Motivering
Utgångspunkt för bedömningen
De föreslagna bestämmelserna innehåller
ytterligare begränsningar i reklam för och marknadsföring
av alkoholdrycker. Bestämmelserna måste därför
bedömas mot yttrandefriheten i grundlagens 12 § 1
mom. Grundlagsutskottet har i sin praxis ansett att skyddet för
yttrandefrihet i princip även täcker in reklam
och marknadsföring. Men dessa kan begränsas i
större omfattning än vad som egentligen är
möjligt inom yttrandefrihetens innehållsliga kärnområde. Å andra
sidan bör också lagstiftning om reklam och marknadsföring
uppfylla de allmänna villkoren för en lag som
begränsar en grundläggande fri- eller rättighet
(se t.ex. GrUU 17/2011 rd, GrUU
21/2010 rd, GrUU 3/2010 rd och GrUU
54/2006 rd).
Tidsgränserna för reklam
Regeringen föreslår att tidsgränsen
för tv-reklam för svaga alkoholdrycker skjuts
fram med en timme. Reklamförbudet gäller då till
kl. 22 i stället för kl. 21. Samma förbud
föreslås också för radioreklam.
Grundlagsutskottet gav sin bedömning av den nuvarande
tidsgränsen i sitt utlåtande GrUU 54/2006
rd. Utskottet såg då inget problem i
förbudet med avseendet på kravet på begränsningar i
grundläggande fri- och rättigheter eller proportionalitetskravet.
Att förbudet nu föreslås bli förlängt
och utsträckt till radio leder inte till en märkbar
utvidgning av begränsningarna i de grundläggande
fri- och rättigheterna. Begränsningarna bygger
på samma folkhälsofrämjande och barnskyddsrelaterade
argument som är godtagbara med tanke på de grundläggande
fri- och rättigheterna. Bestämmelserna är
alltså inte konstitutionellt sett problematiska.
Förbudet mot utereklam
Reklam för svaga alkoholdrycker ska enligt 33 § 2
mom. 9 punkten i lagförslaget vara förbjuden, om
den äger rum eller riktas till allmänheten på en
allmän plats enligt ordningslagen. Men enligt 5 mom. i
samma paragraf gäller förbudet inte bl.a. vid
offentliga tillställningar enligt lagen om sammankomster
och på platser som permanent används för
sådana.
Också förbudet mot utereklam har som generellt
syfte att förhindra och minska att barn och unga exponeras
för alkoholreklam och den vägen för alkoholens
skadliga verkningar. Regeringen framhåller i motiven till
lagstiftningsordning (RP 70/2013 rd,
s. 23/I) som ett särskilt argument att utomhusreklamen
i allmänhet osovrat når alla konsumentgrupper
som rör sig på allmänna platser och att
föräldrarna t.ex. inte har möjlighet
att förhindra att reklamen syns för barnen. Också i
det här fallet finns det acceptabla och vägande
skäl för förbudet. Trots att förbudet är
ganska omfattande utgör det inget problem med avseendet
på proportionalitetskravet, inte minst då andra
metoder fortsatt står till buds för att göra
reklam för svaga alkoholdrycker och då 5 mom.
fortfarande tillåter reklam även på offentliga
platser bl.a. på detaljhandelsställen och serveringsställen.
Grundlagsutskottet har fäst sig vid undantaget gällande
offentliga tillställningar. Undantaget förefaller
inte logiskt, eftersom man knappast kan anse att barn och unga bli
mindre exponerade för reklam vid offentliga tillställningar såsom
idrottsevenemang. Bestämmelsen motiveras (RP 70/2013
rd, s. 15/I) med den stora roll alkoholsponsringen
spelar i idrottsammanhang. Även om denna motivering är
diskutabel om man ser till folkhälsoaspekten och ambitionen att
skydda barn, är bestämmelsen inte konstitutionellt
sett problematisk, särskilt som den tenderar kringskära
yttrandefriheten.
Innehåll som produceras och distribueras av konsumenter
Reklam för svaga alkoholdrycker föreslås
vara förbjuden enligt 33 § 2 mom. 10 punkten om
den innehåller text- eller bildmaterial som produceras
eller sprids av konsumenter.
Också i detta fall finns det samma godtagbara grunder
som för begränsningarna för alkoholreklam
i övrigt. Ett ytterligare syfte med begränsningen är
att på ett i sig godtagbart sätt beakta den nya
användningen av i synnerhet sociala medier för
marknadskommunikation. Men ett problem med avseende på yttrandefrihetsskyddet är trots
allt att bestämmelsen i sin föreslagna lydelse
inte entydigt förefaller utesluta från förbudet den
självmana kommunikation mellan konsumenter som hör
till yttrandefrihetens kärnområde, låt
vara att lagförslaget enligt motiven (RP 70/2013
rd, d. 23/I) inte begränsar konsumenternas
rätt att sända och ta emot det material de önskar.
Bestämmelsen uppfyller alltså inte de krav på exakthet
och noggrann avgränsning som gäller för
en begränsning av yttrandefriheten och måste därför
preciseras för att lagförslaget ska kunna behandlas
i vanlig lagstiftningsordning. Bestämmelsen måste
tydligare och mer detaljerat ge uttryck för annonsörens
aktiva medverkan och ange hurdan reklam som förbudet gäller. Innehållet
kunde då i analogi med motiven (RP 70/2013
rd, s. 15/II) exempelvis vara att förbudet
endast gäller reklam där konsumenterna med egna
texter, bilder eller videor deltar i den webbgemenskap eller den
verksamhet på en webbsida som tillhandahålls av
någon som gör reklam för alkoholdrycker
eller där den som gör reklam har för
avsikt att medverka till att innehåll som producerats av
andra konsumenter eller av marknadsföraren själv
sprids till andra konsumenter.
Avslutningsvis
Utskottet vill helt generellt påpeka att yttrandefriheten
gynnas av att kommersiella medier har en tillräckligt stark
finansiell grund att stå på.