Motivering

Tillämpningsområde

Enligt 1 § 1 mom. i den föreslagna lagen tillämpas lagen på beslutsfattande som gäller statens bolagsinnehav och på statens ägarstyrning i bolag med statlig majoritet och i statens intressebolag. Enligt 3 mom. i samma paragraf tillämpas lagen ändå inte på bl.a. aktier som staten äger i ett bostadsaktiebolag eller i ett bolag vars huvudsakliga syfte är att äga eller besitta en viss fastighet eller fastighetshelhet.

Enligt 92 § 1 mom. i grundlagen utfärdas bestämmelser om behörigheten och förfarandet genom lag när statens delägarrätt utövas i bolag där staten har bestämmande inflytande. Detta moment motsvarar 63 § 2 mom. i den tidigare regeringsformen. I förarbetena till den bestämmelsen sägs det att samhällspolitiskt och ekonomiskt mindre betydande bolag kan uteslutas från en sådan lags tillämpningsområde. Vidare sägs det att sådana bolag är t.ex. fastighets- och bostadsaktiebolag med statlig majoritet (RP 262/1990 rd, s. 54). Med andra ord finns det med avseende på 92 § 1 mom. i grundlagen inget att anmärka mot begränsningen av lagens tillämpningsområde.

Bolag med statlig majoritet

Med "bolag med statlig majoritet" avses enligt den föreslagna 2 § 3 mom. ett aktiebolag där staten har majoriteten av det röstetal som samtliga aktier medför. Men enligt 1 § 2 mom. beaktas inte rösterna för de aktier som Folkpensionsanstalten, Finlands Bank, Statens pensionsfond eller statens affärsverk äger när statens röstetalsandelar beräknas.

Grundlagens 92 § 1 mom. gäller de bolag där staten har bestämmande inflytande. Staten har ett sådant inflytande om den utan mellanhänder äger mer än hälften av aktiernas sammanlagda röstetal (RP 1/1998 rd, s. 144/I).

Besluten om hur rösträtten för de aktier som Folkpensionsanstalten, Finlands Bank, Statens pensionsfond och statens affärsverk äger ska utövas fattas av dessa organisationers egna organ. Aktierna är alltså inte i statlig ägo utan mellanhänder i den mening som avses i 92 § 1 mom. i grundlagen, och därmed är de föreslagna reglerna inte problematiska ur konstitutionell synvinkel.

Riksdagens samtycke

I enlighet med 3 § 1 mom. i lagförslaget krävs riksdagens samtycke när staten avstår från exklusiv bestämmanderätt eller ett på majoritetsägande baserat bestämmande inflytande i ett bolag. I 2 mom. anges de situationer där riksdagens samtycke krävs för förvärv av bestämmande inflytande.

Enligt 92 § 1 mom. i grundlagen bestäms det genom lag när riksdagens samtycke krävs för statens förvärv av bestämmande inflytande i bolag eller för avstående från sådant inflytande. Enligt förarbetena till grundlagen ska riksdagens samtycke i regel krävas i dessa fall (RP 1/1998 rd, s. 144/I).

Riksdagens samtycke krävs alltid när staten avstår från exklusiv bestämmanderätt eller från bestämmande inflytande baserat på majoritetsägande i ett bolag med statlig majoritet som omfattas av lagens tillämpningsområde. Det som är avgörande när det gäller huruvida riksdagens samtycke krävs eller ej är statens röstetalsandel efter eventuella omstruktureringar i fråga om ägandet. Ur grundlagens synvinkel finns det ingenting att anmärka mot sådana regler.

Enligt den ordalydelse som används i förslaget är huvudregeln den att riksdagens samtycke krävs vid förvärv av bestämmande inflytande. Undantag från denna regel har ändå gjorts genom att begränsa den till fall där staten placerar nytt kapital i bolaget. I samband med olika företagsomstruktureringar och när staten förvärvar bestämmande inflytande i mindre betydande bolag är det statsrådet som är behörigt. Denna begränsning är enligt utskottet inte problematisk med avseende på 92 § 1 mom. i grundlagen.

Lagförslaget i övrigt

Bestämmelser om hur statens delägarrätt ska utövas i bolag med statlig majoritet utfärdas med stöd av grundlagens 92 § 1 mom. genom lag. Enligt förarbetena till grundlagen bör man genom lag reglera beslutsförfarandet vid aktieförvärv och ökning av aktiekapitalet samt när det gäller utnämning av statens representanter till bolagsstämmor och instruktioner till mötesdeltagare (RP 1/1998 rd, s. 144/I). Med avseende på grundlagen innehåller de föreslagna 4—6 § lämpliga bestämmelser om detta.