Motivering

I propositionen föreslås att det stiftas en lag om kommunernas skyldighet att ordna vissa hälso- och sjukvårdstjänster för vissa utlänningar. Med lagen utökas rätten till hälso- sjukvårdstjänster som ordnas av kommunen för utlänningar som vistas i Finland utan uppehållstillstånd. För närvarande har dessa personer endast rätt till brådskande vård. Också utlänningar som med stöd av 51 §, 52 § och 89 § i utlänningslagen () har beviljats tillfälligt uppehållstillstånd och som inte har hemkommun i Finland, skulle få rätt till såväl brådskande vård som de hälso- och sjukvårdstjänster som anges i lagförslaget. Lagens syfte är att med respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri- och rättigheterna trygga dessa personer rätt till nödvändig omsorg för att tillgodose den mänskliga värdigheten. Förslaget understryker vikten av respekt för människovärdet.

De tjänster som förslaget avser är kortvariga hälso- och sjukvårdstjänster som en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården bedömer vara nödvändiga, dvs. tjänster i anslutning till graviditet och förlossning samt vård av kroniska och andra sjukdomar när en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården bedömer att vården är nödvändig med beaktande av personens hälsotillstånd och vistelsens längd i Finland. För minderåriga ordnas alla hälso- och sjukvårdstjänster i samma omfattning som för minderåriga med hemkommun i Finland. Förslaget ökar kommunernas ansvar att ordna tjänster. Utskottet anser det dock vara viktigt att tjänster i samband med vård av barn, gravida och nyförlösta kvinnor omfattas av lagen så som föreslås. I fråga om andra personer är utgångspunkten att brådskande vård tryggas enligt den gällande lagen, menar utskottet.

Det är mycket svårt att uppskatta antalet utlänningar som vistas olagligt i landet. På basis av lagförslaget är det inte heller klart om till utlänningar som vistas i Finland utan uppehållstillstånd som avses i 2 § i lagförslag 1 hör också sådana utlänningar som anhängiggjort sin ansökan om uppehållstillstånd i Finland. De har inte uppehållstillstånd men får med stöd av 40 § 2 mom. i utlänningslagen vistas i landet under den tid ansökan behandlas. Enligt erhållen utredning finns det inga exakta uppgifter om i vilken omfattning de som vistas olagligt i landet använder hälso- och sjukvårdstjänster. Hälsovårdspersonalen är i praktiken den enda myndighetsrepresentant som möter dess personer. Enligt utskottets uppfattning möjliggör dock hälsovårdens informationssystem inte identifiering av dessa personer i patientregister.

Med tanke på bedömningen av konsekvenserna av lagändringen behöver man trots de utmaningar som är förknippade med detta så bra som möjligt följa upp de hälso- och sjukvårdstjänster som avses i förslaget och kostnaderna för dem. Det är också viktigt att följa upp utvecklingen för antalet s.k. papperslösa personer, menar utskottet.

Enligt förslaget tar kommunen ut en klientavgift motsvarande produktionskostnaderna av den som använder hälso- och sjukvårdstjänster. Avgiften motsvarar den avgift som tas ut av personer som bor annanstans än i Finland. Folkpensionsanstalten ersätter enligt lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård () de kostnader en kommun har för tjänster, om kostnaderna inte har kunnat tas ut av personen själv. Enligt förslaget får dock inte klientens betalningsförmåga vara ett hinder för tillgången till tjänster. För kommunerna är det fråga om en ny lagstadgad uppgift som enligt det strukturpolitiska programmet ska kompenseras kommunerna till fullt belopp, konstaterar utskottet. Enligt utskottet räcket det inte att ersätta kostnaderna på det sätt som föreslås i 20 § i lagförslag 2 utan också klientavgifter som tas ut av klienter ska ersättas till kommunerna.