Allmän motivering

Allmänt

Utifrån motiveringen till propositionen noterar utskottet att produktionen av broilerkött i vårt land är högt specialiserad kontraktsproduktion. Det finns färre än 200 broileruppfödare. Broilrar som är avsedda för produktion föds upp i golvsystem på djupströbädd i flockar som beroende på avdelningens storlek består av 6 000—60 000 fåglar. Uppfödningsperioden varar 32—41 dygn beroende på målvikten. Närapå hela produktionen slaktas vid tre broilerslakterier. Produktionen sker som kontraktsproduktion i nära samarbete med slakteriföretagen. Hälsovården och djursjukdomsläget för broilrar i Finland är i internationell jämförelse på utmärkt nivå, och därför är också fåglarnas behov av medicinering litet. Vid broileruppfödningen iakttas god produktionssed och egenkontroll på frivillig basis inom näringen. Produktionsgårdarna är regionalt koncentrerade till broilerslakteriernas närmaste omgivning.

Bestämmelser om skydd av broilrar finns i rådets direktiv (2007/43/EG, broilerdirektivet) om minimiregler för skydd av slaktkycklingar. Tidigare har det inte funnits några detaljerade bestämmelser som gäller broilrar i Europeiska unionen. I rådets direktiv om produktionsdjur (98/581/EG) finns dock allmänna bestämmelser om krav på produktionsdjurs välbefinnande, som också gäller broileruppfödning. Broilerdirektivet föreskriver bl.a. om den största tillåtna beläggningsgraden, särskilda krav på beläggningsgrad och krav på god skötsel av fåglarna. I direktivet föreskrivs också om de krav som ställs på den tekniska utrustningen på gården, tillsynen över anordningarnas funktion, förhållandena på gården och utbildningen för personer som hanterar broilrar. Dessutom innehåller direktivet bestämmelser om bokföring av dödligheten hos broilrarna, om uppföljning av fynd vid köttbesiktning av broilrar och om informationen mellan broileruppfödare, besiktningsveterinär och behörig myndighet.

Största delen av de krav som ställs på broileruppfödning i broilerdirektivet kan genomföras genom förordning av statsrådet. Förordningen utfärdas med stöd av 4—6 § i djurskyddslagen om förvaringsutrymmen för djur och skötsel och behandling av djur. Således kan broilerdirektivets bestämmelser om de krav som beläggningsgraden ställer på stall och miljö utfärdas redan med stöd av gällande lag.

Direktivet ställer dock också krav som den gällande lagen och de bemyndiganden att utfärda förordning som ingår i den inte omfattar. I fråga om utbildningsnivån hos dem som håller broilrar eller djurtätheten för broilrar finns det enligt propositionsmotiven för närvarande inte några krav, begränsningar eller anmälningsförfaranden som grundar sig på djurskyddslagen. Lagen föreskriver inte i detalj om sådan bedömning av broilrars välbefinnande under uppfödningen som sker i efterhand på slakteriet. De som äger eller håller broilrar är inte skyldiga att ge sina anställda som sköter och hanterar broilrar vägledning i kraven på välbefinnande. För närvarande har de som äger eller håller broilrar enligt djurskyddslagen heller inte någon bokföringsskyldighet eller anmälningsskyldighet i fråga om sin verksamhet.

Syftet med förslaget är således att genomföra broilerdirektivet till den del genomförandet kräver reglering på lagnivå. Ett syfte är också att genomföra det krav som anges i direktivet om produktionsdjur och som gäller skyldigheten för djurägaren eller djurhållaren att föra bok över den medicinska behandling som givits produktionsdjuren och över antalet döda djur som upptäckts i samband med inspektionerna. Ett ytterligare syfte är att genomföra kontrollförordningens krav på att den behöriga myndigheten ska utföra revision av regionala och lokala tillsynsmyndigheter.

Maximal beläggningsgrad

Enligt artikel 3.4 i broilerdirektivet är den maximala beläggningsgraden 39 kg levande vikt per kvadratmeter. Enligt artikel 3.5 får medlemsstaterna tillåta att den maximala beläggningsgraden höjs med 3 kg per kvadratmeter, om tilläggsvillkoren i bilaga V till direktivet är uppfyllda.

Utskottet påpekar att uppfödarstallen i Finland i åratal har haft beläggningsgrader på upp till 42 kg levande vikt per kvadratmeter. Ovan står det att vår broilerproduktion håller hög standard i internationell jämförelse: hälsotillståndet hos fåglarna är exceptionellt bra, behovet av medicinering mycket litet och tillväxthastigheten bra. Den finländska broilerproduktionen baserar sig dessutom som sagt på kontraktsproduktion, där producenterna har förbundit sig att följa slakteriernas kvalitetssystem. Med hjälp av kvalitetssystemen förebyggs djursjukdomar, förbättras kapaciteten för den som äger eller håller broilrar att hålla kontroll över förhållandena i uppfödningsstallet och skötseln av fåglarna. Utskottet lyfter fram den höga standarden på vår broilerproduktion och vill också här understryka att ursprunget tydligt bör skrivas ut på produkterna för att konsumenten säkert ska veta i vilket land och under vilka förhållanden de är tillverkade.

