Motivering

Regeringens proposition har samband med kommun- och servicestrukturreformen. Den lag som gäller reformen trädde i kraft i februari 2007 (). Lagen har karaktären av en ramlag och innebär bestämmelser av många olika slag. Det är fråga om lagstiftningsuppdrag, planeringsförpliktelser, planeringsmål och direkt tilllämpliga bestämmelser (FvUB 31/2006 rd). Syftet med lagförslaget är att överföra produktionen av konsumentrådgivningstjänster från kommunerna till staten, den egentliga konsumentrådgivningen ska höra till magistratens uppgifter från ingången av 2009. Det finns 24 magistrater och från ingången av 2008 har deras servicenät omfattat 56 verksamhetsställen.

När tjänsterna som konsumentrådgivare och biträdande personal besätts för första gången får de enligt regeringens förslag besättas utan att de förklaras lediga. De ordinarie tjänsteinnehavarna i huvudsyssla, där minst 70 procent av arbetstiden har använts för konsumentrådgivning, utnämns enligt sitt samtycke utan hinder av behörighetsvillkoren till de tjänster som inrättas vid magistraterna inom pendlingsregionen. Med sitt samtycke kan personerna i fråga även utnämnas till tjänster som inrättas vid någon magistrat inom en annan pendlingsregion. Det här gäller också anställda i arbetsavtalsförhållande.

Utskottet understryker att uppgifterna inom konsumentrådgivningen kräver breda kunskaper. Personliga egenskaper såsom lämplighet för kundservice och förhandlingsfärdigheter samt samarbetsförmåga spelar dessutom en stor roll i arbetet. Därför är de viktigt att de personer som under en lång tid har handhaft konsumentrådgivningsuppgifter kan fortsätta i sitt arbete också framöver.

Huvudprincipen i förslaget är att konsumentrådgivarna placeras i tjänster inom deras nuvarande pendlingsregion. Utskottet finner det viktigt att man när placeringen planeras också hör och beaktar de önskemål om att eventuellt byta pendlingsområde som personalen har. När man gör upp planer för placeringsorter bör också rådgivarnas lokalkännedom utnyttjas.

Utskottet understryker att konsumentrådgivningen bör tilldelas adekvata resurser. Enligt förslaget ska sammanlagt 82 årsverken överföras till magistraterna. Enligt en utredning till utskottet motsvarar detta de resurser som fanns till förfogande i maj 2007. Konsumentrådgivningens uppgifter har emellertid hela tiden ökat under de senaste åren och konsumentrådgivningen i kommunerna är överhopad. Fastän de strikta gränserna för konsumentrådgivningsdistrikten i kommunerna försvinner, konsumentrådgivarna kan specialisera sig och möjligheterna att använda elektroniska tjänster ökar kan man inte enbart tack vare dessa omständigheter bemöta det växande behovet av konsumentrådgivning.

De nuvarande elektroniska systemen gör det möjligt för kunderna och rådgivarna att uträtta ett ärende på avstånd. Utskottet påpekar emellertid att en del av konsumentrådgivarnas arbete också i framtiden måste göras personligen. När placeringen av tjänsterna planeras bör man se till att avståndet mellan kunderna och konsumentrådgivarna inte blir oskäligt långt. En del av befolkningen — till exempel de äldre eller utslagna — har kanske inte tillgång till elektroniska tjänster och deras möjligheter att nå konsumentrådgivningen kan också i övrigt vara begränsade. Dessa personer kan emellertid ha ett stort behov av konsumentrådgivningens tjänster. Utskottet konstaterar att syftet med reformen är att konsumentrådgivningen kan ske på ett effektivt sätt och på lika villkor i hela landet. Följderna av större rådgivningsdistrikt är inte enbart positiva i finska förhållanden på grund av långa transportavstånd och gles bosättning. Utskottet menar därför att det är viktigt att se till att det finns tillräckligt många verksamhetsställen med bred service, till exempel genom att utnyttja samservice och serviceenheter som är öppna en viss tid.

Utskottet understryker att lönenivån för den personal som överförs bör tryggas också efter tidpunkten för överföringen. Nu tryggar lagförslaget enbart lönebeloppet vid överföringen medan ordalydelsen i lagförslaget inte säger ut att lönenivån tryggas efter överföringen. Till denna del bör lagförslaget absolut preciseras.

Utskottet framhåller att i syfte att trygga sakkunnig service på lika villkor med modern teknik bör konsumentrådgivningen bibehållas som en tjänst som staten ansvarar för. Propositionen gör i andra hand det också möjligt att köpa konsumentrådgivningstjänster av en serviceproducent som kan sköta uppgiften. Ifall serviceproduktion av detta slag intas i lagen bör man i 2 § 3 mom. i det första lagförslaget förutom bestämmelser om skyldighet att iaktta bestämmelserna i förvaltningslagen (), som garanterar god förvaltning, också inta bestämmelser om skyldighet att iaktta bestämmelserna i den allmänna förvaltningslagstiftningen. Detta betyder att lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (), språklagen () och samiska språklagen () enligt lagen också ska tillämpas vid köp av tjänster. En konsumentrådgivare bör även fylla behörighetsvillkoren enligt bestämmelserna i 5 § i propositionen. Utskottets ställningstagande baserar sig på att konsumentrådgivning även omfattar bland annat juridisk rådgivning och jämkning vilket med tanke på innehållet kan anses vara en i 124 § i grundlagen avsedd offentlig förvaltningsuppgift. Det innebär att man i detta sammanhang även bör se över frågor som gäller straffrättsligt ansvar och skadestånd.

Utskottet finner det inte motiverat att kommuner eller samkommuner är skyldiga att till magistraten utan ersättning överlåta möbler, utrustning, adb-program och andra för myndighetens verksamhet behövliga inventarier som de äger, om dessa har använts uteslutande för produktion av konsumentrådgivningstjänster. Utskottet understöder inte heller förslaget att serviceproducenterna är skyldiga att till magistraterna mot ersättning för en viss tid överlåta nyttjanderätten till kontorslokaler och tele- och datakommunikation som uteslutande använts för produktion av konsumentrådgivningstjänster. Den kalkylmässiga allmänna statsandelen som kommunerna får och som omfattar de kostnader av konsumentrådgivningen som ankommer på kommunen kan inte godtas som grund för lagförslaget. Regeringen föreslår att den allmänna statsandelen ska minskas i förhållande till konsumentrådgivningens uppgifter. Samtidigt bör man lägga märke till att statsandelarna i det kalkylmässiga statsandelssystemet hittills inte heller har motsvarat de verkliga kostnaderna.