Allmän motivering

Allmänt

En totalrevision av lagen om finansiering av landsbygdsnäringar (329/1999), nedan finansieringslagen, inleddes 2005. Syftet med propositionen är att fortsätta översynen av finansieringslagen.

Utskottet anser att det viktigaste målen med propositionen är att man genom de investeringsstöd för gårdsbruk och startstöd till unga jordbrukar som avses där förbättrar jordbruksproduktionens villkor och konkurrenskraft för att säkra kontinuiteten i den finländska jordbruksnäringen och tillgången på livsmedel. Investeringsstöd inom jordbruket ska enligt propositionen beviljas för att förbättra produktionens effektivitet och kvalitet. Genom starstöd gör man det möjligt för gårdsbruken att särskilt vid generationsväxling fortsätta med sin verksamhet i våra finländska förhållanden, där kostnaderna för att skaffa den egendom som behövs för etablering är höga.

Regeringen föreslår en lag om strukturstöd till jordbruket. I den föreskrivs, som ovan konstaterats, om dels investeringsstöd som beviljas för att förbättra jordbrukets struktur, dels startstöd till unga jordbrukare. Utskottet påpekar att lagen alltså endast föreskriver om sådana strukturstöd som beviljas för att inleda eller utveckla produktionsverksamhet. Lagen ska tillämpas på stöd som Europeiska gemenskapen delfinansierar men också på stöd som helt finansieras med nationella medel. Tanken är att de nationella bestämmelserna om strukturstöd till jordbruket ska anpassas efter kraven i gemenskapslagstiftningen.

Avsikten är att startstöd och investeringsstöd även i fortsättningen ska beviljas både som understöd och stöd i anslutning till lån, konstaterar utskottet. Enligt propositionsmotiven ändras förutsättningarna och villkoren för stödet på vissa punkter för att de årligen disponibla medlen för finansiering av strukturstöd ska kunna fördelas på ett sätt som bäst gagnar utvecklingen av lönsamma gårdsbruksenheter och förbättrar jordbrukets villkor och konkurrenskraft. Avsikten är också att helt ändra förfarandet för att ansöka om och bevilja stöd. De höga stöd som förhandlades fram i fråga om artikel 141 i anslutningsfördraget och det faktum att stöden beviljas i form av schablonstöd enligt maximibelopp har gjort det svårt att få de disponibla medlen att räcka till. Samtidigt har antalet ansökningar och investeringarnas storlek ökat markant under de senaste åren. Å andra sidan har stödansökningar hela tiden kunnat lämnas in utan bestämda ansökningstider. Allt detta har gjort att stödansökningarna tornat upp sig och stödtagarna inte kunnat förutse när finansieringsbeslutet fattas.

Enligt förslaget ska det informeras om möjligheten att ansöka om stöd och det kan sättas ut en frist för ansökan. Tanken är att behandlingen av stödansökningar ska bli effektivare, beslutsfattandet snabbas upp och de sökande ha bättre möjligheter att förutse när beslutet fattas. Detta är en bra målsättning, menar utskottet. Ändringen är nödvändig också med tanke på prioriteringen av vilka åtgärder som ska stödjas. Detta är nämligen ett helt nytt element som införs i och med förslaget. Stöd ska i första hand beviljas för åtgärder som bedöms främja lagens syfte i betydande grad och, när det gäller programbaserat stöd, programmålen. Bestämmelsen om beviljande av stöd är avsedd att styra arbetskrafts- och näringscentralernas prövning av hur stödanslagen ska användas. Det är ytterst angeläget att alla arbetskrafts- och näringscentraler tillämpar grunderna så lika som möjligt, anser utskottet.

Hittills har de åtgärder som stöds fått inledas innan stödbeslutet fattats. Men under programperioden 2007—2013 utgår reglerna för statligt stöd till jordbrukssektorn från att investeringsstöd inte beviljas för åtgärder som inletts innan stödbeslutet fattats. Enligt propositionsmotiven har det nuvarande förfarandet lett till att åtgärderna framskridit rätt långt innan stödansökan utretts helt och beslutet om stödbeslutet kunnat fattas. En bedömning i efterhand har kunnat leda till problem av många slag, särskilt när det gäller bygginvesteringar. Ett annat nytt element i förslaget är alltså hur stödgivaren förhåller sig till att en åtgärd inletts, framhåller utskottet. Investeringsstöd för jordbruk beviljas följaktligen inte för åtgärder som redan inletts.

