Motivering
Jämlikhet
Enligt 8 § 1 mom. i det första lagförslaget
kan stödbeloppen differentieras regionalt utgående från
skogsbruksförhållandena och administrativa gränser
och beroende på om det är fråga om eget
arbete, arbete som utförs av utomstående eller
samprojekt.
Lagstiftningen måste bedömas mot bestämmelsen
om jämlikhet i grundlagens 6 §. Paragrafen säger
att alla är lika inför lagen. Ingen får utan
godtagbart skäl särbehandlas på grund
av någon orsak som gäller hans eller hennes person.
Jämlikhetsbestämmelsen omfattar också lagstiftaren. Å andra
sidan är det karaktäristiskt för lagstiftningen
att den på grund av ett acceptabelt allmänt intresse
särbehandlar människor bl.a. för att
främja verklig jämlikhet. Men i ljuset av förarbetena
till reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna
och praxis i grundlagsutskottet har det ansetts att inga skarpa
gränser för lagstiftarens prövning kan
härledas ur jämlikhetsprincipen då reglering
i överensstämmelse med den rådande samhällsutvecklingen eftersträvas
(RP 309/1993 rd, GrUU 59/2002 rd, GrUU 1/2006
rd, GrUU 38/2006 rd). Utskottet har inte accepterat enbart
ett geografiskt kriterium som acceptabel differentieringsgrund med tanke
på 6 § 2 mom. i grundlagen (GrUU 59/2001
rd). Det väsentliga är om en differentiering kan
motiveras på ett acceptabelt sätt med hänsyn
till de grundläggande fri- och rättigheterna (RP
309/1993 rd, GrUU 14/2006 rd, GrUU 25/2006
rd).
Lagstiftningen avser att göra markägarna sinsemellan
mer jämlika genom att de markägare som bedriver
skogsbruk i de svåraste förhållandena
ska få proportionellt mer stöd. Administrativt är
en regional differentiering efter skogscentralernas gränser
och kommungränserna mycket enkel. Det är också ekonomiskt
fördelaktigare att genomföra projekt i större
block. Lagens syfte är enligt 1 § att främja
god vård och användning av skogarna och därmed
avser den främja jämlikheten och ansvaret för
miljön enligt 20 § i grundlagen. Det är
dessutom frivilligt för skogsägarna att ansöka
om stöd och stöden beviljas enligt prövning.
Det betyder att ingen har en subjektiv rätt till den finansiering
som avses i lagen. Som grundlagsutskottet ser det spelar lagstiftningen
en ganska liten roll för jämlikheten mellan skogsägarna
och är därmed inget problem med tanke på jämlikhetsbestämmelsen
i grundlagens 6 § (GrUU 4/2003 rd).
Bemyndigandena att utfärda förordning
I lagförslaget finns flera bestämmelser om
bemyndigande att utfärda förordning, både
för statsrådet (8 § 1 mom., 9 § 5
mom., 10 § 4 mom., 11 § 3 mom., 12 § 4
mom., 13 § 6 mom., 14 § 4 mom., 15 § 3
mom., 16 § 5 mom., 18 § 3 mom. och 19 § 3
mom.) och jord- och skogsbruksministeriet (4 § 5 mom.,
7 § 4 mom., 8 § 1 mom., 12 § 5
mom., 15 § 3 mom., 21 § 3 mom., 22 § 4 mom.
och 33 § 3 mom.). Bemyndigandet att utfärda förordning
begränsas av 80 § 1 mom. i grundlagen, där
det sägs att bestämmelser om grunderna för
individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor
som enligt grundlagen i övrigt hör till området
för lag ska utfärdas genom lag. Enligt förarbetena
till reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna
ska det genom förordning av statsrådet föreskrivas
om vittbärande och principiellt viktiga ärenden
samt om andra sådana ärenden vars betydelse förutsätter det.
Ministerierna kan bemyndigas att utfärda förordningar
om frågor av mer teknisk natur samt frågor som
har ringa samhällelig eller politisk betydelse och frågor
som omfattas av den verkställande makten (RP 1/1998
rd). Så vitt grundlagsutskottet kan se har de här
principerna följts i lagstiftningen.
