Allmän motivering

Utskottet konstaterar att staten inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde i sin stödverksamhet använt en lång rad åtgärder genom vilka stödtagaren hamnat i långvarig skuld till staten när kostnaderna för statsfinansierade arbeten debiterats eller priset för såld mark betalats. Detta skuldförhållande kallas i lagstiftningen antingen lån eller fordringar. Utlåning av statliga pengar har däremot skett i form av indirekta lån till kreditinstitut, som låter pengarna gå vidare som lån till stödtagarna. Det är i ytterst exceptionella fall som staten direkt beviljat stödtagare lån. Den aktuella propositionen gäller endast direkta statslån och statsfordringar, inte utlåning via kreditinstitut.

Propositionens lån och fordringar härrör från skogsförbättring, grundtorrläggning, ägoregleringar och markdisposition. Dessutom beviljas skolter lån för att främja bosättning och näring på skoltområdena.

I dagsläget är det länsstyrelserna som är uppbördsmyndighet för skogsförbättringslånen. Uppbördsmyndighet för lån och fordringar i anknytning till ägoregleringar är lantmäterikontoren. När det gäller försäljningsprisfordringar och skoltlån och de flesta grundtorrläggningslån är det jord- och skogbruksministeriets informationstjänstcentral som har uppdraget. Alla de nämnda myndigheterna använder i skötseln av lån och fordringar YLS-systemet som ursprungligen togs fram för Statskontorets behov på 1980-talet. Systemet har anpassats efter respektive uppbördsmyndigheters behov och var och en av dem har ett separat avtal med systemleverantören. Statskontoret har emellertid övergått till systemet Laiho i sin egen löneskötselverksamhet.

Utskottet påpekar att också tekniska arrangemang för låneskötseln varit en drivfjäder bakom propositionen. YLS-systemet är föråldrat och har en sådan struktur att det ur ekonomisk synvinkel sett inte är lönt att bygga om det. Det är inte heller ekonomiskt hållbart att bygga upp ett helt nytt låneskötselsystem enkom för jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde om man ser till vad det kostar att ta fram ett nytt system jämfört med att anpassa Statskontorets Laiho-system så att det lämpar sig för skötseln av lån och fordringar också inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde.

Om datasystemet förnyas på beskrivet sätt skulle också skötseln av lånen överföras på Statskontoret. Utskottet påpekar att alla uppgifter med anknytning till jord- och skogsbruksministeriets informationstjänstcentrals ekonomiförvaltning redan i samband med behandlingen av lagen om Landsbygdsverket överfördes till Landsbygdsverket genom en ändring av lagen om jord- och skogsbruksministeriets informationstjänstcentral (, 2 mom. i kraftträdandebestämmelsen), men med klausulen att i fråga om överföring av uppgifter som gäller vissa lån och försäljningsprisfordringar från informationstjänstcentralen till Statskontoret föreskrivs särskilt genom lag. I en utredning till utskottet har det poängterats att det uppstår dels en enhetlig skötselpraxis, dels en allsidig expertis inom uppbördsorganisationen, om också de lån och fordringar som nu sköts av länsstyrelserna och lantmäterikontoren överförs på Statskontoret. Man räknar också med att en centralisering sparar personalkostnader.

Utskottet noterar att låne- och fordringsvillkoren i stort sett förblir oförändrade. När räntan på lån eller fordringar överstiger EU:s referens- och diskonteringsränta får den ränta som tas ut inte överstiga denna ränta. Dessutom samordnas dröjsmålsräntorna så att den dröjsmålsränta på 16 procent som gäller för vissa lån och fordringar ändras till dröjsmålsränta enligt räntelagen.

Merparten av de överförda fordringarna, dvs. 50 000 lån och fordringar, kommer att skötas så att Statskontoret har exklusiva skötselbefogenheter. Endast för 10 procent, alltså något över 5 000 lån, skulle Statskontoret vara skyldigt att i förekommande fall begära utlåtande från arbetskrafts- och näringscentralen när det säger upp ett lån på grund av försenad betalning eller till arbetskrafts- och näringscentralen lämna ett utlåtande om ett lån eller en fordring för företagssanering eller skuldsanering. Detta gäller ombyggnadslån för gårdsbruksenheter, renskötsellägenheter och skoltlägenheter, försäljningsprisfordringar och skoltlån. Det är viktigt, menar utskottet, att praxis inte förändras radikalt och abrupt i de situationer där staten i egenskap av borgenär reagerar på gäldenärens betalningssvårigheter. Det gäller enligt utskottet att kunna samorda en effektiv uppbörd och hänsynen till gäldenärens inkomster och likviditet så att gäldenären har en chans att klara av sina åtaganden. Men å andra sidan får inte heller risken för statliga förluster öka särskilt mycket.

Utskottet understryker med kraft att det behöver informeras om de nu aktuella ändringarna i skötseln av lån och fordringar.

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning finner utskottet propositionen behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.