Allmän motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning finner utskottet propositionen behövlig och lämplig. Utskottet tillstyrker förslaget men med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Lagförslaget gäller identifiering av aktörer som är ansvariga för djur samt av djur och djurhållningsplatser. Den gäller också aktörernas anmälningsskyldighet och vad registren ska innehålla. Utskottet noterar att ett allmänt mål är att genom förslaget skapa en ram för upprättandet av de system för identifiering och registrering av djur som krävs i EU-lagstiftningen. Enligt den lagstiftningen ska djuren förses med identifieringsmärken och registreras så att deras ursprung och förflyttningar kan spåras snabbt och exakt. Syftet är att i den nya lagen på ett ställe samla den för närvarande synnerligen splittrade och delvis föråldrade nationella lagstiftningen om identifiering och registrering av djur. Det är också meningen att bestämmelserna ska uppfylla grundlagens krav, och de krav som gäller informationsinnehållet i registren föreskrivs nu genom lag i stället för genom förordning.

De huvudsakliga syftena med det system för identifiering av djur som avses i propositionen är att förhindra spridningen av djursjukdomar, att utrota sjukdomar och att öka livsmedelssäkerheten. Med hjälp av identifieringsuppgifter för djur kan de behövliga åtgärderna vid djursjukdomar och zoonoser snabbt inriktas på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt i syfte att skydda djurs och människors hälsa samt en sund miljö. Utskottet betonar att det med tanke på djurs och människors hälsa och välbefinnande är väsentligt att livsmedelsmyndigheter, den statliga regionsförvaltningens veterinärer, kommunalveterinärerna och, i fråga om de egna djuren, djurskötaren snabbt och enkelt får de uppgifter de behöver ur systemets olika register. I detta sammanhang bör man särskilt fästa uppmärksamhet vid att registren ska vara lätta att använda och enhetliga. Identifieringsuppgifter behövs i praktiken närmast för kontrollen av djursjukdomar, men man har också i samband med djursskyddsfall nytta av att den övervakande veterinären på förhand får de behövliga uppgifterna vid förberedelse inför kontroll.

Grundlagsutskottet säger i sitt utlåtande att den föreslagna lagstiftningen till stor del bygger på att lagstiftningsmakt delegeras. Den typen av bestämmelser måste bedömas med avseende på 80 § i grundlagen. Enligt dess 1 mom. kan ett ministerium utfärda förordningar med stöd av ett bemyndigande i grundlagen eller någon annan lag. Grundlagsutskottet menar att normgivningsbemyndigandena är motiverade, eftersom det behövs artspecifika regler när det gäller märkning och identifiering av olika djurarter. Samtidigt ska behörigheten för den som utfärdar normerna vara tillräckligt noga avgränsad.

I 18 § föreslår regeringen bestämmelser om de allmänna villkoren för identifieringsmärken på djur. Enligt den är det tillåtet att använda den landskod som avses i standarderna ISO 11784 och ISO 11785 i den för djuret unika identitetskod som ingår i ett elektroniskt identifieringsmärke bara om Livsmedelssäkerhetsverket ser till att alla identitetskoder av detta slag är entydiga. Det är viktigt, menar utskottet, att verket i fortsättningen på ett okomplicerat sätt kan se till att även identitetsmärkena på hästar är entydiga, så att det går att använda landskoden på mikrochipen för hästar.

Enligt det föreslagna 28 § 2 mom. får tillsynsmyndigheten utföra inspektioner på områden som omfattas av hemfriden, men bara om det är nödvändigt för att förhindra att djurs och människors hälsa, miljöhälsan, djurens välbefinnande eller livsmedelssäkerheten äventyras. Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att det inte är fråga om att trygga de grundläggande fri- och rättigheterna i enlighet med 10 § 3 mom. i grundlagen när man med tanke på märkningen av djur förhindrar att djurens välbefinnande äventyras. Följaktligen kan bestämmelsen inte ensam motivera inspektioner i hemfridsskyddade lokaler. Därför betonar utskottet att förslaget måste preciseras i fråga om när inspektioner som berör hemfriden får utföras. Bestämmelser om behandlingen av djur och om tryggande av deras välbefinnande finns i djurskyddslagen. Man kan utföra inspektioner och se till att djurens behandlas som sig bör med stöd av den lagen.

Utskottet anser det vara nödvändigt att genom identifieringssystemet minska aktörerna administrativa börda. Detta kan ske genom effektivare myndighetssamarbete inom förvaltningsområdet och utnyttjande av registeruppgifterna exempelvis i processen för ansökning av jordbruksstöd, tillsynsplaneringen och statistikföringen. Inom jordbrukssektorn har byråkratin svällt upp och blivit mycket komplicerad. Den måste minskas med alla till buds stående medel. Systemet ska genomföras kostnadseffektivt och så att också producenterna kan ha nytta av det.

Det är positivt att enhetliga registersystem skapas för olika djurarter på grundval av lagförslaget, menar utskottet. Med hjälp av dessa system går det att underlätta myndighetsarbetet och samtidigt behöver producenterna inte längre göra flera överlappande anmälningar. Varje uppgift om ett djur ska behöva registreras bara en gång och den ska därefter kunna användas i alla system. Informationssystemen ska ha en enhetlig struktur och de informationstekniska lösningarna får inte utgöra ett hinder för en flexibel användning av registeruppgifterna. Utskottet ser det som mycket angeläget att man satsar tillräckligt på de praktiska tillämpningarna av informationssystemen så att de uppställda målen nås också sett ur producenternas synvinkel.