Motivering

I sin skrivelse menar statsrådet att det viktigaste målet för gemenskapspolitiken vid de yttre gränserna är att skapa ett samordnat system för att bevaka säkerheten varigenom en hög och enhetlig nivå garanteras när det gäller personkontroll och gränsövervakning. Det föreliggande förordningsförslaget hänger samman med utvecklingen av ett samordnat system.

Målet att främja det praktiska samarbetet mellan gränssäkerhetsmyndigheterna i medlemsländerna är i stor utsträckning godkänt i EU. De viktigaste principerna i förslaget och en effektiviserad samverkan mellan gränssäkerhetsmyndigheterna ligger i linje med målen i Haagprogrammet. Utskottet godkänner tanken att inrätta expertteam för operativt och tekniskt bistånd samt en reglering av gästtjänstemännens uppgifter i gränsförvaltningen i ett annat medlemsland då de deltar i gemensamma operationer eller snabbinsatsteam. För närvarande är gästtjänstemännens rättsliga status mycket varierande då de arbetar i ett annat medlemsland. Den nyinledda behandlingen av förslaget kan alltså fortsätta.

Samtidigt framhåller utskottet att förslaget berör Finlands suveränitet som fastställs i grundlagens 1 § och en reglering av invandringen och gränsbevakningen. Regleringen har betydelse för de grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna och bör därför granskas ur konstitutionell synvinkel. Förslaget behandlas också av grundlagsutskottet. I varje fall ser förvaltningsutskottet det som klart att förslaget måste ändras under beredningens lopp.

Förslaget avser inte att inrätta en övernationellt behörig gränsmyndighet. Det är fråga om att nationella gränsbevakare tillfälligt ska kunna få hjälp av specialutbildade expertteam med att kontrollera personer och bevaka de yttre gränserna. Det är Frontex som förordnar teamet till uppgift men bara på begäran av värdlandet. Uppgifterna bestäms utifrån en operativ plan som värdlandet godkänt. Teamet leds av värdlandet. Det är viktigt att förordningen inte inför några befogenheter som överlappar de uppgifter som gäller att upprätthålla den allmänna ordningen eller bekämpa brottslighet.

Samverkan mellan de nationella gränssäkerhetsmyndigheterna bör vara organiserad på så sätt att statens suveränitet blir respekterad samtidigt som de grundläggande fri- och rättigheterna, de mänskliga rättigheterna och en god förvaltning blir garanterade. Det bör alltid fattas ett separat nationellt beslut om medverkan i expertteamen och begäran om bistånd, menar utskottet. Verksamheten på finländskt territorium bör stämma överens med finländsk lagstiftning. Utländska tjänstemän arbetar i Finland under ledning och tillsyn av finländska myndigheter. När de arbetar här bör de omfattas av nationellt straffrättsligt ansvar.

Förordningsförslaget behöver justeras på en del enskilda punkter. Utskottet påpekar här att det av förordningen tydligare bör framgå att snabbinsatsteam sänds till medlemslandet endast på begäran av medlemslandet och att medlemsländerna alltid fattar separata beslut om att sända ut tjänstemän.

De utländska tjänstemännens befogenheter är löst reglerade i förslaget och bör preciseras. Befogenheterna för medlemmarna i snabbinsatsteamen kan enligt utskottets uppfattning inte vara mer omfattande än befogenheterna för tjänstemännen från värdlandet. Det här framgår inte entydigt av artikel 6. Det är nog heller inte meningen att teammedlemmarna ska ha alla befogenheter som myndigheterna i värdlandet har. Teammedlemmarna bör endast ha de befogenheter de behöver då de har hand om sina uppgifter enligt förordningen.

Förslaget innehåller inga särskilda bestämmelser om rätten att använda militära maktmedel. Principen verkar vara att rätten bestäms enligt värdlandets lagstiftning. Utskottet anser att användningen av militära maktmedel bör regleras uttryckligen.

Utskottet håller med regeringen om att bara tjänstemän från värdlandet ska kunna fatta beslut om avvisning och förvaltningsbeslut överhuvudtaget. Förordningen bör föreskriva att tvångsmedel som beslagtagande och kvarhållande bara kan användas av myndigheterna i värdlandet.

I artikel 11 uppmärksammar utskottet en detalj, nämligen att det i rubriken står "ansvar" fastän det är fråga om straffrättslig ställning. Artikeln förutsätter att strafflagen ändras i Finland.

De medverkande tjänstemännens civilrättsliga och straffrättsliga ställning bör anges tydligt. Det bör vara frivilligt att delta i teamen. De medverkande utländska tjänstemännens straffrättsliga ställning bör vara jämförbar med den straffrättsliga ställningen för tjänstemännen från värdlandet.

I sin skrivelse behandlar statsrådet rätt allmänt förslagets konsekvenser för den nationella lagstiftningen. Under den fortsatta behandlingen bör riksdagen få mer ingående information om förordningens konsekvenser för vår lagstiftning.

Utskottet bör bli informerat om hur behandlingen går framåt och kommer att lämna ett nytt utlåtande senare om det behövs.