Motivering

Grundlagsutskottet har bett om den aktuella utredningen av finansministeriet, eftersom det är uppenbart att det rådde olika uppfattningar om de ekonomiska konsekvenserna när riksdagen beslutade höja totalbeloppet av statsborgen till det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet. Det här berodde på de otydliga uttrycken i propositionen.

I propositionens huvudsakliga innehåll sägs det att Finlands andel av borgensåtagandena ökar från ca 7,9 miljarder euro till ca 13,974 miljarder euro. I följande mening konstateras det att borgen inte längre ska fastställas som totala borgensåtaganden utan för det nominella värdet av det skuldkapital som borgen avser. Höjningen av borgensåtagandena framgår också av sida 10 i propositionen. Utöver detta påpekas det att borgen dessutom ändras så att den inte avser hela skuldbeloppet utan endast skuldens nominella belopp, "vilket i Finland är det sedvanliga sättet att ställa statsborgen."

Under riksdagsbehandlingen av propositionen ansåg utskottet (GrUU 5/2011 rd) med stöd av erhållen utredning att "den övre exponeringsgränsen för finska staten — inklusive överborgen — är lagstadgad." Oklarheten berodde på att skillnaden mellan borgensåtagande och borgensexponering inte framgick tydligt av propositionen. Det överenskomna eurobeloppet anger Finlands borgensåtagande och det har fastställts som det nominella värdet av det skuldkapital som borgen avser. Den eventuella borgensexponeringen utökas då dessutom med räntor, kostnader och överborgen.

Den enda möjliga slutsatsen av det som sagts ovan är att propositionen är upprättad på ett sätt som har kunnat ge en felaktig bild av hur omfattande finska statens exponeringar är. Därför anser utskottet att rättsläget bör klarläggas i samband med att borgensförfarandet för det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet eventuellt ses över eller genom en ny proposition.

Grundlagsutskottet uppmärksammar i det här sammanhanget också generellt 82 § 2 mom. i grundlagen, som säger att statsborgen får beviljas med riksdagens samtycke. Det framgår av bestämmelsemotiven (se RP 1/1998 rd) att detta samtycke kan vara ett särskilt beslut eller ingå i lag. Dessutom nämns det uttryckligen i motiven att borgensförbindelsens maximibelopp ska framgå av samtycket. Även om detta endast nämns i motiven uttrycker det klart lagstiftarens vilja. Därför måste bestämmelser om statens ekonomiska åtaganden vara så exakta och entydiga som möjligt.

Grundlagsutskottet värdesätter finansministeriets rationella hållning i fråga om statsfinanserna. Därför anser utskottet att kravet på angivande av maximibelopp kan uppfyllas i fråga om poster hänförliga till kapitalet, bland annat räntor, också genom en beskrivning i ord i bestämmelsen som tillräckligt tydligt anger vilka dessa anknytande poster är och genom en uppskattning av beloppet i motiven.