Motivering

Ansvaret för att ordna hälso- och sjukvård

Propositionen med förslag till ny lag om hälso- och sjukvård gäller huvudsakligen innehållet i vården. Däremot säger lagen ingenting om vem som ska ordna vården eller hur den ska vara uppbyggd. I folkhälsolagen (66/1972) och lagen om specialiserad sjukvård () sägs det ut att hälso- och sjukvården ska ordnas av kommunerna. Där ingår det bland annat ett ansvar för hur vården ordnas, det vill säga i egen regi, gemensamt eller utläggning. Genom statsandelarna är staten med och betalar den kommunala servicen.

Lagen om en kommun- och servicestrukturreform (), som är en ramlag, syftar till att skapa starkare resurser för att ordna hälso- och sjukvård (FvUB 31/2006 rd).

Lagförslaget innehåller visserligen inga bestämmelser om uppbyggnaden av hälso- och sjukvården, men det har ett flertal förpliktelser för kommuner och samkommuner att samarbeta. En del av de föreslagna ändringarna, exempelvis större valfrihet för patienterna, kräver en omorganisering av vården.

Prehospital akutsjukvård

Den prehospitala akutsjukvården ska ordnas av samkommuner för sjukvårdsdistrikten. Enligt definitionen ska prehospital akutsjukvård innehålla det som i de gällande bestämmelserna kallas sjuktransport och medicinsk räddningsverksamhet. Första insatsen ska också ingå i den prehospitala akutsjukvården.

Utskottet framhåller att den prehospitala akutsjukvården måste ordnas i samråd med de jourhavande enheterna inom hälso- och sjukvården för att det bildas en sammanhållen regional verksamhet. Dessutom ska samkommunen för sjukvårdsdistriktet fatta ett beslut om prehospital akutsjukvård där det bland annat ska anges vad som ingår i servicen. Detta för att servicen ska kunna tillhandahållas effektivt och rationellt och man ska kunna ta hänsyn till situationer då det är rusning. Utskottet understryker att kriterierna för målen i beslutet måste vara samordnade i hela landet och att de måste bygga på riskanalyser och befolkningskoncentrationer. Allt detta är viktigt för att den prehospitala akutsjukvården ska kunna ordnas på lika villkor i hela landet.

Tanken är att sjukvårdsdistriktet ska kunna ordna prehospital akutsjukvård i egen regi, i samarbete med de lokala räddningsverken, tillsammans med en annan samkommun eller genom att upphandla servicen enligt upphandlingslagstiftningen.

I dagsläget är det räddningsverken som i synnerhet i storstadsområdena står för den prehospitala akutsjukvården och sjuktransporter. I vissa delar av landet står räddningsverken också för första insatsen, det vill säga brådskande insats av typen första hjälpen, när det inte går att få ambulans direkt eller det kan dröja innan den kommer. Räddningsverken har personal med adekvat utbildning för detta.

I största delen av landet är det privata tjänsteleverantörer som har hand om den prehospitala akutsjukvård som propositionen avser. Nästan två tredjedelar av kommunerna har avtal om prehospitala akutsjukvård och sjuktransporter med privata företag. Privata ambulansföretag står för en lika stor del av transporterna.

Det är motiverat, anser utskottet, att lagen om hälso- och sjukvård med vissa nedan beskrivna undantag ges möjlighet att utan upphandlingstvång ordna prehospital akutsjukvård i samarbete med sjukvårdsdistrikten och de lokala räddningsverken. På så sätt kan det nuvarande effektiva och rationella samarbetet mellan hälso- och sjukvårdssektorn och räddningsverksamheten fortsätta inom sjuktransporter, prehospital akutsjukvård och första insatsen, alltså inom det som i lagförslaget kallas prehospital akutsjukvård. Den nuvarande lösningen är dessutom befogad med tanke på storolyckor.

Privata serviceföretag har kunnat leverera sjuktransporter, prehospital akutsjukvård och första insatsen effektivt och rationellt i överensstämmelse med avtalen. Regeln bör vara att samarbetet sker enligt upphandlingslagen (348/2007) om sjukvårdsdistrikten breddar sitt samarbete med räddningsverken. Därmed ges privata ambulansföretag möjligheter att konkurrera på lika villkor.

Förhållandena varierar i olika delar av landet. När sjukvårdsdistrikten väljer leverantörer av prehospital akutsjukvård för hela distriktet eller delar av det bör kriterierna vara tillgänglighet, kvalitet, innehåll, tillförlitlighet och ekonomisk effektivitet. Samtidigt måste riskanalysen för området, olycksriskerna och andra lokala faktorer som påverkar behovet av prehospital akutsjukvård beaktas.

Enligt uppgifter till utskottet är det meningen att i utkastet till förordning om prehospital akutsjukvård bestämma att en enhet för basal prehospital akutsjukvård ska ha en yrkesutbildad person med skyddad yrkesbeteckning inom hälso- och sjukvården enligt lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården () som är utbildad i prehospital akutsjukvård. På grundval information som kommit till utskottet anser utskottet det nödvändigt att bemanningen på en basal enhet i förordningen läggs fast så att den kan fullföljas med de examina som i dag ger kompetens, exempelvis räddningsmannaexamen eller närvårdarexamen med inriktning på prehospital akutsjukvård.

