Förslagets huvudsakliga innehåll
I sitt meddelande lägger kommissionen fram en strategisk
plan för laglig migration för de återstående åren
2006—2009 av Haagprogrammet. Planen har samband med Lissabonprogrammet 2005.
Den strategiska planen bygger på kommissionens grönbok
från januari 2005 om en gemensam syn på ekonomisk
migration i EU och gensvaret på grönboken. Det
visade enligt kommissionen att det fanns ett stort politiskt intresse
för ekonomisk migration. Men medlemsstaterna visade inte
själva något större intresse för
den horisontella lösningen i arbetstillståndsdirektivet från
2001.
Kommissionen anser i alla fall att ett lagstiftningsinitiativ
på gemenskapsnivå är påkallat. Det
kommer sig bl.a. av att rätt till inresa och vistelse för
tredjelandsmedborgare i en medlemsstat också kan påverka
andra medlemsstater och deras arbetsmarknader. Arbetskraften i EU åldras
och därmed kommer det att behövas fler invandrare
på arbetsmarknaderna. EU-medborgarnas gemenskapsföreträde
(community preference) till tillgängliga arbetsplatser
bör dock respekteras och i många medlemsstater fortfarande
gällande övergångsåtgärder
beaktas.
Kärnan i den strategiska planen består av
fem direktiv; ett av dem är ett ramdirektiv om anställda
tredjelandsmedborgares rättigheter och de övriga
fyra särskilda direktiv om olika sektorer. De sektoriella
direktiven reglerar villkoren för inresa och vistelse för
högutbildade arbetstagare, företagsinternt utstationerad
personal, säsongarbetare och avlönade praktikanter.
Utifrån kommissionens offentliga samråd omfattar
de områden där medlemsstaterna har gemensamma behov
och intressen. Kommissionen bedömer att också redan
gällande direktiv kan komma att ändras.
I den strategiska planen ingår också andra åtgärder än
rent legislativa, som att ta fram olika slag av webbplatser. Dessutom är
det enligt kommissionen fullt möjligt att också andra åtgärder än
sådana som nämns i planen kan bli aktuella. De
här andra åtgärderna beror på diskussioner
och konsultationer som kommer att föras längre
fram med nationella och andra sakkunniga.
Kommissionen framhåller att den ekonomiska migrationen är
en komplex fråga. I den strategiska planen ingår
utvecklingsrelaterade åtgärder som ska öka
samarbetet med ursprungsländer och motarbeta de negativa
konsekvenserna av kunskapsflykt för dem. Däremot
har olaglig invandring och olaglig anställning av utlänningar
lämnats utanför meddelandet. Kommissionen tänker
sig ett särskilt meddelande om dem i april 2006.
Regeringens ståndpunkt
1. Allmänt
Finland ser gärna att gemenskapen utarbetar en gemensam
strategisk plan för ekonomisk migration i EU. Migrationen är
en flerdimensionell fråga och därför
behövs det ett brett grepp och en allsidig uppsättning åtgärder
för att utveckla migrationspolitiken. Migrationsfrågor
behandlas på många nationella, europeiska och
globala arenor. En gemensam syn i EU kan underlätta hanteringen
av den ekonomiska migrationen och minska konkurrensen om arbetskraft
mellan medlemsstaterna. Men det är minst lika viktigt att
se till att genomföra existerande direktiv (studerande,
forskare och familjemedlemmar) under den period (2006—2009)
som planen omfattar.
Finland ser ingen nytta med sådan EU-lagstiftning som
skapar stela strukturer på arbetsmarknaderna. De arbetskraftspolitiska
besluten om arbetskraft från tredjeländer bör
fortsatt fattas nationellt, vad gäller omfattning och struktur.