Lagstiftningen är ställvis relativt öppen,
som i 8 § 1 mom., där det föreskrivs
att bestämmelser om stödens belopp och grunderna
för fastställandet av stöden utfärdas
genom förordning av statsrådet. Öppenheten
kan motiveras med att stöden i lagförslaget är
beroende av prövning och att de kan beviljas bara inom
ramen för ett anslag i statsbudgeten. Ingen har subjektiv
rätt att få stöd. Enligt 7 c § i
lagen om statsbudgeten kan närmare bestämmelser
om användning av ett anslag i enlighet med budgeten utfärdas
genom förordning av statsrådet. Det spelar också en
roll att stöden är kopplade till EG-lagstiftning
om statligt stöd och kräver kommissionens godkännande
(se GrUU 43/2006 rd, GrUU 48/2001 rd). Trots att
det i lagförslaget finns en del bestämmelser om
grunderna för att fastställa stöd anser grundlagsutskottet
att 8 § 1 mom. lämpligen bör preciseras
med att närmare bestämmelser om stödens
belopp och grunderna för fastställandet av stöden
utfärdas genom förordning av statsrådet
(GrUU 25/2005 rd, GrUU 39/2001 rd).
Rättsskydd och återkrav
På de villkor som anges i 24 § 1 mom. i det
första lagförslaget kan skogscentralen ge en anmärkning
till ett ombud och Landsbygdsverket på villkoren i samma
paragrafs 2 mom. förbjuda ett ombud att upprätta
sådana handlingar som avses i 1 mom. Utifrån 35 § 1
mom. kan Landsbygdsverket bestämma att ett miljöavtal
ska hävas och det redan utbetalda stödet återkrävas samt
utifrån 36 § 1 mom. att miljöstödsavtalet ska
sägas upp och att stöd som redan utbetalats ska återkrävas
delvis på de villkor som nämns i lagrummen.
I 21 § 2 mom. i grundlagen föreskrivs om att rätten
att bli hörd och andra garantier för en god förvaltning
ska tryggas genom lag. Grundlagsutskottet anser att parterna bör
höras innan de berörda besluten fattas. Bestämmelserna
bör preciseras till denna del.
Stödet, som enligt 20 § i statsunderstödslagen ska återbetalas,
ska enligt 34 § 1 mom. i det första lagförslaget återbetalas
till skogscentralen. Stödet ska enligt bestämmelsen
i statsunderstödslagen betalas tillbaka om det har betalats
ut på felaktiga grunder, till för stort belopp
eller uppenbart utan grund. Grundlagsutskottet har med tanke på proportionaliteten
i sin praxis på senare tid tagit hänsyn till att
stöd möjligen har betalats ut till ett för
stort belopp av orsaker som inte beror på stödtagaren
eller på grund av något obetydligt fel, missförstånd
eller en oriktig uppgift (GrUU 45/2006 rd, GrUU 43/2006
rd). Grundlagsutskottet har i fråga om återkallande av
olika slags tillstånd ansett att åtgärden
absolut måste ha samband med allvarliga och väsentliga
förseelser eller försummelser och med att anmärkningar
och varningar till den det gäller inte har lett till att
brister i verksamheten har korrigerats och att åtgärden
inte bör genomföras förrän den
berörda personen har fått en chans att korrigera
felet (GrUU 45/2006 rd, GrUU 43/2006 rd, GrUU
41/2006 rd, GrUU 28/2005 rd, GrUU 7/2005
rd). Utskottet anser att det finns anledning att precisera bestämmelserna
ytterligare.
Lagens ikraftträdande
Bestämmelser om lagens ikraftträdande utfärdas enligt
42 § 1 mom. i det första lagförslaget
genom förordning av statsrådet. Med stöd
av lagen kan beslut om att bevilja stöd fattas fram till
den 31 december 2013. Medel som avses i lagen kan användas
fram till den 31 december 2018 om det är fråga
om betalning av stöd som i enlighet med lagen har beviljats
för skogsförnyelse eller för byggande
av en skogsväg som genomförs som samprojekt. För
betalning av andra stöd som beviljats i enlighet med lagen
kan medlen användas fram till den 31 december 2016. Enligt
propositionens motivering kan lagen på grund av Europeiska
gemenskapens regler för statligt stöd inte träda
i kraft förrän kommissionen har godkänt
de föreslagna stöden. På grund av en
pågående revision av reglerna för statligt
stöd kan kommissionens godkännande utverkas bara
för stödordningar som är i kraft en bestämd
tid.
I 79 § 3 mom. i grundlagen föreskrivs att
det ska framgå av en lag när den träder
i kraft. Av särskilda skäl kan det anges i en
lag att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms
genom förordning. Grundlagsutskottet brukar anse som särskilda
skäl att ikraftträdandet är bundet vid ikraftträdandet
av en viss EU-lagstiftning (GrUU 41/2006 rd, GrUU
39/2006 rd, GrUU 18/2006 rd, GrUU
7/2005 rd, GrUU 14/2004 rd). På den
grunden och med hänsyn dessutom till att stödordningarna är
tidsbestämda finns det enligt utskottets mening särskilda
skäl enligt 79 § 3 mom. för bestämmelserna.