Allmän motivering

Utskottet noterar att lagstiftningsreformen utgår från det arbete som utförts av jord- och skogsbruksministeriets arbetsgrupp för utveckling av formerna för samägande av skog (arbetsgruppspromemoria JSM 1999:5) som tillsatts den 9 mars 1998. Arbetsgruppen hade till uppgift att utreda om de nuvarande formerna av samfällt ägande, dvs. dödsbo, jord- och skogsbrukssammanslutning enligt lagen om samfälligheter, samfälld skog och aktiebolag, lämpar sig för skogsbruk som bedrivs för gemensam räkning och hur dessa olika former skulle kunna utvecklas. Utifrån fastighetsindelningen, ägarfördelningen och ägarstrukturen beträffande skogarna ville arbetsgruppen utreda hur dessa olika former av samfällt ägande skulle kunna utvecklas och skogsbruket därmed göras mera attraktivt och ekonomiskt, vilket i sin tur skulle göra skogsägandet mindre splittrat och förbättra skogarnas fastighetsstruktur.

I motiveringen redogör regeringen för samfällda skogars juridiska status. En samfälld skog är ett gemensamt område som hör till två eller flera fastigheter, en delägarfastighet, som är avsedd för bedrivande av hållbart skogsbruk till förmån för delägarfastigheternas ägare, dvs. delägarna. Delägarfastigheternas ägare bildar den samfällda skogens delägarlag. Delägarlaget är en privaträttslig juridisk person i den meningen att det kan vidta rättshandlingar i delägarlagets namn och förvärva rättigheter och skyldigheter i sitt namn för att genomföra sina uppgifter enligt lagen om samfällda skogar. Ett delägarlag skiljer sig till exempel från ett bolag i det avseendet att det inte äger det område som hör till den samfällda skogen utan att det bara sköter och förvaltar det för sina delägare.

Av propositionens motivering framgår vidare att de samfällda skogarnas arealer och antalet delägare i samfällda skogar varierar i mycket hög grad. Den minsta samfällda skogen har en areal på något under 20 hektar och den största på ca 85 000 hektar. De minsta samfällda skogarna har bara ett fåtal delägare och den största över 6 000 delägare.

Utskottet hänvisar till propositionens motivering och framhåller att de samfällda skogarna numera är viktiga för samhället framför allt på grund av att de bedriver ett aktivt och hållbart skogsbruk och på grund av effekterna av detta skogsbruk för den regionala ekonomin. De samfällda skogarna ger skogsarbetare, maskinföretagare och transportföretagare inom det berörda området arbete och bidrar till en livskraftig landsbygd. Skogsbruket i de samfällda skogarna har bedrivits på ett mönstergillt sätt och lämpar sig ypperligt som exempel på samfällt skogsägande. Därför är det viktigt att värna de samfällda skogarna och utveckla dem vidare.

Den föreliggande propositionen har kommit till för att underlätta samfällt ägande av skog genom minskad reglering och för att underlätta för fastighetsägare att bilda nya samfällda skogar och nya delägare att gå med. Många av de föreslagna bestämmelserna svarar i huvudsak mot gällande lag. Regeringen framhåller att det inte längre finns samhällspolitiska grunder för att begränsa överlåtelse av en andel i en samfälld skog och att de därför föreslås bli upphävda. Ett delägarlag skall kunna överlåta mark genom sitt eget beslut. Beslutet skall precis som nu fattas med 2/3 majoritet av rösterna vid delägarstämman. Vidare föreslås rätt att fritt överlåta andelar i samfälld skog. För att förebygga eventuella negativa konsekvenser av att överlåtelsebegränsningarna slopas vill regeringen införa förköpsrätt för delägarlaget i samband med köp av en andel i en samfälld skog som överlåtits separat.

Regeringen vill också skapa klarhet i bestämmelserna om att foga en fastighet till en samfälld skog. Den samfällda skogens delägarlag och ägaren till det område som skall fogas till den samfällda skogen kan komma överens om hur stor andel av den samfällda skogen det tillfogade området svarar mot, vilket gör det betydligt lättare att bestämma värdet på andelen.

I motsats till delägarlaget för en samfälld skog har en enskild skogsägare inte någon skyldighet att göra upp en skogsvårdsplan. När markägare utifrån avtal bildar en samfälld skog blir de skyldiga att göra upp en skogsvårdsplan, eftersom lagen om samfällda skogar förpliktar till det också beträffande samfällda skogar av detta slag. Regeringen anser att skyldigheten att göra upp en skogsvårdsplan kan bli ett hinder för att bilda nya samfällda skogar och därför föreslås skyldigheten inte gälla samfällda skogar som markägarna bildar utifrån avtal. Utskottet understryker att det är viktigt att göra upp skogsvårdsplaner och föreslår därför längre fram ändringar i bestämmelserna i propositionen.

Utskottet konstaterar att det råder ovisshet om ett avtal om sammanlagning av samfällda skogar, bildande av nya samfällda skogar eller fogande av ett område till en samfälld skog mot en andel i den samfällda skogen bör jämställas med överlåtelse vid beskattningen eller inte. Men högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 27 november 2002 ett årsberättelsebeslut (HFD:2002:83) om beskattningen vid anslutning till en samfälld skog. Av beslutet framgår att när en skogsbrukslägenhet i enlighet med lagen om samfällda skogar fogas till en samfälld skog mot en andel i skogen är det inte fråga om överlåtelse av egendom enligt inkomstskattelagen. Utskottet påpekar att det är fråga om likadana åtgärder när samfällda skogar bildas och slås ihop som när fastigheter eller områden som hör till fastigheter fogas till samfällda skogar mot andel i skogarna. Av högsta förvaltningsdomstolens avgörande följer därmed redan utan explicit lagstiftning i saken att bestämmelserna om fastighetsöverlåtelse inte kan tillämpas på sådana åtgärder vid vare sig inkomst- eller överlåtelsebeskattningen.

Av de orsaker som framgår av propositionens motivering och med stöd av erhållen utredning finner utskottet propositionen behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslagen men med följande anmärkningar och ändringsförslag.