Förslaget

I Spaniens och Belgiens initiativ till förordning föreslås att förordningen, då den har trätt i kraft, skall möjliggöra att vid kommande ändringar i konventionen följs ett förenklat, lättare förfarande med rådets beslut utan nationellt ratificeringsförfarande. I initiativet förslås också att Europols befogenheter skall utvidgas så att tjänstemän från Europol i en stödroll skall ha rätt att delta i de gemensamma utredningsgrupper som bildats av medlemsländerna. Det föreslås också att Europol ges rätt att för medlemsländerna föreslå att brottsutredning skall inledas, genomföras eller samordnas i vissa fall. I initiativet föreslås också att EG-domstolen skall få behörighet att lämna förhandsavgöranden om giltighet och tolkning av de ändringar som gjorts i rådets beslut.

Statsrådets ståndpunkt

Statsrådet stöder utvidgningen av Europols befogenheter såtillvida att tjänstemän från Europol i enlighet med förslaget skall få delta i medlemsländernas gemensamma utredningsgrupper i en stödroll och att Europol ges rätt att föreslå att ett medlemsland skall inleda, genomföra eller samordna brottsutredning.

Statsrådet är berett att pröva hur Europolkonventionen kunde ändras så att förfarandet i framtiden är snabbt och flexibelt och motsvarar de krav som ställs på ett effektivt polissamarbete inom EU. Statsrådet finner emellertid att det är nödvändigt att förhållandet mellan Spaniens och Belgiens förslag för förenkling av ändringar av Europolkonventionen och grundlagens bestämmelser om avtalsbehörighet utreds, innan statsrådet utformar en mer detaljerad ståndpunkt.

Att utgående från Spaniens och Belgiens initiativ för ändring av Europolkonventionen så att det i framtiden skall vara möjligt att med särskilt enhälligt beslut fattat av rådet, ändra konventionen till alla delar, kunde enligt statsrådets ståndpunkt skapa en oklar situation med tanke på tillämpningen av konventionen.

Statsrådet finner att en möjlig modell för genomförandet av ändringen kunde vara att upphäva Europolkonventionen och ersätta denna med ett rådsbeslut med motsvarande innehåll. Denna lösningsmodell har utretts av rådets juridiska enhet och i sitt utlåtande har enheten konstaterat att den är juridiskt möjlig. Politiskt kunde detta vara det allra ändamålsenligaste, tydligaste och snabbaste sättet att genomföra avsikten att Europol i sin verksamhet snabbt kan reagera på förändringar i verksamhetsmiljön.

Genom detta tillvägagångssätt skulle inga ändringar behövas i protokollen som hänför sig till Europolkonventionen beträffande EG-domstolens behörighet, eftersom domstolens behörighet direkt utsträcker sig till rådets samtliga beslut i enlighet med artikel 34 i Fördraget om Europeiska unionen.

Dessutom skulle Europols rättsgrund få samma form som det nya EU-organets — Eurojusts — behörighet.

Statsrådet anser det även möjligt att acceptera den lösningsmodell enligt vilken förenklandet av ändringar av Europolkonventionen skulle utsträckas att gälla endast mindre eller tekniska artiklar, medan ändringsförfarandet för ändring av övriga artiklar vore oförändrat. Gränsdragningen mellan obetydliga artiklar och sådana viktiga artiklar som ändrar konventionens karaktär eller annars kräver riksdagens medverkan, är dock inte klar.

Statsrådet anser att behovet av att ändra Europolkonventionen är obestridlig. Att ändra konventionen så att den kan svara på de snabba förändringarna i Europols verksamhetsmiljö, lyckas inte med ett förfarande som kräver ratificering av medlemsstaterna. Det visar bland annat terrordåden i USA den 11 september 2001, då det behövdes snabb informationsväxling mellan Europol och myndigheterna i USA.