Utskottet har informerats om att kommissionen tillfrågats om det är möjligt att godkänna att investeringen spjälks upp i delar så att de åtgärder som vidtagits före stödbeslutet inte omfattas av stödet och den sökande skulle kunna inleda investeringen utan stödbeslut. Kommissionen har ställt sig avvisande till detta.

Utskottet noterar att finansieringslagen också framöver kommer att innehålla bestämmelser om stöd för att bevara gårdsbruksenheters traditionella miljö och förbättra bostadsförhållandena på gårdsbruksenheter. Lagen behåller också bestämmelserna om vattendragsåtgärder och om frivillig skuldsanering i fråga om statliga lån, statens försäljningsfordringar och räntestödslån. Däremot föreslår regeringen att finansieringslagens bestämmelser om riksomfattande utveckling av och forskning kring landsbygden samt av forskning kring jordbruk och livsmedelsekonomi ska ingå i en separat lag. Understöd ska även i fortsättningen kunna beviljas för sådan forskning och utveckling som på riksplanet på ett beaktansvärt sätt främjar utvecklingen av landsbygden och möjligheterna att uppnå landsbygdspolitiska mål.

Lagen om stöd för utveckling av landsbygden föreskriver om start-, investerings- och utvecklingsstöd för företag för annan företagsverksamhet än primär jordbruksproduktion. Den stora förändringen jämfört med tidigare är att utvecklingsstöd kan beviljas privaträttsliga och offentligrättsliga företag och organisationer som tillhandahåller tjänster som behövs för att utveckla företagsverksamhet, påpekar utskottet. I lagen föreskrivs också om projektstöd för att utveckla näringsverksamhet på landsbygden och för att förbättra invånarnas livskvalitet. Projektstödets räckvidd föreslås bli breddad till företag och till sådan verksamhet som kan medföra att stödet blir statligt stöd.

Målen med lagen om strukturstöd till jordbruket

Utskottet nämner ovan vilka generella syften lagen har. Miljöutskottet framhåller i sitt utlåtande (MiUU 12/2007 rd) att en hållbar utveckling bör gå som en röd tråd i den här lagen när det gäller syften (1 §), åtgärder (7 §) och prioritering av åtgärder (15 §). Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att syftet med den föreslagna lagen är att utveckla jordbrukets verksamhetsvillkor. Detta ska ske genom att förbättra jordbruksproduktionens effektivitet och kvaliteten på verksamheten. Med kvalitet avses en produktion som tar hänsyn till ett hållbart utnyttjande av naturtillgångar och miljöskydd men också annan etisk kvalitet på produktionen, såsom en hållbar verksamhet med avseende på djurhälsa och arbetshälsa. Jordbruksproduktionen bygger på naturens fortlöpande produktionsförmåga. När det inte handlar om obligatoriska, i författningar angivna skyldigheter eller begränsningar, kan man inom produktionen välja mellan olika alternativ och tekniska lösningar. Det är mycket viktigt, understryker utskottet, att lagen om strukturstöd till jordbruket tas till hjälp för att locka jordbrukare att stanna för hållbara miljölösningar när de bygger upp sin produktion. Som incitament används då stödvillkor och stödobjekt. Den föreslagna lagen innehåller stöd för näringsverksamhet. Bestämmelser om miljöåtgärder inom jordbruket ingår i en annan särskild lag, vars direkta syfte är att påverka odlingsmetoderna och hur jordbruksmarken används. Detta är en elementär skillnad också när det lagstiftas om syften och åtgärder.

Produktionslösningar som främjar användningen av förnyelsebara energikällor och sparar energi eller minimerar miljöbelastningen hör enligt utskottet till de viktigaste faktorerna i fråga om produktionskvaliteten. En annan viktig faktor är insatser för att öka produktionssäkerheten, arbetshälsan och produktionsdjurens välbefinnande. Utskottet påpekar att 1 § om lagens syfte har samband med 15 § 1 mom. om de allmänna principerna för prioritering av åtgärder som stöds. De allmänna principerna framgår närmare av 15 § 2 mom. där de faktorer i produktionen som påverkar miljön finns inrangerade under ett hållbart utnyttjande av naturtillgångar.

Utskottet föreslår följaktligen att 1 § i den föreslagna lagen om strukturstöd till jordbruket preciseras genom ett tillägg om iakttagande av principen om hållbar utveckling. Det betyder att jordbruksproduktionens effektivitet och kvalitet ska förbättras på ett ekologiskt, samhälleligt och ekonomiskt hållbart sätt. Dessutom understryker utskottet att åtgärdernas produktivitetseffekter bör bedömas från miljskyddssynpunkt när stödbeslut om miljöskyddsinriktade investeringar fattas.

