Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande smärre ändringar. 

I propositionen föreslås att det i enlighet med regeringsprogrammet införs en fångstanmälan över fiske av vandringsfisk i form av informationssystemet Omakala. Propositionen genomför också i enlighet med regeringsprogrammet den nationella strategin för lax och havsöring samt främjar tryggandet av livskraftiga och hållbara fiskbestånd vid bedrivande av fiske. Det motsvarar också syftet enligt 1 § lagen om fiske, som är att med utgångspunkt i bästa tillgängliga information ordna nyttjandet och vården av fiskresurserna på ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart sätt. Jord- och skogsbruksutskottet påpekar att fritidsfiskare får största delen av fångsterna av de flesta arter. Utan uppgifter om fritidsfiskarnas fångster och fiske är det inte möjligt att på ett evidensbaserat sätt reglera fritidsfisket och vårda fiskbestånden. Inom regleringen av fisket är behovet av information störst när det gäller hotade och försvagade fiskbestånd samt arter med en omfattande geografisk livscykel, som sällan fångas. Det är svårt att med hjälp av traditionella fiskeenkäter göra en bedömning av fångsterna i fråga om dessa arter. Syftet med propositionen är att införa anmälningsskyldighet endast i fråga om noggrant övervägda arter, och propositionen förpliktar inte till att rapportera om all fångst som fåtts vid fritidsfiske. Utskottet påpekar att det i flera tidigare utlåtanden har betonat behovet av att effektivisera uppföljningen av fritidsfisket och fångstanmälningarna och att regeringens proposition om skyldighet att rapportera fångst svarar mot detta behov (se JsUU 19/2021 rd — E 98/2021 rd, E 108/2021 rd). 

Det föreslås att det i lagen om fiske införs en skyldighet för alla 16 år fyllda fritidsfiskare att anmäla sina fångster och tillhörande uppgifter. Enligt propositionen utfärdas genom förordning av statsrådet bestämmelser om de arter och fångstuppgifter som anmälningsskyldigheten gäller. Av vandringsfiskarna har man vid beredningen lyft fram arter som lax, insjölax, öring, ål och röding i Vuoksens vattendrag. Öring har i beredningen omfattat alla arter av öring, det vill säga havs-, insjö- och bäcköring. Utifrån remissvaren kan det dessutom vara motiverat att anmälningsskyldigheten också omfattar puckellax. Utskottet påpekar att man genom fångstanmälningarna inte kommer att samla in uppgifter om fångsten av allmänna arter inom fritidsfisket, såsom gös, abborre och sik. Enligt den föreslagna 62 a § gäller anmälningsskyldigheten om den är nödvändig för att ett hållbart nyttjande och en hållbar vård av arten eller beståndet i fråga ska kunna planeras och ordnas eller för att säkerställa artens eller beståndets naturliga livscykel eller för att ordna övervakning av en främmande art. Genom förordning av statsrådet utfärdas också närmare bestämmelser om anmälan om fångstområde, fiskeredskap, fiskstorlek, eventuell fenklippning och om anmälans geografiska tillämpningsområde, form och annat sådant innehåll av teknisk natur som anmälan förutsätter. Bestämmelser utfärdas också om tidsfristen för anmälan. Utskottet påpekar att den insamlade informationen kan vara till stor nytta vid beslut om fångstmått och fredning samt vid planeringen av nyttjandet och vården av fiskbestånden och vid bevakningen av konsekvenserna av planerna för nyttjande och vård. Fångstanmälningarna kan också ge värdefull information om exempelvis fångsternas inverkan på fisketurismen i regionen. 

Enligt lagförslaget ska anmälan om fångst göras till Naturresursinstitutet. Som primär kanal för fångstanmälan har man utvecklat mobiltjänsten Omakala, som togs i bruk sommaren 2022. Utöver applikationen ska Naturresursinstitutet också utveckla ett system med hjälp av vilket personer som inte har någon mobil enhet eller tillgång till applikationen kan lämna de uppgifter som krävs. Utskottet understryker att det är viktigt att propositionen tar fasta på att alla inte har möjlighet att använda smarta enheter och det ges möjlighet att anmäla uppgifterna också på annat sätt. Det ska vara tillräckligt enkelt och smidigt att göra anmälan, till exempel genom sms. För att anmälningsförfarandet ska vara flexibelt är det också viktigt att fiskaren inte behöver göra anmälan genast efter att fångsten har fångats, utan en tidsfrist för anmälan fastställs genom förordning av statsrådet. Utskottet betonar att särskild uppmärksamhet bör fästas vid att tjänsten Omakala ska vara lätt att använda och att man i samband med ibruktagandet av applikationen måste säkerställa tillräckliga satsningar på informationsförmedling. Man har redan nu strävat efter att skapa incitament för att Omakala ska tas i bruk som en fiskeloggbok med vilken fritidsfiskaren kan följa med sina egna fångster och enkelt få tillgång till information om gällande fiskebegränsningar. Tjänsten kan i fortsättningen också användas som en kommunikationskanal från förvaltningen till dem som utövar fiske. Vid utvecklingen av tjänsten har man också dragit nytta av viltförvaltningens goda erfarenheter av tjänsten Oma riista. För att säkerställa ett lyckat införande av tjänsten bör man särskilt under 2023 satsa på att aktivt informera fritidsfiskarna. Information om tjänsten Omakala och anmälan om fångst kan exempelvis riktas till dem som betalar den nationella fiskevårdsavgiften. I informationen är det också skäl att i stor utsträckning samarbeta med branschorganisationerna. 

