Detaljmotivering

Inrättande av människorättscentret

Justitieombudsmannens kansli är ett ämbetsverk i anslutning till riksdagens kansli. Enligt 119 § 1 mom. i grundlagen utfärdas bestämmelserna om förvaltningen under riksdagen särskilt genom lag. Av förarbetena framgår att den nya utgångspunkten för bestämmelsen ska vara att förvaltningen under riksdagen ska kunna regleras genom lag (RP 1/1998 rd, s. 75/II). Med formuleringen "särskilt genom lag" har man å andra sidan gett uttryck för att förvaltning som ställs direkt under riksdagen är en exceptionell lösning. Det är emellertid möjligt att med stöd av 119 § 1 mom. i grundlagen ge riksdagen en direkt förvaltningsuppgift genom en vanlig lag (RP 1/1998 rd, s. 174/I). Grundlagen lägger med andra ord inga hinder i vägen för att inrätta Människorättscentret i anslutning till riksdagens justitieombudsmans kansli på det sätt som föreslås i propositionen (jfr. GrUU 2/2006 rd, s. 2/I). Förslaget ligger i linje med grundlagsutskottets ståndpunkt till inrättande av ett nationellt människorättsinstitut enligt Parisprinciperna.

Människorättscentrets uppgifter

Enligt 19 d § i lagförslag 1 ska Människorättscentret främja informationen, fostran, utbildningen och forskningen samt samarbetet i anslutning till dem i fråga om de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Det kan utarbeta rapporter om hur de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses samt ta initiativ och ge utlåtanden för att främja de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Människorättsinstitutet ska också delta i det europeiska och internationella samarbetet för att främja och trygga de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Dessutom ska centret sköta andra motsvarande uppgifter som anknyter till att främja och tillgodose de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. I kombination med justitieombudsmannens laglighetsövervakningsuppgifter täcker Människorättscentrets uppgifter in det uppgiftskomplex som enligt de Parisprinciper som FN:s nationalförsamling fastställde 1993 hör till en nationell människorättsinstitution. Justitieombudsmannens uppgifter i fråga om laglighetskontroll och klagomålsärenden är enligt Parisprinciperna en fakultativ uppgift.

Enligt 19 d § 2 mom. i lagförslag 1 i propositionen hör behandlingen av klagomål inte till människorättsinstitutets uppgifter. Denna bestämmelse är viktig med tanke på arbetsfördelningen mellan centret och de högsta laglighetsövervakarna. Förutom att centret inte behandlar klagomål kan det inte heller på eget initiativ börja behandla eller yttra sig om enskilda fall som hör till de högsta laglighetsövervakarna.

Människorättscentrets direktör

Regeringen föreslår att riksdagen väljer en direktör för Människorättscentret för en mandattid om fyra år. Direktören skulle därmed väljas på samma sätt som riksdagens justitieombudsman och biträdande justitieombudsmän. Om detta finns bestämmelser i grundlagens 38 § 1 mom. och i 11 § 1 mom. i riksdagens arbetsordning. Före valet ska grundlagsutskottet göra en utvärdering av de sökande.

Genom detta sätt att välja direktör vill man understryka Människorättscentrets operativa självständighet. En direktör som är vald av riksdagen ger dessutom verksamheten auktoritet och synlighet.

Bestämmelser om att personval ska förrättas av riksdagens plenum ska införas bara efter noggrant övervägande. Människorättscentrets eller dess direktörs operativa kontakter till riksdagen är så fåtaliga att det föreslagna, relativt tunga förfarandet, inte är motiverat enligt utskottet. Utskottet föreslår därför att direktören utnämns av riksdagens justitieombudsman efter att denne har hört grundlagsutskottet. Utnämningsförfarandet motsvarar det som tillämpas vid val av ställföreträdaren för riksdagens biträdande justitieombudsmän.

Människorättsdelegationen

Människorättscentret ska ha en människorättsdelegation. I 19 e § föreslås bestämmelser om tillsättning, mandattid, sammansättning och uppgifter. Enligt paragrafens 1 mom. ska delegationen bestå av representanter för det civila samhället, forskningen kring de grundläggande fri- och rättigheter och de mänskliga rättigheterna och andra aktörer som deltar i främjandet och tryggandet av dem. I propositionsmotiven (s. 30) sägs att ministerierna, kommunerna eller arbetsmarknadsparterna inte är avsedda att vara representerade i delegationen. Utskottet anser att det inte finns någon anledning att direkt utesluta exempelvis representanter för arbetsmarknadsparterna från medlemskap i delegationen.

Behandling av klagomål till de högsta laglighetsövervakarna

I propositionen föreslås en ändring av 3 § (behandling av klagomål) i lagen om riksdagens justitieombudsman och 4 § (behandling av klagomål) i lagen om justitiekanslern i statsrådet. De föreslagna ändringarna ökar de högsta laglighetsövervakarnas prövningsrätt när det gäller vilka åtgärder ett enskilt klagomål kräver. Dessutom föreslås det att preskriptionstiden för klagomål förkortas från fem till två år. Klagomål som är äldre än två år behandlas inte om inga särskilda skäl föreligger.