Ansökan om och beviljande av strukturstöd

Som redan ovan konstaterats ska investeringsstöd för jordbruk framöver sökas inom en given tid. Utskottet har också ovan redogjort för vilka behov som dikterat övergången till ett nytt ansökningssystem. Enligt information till utskottet kommer det att två gånger per år ordnas en ansökningsrunda kring de pengar som de finns disponibla. Bestämmelser om ansökningsobjekt utfärdas genom förordning av statsrådet. Så snart förordningen utfärdats vet sökande och myndigheter vilka objekt som kan få stöd. Myndigheterna går ut med information om när ansökningar kan lämnas in och de ansökningar som lämnats in inom utsatt tid behandlas samtidigt. Då har myndigheterna ett visst antal ansökningar och kan jämföra det belopp som söks med de disponibla pengarna. Ansökningarna jämförs med varandra och de ansökningar som beviljas stöd väljs ut. Ett nytt ansökningssystem är enligt utskottet nödvändigt för att ansökningarna ska kunna behandlas i ett sammanhang och beslutet fattas snabbt. Med hänsyn till att åtgärderna inte får inledas innan stöd beviljats är det av största vikt att besluten fattas genast efter att ansökningstiden gått ut.

Noggrannare bestämmelser om ansökningsförfarandet ska utfärdas genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Ett tvåstegs beslutsförfarande är bra, menar utskottet. I den första fasen tittar stödgivaren på om de allmänna villkoren för stödet uppfylls och väljer med hjälp av kriterierna i 15 § ut projekten utifrån skisser och kostnadskalkyler. Därefter gör myndigheten en villkorad finansieringsutfästelse. Efter att ha fått utfästelsen sänder den sökande tillstånden och de slutliga planerna till stödgivaren. I den andra fasen fattar arbetskrafts- och näringscentralen utifrån tillstånd och planer det slutliga beslutet.

Med tanke på urvalsförfarandet är det viktigt att det finns tillräckligt med pengar för stöden. Bestämmelsen om prioritetsordning är inte tilllämplig om pengarna räcker till för att finansiera alla ansökningar. Detta är något som för det första kan beaktas i lagbestämmelserna om stödvillkor. Ju lindrigare stödvillkoren blir, desto sannolikare är det att pengarna inte kommer att räcka till för det stöd ansökningarna gäller och allt fler ansökningar blir utan stöd. Ett annat sätt att åtgärda saken är att årligen avsätta tillräckligt med pengar för stödet. Om gemenskapslagstiftningen kräver att adekvata medel avsätts för stödet, måste Finland ta hänsyn till detta och agera i enlighet därmed. I annat fall kan urvalsförfarandet direkt påverkas genom beslut gällande statsbudgeten.

Det går att få pengarna att räcka till också genom val av stödform. Både startstöd till unga jordbrukare och investeringsstöd för gårdsbruk kan beviljas bl.a. som rent räntestöd eller som en kombination av räntestöd och någon annan stödform. För att så många som möjligt ska få stöd är det enligt utskottet viktigt att myndigheten så ofta som möjligt stannar för räntestöd som stödform.

Utskottet noterar att bestämmelserna om grunderna för urvalsförfarandet föreslås bli utfärdade genom förordning av statsrådet. Bestämmelserna om grunderna måste å ena sidan vara heltäckande, men å andra sidan vara så pass generella att de kan tillämpas av olika slags produktionssektorer och på områden med olika produktionsstrukturer. Alla faktorer som främjar lagens syfte ska vägas in i urvalet, framhåller utskottet. Därför ska förteckningen i 15 § 2 mom. inte ses som uttömmande. Dessutom vill utskottet poängtera att valet av de åtgärder som får stöd bör grunda sig på en sammantagen bedömning av ansökningshandlingar och besök på gården. För att understryka det som sagts här kommer utskottet nedan att föreslå att 15 § ändras så att uttrycket prioritetsordning byts ut mot val.

Utskottet förutsätter att ansökningar om startstöd till unga jordbrukare prioriteras i förhållande till andra ansökningar om strukturstöd när ansökningarna behandlas, så att urvalsförfarandet inte behöver tillämpas när unga jordbrukare beviljas stöd (Utskottets förslag till uttalande 1). Också finansieringen av generationsväxlingar i etapper bör tryggas.

