Allmän motivering

Allmän bedömning

Det huvudsakliga syftet med propositionen är att de röstande ska kunna utöva sin rösträtt elektroniskt på röstningsställen, förhandsröstningsställen och vid hemmaröstning. Det elektroniska röstningsförfarandet ska till en början införas på försök bara i tre kommuner i Nylands valkrets och de bestäms genom förordning av justitieministeriet. Med ökad erfarenhet ska lagstiftningen stegvis utvidgas till att omfatta hela landet. Det handlar alltså i sak om ett regionalt begränsat och stegvis expanderande försök, trots att det inte explicit framgår av bestämmelserna i den föreslagna lagen.

Jämlikhetsbestämmelserna i grundlagens 6 § kräver i princip lika behandling oavsett bl.a. var man bor. Men grundlagsutskottet har ansett att experimentell lagstiftning som innebär en viss grad av särbehandling är acceptabel i sig i jämlikhetssammanhang. Utskottet har understrukit att jämlikhetsprincipen inte leder till några strikta begränsningar av lagstiftarens prövning när syftet är att generera bestämmelser som samhällsutvecklingen kräver och att ett försök åtminstone till en viss gräns kan vara en godtagbar grund för att tumma på jämlikhetsprincipen i regionalt hänseende (t.ex. GrUU 4/2003 rd, s. 2/I, GrUU 8/2003 rd, s. 3/I).

Det elektroniska röstningsförfarandet avser att göra röstningsproceduren snabbare framför allt på förhandsröstningsställen och att minska och förenkla valmyndigheternas arbete. Det ska också ge vissa kostnadsbesparingar. Den nya tekniken kan med tiden antas förbättra röstningsmöjligheterna och den vägen göra det lättare att utöva rätten att rösta och delta i val enligt 14 § i grundlagen. Lagstiftningen har alltså ett godtagbart syfte med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna. Med hänsyn dessutom till att lagstiftningen inte påverkar någons rätt att rösta på traditionellt vis med valsedel utan att det handlar om ett alternativ till det traditionella valsättet, är den inte något problem med tanke på jämlikhetsbestämmelserna i grundlagen.

Med hänvisning till propositionens motivering och annan utredning anser utskottet att propositionen i sig är nödvändig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Bestämmelserna om försöksområdet och tidsgränsen för försökslagen

Enligt föreslagna 83 a § 2 mom. föreskrivs det genom förordning av justitieministeriet i vilka kommuner det är möjligt att rösta elektroniskt. Genom förordning av ministeriet föreskrivs också om de förhandsröstningsställen och röstningsställen på valdagen där de röstberättigade i de berörda kommunerna får rösta elektroniskt. I 3 mom. sägs att det dessutom föreskrivs genom förordning av justitieministeriet om de kommuner där det är möjligt att förhandsrösta på elektronisk väg i anstalter och hemma. Enligt samma moment ska det likaså föreskrivas genom förordning av justitieministeriet om elektronisk röstning på finska fartyg. Utskottet har informerats om att försöket med elektronisk röstning ska omfatta Grankulla, Högfors och Vichtis kommuner.

Till denna del är förslagen betydelsefulla med tanke på 14, 25 och 54 § i grundlagen, där det sägs att det ska föreskrivas genom lag om kommunala och statliga val. Varje finsk medborgare som har fyllt 18 år och varje utlänning som är stadigvarande bosatt i Finland har enligt 14 § 2 mom. i grundlagen rätt att rösta i kommunalval och kommunala folkomröstningar enligt vad som bestäms genom lag. Närmare bestämmelser om tidpunkten för riksdagsval, kandidatnomineringen, valförrättningen och valkretsarna utfärdas enligt 25 § 4 mom. i grundlagen genom lag. Motsvarande bestämmelse om val av republikens president finns i 54 § 3 mom. i grundlagen. Där sägs att bestämmelser om tidpunkten för val och närmare bestämmelser om förfarandet vid val av president utfärdas genom lag.

Grundlagsutskottet har haft som praxis att i sina bedömningar av experimentell lagstiftning understryka att det i allmänhet ska föreskrivas genom lag om grundläggande fri- och rättigheter och att det här kravet också omfattar jämlikhetsprincipen (GrUU 58/2001 rd, s. 2/II, GrUU 11/2002 rd, s. 3/II, GrUU 70/2002 rd, s. 2/II). Utskottet har krävt att kravet ska beaktas bl.a. när försöksområdet bestäms. Utifrån detta har det ställts som villkor för vanlig lagstiftningsordning i samband med försöksprojekt att försöksområdet anges direkt i lag eller sekundärt att beslutet om försöksområdet binds upp genom tillräckligt exakt fastlagda kriterier i lag (GrUU 19/1997 rd, s. 3/II, GrUU 58/2001 rd, s. 2/II, GrUU 11/2002 rd, s. 3/II, GrUU 39/2002 rd, s. 2/II, GrUU 70/2002 rd, s. 2/II, jfr GrUU 4/2003 rd, s. 2/II). Dessutom har det krävts en tidsgräns för bestämmelserna om ett försök; de har fått gälla bara under den korta tid som är nödvändig för försöket (GrUU 58/2001 rd, s. 2/II), GrUU 39/2002 rd, s. 2/II, GrUU 70/2002 rd, s. 2/II, GrUU 8/2003 rd, s. 3).