Utskottet anser det lämpligt att samordna bestämmelserna om behandling av klagomål till justitieombudsmannen och justitiekanslern. Utskottet har ofta tagit upp frågan om behandling av klagomål och bestämmelserna om det (se t.ex. GrUB 12/2009 rd, GrUB 10/2009 rd, GrUB 5/2009 rd, GrUB 1/2008 rd). Det ökade antalet klagomål och försöken att korta behandlingstiderna kräver större flexibilitet och bättre arbetsmetoder. Detta har ansetts möjligt redan med stöd av de gällande bestämmelserna.

Utskottet föreslår att 3 § i lagförslag 1 och 4 § i lagförslag 2 ändras så att de får ett nytt 1 mom. med samma innehåll som den första meningen i de gällande paragrafernas 1 mom. om tröskeln för att ta upp ett ärende för prövning. Det andra momentet ökar laglighetsövervakarnas prövningsrätt när det gäller vilken typ av utredning och andra åtgärder laglighetsövervakaren anser att det finns skäl att inleda med anledning av klagomålet.

Utskottet föreslår att paragraferna kompletteras med nya 4 mom. I de nya momenten finns en bestämmelser om att laglighetsövervakaren utan dröjsmål skall underrätta klaganden ifall ett ärende inte leder till åtgärder. Bestämmelsen motsvarar praxis i modern, god förvaltning. Ett klagomål leder inte till åtgärder exempelvis när ärendet inte hör till laglighetsövervakaren, möjligheten att anföra klagomål har preskriberats, ärendet är aktuellt i en behörig myndighet eller det finns möjlighet att överklaga genom ordinarie rättsmedel.

Utskottet föreslår dessutom att paragraferna kompletteras med nya 5 mom. Laglighetsövervakaren kan överföra behandlingen av klagomålet till en behörig myndighet om det är motiverat med hänsyn till ärendets art. Klaganden skall informeras om överföringen. Laglighetsövervakarna ska bestämma en tid inom vilken myndigheten skall underrätta laglighetsövervakaren om sitt beslut eller andra åtgärder. Om laglighetsövervakaren anser att myndighetens åtgärder eller beslut inte är tillräckliga eller sakliga, skall laglighetsövervakaren själv att ta saken till behandling.

Satsningar på verksamhetsformerna

Det finns skäl att ytterligare förbättrat de högsta laglighetsövervakarnas verksamhetsformer med utgångspunkt i medborgarnas behov. För den som klagar är det viktigt att så snabbt som möjligt få hjälp med att driva ett ärende. De gällande bestämmelserna kompletterade med de nya bestämmelserna om behandling av klagomål öppnar för nya sätt att arbeta.

Med stöd av med 11 § i lagen om riksdagens justitieombudsman kan denne I ett ärende som omfattas av justitieombudsmannens laglighetskontroll rikta en framställning till en behörig myndighet om att ett fel ska rättas eller ett missförhållande avhjälpas.

Justitieombudsmannen kan göra en framställning till en behörig myndighet om förlikning i ett ärende. Justitieombudsmannen har också kommit med ståndpunkter där myndigheter har rekommenderat att ersätta en skadaUlla-Maija Lindström: Gottgörelse av kränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna — exempel på beslutspraxis, s. 73 —89 i verket Riksdagens justitieombudsman 90, Sastamala 2010.. Utskottet finner en framställning om förlikning och ersättning motiverad i klara fall för att medborgarna ska komma till sin fulla rätt, för att förlikning ska nås och onödiga rättsliga tvister undvikas.

Lag om ändring av 4 och 29 § i lagen om riksdagen tjänstemän

Inrättandet av Människorättscentret i anslutning till riksdagens justitieombudsmans kansli kräver en ändring av lagen om riksdagen tjänstemän.

4 §.

I paragrafens 2 mom. föreskrivs om de tjänster som specificeras i statsbudgeten. Utskottet föreslår att momentet kompletteras med ett omnämnande om Människorättscentrets direktör. Punkt 2 i momentet har upphävts genom lag . Utskottet föreslår att momentets nuvarande 3 och 4 punkt blir 2 och 3 punkt, varvid omnämnandet om Människorättscentrets direktör tas in i den nya 2 punkten, som gäller de specificerade tjänsterna vid riksdagens justitieombudsman kansli.

29 §.

I paragrafens 2 mom. föreskrivs om de tjänster som specificerar i statsbudgeten. Utskottet föreslår att momentet kompletteras med ett omnämnande om Människorättscentrets direktör. Punkt 2 i momentet har upphävts genom lag 608/2007. Utskottet föreslår att momentets nuvarande 3 och 4 punkt blir 2 och 3 punkt, varvid omnämnandet om Människorättscentrets direktör tar in i den nya 2 punkten, som gäller de specificerade tjänsterna vid riksdagens justitieombudsman kansli.

Med stöd av 71 § 1 mom. 3 punkten i lagen om riksdagens tjänstemän beslutar riksdagens justitieombudsman på föredragning om förflyttning av direktören för Människorättscentret med stöd av 25 §, ombildning av tjänsteförhållandet till tjänsteförhållande på deltid, skriftlig varning, permittering, avstängning från tjänsteutövning, uppsägning och hävning av tjänsteförhållandet.