Motivering

Allmänt

Ministrarnas arbetsuppgifter har ökat. Inte minst internationella möten och sammankomster och officiella och inofficiella möten för ministrarna i EU tar upp allt mer av ministrarnas arbetstid. De har allt mindre tid för den politiska ledningen av ministeriet. Olika möjligheter att förstärka ministeriernas ledning har övervägts allt sedan 1970-talet. I samband med grundlagsreformen godkände riksdagen ett uttalande om lagen om statsrådet: "Riksdagen förutsätter att regeringen i brådskande ordning utreder möjligheterna att förstärka ledarskapsfunktionerna i ministerierna (t.ex. ett system med biträdande ministrar eller statssekreterare) och vid behov överlämnar en propositionen om revidering av systemet till riksdagen" (RSv 262/1998 rd). Efter jämförelse mellan olika alternativ i samband med att lagen om statsrådet stiftades stannade man för ett system med statssekreterare. Men grundlagsutskottet ställde sig inte bakom ett system med statssekreterare utifrån propositionen utan ansåg att frågan om en statssekreterares formella chefsställning och beslutsbefogenhet och rätt att föredra ärenden i ministeriet och statsrådet behövde utredas ytterligare (GrUB 13/2002 rd). Riksdagen antog lagen om statsrådet där det sägs att en statssekreterare kan utnämnas med uppgift att biträda endast statsministern. Nu föreslås systemet med statssekreterare bli utvidgat. Regeringen vill att statssekreterare ska kunna utnämnas i de ministerier där det vid regeringsbildningen anses nödvändigt. Vidare har propositionen preciserats beträffande ansvarsfördelningen, som tidigare upplevts som problematisk. En statssekreterare ska inte ha vare sig formella beslutsbefogenheter eller chefsställning i linjeorganisationen.

Med hänvisning till propositionens motivering och annan utredning anser utskottet att propositionen är nödvändig och angelägen. Utskottet tillstyrker propositionen men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Statssekreterarens uppgifter

Enligt föreslagna 6 § 2 mom. har en statssekreterares uppgifter att göra med att biträda ministern och förbereda ärenden. Statssekreteraren kommer inte att få rätt till administrativa avgöranden i frågor som enligt 15 § 2 mom. i lagen om statsrådet kan delegeras till en tjänsteman vid ministeriet för avgörande. Trots att en statssekreterare har stabsställning är ministeriets kanslichef och statssekreteraren inte underställda varandra. Bådas uppgifter anges i reglementet för statsrådet. En statssekreterare föreslås inte ha rätt att förbehålla sig avgörandet i ett ärende. Enligt 45 § i reglementet för statsrådet ska kanslichefen leda och utveckla och övervaka ministeriets och förvaltningsområdets verksamhet. Kanslichefen har därmed ett klart s.k. linjeansvar för ministeriets verksamhet. En statssekreterare ska inte heller ha allmänna lednings- eller samordningsuppgifter som de permanenta tjänstemännen har. Däremot ska statssekreteraren ha hand om berednings- och samarbetsuppgifter mellan ministerierna och följa beredningsuppgifter och genomförandet av regeringsprogrammet i ministeriet. När utskottet senast tog ställning till förslaget om statssekreterare var det precis delegeringen av formella beslutsbefogenheter till statssekreterarna som utskottet ansåg kräva ytterligare utredning (GrUB 13/2002 rd, s. 2—3). I dessa delar är propositionen nu korrekt anser utskottet. Systemet med statssekreterare förstärker den politiska styrning en av ministerierna.

Bland ministrarnas politiska medarbetare finns utöver specialmedarbetare också andra tjänstemän och funktionärer. Enligt propositionens motivering är det meningen att ordna in specialmedarbetarna under statsrådets kanslis förvaltning och avstå från ministrarnas övriga politiska medarbetare. Utskottet ser det som mycket viktigt att man i linje med propositionens motivering avstår från att utnämna andra politiska medarbetare i ministerierna när systemet med statssekreterare införs.

Uppgifter som ministern förordnar

Enligt propositionen kan en statssekreterare vara ställföreträdare för ministern i ministerarbetsgrupper och ministerutskott som bereder ärenden, med undantag för lagfästa ministerutskott. Men statssekreteraren kan inte fungera som ministerns ställföreträdare vid statsrådets sammanträden, presidentföredragningar, riksdagens plenum eller när ministern besvarar spörsmål i riksdagen. I riksdagens utskott kan statssekreteraren agera ställföreträdare för ministern, utom då utskottet uttryckligen vill höra ministern. Regeringen föreslår att statssekreteraren ska kunna företräda ministern vid internationella konferenser och möten när det gäller verksamhet och kontakter i samband med Europeiska unionen som inte kräver att ministern personligen deltar.

Ministern deltar vanligen i ministerrådets möten i EU. Både minsterrådet och riksdagen har ansett det viktigt för att det politiska ansvaret ska fullföljas. Artikel 203.1 i EG-fördraget föreskriver att rådet ska bestå av en företrädare för varje medlemsstat på ministernivå med befogenhet att fatta bindande beslut för denna medlemsstats regering. Enligt motiveringen har detta inte i sig ansetts utgöra ett hinder för att tjänstemän på statssekreterarnivå deltar i ministerrådets möten som representant för ministern och med dennes bemyndigande. I ministerrådet handlar statssekreteraren utifrån de ståndpunkter som formulerats i den nationella beredningen i Finland. Men när ministern är förhindrad kan statssekreteraren företräda honom eller henne vid andra ministerrådsmöten utom vid rådets lagstiftande möten som kräver att Finland utnyttjar sin rösträtt.

Utskottet understryker att statssekreteraren är politiskt ansvarig inför ministern och ministern inför riksdagen. Utskottet har ändrat lydelsen i föreslagna 6 § 2 mom. för att den bättre ska svara mot propositionens motivering och den metod för beredning av unionsärenden som tillämpas i Finland för att fullfölja det politiska ansvaret.

Överföring av en statssekreterartjänst

Enligt det andra lagförslaget kommer 5 § i statstjänstemannalagen att ändras så att en i statsbudgeten specificerad tjänst som statssekreterare vid ett ministerium kan överföras till ett annat ministerium genom beslut av statsrådet. Utskottet har ingenting att anmärka på i fråga om detta.

Övrigt

Grundlagsutskottet har inte i detta sammanhang bedömt om systemet med statssekreterare bör vidareutvecklas i riktning mot ett system med biträdande ministrar. Det anser att frågan om utveckling av systemet och eventuella ändringar som kan behövas i grundlagen i det sammanhanget kan bedömas när det finns erfarenheter av systemet med statssekreterare.