på många olika nivåer.
De inbegriper pendling, distansarbete och distansstudier, nätverk
för underleverantörer, information och informationsöverföring,
utbildningssamarbete, näringspolitisk intressebevakning
och samarbete och den regionala uppdelningen av serviceproduktionen.
Landsbygdspolitiken syftar till att stödja en livskraftig
landsbygd, lindra strukturella problem, skapa bättre försörjningsmöjligheter
för invånarna och bättre fungerande tjänster
och samhällen och till att stärka landsbygdens
konkurrenskraft och göra den attraktivare för
boende och företagsamhet.
Politiken ska trygga basservice och boendemöjligheter,
höja kompetens och utbildningsnivå, skapa nya
arbetstillfällen och stärka funktionella strukturer
på landsbygden. De stora frågorna är
hur man ska skapa bestående arbetstillfällen och
integrera tillgängliga arbetstillfällen på landsbygden
i anknytning till jordbruk, skogsbruk och miljövård
i en aktiverade arbetskraftspolitik.
Tryggade och bättre boendemöjligheter
Den springande punkten för att kunna utveckla olika
delområden av landsbygden, alltså jord- och skogsbruk,
sysselsättning, miljö, näringsliv och
tjänster, är att trygga villkoren för
att bo på landsbygden.
För många är landsbygden en attraktiv
boendemiljö och därmed behöver möjligheterna
att bo på landsbygden och flytta ut på landsbygden underlättas
genom bättre planläggning och byggtillståndsförfaranden,
infrastruktur, tillgång till basservice, utbud av olika
boendealternativ, en smidig pendeltrafik och arbete oberoende av
var det fysiskt utförs.
Kommuner, byar och markägare måste uppmuntras
att samarbeta om planläggning och genomförande
av planerna. Ett sätt är att ta byars och markägares
byplanläggning på eget initiativ till grund för
detaljplaneringen. Genom att utveckla byplanläggningen
kan man förbättra samhällsstrukturen
och underlätta anpassningen av tilläggsbyggandet
till landskapet och den bebyggda miljön. En god livsmiljö ger
också kulturell mångfald.
Tryggad tillgång till lokal service
För att landsbygden ska kunna utvecklas i ett glest
bebyggt land som Finland behövs det ett heltäckande
servicenätverk. Det måste gå att producera
service på ett ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbart
sätt oberoende av var människor bor och med respekt
för deras likställdhet. Viktiga social- och hälsovårdstjänster,
dagvård, förskoleundervisning, lågstadieundervisning
i grundskolan och bibliotekstjänster måste produceras
som lokal service och det ska också i fortsättningen
vara kommunen som har ansvar för att tillhandahålla
tjänsterna. Kommunen kan ordna servicen själv
eller upphandla den hos företag eller föreningar
i regionen.
Det behövs nya sätt att ordna och producera kommunala
tjänster. Den lokala servicen kan ordnas på ett
nytt sätt till exempel i multiservicecentra genom utveckling
av offentliga och privata tjänster och tredje sektorn som
serviceproducent. Att producera lokal service är och kommer
att vara en stor utmaning för den offentliga sektorn och
hela samhället. Men genom kommunsammanslagningar och samarbetsområden blir
det möjligt att lägga om servicen på ett
sätt som stärker kommunernas livskraft och funktionsförmåga.
Utskottet fäster uppmärksamhet vid tillgången
till säkerhetstjänster i landsbygdsområden, framför
allt i glest bebyggda områden. Det påminner att
det behövs adekvata resurser för säkerhet
och säkerhetstjänster på landsbygden.
Smidigare trafik
Fungerande trafikförbindelser och vägnätets skick är
precis som kostnaderna för rörlighet faktorer
som i väsentlig grad inverkar på boendet på landsbygden.
De hänger också samman med hur man ska motarbeta
regional ojämlikhet och garantera fortsatt livsduglighet
i olika delar av landet.