Trots att näringslivet globaliseras kommer arbetsmarknadernas
struktur och arbetskraftsbehoven att förbli nationella
och lokala. Också vårt geografiska läge
något avsides från det internationella arbetskraftsflödet
kräver en flexibel nationell lagstiftning. Det kan behövas
något slag av gemensam ram, men den måste vara
tillräckligt flexibel och får inte bli ett hinder
för nationellt beslutsfattande. Det är viktigt
att det finns tillräckligt med vägar för
laglig ekonomisk migration. Finland har fört fram en liknande
ståndpunkt i sitt svar i januari 2005 på kommissionens
grönbok om en gemensam syn på ekonomisk migration
i EU.
2. Förslagen till direktiv i den strategiska planen
Hela paketet med ett direktiv om personers rättsliga
ställning och sektoriella direktiv med särskild
lagstiftning förefaller att ha en lämplig struktur.
Men det är för tidigt att bedöma de fem direktiven
i den strategiska planen närmare eftersom innehållet
inte har redovisats särskilt noggrant i meddelandet. Det
behövs ytterligare utredning bl.a. om ramdirektivet ska
gälla också andra rättigheter och skyldigheter än
sådana som kan hänföras till migration.
Utifrån en eventuell utredning kan det bli nödvändigt
att se över direktivets rättsliga grund.
Med stöd av det som anförs om de sektoriella direktiven
i meddelandet kan det rent generellt konstateras att de uppenbart
innebär en viss skärpning av Finlands nuvarande
lagstiftning om ekonomisk migration. Det gäller speciellt
villkoret för ekonomisk behovsprövning, som ska
vara huvudregel enligt de sektoriella direktiven i meddelandet.
I vår lagstiftning är en ekonomisk behovsprövning
på det område som direktiven omfattar ett undantag.
Inresa och vistelse för företagsinternt utstationerad
personal är rätt långt harmoniserade
genom internationella åtaganden och därmed kan en
lösning på gemenskapsnivå motiveras.
Högutbildade arbetstagare utgör den rörligaste
delen av den migrerande arbetskraften och därmed är en
lösning på gemenskapsnivå motiverad också i deras
fall. Men Finlands läge i EU:s periferi kan komma att kräva
att inresa och vistelse för högutbildad arbetskraft
underlättas ännu mer.
Det finns ingen migration att tala om bland säsongarbetare
mellan Finland och övriga EU-länder. Typiskt för
utländska säsongarbetare framför allt
inom jordbruks- och trädgårdsnäringen är
kortvarig pendling från närområdena bortom
den ryska gränsen. Det är ett problem att en lösning
på gemenskapsnivå allmänt motiveras med
att tillstånd som en medlemsstat beviljar säsongarbetskraft
inverkar på arbetsmarknaden i ett annat medlemsland.
Inte heller avlönade praktikanter rör sig
i nämnvärd grad från ett EU-land till
ett annat. En lösning på gemenskapsnivå kan
inte anses nödvändig för den skull heller
att det är ett centralt inslag i vår politik för
aktiv arbetskraftsinvandring att locka utländska praktikanter
till Finland.
3. Andra förslag i den strategiska planen
I den strategiska planen ingår en lång rad
andra åtgärder för att hantera den ekonomiska
migrationen än legislativa sådana. Bland dem kan nämnas
Europeiska portalen för rörlighet i arbetslivet
(Eures) som öppnas 2007 och ett närmare samarbete
med ursprungsländer. Planen tar i själva verket
upp nästan alla insatser som kommissionen arbetar med i
migrationsfrågor. Olaglig invandring och olaglig behandlig
av utlänningar på arbetsmarknaderna har lämnats
utanför meddelandet, eftersom kommissionen tänker sig
ett särskilt meddelande om dem.
Internationell migration med åtföljande ekonomisk
migration är en mångdimensionell fråga och
därför välkomnar Finland det breda greppet
i den strategiska planen. Det är befogat att understryka
att integrationssystemen behöver ses över och
att fästa särskilt avseende vid att rekryteringen är
"etisk". Statistiken och uppföljningen av migrationen bör
också förbättras i hela gemenskapen.
En bred gemensam strategi för hantering av ekonomisk migration
skulle utan tvivel bidra till att motarbeta konkurrensen mellan EU-länderna
om utländsk arbetskraft som behövs på arbetsmarknaderna.