Utskottet anser således att det inte finns skäl att sänka beläggningsgraden till den allmänna nivån enligt broilerdirektivet. Förslaget i propositionen är motiverat att djurskyddslagen kompletteras med en bestämmelse om villkoren för att höja djurtätheten till högst 42 kg levande vikt per kvadratmeter. Följande villkor föreslås enligt bilaga V till broilerdirektivet: att det vid djurskyddsinspektionerna i broileruppfödningsstallet under de senaste två åren inte har uppdagats någon sådan verksamhet som strider mot författningarna om djurskydd, att den som äger eller håller broilrarna tillämpar riktlinjer för god praxis och att dödligheten bland broilrarna är tillräckligt låg. Bestämmelserna om detta föreslås bli inskrivna i 26 c § 4 mom.

Vid bedömningen av dödligheten bland broilrarna ska man beakta sådana av djurägaren eller djurhållaren oberoende eller exceptionella orsaker som lett till att dödligheten bland broilrarna ökat under uppfödningen, står det i propositionsmotiven. Utskottet behandlar de här orsakerna nedan. Dessutom kan den som äger eller håller broilrar ange de åtgärder som han eller hon har vidtagit redan under uppfödningen efter att ha upptäckt att dödligheten ökat. Dessa åtgärder kan gälla t.ex. reparation av anordningar, kontakter med hälsovårdsveterinären och iakttagande av dennes anvisningar, resultat av eventuella obduktioner och medicinering.

Bedömning av broilrarnas välbefinnande

Enligt punkt 3 i bilaga III till broilerdirektivet ska den officiella veterinären anmäla resultaten i fråga om dödligheten och fynden vid köttbesiktningen till den som håller eller äger broilrarna och till den behöriga myndigheten, om resultaten tyder på att broilrarna har fått det sämre i uppfödningsstallet. Efter att ha fått anmälan ska djurhållaren eller ägaren vidta behöriga åtgärder.

Broilerdirektivet förutsätter att broilrarnas välbefinnande under uppfödningen bedöms i efterhand, vilket är en alldeles ny utgångspunkt i vår djurskyddslagstiftning. I praktiken grundar sig tillsynen över djurskyddet huvudsakligen på inspektioner som utförs på den plats där djuren hålls, när det finns misstanke om att bestämmelserna i djurskyddsförfattningarna har överträtts. Men broilerdirektivet kräver att besiktningsveterinären också på annat sätt ska bedöma välbefinnandet hos broilrarna under uppfödningstiden.

Regeringen föreslår därför att djurskyddslagen kompletteras med bestämmelser om faktorer som beskriver välbefinnandet hos broilrar. Sådana faktorer är dödlighet under uppfödningen och bedömning av hudinflammation på trampdynorna i anknytning till köttbesiktningen i slakteriet. Dessutom föreslås det bestämmelser om besiktningsveterinärens bedömning av välbefinnandet hos broilrarna. Enligt förslaget ska besiktningsveterinären underrätta den som äger eller håller broilrarna samt regionförvaltningsverket, om resultatet av bedömningen av broilrarnas välbefinnande tyder på att välbefinnandet försämrats under uppfödningen.

Enligt det föreslagna 41 a § 2 mom. ska en bedömning av vilken inverkan de förhållanden under vilka flocken hålls och andra motsvarande faktorer har på broilrarnas välbefinnande göras utifrån dödligheten inom flocken och den bedömning av hudinflammation på trampdynorna som görs i samband med köttbesiktningen. Dessa faktorer fungerar som indikatorer på välbefinnandet hos broilrarna och beskriver vilken inverkan uppfödningsförhållandena har på dem. Men dödlighet och hudinflammation på trampdynorna kan också förekomma av orsaker som inte beror på djurägaren eller djurhållaren eller av exceptionella orsaker. Orsaker som inte beror på förhållandena under uppfödningen kan enligt propositionsmotiven vara t.ex. kvaliteten på de dagsgamla kycklingar som levererats, kvaliteten på det kommersiella foder som använts, förhöjd dödlighet som beror på broilerrasen eller en oväntad funktionsstörning i vattnings- och utfodringsanordningarna eller ventilationsanordningarna. Problem med kvaliteten på dagsgamla kycklingar kan t.ex. bero på gulsäcksinflammation eller på så kallat non-startersyndrom, som båda är relaterade till kläckeriet. Broilerraser kan ha problem med plötslig hjärtdöd och tillväxtstörningar i fötterna, vilket ökar både dödligheten och behovet att avliva fåglar av djurskyddsskäl.

Närmare bestämmelser om de orsaker som ska beaktas i fråga om dödlighet kommer att utfärdas genom förordning av statsrådet. För att tillämpningen ska bli samordnad anser utskottet att bestämmelserna bör ange alla de ovan beskrivna orsakerna, som också framgår av propositionsmotiven, som inte är beroende av ägaren eller djurhållaren eller är exceptionella och som därför inte får leda till att djurtätheten sänks.

Sammanfattningsvis anser utskottet att propositionen är behövlig och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslaget med anmärkningarna ovan och ändringsförslagen nedan.