Utom att det är nödvändigt att se
till vägnätets skick gäller det att garantera
ett kundnära och samarbetsbaserat kollektivtrafiksystem. Systemet
kan bygga på anropsstyrd kollektivtrafik, som inte nödvändigtvis
har fasta rutter eller tidtabeller; trafiken läggs upp
utifrån kundernas behov. Persontransporter kan kombineras
med lätta varutransporter i kommunerna, och i de praktiska
lösningarna kan man beakta såväl företagare,
förvärvsarbetande, åldringar, skolelever som
barnfamiljer.
Med tanke på livskraftiga byar är det aktuellt att
utvidga bredbandsförbindelser till hela landet. För
näringslivet och boendet är det nödvändigt
att också glesbygder har snabba bredbandsförbindelser
i realtid och till skäliga priser. Regeringen har som mål
att snabba bredbandsförbindelser på 100 Mbits/s
ska finnas i hela landet till slutet av 2015. Då ska nästan
alla bostäder och företags verksamhetsställen
befinna sig på högst två kilometers avstånd
från en förbindelse.
Näringar, företagsamhet och företagstjänster
En livskraftig landsbygd handlar om de egenskaper som gör
olika områden till attraktiva miljöer med utvecklingspotential
för ekonomisk aktivitet och arbetskraftsetablering. Avgörande
faktorer är goda trafikförbindelser, tillgång
på yrkesskicklig arbetskraft, en stark kunskapsbas i regionen,
goda villkor för företagsamhet och nätverksbildning,
fungerande system för innovation, finansiering och stöd,
en fungerande arbetsmarknad och infrastruktur och en trivsam boende-
och livsmiljö. Det gäller att stödja
företagsamhet, företagarutbildning och rådgivning. Om
man vill förbättra företagsklimatet och
villkoren för företagsamhet på landsbygden,
måste det finnas ett närings- och utvecklingssamarbete mellan
de ekonomiska regionerna.
Jordbruket och skogsbruket är viktiga näringar
för landsbygden. När man ser över stödsystemen
för landsbygden är det bra att beakta inte bara
jord- och skogsbrukets betydelse för den regionala ekonomin
och sysselsättningen utan också jordbruksföretagarnas
möjligheter att förvärva alternativa
inkomster. Det behövs multikompetensutbildning, för
de splittrade arbetena på landsbygden kräver sådan
allsidig kompetens som fokusering på ett enda yrkesområden
inte nödvändigtvis ger.
För att kreativiteten och kompetensen på landsbygden
ska kunna tas till vara behövs det mer växelverkan
och mer innovation. Det behövs offentliga satsningar på informationssamhällets
infrastruktur och ett landsomspännande servicenätverk.
Tillgången på studiemöjligheter på landsbygden
och ett fungerande riksomspännande och regionalt samarbete
mellan läroanstalter och högskolor måste
säkerställas.
Utveckling av områden och ekonomiska regioner
Regionförvaltningsreformen som trädde i kraft
i början av året möjliggör en
effektivare regional näringspolitik genom att samordna
olika förvaltningsområden och deras åtgärder.
Också den nya lagen om regionutveckling bidrar till att öka
och förstärka olika förvaltningsområdens
medverkan i programbaserat utvecklingsarbete och annan samverkan
på regional nivå. Regionutvecklingsarbetet är
fokuserat på samarbete med kommuner, ekonomiska regioner,
statliga myndigheter, det regionala näringslivet och arbetsmarknadens
parter för att de tilltänkta åtgärderna
i största möjliga utsträckning ska svara
mot områdets utvecklingsbehov och utvecklingsmål.
Det behövs samarbete mellan byar för att planera
och genomföra byprojekten i de regionala utvecklingsprogrammen.
Byverksamheten bör tas med i det officiella utvecklingsarbetet. Byaföreningar
och regionala föreningar för landsbygdsutveckling
måste uppmuntras att ta tag i frågor som är
viktiga för ett livskraftigt samhälle, men som
inte väcker företagens intresse för att
marknaden är för liten eller som kommunerna på grund
av sin ekonomiska situation inte längre kan svara för.
Här kan många hotbilder förvandlas till
möjligheter med starkare insatser från de lokala
samhällenas sida. Arbetet med att utveckla och organisera
det regionala serviceutbudet behöver breddas genom att
låta fler parter delta i planeringen. Det behövs
inte minst fler kvinnor och unga i olika arbetsgrupper.