När det gäller hur urvalet sker i praktiken konstaterar utskottet att förfarandet i många stycken är en följd av att stödet är behovsprövat. Valförfarandet styrs mestadels av de ovannämnda bestämmelserna och särskilt statsrådets förordningar, men också av Landsbygdsverkets föreskrifter. Det är därför nödvändigt att arbetskrafts- och näringscentralernas föredragande får dels anvisningar, dels såväl generell som detaljerad utbildning i det nya systemet innan de ska tillämpa författningarna och föreskrifterna. Här spelar Landsbygdsverket en viktig roll.

Utskottet vill lyfta fram 8 § 2 mom. som säger att den företagsverksamhet som stöds ska vara av väsentlig betydelse för sökandens utkomst. Utskottet har blivit upplyst om att avsikten med bestämmelsen är att stödet ska gå till sökande som får en ansenlig del av sin försörjning från sådan primärproduktion på gården som enligt lag kan beviljas stöd, förutsatt att de bedriver jordbruk i förvärvssyfte. I bestämmelsen talas inte om lantbruk för det skulle inkludera rennäring och naturnäringar. Detta ligger i linje med dagens lagstiftning. Det är viktigt, menar utskottet, att inkomsterna från den företagsverksamhet som är föremål för stöd inte ska behöva utgöra en så stor andel av de sammantagna inkomsterna att det utgör ett onödigt hinder för företagare som är verksamma inom flera branscher att få stöd. Därför bör den andel inkomsterna från jordbruksföretag ska utgöra av de totala inkomsterna inte höjas och inte heller bör företagsinkomst från jordbruk krävas till ett högre belopp än 15 000 euro för investeringsstöd och 10 000 euro för startstöd. Företagsinkomstens lägsta andel (väsentlig inkomst) bör inte vara mer än 25 procent av den sammantagna inkomsten och kriteriet bör inte behöva uppfyllas förrän under det tredje året efter att investeringen slutförts och tagits i bruk eller jordbruket etablerats. Dessutom är det viktigt att kravet på storleksenhet för produktionen inte överskrider 30 storleksenheter och att kraven på storleksenheter för olika produktionsinriktningar är sinsemellan jämförbara.

När startstöd för unga jordbrukare beviljas ska företagsinkomsten bestämmas med hänsyn till primärproduktionen och annan företagsverksamhet som bedrivs på eller utifrån gården.

Av 10 § 1 mom. framgår det att den företagsverksamhet som får stöd måste ha förutsättningar för kontinuerlig lönsamhet. Utskottet har behandlat frågan om att företagsverksamheten också vid investeringsstöd bör bedömas med hänsyn till andra inkomster än de som kommer från jordbruket. I dag bedöms företagsverksamheten bara med avseende på inkomsterna från jordbruket. däremot beaktas annan företagsamhet när likviditeten bedöms. Med avseende på gemenskapsbestämmelserna om jordbruksstöd är det viktigt att kontrollera att stödet verkligen går till jordbruk. Man har ansett det problematiskt att också annan företagsamhet ska kunna beaktas vid investeringsstöd, eftersom stödet då går till företagsamhet på landsbygden i stället för till jordbruket. Tanken är att lantbruksproduktionen ska kunna stå på en hållbar och ekonomiskt stabil grund. Dessutom måste man komma ihåg att ansökningarna blir ännu fler om kriterierna för investeringsstöd luckras upp. Om resurserna dessutom ligger kvar på nuvarande nivå kommer ännu fler att bli utan stöd.

I information till utskottet sägs det att lönsamhetsfaktorerna kommer att bedömas ur två perspektiv. För det första ska grundförutsättningarna för företagsverksamheten och för det andra investeringsstödets effekter på lönsamheten analyseras. Beslutet ska bygga på en samlad bedömning av informationen i affärsplanen och ett besök på gården. Då träffas inte valet bara utifrån handlingar utan också med stöd av en bedömning av förutsättningarna som görs vid besöket på gården. Vidare beaktas investeringsplanerna, det vill säga kalkyler och iakttagelser måste ge likartad information. Utskottet understryker ändå att lönsamhetskalkyler inte får vara det enda utslagsgivande kriteriet.

