Motivering

Allmänt

Regeringen föreslår en ny lag om statsrådet som skall innehålla de centrala bestämmelserna om statsrådets organisation och indelning i ansvarsområden, avgörandet av ärenden och beslutsordningen vid statsrådets allmänna sammanträden och i ministerierna.

Det är absolut nödvändigt, menar förvaltningsutskottet, att lagen om statsrådet (78/1922) revideras. Ett argument för en totalrevidering är, om inte annat, de faktum att de nuvarande bestämmelserna är osystematiska och osammanhängande och uppvisar stora luckor. Självfallet bör också reglementet för statsrådet samtidigt förnyas.

Utskottet har utifrån sitt behörighetsområde tagit ställning till bestämmelserna om ministerierna och om statssekreterarena.

Bestämmelserna gällande ministerier

I propositionen föreslås att ministerierna skall namnges i lagen om statsrådet.

Utskottet anser denna lösning vara befogad och konstaterar att de gällande reglerna tillkommit utan utskottets medverkan. Att inrätta ett helt nytt ministerium eller indra ett existerande får så stora samhälleliga konsekvenser att det bör ske efter noggrant övervägande och utifrån en proposition som uttryckligen lämnas i detta syfte. Frågan om att inrätta eller indra ett ministerium är inte bara en statsrådsintern angelägenhet utan har en större samhällelig betydelse. Även om den föreslagna nya lagen saknar bestämmelser om ministeriernas behörighetsområden och uppdelningen av ärendena mellan ministerierna, kan ett beslut om ett ministeriums hela existens de facto få återverkningar inom förvaltningsorganisationen även på nivåer under ministerienivå. Dessutom har den nuvarande linjen att använda uttrycket "vederbörande ministerium" för det behöriga ministeriet bidragit till att regleringen innehållsligt blivit oskarp.

Propositionen bygger på att bestämmelserna om ministeriernas ansvarsområden och om ärenden som hör till alla ministerier skall ingå i reglementet för statsrådet. Detta är ett sätt att anpassa möjligheten att smidigt utveckla statsrådets organisation och verksamhet till riksdagens roll i beslutsfattandet. Självfallet bestäms ett enskilt ministeriums uppgifter också av sektorlagstiftningen.

Bestämmelserna om ministerierna måste enligt förvaltningsutskottets mening absolut godkännas i den form regeringen föreslagit. Bestämmelserna står också i samklang med de allmänna principerna för utveckling av förvaltningen, anser utskottet.

Statssekreterare

Ministerierna föreslås få förstärkning i sin ledning genom att det vid behov utnämns en statssekreterare med uppgift att biträda ministern. Meningen är att statssekreteraren skall vara ministerns närmaste medhjälpare i uppgifter som har med politisk styrning och beredning att göra.

Utskottet noterar att det har ansetts föreligga ett behov av att stärka den politiska styrningen i ministerierna. Ministrarnas arbetsbörda har ökat så mycket att de inte längre klarar av att effektivt leda sina ministerier.

Av propositionens motivering framgår att ministern kan förordna stassekreteraren till sin ställföreträdare när det är fråga om beredning av ärenden där ministerns personliga medverkan inte krävs. På denna punkt vill utskottet lyfta fram en sak, nämligen att det med tanke på vårt lands ställning är viktigt att ministrarna också i framtiden deltar i Europeiska unionens råd som representanter för Finland. Detta förfarande får ett eventuellt system med statssekreterare inte rucka på.

Det nya systemet utgår från att statssekreteraren skall följa ministerns anvisningar och statssekreteraren skall åtnjuta förtroende från ministern, som bär det politiska ansvaret inför riksdagen. Statssekreterarna skulle vid sidan av kanslicheferna höra till ministeriernas högsta tjänstemannaledning. Däremot är statssekreterarens uppgifter beroende av ministern. Ministeriernas kanslichefer blir inte underställda statssekreterarna eftersom statssekreteraren inte får rätt att förbehålla sig avgörandet av ärenden som hör till kanslichefen. Men i praktiken kan det uppstå problem kring behörigheten. I sista hand kan statssekreteraren då åberopa vad ministern, alltså chefen för ministeriet, anser, något som ministerns specialmedarbetare de facto redan nu kan göra.

Kanslichefernas uppgifter skulle i framtiden inrikta sig framför allt på den administrativa ledningen och på resultatstyrningen av ministerierna. Uppgiftsfördelningen mellan statssekreterare och kanslichefer skulle närmare regleras i reglementet för statsrådet. I praktiken skulle också ministern påverka denna uppgiftsfördelning på samma sätt som i dag när det gäller ledningen av ministeriet och verksamheten där.

Experter som utskottet hört har ansett att systemet med statssekreterare inte är problemfritt. Det är detaljer i regelverket som påtalats, främst regleringen till följd av statssekreterarnas status som skiljer sig från normal tjänstemannastatus, samt om hur systemet skall fungera i praktiken. Här har man bl.a. kastat fram frågan hur ett på ministerns förtroende byggande uppdrag av politisk karaktär skall kunna anpassas till det tjänstemannarättsliga systemet. Utskottet är trots allt av den meningen att problemen kan lösas antingen utifrån det system som föreslås i propositionen eller något annat system.

Andra överväganden

Utskottet vill fästa grundlagsutskottets uppmärksamhet på att följande precisering bör göras i det föreslagna 5 § 3 mom. i statstjänstemannalagen: "Andra tjänster än sådana som specifiseras i statsbudgeten överförs till en annan enhet inom samma ämbetsverk genom beslut av detta, om inte något annat stadgas genom förordning av statsrådet, och till ett annat ämbetsverk inom samma ministeriums förvaltningsområde genom beslut av ministeriet."

Dessutom finns det all anledning att ha samma ordning i förteckningen i 26 § 3 punkten i det andra lagförslaget som i 7 § 1 mom. 2 punkten.