Allmän motivering

Övervakningen av konsumentinformationen om fiskeri- och vattenbruksprodukter

EU-lagstiftningen kräver att det för fiskeriprodukter i parti- och detaljhandeln finns information om fiskarten, produktionsmetoden (vild/odlad) och fångstzonen. Vidare kräver den att medlemsstaterna har ett system för kontroll av att kraven i EU-lagstiftningen uppfylls. I artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 104/2000 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter föreskrivs om villkoren för att saluföra fiskeri- och vattenbruksprodukter när det gäller informationen till konsumenterna. Närmare bestämmelser om konsumentinformation om fiskeri- och vattenbruksprodukter finns i kommissionens förordning (EG) nr 2065/2001.

Närings-, trafik- och miljöcentralerna kontrollerar utifrån fiskeripolitiklagen att informationskraven i EU-lagstiftningen uppfylls i fiskehamnarna. De kommunala myndigheterna för livsmedelstillsyn övervakar på ett allmänt plan konsumentinformationen om livsmedel i parti- och detaljhandeln. Det finns ingen i lag föreskriven behörighet att övervaka att konsumentinformationen i parti- och detaljhandeln uppfyller kraven i EU-lagstiftningen om fiskeri- och vattenbruksprodukter. Det betyder att ingen för tillfället övervakar att kraven på information om fiskeriprodukter uppfylls i parti- och detaljaffärer.

I 3 § i lagen om verkställighet av Europeiska gemenskapens gemensamma fiskeripolitik (1139/1994) föreslås ett nytt 2 mom. om att behöriga myndigheter för att övervaka EU-lagstiftningen om konsumentinformationen inom sektorn för fiskeri- och vattenbruksprodukter är Livsmedelssäkerhetsverket, regionförvaltningsverken och de kommunala myndigheterna för livsmedelstillsyn. Analogt ska 3 § i livsmedelslagen kompletteras med ett nytt 4 mom. om de behöriga myndigheterna. Om kontrollen av fiskeri- och vattenbruksprodukter ordnas enligt lagförslaget för det inte med sig nya kontrollobjekt för de tillsynsmyndigheter som avses i livsmedelslagen, men den betyder fler praktiska kontrolluppgifter för den överbelastade livsmedelstillsynen i kommunerna.

Utskottet anser inte att den föreslagna ändringen förbättrar den livsmedelshygieniska tillsynen i nämnvärd grad eller att den främjar en riskbaserad övervakning. Med tanke på fiskeriprodukters kvalitet är det viktigt med en effektiv kontroll inte minst av uppgiften om fångst- och upptagningsdatumen, som spelar en väsentlig roll för konsumentens bedömning av produkternas färskhet.

Kontroll av kontaktmaterial

Material och föremål som kommer i beröring med livsmedel kallas allmänt för kontaktmaterial. Livsmedelslagen är också tillämplig på kontaktmaterial, och i EU-lagstiftningen anges säkerhetskrav för dem. I princip är det företagare i sektorn som har ansvar för att kontaktmaterialen är säkra och uppfyller kraven.

Utifrån kontrollförordning (EG) nr 882/2004 är medlemsstaterna skyldiga att utföra offentlig kontroll också av material och föremål avsedda att komma i kontakt med livsmedel. För myndighetstillsynen krävs det att tillsynsmyndigheterna har adekvat tillgång till information om företagare i sektorn. I livsmedelslagen föreslås en sådan ändring att företagare som släpper ut kontaktmaterial på marknaden ska anmäla sitt verksamhetsställe och den verksamhet som bedrivs där till myndigheten för livsmedelstillsyn i den kommun där verksamhetsstället finns. Dessutom ska företag som släpper ut kontaktmaterial på marknaden antecknas i Livsmedelssäkerhetsverkets och den kommunala tillsynsmyndighetens register.

Utskottet noterar att det förekommit brister i kontrollen av importerade förpackningar och att det visat sig svårt att verifiera bakgrundsinformationen. Vid kontrollen av kontaktmaterial har framför allt plastföremål från så kallade tredjeländer vållat problem på grund av lagstridiga halter av främmande ämnen. Importen har delvis varit i händerna på företagare som inte omfattas av tillsynen. Utskottet kräver att alla lagstridiga importerade plastprodukter vägras tillträde till marknaden vid införseln och att ansvarskedjan vid fel ska täcka in alla företagare. Det kräver i sin tur bredare och effektivare tullkontroll av importen.

Tullen och Livsmedelssäkerhetsverket bör ha ett mycket intensivare samarbete om kontrollen av kontaktmaterial. Med stöd av livsmedelslagen kontrollerar tullen importen av kontaktmaterial från tredjeländer och från den inre marknaden. Det behövs ett närmare samarbete inte minst om hur kontrollen ska läggas upp och riktas. Tullens och Livsmedelssäkerhetsverket samarbete om importkontroll bör i framtiden utvidgas.

Det ökar i onödan myndigheternas administrativa börda om det i livsmedelslagen föreskrivs om skyldighet för den kommunala myndigheten för livsmedelstillsyn att underrätta företagen om att den fått anmälan om uppgifter. Utskottet föreslår därför att sista meningen i det föreslagna 21 a § 1 mom. stryks som obehövlig.

Utveckling av livsmedelstillsynen

Det är viktigt att sätta stopp för fler uppgifter för livsmedelstillsynen och den ökade byråkratin i sammanhanget. Det har i åratal rått en avsevärd obalans i kommunernas livsmedelstillsyn mellan de lagfästa uppgifterna och de tillgängliga resurserna. Utskottet fäster sig särskilt vid att de nuvarande bestämmelserna inte riktigt medger att tillsynen inriktas efter de största riskerna för livsmedelshygienen.

Tolkningen och tillämpningen av livsmedelslagstiftningen bereder också praktiska problem i kommunerna. För tillfället finns det stora skillnader mellan kommunerna i tillsynens omfattning och tolkningen av bestämmelserna. För att utveckla tillsynen bör man särskilt se till att livsmedelstillsynen genomförs enligt samma principer i alla kommuner. För att råda bot på problemen är det absolut nödvändigt att skyndsamt åtgärda livsmedelstillsynens strukturer och styrning.

Det är ingen lösning på importproblemen att kommunerna utför spridda kontroller av produkterna när de väl är ute på marknaden. Problemen inte minst med importen måste nödvändigt lösas genom att tullen och Livsmedelssäkerhetsverket tillsammans utövar en bredare centraliserad kontroll. Den importkontrollen bör inte skjutas över på kommunerna. Om kommunerna i framtiden påförs fler uppgifter inom livsmedelstillsynen, ska staten i det sammanhanget alltid också anvisa de nödvändiga resurserna. (Förslag till uttalande)

Sammanfattningsvis anser utskottet att propositionen är behövlig och lämplig. Det tillstyrker lagförslagen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.