Ett villkor för stöd är enligt 11 § att sökanden lägger fram en plan för företagsverksamheten, en affärsplan. Den ska ge nödvändig information till stöd för kriterierna och innehålla både mål och planer. Det betyder att uppgifterna i ansökningshandlingen måste vara riktiga och kompletta. Däremot har avsnittet om mål och planering en annan karaktär. Där får sökanden rent allmänt beskriva hur verksamheten kan utvecklas, ange vilka risker som finns och göra en bedömning av dem. Den delen av planen är en viktig del av bedömningen av sökandens företagaregenskaper, men ska också vara ett hjälpmedel i planeringen av verksamheten på gården.

Lagförslaget utgår från att affärsplanen alltid ska ange hur sökanden uppfyller stödkriterierna och vad den åtgärd som stödet gäller går ut på. Dessutom bör det ingå information om målen för företagsamheten i den omfattning som är lämplig med avseende på åtgärden, uppgifter om hur målen ska nås och en bedömning av utvecklingen inom verksamheten. Därmed behövs informationen i planeringsdelen inte alls när det gäller vissa av investeringarna. Det är angeläget att affärsplanen inte ska behöva innehålla annat än de allra viktigaste uppgifterna, anser utskottet. Då kan kostnaderna för att skaffa fram informationen hållas nere. Därför bör det bara vid mycket stora investeringar (kostnadskalkylen högre än 500 000 euro) krävas en fullständig planeringsdel i affärsplanen. Dessutom ska det inte krävas dubbel bokföring som stöd för de ekonomiska kalkylerna.

Genom förordning ska det utfärdas bestämmelser om yrkeskompetens inom jordbruket. Utskottet förutsätter att bara den ena av makarna ska behöva uppfylla kraven på yrkeskompetens när de söker startstöd för unga jordbrukare, om ingenting annat föreskrivs i Europeiska gemenskapens rättsakter (Utskottets förslag till uttalande 2).

Utskottet noterar att det finns kriterier för regional fördelning av resurserna. Det har påpekats för utskottet att startstödet till unga jordbrukare och investeringsstödet precis som nu kommer att behandlas separat. De befintliga resurserna har avsatts utifrån stödbeloppen i de ansökningar som är aktuella på arbetskrafts- och näringscentralerna. Också framöver måste det avsättas medel för behandlingen av ansökningar som har initierats 2007. Stödbeloppet i de ansökningar som går över till 2008 motsvarar ungefär det årliga beviljade stödbeloppet. Pengarna för dem kommer att vara grunden för den regionala fördelningen 2008 och eventuellt 2009. Dessutom måste förpliktelserna i dels gemenskapsrättsakterna, dels avtal mellan Finland och gemenskapen beaktas. För startstödet till unga jordbrukare är det därför tänkt att det avsätts så mycket pengar som det behövs för att ansökningarna ska kunna handläggas inom utsatt tid, alltså inom tolv månader efter att gården har startat. Dessutom har det ansetts sannolikt att skyldigheterna i rättsakterna framöver kommer att styra den regionala fördelningen av pengarna i betydande grad. Detta måste därför beaktas i bevillningsfullmakterna och kvoteringen av anslag. Följaktligen kommer anslagen för startstöd till unga jordbrukare och till investeringsstödet att avsättas i form av kvoter för att skyldigheterna ska uppfyllas, medan stöd till lån avsätts i form av bevillningsfullmakter till regionerna. Också andra faktorer med relevans för de tillgängliga resurserna kommer att påverka den regionala fördelningen.

De aktuella ansökningarna kommer alltså inte som nu att påverka bevillningsfullmakten eller anslagen för det nya stödsystemet. Det är viktigt att kvoteringen för investeringsstöd tar hänsyn till dels stödnivåerna inom olika produktionsgrenar och stödobjekt plus de genomsnittliga investeringsbeloppen, dels produktionsstrukturen i respektive regioner och efterfrågan på investeringsstöd.

När åtgärder får inledas och stöd tas ut

Den största ändringen i investeringsstödet är att åtgärden får starta först efter stödbeslutet. Ändringen beror på bestämmelserna om statsstöd. Det nuvarande systemet kan inte fortsätta för något stödobjekt. Det är en förutsättning för att investeringsstödet med nationella medel ska kunna införas genom den förslagna lagen. Om ändringen inte införs skulle Finland ha ett olagligt statsstöd och stöden skulle krävas tillbaka inklusive räntor. Stödtagarnas berättigade förväntningar på att statligt stöd följer reglerna skyddas inte. Skyddet gäller bara de lagfästa berättigade förväntningarna, alltså förväntningar som uppkommer på grund av åtgärder via gemenskapsrätten och de nationella reglerna. Utskottet menar att vi med alla medel måste gardera oss inför förändringarna. När lagen har godkänts måste jord- och skogsbruksministeriet gå ut med information i branschtidningar och inom sitt förvaltningsområde om de nya reglerna för åtgärdsstart. Dessutom måste landsbygdsverket i sina ansökningsformulär och ansökningsråd för investeringsstöd ge ingående information om de nya bestämmelserna.

