Motivering

Protokoll nr 14

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning anser grundlagsutskottet protokoll nr 14 till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna nödvändig och angelägen. I takt med att Europarådet har fått fler medlemsländer har antalet klagomål stigit till 81 000. Det betyder samtidigt att effektiviteten vid domstolen för de mänskliga rättigheterna kommit i farozonen.

Ett av syftena med protokollet är att förbättra domstolens kapacitet att sålla bland klagomålen. Enligt artikel 7 får en enskild domare avvisa eller avskriva ett enskilt klagomål. Detta gäller bara om beslutet kan fattas utan ytterligare prövning. I artikel 8 tillskrivs samma rättighet också kommittéerna. Dessutom kan kommittéerna ta upp klagomål till prövning och samtidigt besluta dom, om den underliggande frågan i målet redan är föremål för domstolens väl befästa praxis.

Artikel 12 är den viktigaste passusen i protokollet. Genom artikeln ändras kriterierna i artikel 35.3 för att ta upp ett mål till prövning. I artikel 12.3 b) införs en tröskel för att ta upp mål till prövning i domstolen. Enskilda klagomål utreds som regel inte om den klagande inte har lidit avsevärt men.

Förslaget ingriper i den enskildes allmänna och direkta rätt att överklaga hos domstolen för de mänskliga rättigheterna, och träffar därmed själva kärnan i övervakningen av Europakonventionen. Avsevärt men är inget entydigt begrepp, vilket kan resultera i att tolkningen mer koncentreras på skadans omfattning än på kränkningen av de mänskliga rättigheterna. Systemet inskränker rätten att lämna in enskilda klagomål. Insatserna för att effektivisera systemet får inte äventyra dess fundament.

Det införs emellertid två skyddande krav för tillämpningen av begreppet avsevärt men. Ett klagomål måste undersökas om respekten för de mänskliga rättigheterna kräver sakprövning eller om målet inte vederbörligen har prövats av en nationell domstol. Vid tillämpningen av konventionsbestämmelserna spelar en tydlig, samordnad och framför allt en positiv tolkning av de mänskliga rättigheterna en framträdande roll. Det ändrade systemet ger medlemsstaterna ett större ansvar och understryker att de nationella övervakningsmekanismerna är primära för att tillgodose de grundläggande friheterna och de mänskliga rättigheterna.

Riksdagens samtycke och lagstiftningsordning

Protokollet innefattar bestämmelser som hör till området för lagstiftningen. Därför krävs riksdagens samtycke till protokollet.

Materiellt sett harmonierar protokollet med rättssäkerhetskravet i 21 § i grundlagen, likaså med 22 § i grundlagen som kräver att det allmänna ska se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Protokollet harmonierar också med suveränitetsbestämmelsen i 1 § 3 mom. i grundlagen. Där sägs att Finland deltar i internationellt samarbete i syfte att säkerställa fred och mänskliga rättigheter samt i syfte att utveckla samhället (GrUB 4/2004 rd, s. 2). Följaktligen kan beslutet om protokollet fattas med enkel majoritet.

Lagförslaget

Med hänvisning till det ovanstående behandlas förslaget till lag om ikraftsättande av protokollet i vanlig lagstiftningsordning.

Övrigt

Propositionen är mycket knapphändig när det gäller de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftning. Enligt utskottet är det viktigt att dessa frågor redovisas mer ingående i propositioner som gäller godkännande och ikraftträdande av internationella förpliktelser (GrUU 38/2000 rd, s. 3).