De föreslagna bemyndigandena att utfärda förordning i 83 a § 2 och 3 mom. är mer eller mindre bestående och i sak helt öppna och uppfyller därmed inte de krav som utskottet brukar ställa. Lagstiftningen tangerar de grundläggande fri- och rättigheterna och därför måste det föreskrivas om försöksområdet direkt i lag. Utskottet har justerat förslaget i enlighet med detta och kompletterat ikraftträdandebestämmelsen med en passus om att lagen tillämpas bara i de tilltänkta tre kommunerna. Dessutom ska lagen vara i kraft bara den tid som behövs för försöket. Med lagstiftning av den här typen är det viktigt att det är riksdagen som utifrån erfarenheterna i praktiken beslutar om försöket eventuellt förlängs och utvidgas och om lagstiftningen permanent ska omfatta hela landet.

Försöket

Val.

Enligt propositionens motivering ska ett första försök med elektronisk röstning göras redan i samband med riksdagsvalet 2007. Möjligheten att rösta elektroniskt kan inverka på röstningsbeteendet på många olika sätt och därmed också på valresultatet. Med tanke på lika rösträtt är det alltså inte helt problemfritt om det skiljer sig stort i röstningsmöjligheterna i olika delar av valkretsen. Därför har man enligt utskottet skäl att genomföra försöket så att det inte uppstår betydande skillnader i röstningsmöjligheterna inom en och samma valkrets.

För att riksdagsvalet är så nära förestående har det inte varit praktiskt möjligt att ordna ett försök med elektronisk röstning i alla kommuner i Nylands valkrets. Det är inte lämpligt att det första försöket genomförs i samband med statliga val. Som utskottet ser det skulle det ha fallit sig naturligt att göra ett försök med elektronisk röstning i kommunalvalet, också med hänsyn till att systemet ännu är under utveckling. Utskottet har justerat lagförslaget på detta sätt.

Röstningsalternativ.

Den som röstar elektroniskt kan enligt förslaget inte rösta blankt utan måste ge sin röst åt någon av de uppställda kandidaterna. Det betyder att den som utnyttjar det elektroniska röstningssystemet har mer begränsade möjligheter än den som röstar på traditionellt vis. Enligt utskottet finns det inga hållbara grunder för en sådan begränsning. Även om en blank eller på någon annan grund ogiltig röst inte inverkar på valresultatet bör en väljare vid fria val i ett demokratiskt samhälle ha möjlighet att utöva sin rösträtt också för att uttrycka att han eller hon inte ger sin röst åt någon av kandidaterna. Av princip bör också den som röstar elektroniskt ha en sådan möjlighet. Utskottet har justerat lagförslaget på detta sätt.

Andra omständigheter

I 195 § i den gällande vallagen finns en allmän bestämmelse om justitieministeriets befogenhet att meddela närmare föreskrifter och anvisningar om tillämpningen av lagen. Det handlar huvudsakligen om ministeriets befogenhet att i egenskap av högsta valmyndighet meddela övriga valmyndigheter s.k. förvaltningsinterna föreskrifter. Men enligt utskottets mening bör ministeriets bemyndigande att utfärda normer också i ett sådant fall formuleras i lag i linje med huvudregeln i 80 § i grundlagen så att det avser en förordning från ministeriet, inte minst som föreskrifterna i många fall har verkningar också för väljarna och därmed utanför förvaltningen. Bemyndigandena att utfärda förordning bör gälla enskilda bestämmelser eller saker och i vilket fall som helst vara mer exakta än den allmänna bestämmelsen i 195 § i vallagen. Dessutom har grundlagsutskottet i sin praxis ansett att det är onödigt med bestämmelser om föreskrifter i lag, eftersom en myndighet inom sitt lagfästa område får meddela föreskrifter också utan bemyndigande. Bestämmelserna om föreskrifter är bara ägnade att fördunkla skillnaden mellan förpliktande rättsregler som meddelas med stöd av lag och föreskrifter som närmast är rekommendationer (t.ex. GrUU 14/2006 rd, s. 3). Regeringen bör därför vidta åtgärder för att harmonisera normgivningsbemyndigandena i vallagen med kraven i 80 § i grundlagen och grundlagsutskottets praxis.