Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Granskad version 2.0
Riksdagen remitterade den 21 maj 2002 en proposition med förslag till lag om ändring av 37 § utlänningslagen (RP 66/2002 rd) till förvaltningsutskottet för beredning och bestände samtidigt att grundlagsutskottet skall lämna utlåtande i saken till förvaltningsutskottet.
Utskottet har hört
konsultative tjänstemannen Tiina Sinkkanen, inrikesministeriet
professor Olli Mäenpää
juris licentiat Kirsi Neiglick
professor Veli-Pekka Viljanen
Regeringen föreslår att till utlänningslagen fogas en ny grund för avvisning av en utlänning. Enligt den skall en utlänning kunna avvisas när vissa förutsättningar uppfylls även när en annan medlemsstat av Europeiska unionen fattar ett beslut om att avvisa eller utvisa honom eller henne. Propositionen innebär genomförande av rådets direktiv.
Lagen avses träda i kraft den 1 december 2002.
I propositionens motivering till lagstiftningsordning redogörs för grundlagsutskottets ståndpunkter om direktivförslaget och anses att lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Regeringen har dock ansett befogat att riksdagen överväger om det finns anledning att begära utlåtande av grundlagsutskottet om lagstiftningsordningen.
Det föreslås att till 37 § 1 mom. 7 punkten fogas en ny grund för avvisning. Enligt den får en utlänning avvisas, om det i en annan medlemsstat i EU har fattats ett sådant beslut om avvisning eller utvisning av honom eller henne som avses i artiklarna 1—3 i direktivet.
Grundlagsutskottet har tidigare konstaterat om direktivförslaget att direktivet inte kommer att kräva ett erkännande av till exempel sådana beslut vars verkställighet innebär ett kränkande av det skydd för privatlivet som regleras i 10 § 1 mom. grundlagen eller brott mot återsändningsförbudet i 9 § 4 mom. grundlagen (GrUU 35/2000 rd, s. 2/II). Lagförslaget innebär inte ett automatiskt erkännande av ett beslut som fattats i ett annat land utan endast att ett sådant beslut kan vara en godtagbar grund för avvisning. Enligt direktivet skall den verkställande medlemsstaten först utreda den berördas ställning för att säkerställa att verkställigheten av avvisningsbeslutet inte strider mot relevanta internationella rättsakter eller gällande nationell lagstiftning. Med detta avses till exempel flyktingkonventionen och Europeiska människorättskonventionen samt grundlagen och utlänningslagen.
Orsakerna till de författningsrättsliga anmärkningar som utskottet gjorde under beredningen av direktivet finns inte längre i det slutliga direktivet. Lagförslaget som innehållsmässigt motsvarar direktivet kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Utskottet understryker dock att det är nödvändigt att den nya avvisningsgrunden tillämpas i enlighet med människorättskonventioner och bestämmelserna om de grundläggande fri- och rättigheterna på ett sätt som motsvarar direktivets syfte.
Grundlagsutskottet anför
att lagförslaget kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
Helsingfors den 5 juni 2002
I den avgörande behandlingen deltog
Sekreterare var
utskottsråd Jarmo Vuorinen