Motivering

Lagförslaget i relation till annan lagstiftning

Med stöd av erhållen utredning uppmärksamgör utskottet social- och hälsovårdsutskottet på att relationen mellan tillämpningsområdet för den föreslagna lagen och för lagen om riksomfattande personregister för hälsovården (556/1989) möjligen förblir något oklart. Utskottet hänvisar samtidigt till detaljmotiveringen till 2 § i det föreliggande lagförslaget. Där klargörs vad som menas med anstaltsvård inom socialvården och öppna socialvårdstjänster och hälsovårdstjänster som ersätter anstaltsvård.

Vad gäller föreslagna 3 § konstaterar utskottet att bestämmelsen om rätten för forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården att få tillgång till uppgifter är generell. Vidare framhåller utskottet i ett bredare perspektiv att lagen om riksomfattande personregister för hälsovården måste bedömas särskilt med tanke bland annat på bestämmelserna om grundläggande fri- och rättigheter, som har setts över efter det att lagen trädde i kraft, och de villkor som ställs i personuppgiftslagen (523/1999) från 1999. Enligt uppgift till utskottet var det inte möjligt att göra en sådan bedömning i samband med beredningen av den föreliggande propositionen.

För klarhetens skull vill utskottet komplettera föreslagna 1 § med ett 3 mom. med en hänvisning till personuppgiftslagen. Bestämmelsen kunde ha till exempel följande lydelse: "På behandlingen av personuppgifter som samlats in med stöd av denna lag tillämpas personuppgiftslagen (523/1999) om inte annat föreskrivs i denna lag."

Utskottet påpekar rent generellt att den allmänna lagen, personuppgiftslagen, tillämpas på behandlingen av personuppgifter och att behovet av att avvika från den eller precisera den måste motiveras särskilt. Också om det blir fråga om en specialbestämmelse måste EG:s datasekretessdirektiv vägas in. Dessa omständigheter har blivit tillbörligen beaktade i den föreslagna lagen.

Rätten till tillgång till uppgifter

Under de senaste åren har frågan om rätten för forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården att samla in identifikationsuppgifter om social- och hälsovårdens klienter diskuterats rätt mycket. En del av de sakkunniga som förvaltningsutskottet har hört har ställt sig i någon mån kritiska till behovet av att samla uppgifter.

Det primära målet för propositionen är att ställa den nuvarande uppgiftsinsamlingen, som forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården bedriver, på en riktig grund i legislativt hänseende. Enligt den information som är tillgänglig i saken bygger Stakes uppgiftsinsamling innehållsligt på en statistikreform som genomfördes 1994 i samråd mellan Statistikcentralen, Finlands Kommunförbund, dataombudsmannen och kommunernas representanter. Utskottet har erfarit att det då övervägdes mycket noga inom vilka delar av servicesystemet det var behövligt att samla in heltäckande klientuppgifter. Utskottet menar att det behövs fortsatt utvärdering av behovet av att samla in uppgifter.

För att säkerställa att forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården också i framtiden får tillgång till behövliga uppgifter från Folkpensionsanstalten är det enligt utskottets mening motiverat att komplettera 2 § 1 mom. i det föreliggande lagförslaget med att Folkpensionsanstalten är skyldig att lämna uppgifter till centralen. Slutet av momentet kunde kompletteras till exempel med följande mening: "På motsvarande sätt är folkpensionsanstalten skyldig att tillställa forsknings- och utvecklingscentralen uppgifter om utbetalade förmåner och antalet mottagare."

Hemlighållande och utlämnande av uppgifter

I 5 § 1 mom. föreskrivs att uppgifter som samlats in med stöd av lagen är sekretessbelagda såsom föreskrivs i 17 § statistiklagen (62/1994). Utskottet föreslår att momentet ändras och preciseras enligt följande: "På hemlighållande av uppgifter som samlats in med stöd av denna lag tillämpas 17 § 1 och 2 mom. statistiklagen."

Förvaring av uppgifter

I föreslagna 6 § föreskrivs om förvaring av uppgifter som innehåller identifikationsuppgifter. Enligt 12 § 2 mom. personuppgiftslagen skall grunden och behovet av behandling av känsliga uppgifter bedömas minst vart femte år, om inte något annat följer av lag eller ett tillstånd av datasekretessnämnden enligt 1 mom. 13 punkten. I motiveringen till det föreliggande lagförslaget framhålls att meningen är att denna bestämmelse i persondatalagen skall tillämpas som ett komplement till föreslagna 6 §.

Utskottet föreslår följande hänvisning till 12 § personuppgiftslagen i slutet av 6 §: "Angående bedömningen av om det ändamål uppgifterna skall användas för gäller vad som föreskrivs i 12 § 2 mom. personuppgiftslagen." Detta är motiverat för att skapa större klarhet i hur bestämmelsen skall tillämpas i praktiken.

Kostnaderna för kommunerna

Enligt utredning till utskottet betyder den föreslagna lagen inte fler lagstadgade uppgifter eller merkostnader för kommunerna. Kommunerna har också hittills varit skyldiga att lämna sådana uppgifter som avses i propositionen till Stakes. Förslaget medger inte heller att uppgiftsinsamlingen utvidgas. Tvärtom inskränker det Stakes nuvarande befogenheter att samla in uppgifter. I utredningen till utskottet anses vidare att propositionen inte har några ekonomiska verkningar som borde ha klarlagts i dess motivering. Utskottet menar i alla fall att de ekonomiska konsekvenserna av reformen för kommunerna absolut bör följas upp.