Enligt 62 a § i lagförslaget ska fångstanmälan också göras för all frisläppt fisk som tillhör sådana arter som omfattas av anmälningsskyldigheten. Jord- och skogsbruksutskottet anser att anmälningsskyldigheten i fråga om hotade och fredade arter är nödvändig, och utskottet ställer sig positivt till förslaget. Skyldigheten att anmäla fisk under minimimåttet ger mer information för bedömningen av fiskedödligheten och dimensioneringen av hållbart fiske. Utskottet påpekar dessutom att skyldigheten att anmäla om bifångst enligt lagförslagets 62 § i fortsättningen utöver tumlare också omfattar alla andra valar. Genom ändringen stöds målen för både naturvårdslagen och lagen om skydd av valar och arktiska sälar. I propositionen föreslås också att det i 62 § införs bestämmelser om anmälan om bifångst när en saimenvikare har fastnat i fångstredskapen. Anmälan ska i en sådan situation, till skillnad från andra anmälningar om bifångst, göras till Forststyrelsen. I åtgärdsprogrammet för Finlands havsförvaltningsplan konstateras det att det inte finns systematiskt insamlad information om bifångstproblemets omfattning för fåglarnas del. Uppfattningen är att mängden fåglar som dör i fiskeredskap i Finlands havsområde inte är särskilt stor. Utskottet framhåller att det är viktigt att man vid utvecklingen av tjänsten Omakala beaktar möjligheten att i framtiden utvidga tjänsten till att vid behov också omfatta fåglar som fås som bifångst. 

Det föreslås också att bestämmelserna om informationssystem i lagen om fiske ses över till vissa delar. Ansvaret för informationsresurserna fördelas på flera myndigheter, det vill säga Naturresursinstitutet, Forststyrelsen och närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTM-centralerna). Det föreslås att det i lagen anges att Naturresursinstitutet ansvarar för informationsresursen över fritidsfiskares fångstuppgifter. Naturresursinstitutet utarbetar årligen en rapport om tillståndet för de viktigaste fiskbestånden i havsområdet. Uppgifter som fås via tjänsten Omakala kan inte helt och hållet ersätta fångstuppgifter som samlats in med traditionella metoder, utan Naturresursinstitutets årliga utredningar utifrån fiskeenkäter behövs även i fortsättningen. Utskottet anser det viktigt att Naturresursinstitutet enligt lagförslaget vart tredje år ska utarbeta en rapport om fiskbeståndens tillstånd och fisket i Finland, både i havsområdet och i insjöarna. Insjöarnas betydelse för det kommersiella fisket har ökat under de två senaste årtiondena, och de är också viktiga för fritidsfisket. Således är det motiverat att ta fram en regelbunden rapport om fiskbeståndens och fiskets tillstånd också i insjöarna. Samtidigt ändras anmälningarna om de kommersiella fiskarnas fångster så att de ska göras till NTM-centralerna i stället för till Naturresursinstitutet. 

Avslutningsvis lyfter utskottet fram att den uppgift om fångstplats som ska ingå i fångstanmälan kan vara mycket känslig information. Kunskapen om fångstplatser som varierar enligt årstid, fiskart och fångstredskap överförs ofta från generation till generation. Utskottet har uppmärksammats om att det inte är önskvärt att den informationen blir allmänt tillgänglig i form av exakt geografisk information. I propositionsmotiven nämns att uppgifter om fångstplatser för fiskeguider har karaktär av företagshemligheter. Det framförs också att uppgifter om samernas traditionella fiskeplatser hör till samesamfundet. I propositionen uttrycks dessutom oro över att fritidsfiskare kan låta bli att göra fångstanmälan eller skriva in fel fångstplats, om inte fångstplatsen anges ungefärligt. Utskottet betonar att avsikten inte är att med stöd av den föreslagna 62 a § om fångstanmälan samla in exakta uppgifter om fångstplatser. Det här tydliggörs också genom att begreppet fångstområde används i bestämmelsen i stället för fångstplats. För att införandet av tjänsten Omakala ska ske smidigt är det viktigt att fångstuppgifterna och personuppgifterna lagras separat och att platsuppgifterna anges på ungefärlig nivå så att den exakta fångstplatsen inte ska vara synlig för någon annan än fiskaren själv. Naturresursinstitutet som tar emot fångstanmälningarna har utifrån sin omfattande sakkunskap och erfarenheterna av användningen av tjänsten Omakala möjlighet att i fortsättningen bedöma om uppgifterna i anmälningarna är tillförlitliga och korrekta.