Motivering

Allmänt

Den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter antogs av FN 1966 och trädde i kraft i Finland 1976. Konventionen innehåller bestämmelser om bland annat arbete, arbetsvillkor, hälsa, tillfredställande levnadsstandard, utbildning och kultur. Parterna förbinder sig till att vidta åtgärder för att rättigheterna i konventionen gradvis ska bli genomförda. Verkställigheten av bestämmelserna övervakas av FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, och protokollsstaterna lämnar sina periodiska rapporter om hur förpliktelserna i konventionen uppfylls till kommittén.

Syftet med det fakultativa protokollet till konventionen är att stärka skyddet av de mänskliga rättigheter som anges i konventionen. Genom protokollet fastställs ett förfarande för enskilda klagomål som ger enskilda personer eller grupper av enskilda personer rätt att anföra klagomål hos ESK-kommittén, om de anser att en protokollsstat har kränkt deras genom konventionen erkända rättigheter.

Genom protokollet skapas också ett fakultativt förfarande för mellanstatliga klagomål. En protokollsstat ska kunna låta undersöka fall där en annan protokollsstat anses ha kränkt rättigheterna i konventionen. Protokollet skapar också ett fakultativt utredningsförfarande där ESK-kommittén kan pröva upplysningar om allvarliga eller systematiska kränkningar från en protokollsstats sida av rättigheterna i konventionen.

Behovet av riksdagens samtycke och behandlingsordningen

Enligt 94 § 1 mom. i grundlagen är det riksdagen som ska godkänna fördrag och andra internationella förpliktelser som innehåller sådana bestämmelser som hör till området för lagstiftning eller annars har avsevärd betydelse, eller som enligt grundlagen av någon annan anledning kräver riksdagens godkännande. Som det framgår av propositionens motivering innehåller det fakultativa protokollet flera bestämmelser som hör till området för lagstiftning och därför krävs riksdagens samtycke till dem.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att Finland avger förklaring till artikel 10 och 11i protokollet. Genom förklaringen erkänner Finland ESK-kommitténs behörighet att ta emot och pröva mellanstatliga klagomål och att pröva påståenden om allvarliga och systematiska kränkningar från en protokollsstats sida av rättigheterna i konventionen.

Grundlagsutskottet utgår i sin praxis från att riksdagen genom ett explicit beslut ger sitt samtycke till reservationer, uttalanden och förklaringar som påverkar innehållet i en internationell förpliktelse för Finland eller förpliktelsens omfattning i relation till själva fördraget (se t.ex. GrUU 2/2008 rd). Förslaget i propositionen om att avge förklaring stämmer överens med utskottets praxis.

Bestämmelserna i det fakultativa protokollet har ett starkt samband med de flesta bestämmelserna om de grundläggande fri- och rättigheterna enligt grundlagen. Förklaringen i fråga om artikel 11, där Finland erkänner ESK-kommitténs behörighet att pröva kränkningar mot bestämmelser i konventionen, gäller dessutom Finlands suveränitet enligt 1 § 1 mom. i grundlagen. I suveränitetsregleringen ingår också 3 mom. där det står att Finland deltar i internationellt samarbete i syfte att säkerställa fred och mänskliga rättigheter. Utgångspunkten har varit att internationella förpliktelser som är sedvanliga i modern internationell samverkan och som bara i obetydlig utsträckning inverkar på statens suveränitet inte i sig står i strid med suveränitetsbestämmelserna i grundlagen (t.ex. GrUU 19/2010 rd).

Utskottet anser följaktligen att bestämmelserna i det fakultativa protokollet inte berör grundlagen på det sätt som avses i lagens 94 § 2 mom. och 95 § 2 mom. Det betyder att beslut om att godkänna konventionen och avge förklaring kan fattas med enkel majoritet av de avgivna rösterna och lagen om sättande i kraft av protokollet i vanlig lagstiftningsordning.