Motivering

Regeringen föreslår att den nedre gränsen för den allmänna fastighetsskatteprocentsatsen ska höjas med 0,10 procentenheter och den övre gränsen med 0,35 procentenheter, vilket ger ett nytt intervall på 0,60—1,35. Nedre gränsen för fastighetsskatten för permanenta bostadsbyggnader föreslås bli höjd med 0,10 procentenheter och övre gränsen med 0,25 procentenheter, vilket i sin tur ger ett intervall på 0,35—0,75. Övre gränsen för fastighetsskatteprocentsatsen för kraftverksbyggnader och kärnkraftsanläggning ska höjas med 0,35 procentenheter och då är den nya övre gränsen 2,85.

Syftet med propositionen är att befästa fastighetsskattens ställning som ett element i kommunernas inkomstfinansiering. Det är nödvändigt för att den kommunala ekonomin enligt beräkningar kommer att försämras i snabb takt under de närmaste åren till följd av lågkonjunkturen. Inkomsterna av fastighetsskatten var 923 miljoner euro 2008. Men den utgjorde bara omkring 5 procent av kommunernas skatteinkomster. Det beräknas att kommunernas skatteinkomster i år minskar med mer än 400 miljoner euro medan omkostnaderna förväntas öka med omkring 4,5 procent. Också i det fall att bara de kommuner höjer skatteprocentsatsen där fastighetsskatten i detta nu ligger under de föreslagna nedre gränserna ökar de föreslagna höjningarna kommunernas fastighetsskatteinkomster med minst 50 miljoner euro.

Att höja fastighetsskatteprocentsatsen är en effektiv form av finansiering för kommunerna. Skatteavkastningen är stabil utan att vara konjunkturkänslig som förvärvs- och samfundsskatten. Avkastningen kan förutses och det är svårt att kringgå skatten. Fastighetsskattens betydelse varierar från kommun till kommun. Störst roll spelar den i stora tillväxtcentra och kommuner där det finns kraftverk eller sommarstugor. Minst roll spelar den för den kommunala ekonomin i utflyttningskommuner. Fastighetsskatten är en betydelsefull inkomstkälla lokalt bl.a. i Förenta staterna, Frankrike och Danmark.

Förvaltningsutskottet noterar att de nu föreslagna höjningarna av de nedre och övre gränserna för fastighetsskatteprocentsatsen drabbar egnahemsboendet hårdast. Inte minst för egnahemsägare med låga inkomster kan skattehöjningen bli kännbar i relation till inkomstnivån. En orsak är att beskattningsvärdena varierar från kommun till kommun. Därför vill utskottet att man ger akt på hur grunderna för beskattningsvärdet på fastigheter bestäms och att man tar större hänsyn till användningsändamålet.

Avslutningsvis vill utskottet fästa uppmärksamhet vid hur kraftverksbyggnader som befinner sig i havsområdet behandlas i fastighetsbeskattningen. Vid utfrågningen av sakkunniga har det kommit fram att om ett kraftverk byggs i havsområdet utan någon egentlig tomt, tas fastighetsskatt bara ut på byggnaden eller en del av konstruktionen, eftersom vattenområden är befriade från skatt. Det betyder att kommunerna går miste om den allmänna fastighetsskatten för kraftverken och det är inte en skattepolitiskt lämplig lösning, anser utskottet.