Motivering
Grundläggande fri- och rättigheter
Genom de föreslagna bestämmelserna genomförs
EU:s direktiv om skydd av djur som används för
vetenskapliga ändamål. Bestämmelserna
tar framför allt sikte på att i enlighet med direktivets
mål främja och fullfölja den princip för
ersättning, begränsning och förfining
som styr skötseln och användningen av levande
djur för vetenskapliga ändamål. Enligt
den principen ska användningen av djur ersättas
med andra metoder alltid när det är möjligt.
Om djur måste användas, ska man använda
så få djur som möjligt och begränsa
till ett minimum allt som kan vålla djuren smärta,
lidande, ångest eller bestående men.
Lagen tillämpas när djur används
eller föds upp för vetenskapliga ändamål
eller undervisningsändamål och när djur
föds upp för att deras organ eller vävnader
ska doneras för sådana ändamål.
Verksamhetsutövare enligt lagen är därmed
alla som föder upp, levererar och använder försöksdjur.
Den föreslagna lagen följer direktivet och ställer
en lång rad krav på verksamhetsutövarna
och på projekt, försök och djur som används
i dem. Dessutom kräver lagen att verksamhetsutövarna
har myndighetstillstånd att bedriva verksamhet och genomföra
specifika projekt.
Försöksdjursverksamhet bedrivs för
det mesta av universitet och statliga forskningsinstitut och i viss
mån även av läkemedelsindustrin och andra
företag. Bestämmelserna om skyldigheter och tillstånd
gällande verksamhetsutövare gör företrädesvis
intrång i vetenskapens frihet som tryggas i 16 § 3
mom. i grundlagen. Till denna frihet hör bl.a. utövarens
rätt att välja sina forskningsmetoder (RP
309/1993 rd, s. 65, GrUU 13/2006
rd). Också enligt artikel 13 i EU:s stadga om
de grundläggande rättigheterna ska den vetenskapliga
forskningen vara fri. Bestämmelserna har också en
viss relevans för näringsfriheten i grundlagens
18 § 1 mom. och egendomsskyddet i 15 §. Näringsfriheten
läggs fast i artikel 16 och rätten till egendom
i artikel 17 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.
De nationella och internationella reglerna för användning
av försöksdjur har normalt utgått från
att man i verksamheten helst bör undvika att vålla
djuren smärta, lidande och ångest. Detta är otvivelaktigt
ett samhälleligt godtagbart och ytterst tungt vägande
skäl för att begränsa branschaktörernas
vetenskapliga frihet, näringsfrihet och egendomsskydd.
Skälet har också ett visst samband med grundlagens
20 § om miljöansvar, låt vara att insatserna
för djurens välfärd snarare handlar om
en etiskt hållbar princip än om att direkt trygga
de grundläggande fri- och rättigheterna (se GrUU
34/2009 rd). Dessutom bör det observeras
att medlemsstaterna har förbundit sig att till fullo beakta
kraven på djurens välfärd i genomförandet
av unionslagstiftningen (artikel 13 i fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, se även skäl
2 i ingressen till det ovannämnda direktivet).
Bestämmelserna innebär inte ett förbud
mot vetenskaplig forskning och undervisning där försöksdjur
används. Kriterierna för att använda försöksdjur
kommer i allt väsentligt att vara desamma som i den gällande
lagstiftningen. Eftersom bestämmelserna om tillståndsplikt
och andra kriterier för verksamhet och försök
bottnar i ett godtagbart och tungt vägande samhällsintresse
utgör de inget problem med avseende på den proportionalitet
som gäller för inskränkningar i grundläggande
fri- och rättigheter. Dessutom är de tillräckligt
exakta och noga avgränsade.
Grundlagens 124 §
Enligt 24 § i lagförslag 1 får projekt
som involverar försöksdjur genomföras
bara med tillstånd av nämnden för projektgodkännande.
Regeringen jämför i motiven till lagstiftningsordning
bestämmelsen med grundlagens 124 § av den anledningen
att nämnden inte betraktas som en myndighet enligt den
paragrafen.
Det föreslagna 7 kap. har detaljerade bestämmelser
om hur nämnden för projektgodkännande
tillsätts och vilken sammansättning den har och
hur ärendena bereds och behandlas i nämnden samt
om nämndens beslutanderätt och nämndens
personal. Nämnden tillsätts av statsrådet
på framställning av jord- och skogsbruksministeriet
för viss tid. Den finns i anslutning till Regionförvaltningsverket
i Södra Finland som bereder och föredrar de ärenden
som behandlas i nämnden. Ett tillståndsbeviljande
organ som är organiserat på detta sätt är
enligt utskottet en myndighet av det slag som avses i 124 § i
grundlagen. Bestämmelserna behöver alltså inte
ställas i relation till grundlagsbestämmelsen
om överföring av förvaltningsuppgifter
på andra än myndigheter. Regeringen föreslår
bestämmelser om nämnden som är förenliga
med grundlagens 119 § 2 mom. om statsförvaltningens
organ (jfr t.ex. GrUU 12/2004 rd).