Motivering
Hemfrid
Enligt 150 § i lagförslag 1 kan byggnadstillsynsmyndigheten
i tillståndet för byggandet bestämma
att det ska förrättas en grundbottensyn, lägessyn,
konstruktionssyn och värme-, vatten- och ventilationssyn,
om det behövs för att övervaka ett byggnadsarbete.
Dessutom kan myndigheten på grundval av 150 a § också bestämma
att det ska förrättas andra inspektioner, om det är nödvändigt
för att övervaka att tillståndsbestämmelserna,
beskrivningarna eller bestämmelserna och förskrifterna
om byggande s iakttas. I 153 § föreskrivs
det om slutsyn och i 153 a § om partiell slutsyn.
Ofta förättas syner eller inspektioner på byggarbetsplatsen
där det än inte finns lokaler avsedda för
boende. Men vid exempelvis tillståndspliktiga reparationer
och ändringar kan en synförrättning eller
en inspektion beröra utrymmen avsedda för boende
av permanent karaktär. Det händer att de boende
har hunnit flytta in efter partiell slutsyn och då kan
också slutsynen eventuellt ha beröring med hemfriden.
Bestämmelserna måste bedömas med
avseende på hemfridsskyddet i 10 § i grundlagen.
Enligt 3 mom. i den paragrafen kan det genom lag bestämmas
om åtgärder som ingriper i hemfriden och som är
nödvändiga för att de grundläggande
fri- och rättigheterna ska kunna tryggas eller för
att brott ska kunna utredas. Grundlagsskyddet för hemfriden
täcker i princip in alla typer av lokaler som används
för boende av permanent natur (se t.ex. GrUU 18/2010
rd och GrUU 39/2005 rd). För
en konstitutionell bedömning av bestämmelsen är
det av betydelse om synförrättningarna och inspektionerna
kan anses vara nödvändiga för att de
grundläggande fri- och rättigheterna ska kunna
tryggas i den mening som 10 § 3 mom. i grundlagen avser.
Syftet med synförrättningar och inspektioner är
att övervaka att bestämmelser och föreskrifter om
byggande följs. De avser i synnerhet de tekniska kraven
i 117 § och 117 a—g § i markanvändnings-
och bygglagen beträffande hållfasthet och stabilitet,
brandsäkerhet, hälsosamma byggnader och säkerhet
vid användning. Bestämmelserna är nära
kopplade till dels 19 § 3 mom. i grundlagen som
föreskriver att det allmänna ska främja
befolkningens hälsa, dels 20 § 2 mom. i grundlagen
som säger att det allmänna ska verka för
att alla tillförsäkras en sund miljö (se GrUU
39/2005 rd). I synnerhet konstruktioners hållfasthet
och byggnaders brandsäkerhet är också kopplade
till 7 § i grundlagen om rätten till liv och personlig
trygghet (se GrUU 31/1998 rd). Det är
uppenbart att bestämmelserna på denna punkt uppfyller
kravet på att tillgodose de grundläggande fri-
och rättigheterna.
Med avseende på nödvändighetsaspekten
i 10 § 3 mom. i grundlagen är det av
relevans att 150 § 4 mom. och 150 a § 3 mom. i
lagförslaget explicit säger ut att en syn eller
en inspektion får förrättas i utrymmen
avsedda för boende av permanat karaktär bara om
detta är nödvändigt för att
utreda det som synen eller inspektionen gäller. I 153 a § ingår
det en nödvändig hänvisning till 150 § 4
mom. Utskottet påpekar att 153 § om slutsyn däremot
varken säger ut villkoren eller har någon hänvisning.
Att döma av motiven till propositionen är det
dock uppenbart att slutsyn också ska kunna förrättas
i hus som redan används för boende av permanent
natur. För att detta ska vara tillåtet måste
153 § i lagförslag 1 kompletteras med en explicit
bestämmelse enligt ovan eller med en hänvisning
till 150 § 4 mom. Det är villkoret för
att behandla lagförslaget i vanlig lagstiftningsordning.
Egendomsskydd
I 149 a § i lagförslag 1 föreskrivs
det precis som i 149 § 4 mom. i den gällande lagen
att byggnadstillsynsmyndigheten på ansökan och
efter att ha hört sökandens granne kan meddela
tillstånd för att använda grannens område
för byggnadsarbete eller andra åtgärder
som är nödvändiga för sökanden.
Detta förutsatt att det inte medför nämnvärd
olägenhet eller störning för grannen.
