Förslaget

Direktivförslaget är en första viktig åtgärd för att skapa en gemensam asylpolitik enligt Amsterdamfördraget. Förslaget ställer upp miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja och återkalla flyktingstatus.

Syftet med åtgärderna i förslaget är att skapa ett enkelt och snabbt system för att pröva asylansökningar. I förslaget fastställs gemensamma normer och tidsfrister för att snabbt kunna identifiera asylansökningar som inte kan upptas till prövning och uppenbart ogrundade ansökningar. På så sätt kan medlemsstaternas respektive asylsystem fungera smidigt till förmån för flyktingar enligt Genèvekonventionen.

Denna åtgärd innebär inte att medlemsstaterna måste införa likadana förfaranden. Inte heller kommer medlemsstaterna att vara tvungna att använda samma begrepp eller införa rutiner som de inte vill tillämpa. Även om förslaget anger miniminormer för att effektivisera förfarandet och öka rättsskyddet påverkar det inte medlemsstaternas rätt att prioritera ärenden i enlighet med sina egna politiska riktlinjer.

Förslaget omfattar endast miniminormer för att bevilja eller återkalla flyktingstatus. Det innehåller följaktligen inte miniminormer för att avgöra om personer kan vara berättigade till skydd enligt andra internationella instrument eller i övrigt har skyddsbehov. Enligt förslaget kan medlemsstaterna dock tillämpa direktivets bestämmelser även på andra förfaranden än de som nämns i Genèvekonventionen.

Förslaget består av tre olika grupper av bestämmelser. Den första gruppen behandlar förfarandegarantier för asylsökande. Bestämmelserna täcker alla steg i asylhandläggningen och syftar till att tillnärma medlemsstaternas begrepp om ett rättvist förfarande.

Den andra gruppen av bestämmelser består av minimikrav på beslutsprocessen. Medlemsstaterna kan visserligen behålla sina respektive nationella system, men beslutsprocessen måste uppfylla vissa miniminormer i syfte att skapa en allomfattande gemensam europeisk asylpolitik.

Den tredje gruppen av bestämmelser består av gemensamma normer för att tillämpa vissa begrepp och viss praxis. I förslaget definieras till exempel ansökningar som inte kan tas upp till prövning, uppenbart ogrundade ansökningar samt bland annat sådana begrepp som säkert ursprungsland och säkert tredje land.

Det föreslås också att en kontaktkommitté skall inrättas. Kontaktkommitténs uppgift skall vara att underlätta införlivandet och det harmoniserade genomförandet av direktivet.

Regeringens ståndpunkt

I princip intar Finland en positiv ståndpunkt till direktivförslaget och anser att prövningen av en asylansökan i endast en medlemsstat och medlemsstaternas enhetliga asylförfarande är viktiga frågor också med tanke på enskilda asylsökande. För att regeringen skall inta sin ståndpunkt behöver många detaljer i förslaget ytterligare specificeras och preciseras. Dessutom skall olika förvaltningsområden slå fast sina gemensamma ståndpunkter.