Förslagets huvudsakliga innehåll
Bakgrund
Rådet antog den 27 december 2001 inom ramen för
andra pelaren en gemensam ståndpunkt om tillämpning
av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa
terrorism (2001/931/GUSP). Den gemensamma ståndpunkten
tillämpas på sådana personer, grupper
eller enheter som är inblandade i terroristdåd
och som avses i bilagan till den gemensamma ståndpunkten.
Spaniens initiativ
Spanien tog den 18 mars 2002 ett initiativ inför antagandet
av rådets beslut om genomförande av åtgärder
avseende polisiärt och rättsligt samarbete i enlighet
med artikel 4 i den gemensamma ståndpunkten.
I artikel 1 i förslaget till beslut definieras begreppen
"personer, grupper eller enheter som finns i förteckningen",
"terroristbrott", "Europolkonventionen" och "Eurojustbeslutet".
De två förstnämnda definitionerna är
identiska med definitionerna i den gemensamma ståndpunkten.
Artikel 2 föreskriver att varje medlemsstat skall utse
en kontaktpunkt inom sin polismakt som skall ha tillgång
till och sammanställa uppgifter om och från brottsutredningar
som utförts av dess brottsbekämpande organ avseende
terroristbrott där någon av de personer, grupper
eller enheter som finns i förteckningen är inblandad.
Enligt artikel 3 skall motsvarande kontaktpunkt utses inom de
rättsliga myndigheterna (i den svenska versionen "rättssystemet")
för sammanställning av uppgifter om de rättsliga
myndigheternas utredningar.
Enligt artikel 4 skall medlemsstaterna till fullo utnyttja de
möjligheter och fördelar som de gemensamma utredningsgrupperna
erbjuder när det gäller att utreda och lagföra
terroristbrott där någon av de personer, grupper
eller enheter som finns i förteckningen varit inblandad.
Enligt artikel 5 skall medlemsstaterna ombesörja att
de uppgifter som de meddelar till Europol och Eurojust kan utväxlas
mellan Europol och Eurojust utifrån ett avtal mellan dessa
i enlighet med Europolkonventionen och Eurojustbeslutet.
Enligt artikel 6 skall samtliga medlemsstater vidta de åtgärder
som behövs för att se till att erkännande
och verkställighet av beslut som fattas av en annan medlemsstat
samt om ömsesidig rättslig hjälp i samband
med terroristbrott där någon av de personer, grupper
eller enheter som finns i förteckningen varit inblandade,
behandlas skyndsamt och som en prioriterad fråga.
Nationell lagstiftning
Förslaget gäller effektivisering av samarbetet mellan
myndigheterna och informationsutbytet på ett sätt
som inte påverkar den nationella lagstiftningen i Finland.
Därför anses detta inte höra till området
för lagstiftningen.
Eventuella övriga omständigheter
Till den del samarbetet gäller ömsesidigt
utbyte av personuppgifter inom ramen för tredje pelaren
bör det tas hänsyn till de principer om datasekretess
som finns på området. De viktigaste dokumenten är
Europarådets konvention om skydd för enskilda
vid automatisk databehandling av personuppgifer 108 som antogs den
26 januari 1981 och en anknytande rekommendation från 1987
om användning av personuppgifter inom polisväsendet
Nr R(87) 15/17.9.1987 för handläggningen
inom polisväsendet.
Regeringens ståndpunkt
Finland anser att det är viktigt att precisera innehållet
i artikel 4 i den gemensamma ståndpunkten genom tredje
pelarens instrument. Det är viktigt att främja
samarbetet mellan Eurojust och Europol och att det finns ett system
för sammanställning av uppgifter för
att bekämpa terrorism som passar in i den nationella arbetsfördelningen.
Finland anser att det är bra att det föreslagna instrumentet
i motsats till det tidigare initiativet garanterar medlemsstaterna
mera flexibilitet i förfarandet för informationsutbyte.
Detta gör det möjligt att ta hänsyn till
de olikheter som beror på medlemsstaternas myndighetsstruktur
samt på informationsvolymen och -källorna. Detta
bidrar också till att de befintliga kanalerna och strukturerna
för informationsutbyte utnyttjas och att man på detta
sätt kan förhindra en överlappning i
informationsutbytet. Det är också viktigt att
förteckningen i bilagan till den gemensamma ståndpunkten
inte har direkta straffrättsliga effekter utan att brottsutredning, åtal
och samarbetet kring dessa i medlemsstaterna bör basera
sig på fakta som framkommit i brottsutredningen.
Finland understöder också målsättningen
att Europeiska unionen bör vidta ytterligare åtgärder
för att genomföra FN:s säkerhetsråds
resolution 1373(2001).
Finland anser det vara ändamålsenligt att samarbetet
mellan Eurojust och Europol främjas, liksom att det för
sammanställning av uppgifter för bekämpning
av terrorism finns antingen ett centraliserat eller decentraliserat
system som passar in i den nationella arbetsfördelningen.
Därför har Finland en reserverad hållning
till att det på det föreslagna sättet
i detalj bestäms hur informationsutbytet skall genomföras
nationellt. Viktigt är att Europol och Eurojust får
tillgång till de uppgifter som de behöver. Medlemsstaterna
bör få mera flexibla möjligheter till
informationsutbyte särskilt därför att
myndighetsstrukturen och informationsvolymen och -källorna
avviker från varandra i medlemsstaterna. Finlands mål är
också att de redan befintliga strukturerna utnyttjas och överlappande
arbete i informationsförmedlingen undviks.
Rådets beslut kan till denna del begränsas
till att det föreskrivs vilka uppgifter medlemsstaterna
skall leverera till Europol och Eurojust.
Ur Finlands synvinkel är det också svårt
att förstå att den föreslagna differentieringen
av uppgifter som Europolenheten och Eurojustenheten behöver
bara görs på grundval av om uppgifterna har med
polisutredning eller med åklagarens beredning att göra.
Också till denna del kräver förslaget
sådana preciseringar som är bättre anpassade
till samarbetsmodellen mellan polisen och åklagaren i Finland.