Det handlar om en med tillfällig belastning jämförbar
rätt som endast obetydligt ingriper i ägarens rättsliga
ställning. Ett villkor för att utöva
rätten är att det är nödvändigt
för sökanden och att störningen för
fastighetsägaren är obetydlig. Dessutom kräver
paragrafen att sökanden ska iståndsätta
och återställa området. Regleringen är
inget problem med avseende på egendomsskyddet som är
tryggat 15 § i grundlagen. Det finska uttrycket "sanottavaa
haittaa tai häiriöitä" låter
en aning gammalmodigt och bör bytas ut mot ett mer precist
uttryck (exempelvis "...jollei tästä aiheudu naapurille
muuta kuin tilapäistä ja vähäistä haittaa
tai häiriötä", på svenska "...
om inte detta orsakar grannen olägenhet eller störning som
inte är tillfällig eller ringa").
Näringsfrihet
Enligt 122 e § 1 mom. i lagförslag 1 ska byggnadstillsynsmyndigheten
godkänna den ansvarige arbetsledaren eller en arbetsledare
för ett specialområde om han eller hon uppfyller
behörighetsvillkoren. I 2 mom. sägs det att myndigheten
ska återkalla godkännandet om det är
motiverat för att uppgifterna har försummats eller
av någon annan liknande orsak.
Bestämmelsen måste bedömas mot näringsfriheten
som är tryggad i 18 § 1 mom. i grundlagen. Utskottets
uppfattning har redan tidigare varit att möjligheten att återkalla
näringstillstånd måste vara kopplad till
allvarliga eller väsentliga förseelser eller försummelser
och till att eventuella anmärkningar och varningar till
tillståndshavaren inte har resulterat i att bristerna i verksamheten
har rättats till (se t.ex. GrUU 34/2012
rd och GrUU 58/2010 rd). Att återkalla ett
tillstånd för ett enskilt byggprojekt kan inte anses
ha lika stora konsekvenser eller vara lika allvarligt som att återkalla
ett näringstillstånd, menar utskottet. Det kan
dock hända att ett återkallat godkännande
påverkar personens faktiska möjligheter att ha
liknande arbetsuppgifter. Följaktligen bör kravet
kompletteras med att försummelsen ska vara väsentlig
för att bestämmelsen om begränsning av
näringsverksamheten ska uppfylla proportionalitetskravet.
I 120 d och 122 b § i lagförslag 1 ingår
det svårighetsklasser för projektering och arbetsledning.
Bestämmelser om behörighetskrav för projekterare
och arbetsledare ingår i 120 e och 122 c §.
I dag ingår svårighetsklasserna och behörighetskraven
i 123 § i markanvändnings- och bygglagen och i
förordningar från statsrådet och miljöministeriet
som har utfärdats med stöd av den paragrafen.
Tanken är främst att precisera lagbestämmelserna
på grund av kraven i 80 § i grundlagen.
I motiven till propositionen (RP 147/2013
rd) säger regeringen att det faktum att svårighetsklasserna
för projektering och arbetsledning skrivs in i lagen och
att bestämmelserna om behörighetskraven samtidigt
preciseras kan påverka situationen för enskilda
projekterare eller arbetsledare, antingen i negativ eller positiv
riktning. Enligt vad utskottet erfar kan det hända att de ändrade
behörighetskraven får ännu större
negativa konsekvenser för enskilda näringsidkare och
företag. Om näringsverksamheten försvåras avsevärt
av ändringarna, spelar det också en roll med avseende
på 18 § 1 mom. om näringsfrihet i grundlagen.
Följaktligen måste miljöutskottet utreda
vilka effekter de nya bestämmelserna har i relation till
de nuvarande behörighetskraven. Visar det sig att ett stort
antal projekterare och arbetsledare förlorar sin behörighet
för sina nuvarande arbetsuppgifter som de utfört
oklanderligt, måste bestämmelserna ändras,
exempelvis genom att svårighetsklasserna preciseras, övergångsbestämmelser
införs eller på något annat lämpligt
sätt.
Bemyndigande att utfärda förordning
Det generella målet med propositionen är att koncentrera
alla bestämmelser på olika författningsnivåer
till markanvändnings- och bygglagen för att lagen
ska uppfylla de krav som 80 § i grundlagen ställer
på bestämmelser om individens rättigheter
och skyldigheter. Ändå finns det fortfarande kvar
många bestämmelser med bemyndiganden att utfärda
förordning. De flesta av dem är korrekta med avseende
på 80 § 1 mom. i grundlagen. Utskottet vill trots
det peka på 150 d § om särskilt
förfarande vid byggprojekt i lagförslag 1. I 7
mom. står det att närmare bestämmelser
om uppföljning och övervakning av en byggnad under
användningstiden får utfärdas genom förordning
av miljöministeriet. I 2 mom. ingår en befogenhet
för byggnadstillsynsmyndigheten att kräva att
det under användningstiden följs och övervakas
att byggnaden överensstämmer med kraven. Bestämmelsen
begränsar egentligen inte alls befogenheten att utfärda
förordning. Lagen måste därför
få grundläggande bestämmelser åtminstone
om vem som får följas upp och övervakas
och vilken typ av åtgärder myndigheten har rätt
att kräva.