Dessutom bör alla examina som ger kompetens för den basala nivån ses över eftersom de är många bland hälso- och sjukvårdsexamina. Målet måste vara att personer med räddningsmannaexamen ska betraktas som yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.

I 79 § i lagen om hälso- och sjukvård ingår ikraftträdande- och övergångsbestämmmelser. Enligt 1 mom. löper de avtal avseende sjuktransport som kommunen har ingått med stöd av folkhälsolagen ut senast den 31 december 2012. Förvaltningsutskottet vill uppmärksamgöra social- och hälsovårdsutskottet på att det här förslaget inte alls behandlas i detaljmotiven. Det handlar om en principiellt viktig fråga, alltså om ett avtal som är bindande för parterna och dess giltighet inklusive effekter av den. Ingreppet i avtalsfriheten måste dessutom enligt utskottets uppfattning bedömas med avseende på grundlagen. Följaktligen föreslår förvaltningsutskottet att övergångsperioden i vilket fall som helst ska förlängas och att avtalen ska gälla åtminstone fram till den 31 december 2015 som enligt de gällande villkoren.

Prehospital akutsjukvård och nödcentralerna

De samkommuner för sjukvårdsdistrikten i specialupptagningsområden som består av ett eller flera sjukvårdsdistrikt ska med stöd av den föreslagna lagen ordna den specialiserade sjukvården inom sina distrikt och i sina avtal om specialiserad sjukvård också avtala om vad som hör till centralerna för prehospital akutsjukvård. Centralerna ska bland annat samordna de larmanvisningar om hälso- och sjukvård som vänder sig till Nödcentralsverket.

Enligt 5 § 1 mom. i lagen om nödcentralsverksamhet () som träder i kraft den 1 januari 2011 är Nödcentralsverkets ämbetsområde hela landet utom landskapet Åland. I framtiden kommer nödcentralsverksamheten att ordnas med hjälp av en nationell databas och ett informationssystem enligt en nätverksmodell och nödcentralerna ska bekräfta varandra. Nödcentralsverket har rätt att utföra sina uppgifter inom hela sitt ämbetsområde. Modellen för Nödcentralsverket kommer att vara rikstäckande och larmanvisningarna och andra anvisningar från de myndigheter som anlitar verket ska inte längre gälla enskilda nödcentraler utan hela Nödcentralsverket. Också anvisningarna från social- och hälsovården om prehospital akutsjukvård måste samordnas för hela landet, framhåller förvaltningsutskottet. Följaktligen måste det, eventuellt i en förordning, läggas till uppgifterna för centralerna för prehospital akutsjukvård i specialupptagningsområdena att de tillsammans ska planera och i samråd med Nödcentralsverket komma överens om rikstäckande anvisningar för den prehospitala akutsjukvården. Dessutom måste det nya systemet för insatsledning inom hälso- och sjukvården samordnas med nödcentralsverksamheten.

Med nödcentralstjänster avses i 4 § 2 mom. i lagen om nödcentralsverksamhet att ta emot och bedöma nödmeddelanden och andra motsvarande meddelanden som förutsätter omedelbara åtgärder av räddningsväsendets, polisens eller social- och hälsovårdens myndigheter (nödmeddelanden) samt att förmedla meddelanden och uppdrag i enlighet med myndighetsanvisningar till berörda myndighet eller till den som enligt avtal sköter myndighetens uppgifter. Förvaltningsutskottet understryker att ansvaret för ett meddelande eller ett uppdrag som förmedlas enligt 11 § i lagen om nödcentralsverksamheten övergår till den mottagande myndigheten, den enhet som handhar dess uppgifter eller en jourenhet när de har tagit emot meddelandet eller uppdraget. Följaktligen svarar inte Nödcentralsverket för att ställa brådskande uppdrag i prioritetsordning. Det ska vara ett uppdrag för prehospital akutsjukvård, i första hand för insatsledaren, att i förekommande fall bestämma prioritetsordningen när det finns två brådskande uppdrag samtidigt.

Regionalt försök inom social- och hälsovården

I den föreslagna lagen gäller 33 § samarbete mellan primärvården och den specialiserade sjukvården och 34 § en plan för hälso- och sjukvården. Syftet med paragraferna är bland annat att förbättra samarbetet för att primärvården och den specialiserade sjukvården ska bilda en sammanhållen verksamhet.

Social- och hälsovårdsministeriet kommer därför att starta ett regionalt försök. Det behövs en tillräckligt stor kommun eller kommunalt område som sammanhållet svarar för den basala social- och hälsovården och en del av den högspecialiserade sjukvården. Målet är bland annat att skapa en sammanhållen social- och hälsovård och en integrerad specialiserad sjukvård, organisera arbetet för att främja välfärd och hälsa och att ta fram människonära serviceverksamhet. Utskottet anser det viktigt att olika typer av områden i hela landet tas med i försöket. Utskottet har fått information om ett projekt i Norra Österbotten som är ett bra exempel på ett intressant försöksområde.