Motivering
Allmänt
Riksdagens justitieombudsmans berättelse för 2009
presenterar precis som tidigare år på ett välformulerat
och överskådligt sätt JO:s verksamhet
och de vanligaste problemen inom laglighetsövervakningen.
Den innehåller JO:s och de biträdande JO:s kommentarer
om aktuella teman i laglighetsövervakningen och om justitieombudsmannainstitutionen
2009. De viktigaste iakttagelserna i laglighetsövervakningen
av de grundläggande fri- och rättigheterna och
de mänskliga rättigheterna är sammanställda
i ett och samma kapitel. Dessutom ingår ett kapitel om
teletvångsmedel och annat hemligt inhämtande av
information plus en beskrivning av laglighetsövervakningen
enligt sakområden.
Grundläggande och mänskliga rättigheter
Enligt 109 § 1 mom. i grundlagen övervakar
JO vid utövningen av sitt ämbete att de grundläggande
fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna
tillgodoses. JO förutsätts i 12 § i lagen
om riksdagens justitieombudsman i sin berättelse fästa
särskild uppmärksamhet vid att de grundläggande
fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna
tillgodoses. De grundläggande fri- och rättigheterna
och de mänskliga rättigheterna ges högsta
prioritet i laglighetsövervakningen och detta framgår
genom hela berättelsen.
I behandlingen av JO:s berättelse för 2008 fäste
sig grundlagsutskottet vid JO Paunios ogillande över att
ingenting tycks hända med alla de otaliga problem med att
tillgodose de grundläggande och mänskliga rättigheterna
som laglighetsövervakarna upprepade gånger påtalat
i sina berättelser och avgöranden. Förvaltningarna måste
reagera på laglighetsövervakarnas ståndpunkter
och åsikter om lagens tillämpning och om behövliga ändringar
i lagstiftningen och i förekommande fall utan dröjsmål
initiera en ny verksamhetskultur. Vidare ansåg det att
det kunde vara bra att i laglighetsövervakarnas årliga berättelser
särskilt ange de återkommande problem som förvaltningarna
inte ägnar tillräcklig uppmärksamhet
(GrUB 10/2009 rd).
JO har hörsammat grundlagsutskottets önskemål
och tagit in ett särskilt avsnitt (3.4) om brister och
förbättringar i realiseringen av de grundläggande
rättigheterna i berättelsen för 2009. Avsnittet är
ett konkret och nyttigt verktyg för att lyfta fram typiska
eller länge fortgångna brister. Det är
av största vikt att statsrådet och förvaltningen över
lag skyndar på åtgärder för
att rätta till de enskilda och mer principiella brister som
där nämns. En fråga som bör
tas upp är besvärsnämnden för
social trygghet, som enligt JO ligger kanske allra mest oroväckande
till med tanke på tillgången till rättsskydd.
Samma fråga behandlas ingående i justitiekanslerns
berättelse (Justitiekanslerns i statsrådet berättelse
för år 2009). Det har gjorts försök
för att hitta en lösning på problemet
omgående (se också GrUB 12/2009
rd). I berättelsen påtalas också en
rad problempunkter och bristfälligheter i samband med husrannsakan
i privata bostäder. Polisen bör i sin verksamhet
fästa särskilt avseende vid att husrannsakningar är
lagliga och korrekta.
Enligt utskottets mening har detta avsnitt visat sig vara mycket
nyttigt och det bör därför vidareutvecklas
så att det blir en fast del av JO:s berättelse
med en koncentrerad sammanfattning av alla de viktigaste frågorna
som kräver förbättring eller korrigering.
Likaså behövs det exempel på en bra utveckling,
precis som i årets berättelse.
JO:s verksamhet i siffror
Under rapporteringsåret kom det in sammanlagt 4 816
nya ärenden som gällde laglighetsövervakning
till JO. Det är klart mer än året innan (4 107).
Sammanlagt avgjorde JO 4 903 laglighetskontrollärenden
2009. Antalet inlämnade klagomål (4 346)
och antalet avgjorda klagomål (4 458) var än
en gång det största någonsin.
De största ärendegrupperna gällde
social trygghet, hälso- och sjukvård, polisen,
fångvården och domstolsväsendets funktion.
Mest ökade antalet klagomål om social trygghet,
hälso- och sjukvårdsmyndigheterna och arbetskraftsmyndigheterna.
I de övriga stora ärendegrupperna var andelen
ungefär densamma som ett år tidigare.
År 2009 meddelades sammanlagt 791 avgöranden
som ledde till åtgärder. Det är ca 17
procent av alla avgöranden som gällde klagomål och
egna initiativ. Den vanligaste åtgärden var att
JO meddelade sin uppfattning (680 fall) och gav en anmärkning
(35 fall). Under året utfärdades inga förordnanden
om att tjänsteåtal ska väckas. Under året
inspekterades 57 objekt (71 året innan).
Utskottet går inte närmare in på de
enskilda avgörandena och ståndpunkterna.
Behandlingen av klagomål
Klagomålen har fortsatt ökat, men ändå lyckades
JO:s kansli avgöra fler klagomål än vad
som kom in under året. Det är mycket positivt,
anser utskottet.
JO Jääskeläinen framhåller
i sitt inlägg att ambitionen på JO:s kansli redan
i många år har varit att det ska ta högst
ett år att behandla klagomål. Av JO:s rapport
till grundlagsutskottet framgår att man ännu inte är
riktigt där, men antalet klagomål som länge
legat väckta har klart minskat under senaste fem åren.
I slutet av 2010 fanns det 79 klagomål som varit anhängiga
i 1,5—2 år och inga alls som varit anhängiga
i över två år. Det främsta skälet
till de längst anhängiga klagomålen var
att föredraganden hade bytts ut och att ärendet
var mycket omfattande eller komplicerat. Enligt JO är målet
nu att klagomål fram till 2012 ska vara behandlade inom minst
ett år. Det är ett ambitiöst och bra
mål. De ändringar som riksdagen godkänt
i lagen om riksdagens justitieombudsman bidrar till att målen
ska nås, anser utskottet.