Därmed måste enligt uppgift hela landet, i de delar som programmet för utveckling av landsbygden på fastlandet tillämpas på, införa rapporter om kostnadsutfallet och tillstånd för att ta ut stöd. Den föreslagna ändringen innebär att samordnade principer tillämpas på bidragen till åtgärder som helt och hållet finansieras med nationella medel eller medfinansieras av EU, men också på reglerna för att ta ut lån. Reglerna för att betala ut stöd och ta ut lån kommer att vara desamma, medan rapporterna i respektive fall kommer att skilja sig på vissa punkter. Kvitton kommer att krävas bara när stödet gäller åtgärder som medfinansieras av EU. I annat fall ska det bara krävas att kostnadsutfallet visas på vissa preciserade sätt. Ändringen gäller i första hand bygginvesteringar som helt och hållet finansieras med nationella medel.

Det är angeläget att de som får nationellt stöd inte ska behöva lägga fram originalkvitton, utan få presentera kostnaderna i en bokslutsrapport, sammanfattning av kvitton eller någon annan typ av kostnadssammandrag. Självfallet ska stödtagarna, precis som nu, förvara de ursprungliga kvittona och visa upp dem vid kontroll. Dessutom har det påpekats att samma rapporter inte behöver göras två gånger om fristerna samordnas i båda fallen. Dessutom är det viktigt att inga intyg över graden av färdigställande krävs. Bara för utbetalning eller uttag av den sista posten ska det krävas slutsyn enligt 153 § i markanvändnings- och bygglagen.

Enligt uppgift innebär detta att stödtagarna kan få understöd eller lån snabbare än på grund av graden av färdigställande, med undantag för den sista utbetalningen. Samtidigt betyder det att arbetskrafts- och näringscentralen inte behöver kontrollera att byggprojekt fortskrider enligt stödbeslutet. Arbetskrafts- och näringscentralen ska fortfarande kunna göra inspektioner på plats under byggfasen, men inget intyg av byggnadstillsynsmyndigheten kommer att krävas. Först när den sista posten ska betalas eller tas ut kontrolleras det om bygginvesteringen stämmer överens med stödbeslutet. Arbetskrafts- och näringscentralen för ett protokoll över slutsynen och kan, men behöver inte, dessutom göra en inspektion. Därmed mildras villkoren för stöd och lån vid bygginvesteringar. Och arbetskrafts- och näringscentralen har som sagt fortfarande rätt att göra inspektioner i alla stadier av investeringen.

En nyhet är att lagförslaget kräver tillstånd för att lyfta lånet eller en lånepost. Ändringen gäller alla åtgärder som finansieras helt och hållet med nationella medel. Enligt de gällande reglerna har uppgifter om kostnadsutfallet, till exempel köpebrev och kvitton på köp av lösöre och intyg över graden av färdigställande, visats upp på kreditinstitutet när lånet tas ut. Vid köp av fast egendom har det krävs att arbetskrafts- och näringscentralen granskar och undertecknar köpebrevet. Enligt propositionen ska informationen om kostnadsutfallet läggas fram för arbetskrafts- och näringscentralen i samband med tillståndet att ta ut lån. Detta beror på ett behov att göra tydlig åtskillnad mellan ett offentligt förvaltningsuppdrag som innehas av kreditinstitutet å ena sidan och enskild verksamhet inom ramen för ett avtal mellan banken och kunden å andra sidan. Kreditinstitutets offentliga förvaltningsuppgift begränsar sig till att anhålla om och förmedla utbetalningen av räntestöd, att följa upp lånet och förmedla betalningar vid statsborgen. Det handlar således om tekniska uppdrag utan prövningsrätt. Myndigheterna och kreditinstituten utväxlar helt enkelt information och betalningar.

Det är stödtagaren som ansvarar för att stödvillkoren följs och rapporterna för att lyfta lån läggs fram. Väsentliga fel och försummelser sanktioneras med att stödutbetalningarna avbryts och återkrävs. I dessa fall är det arbetskrafts- och näringscentralen som fattar besluten. Här bör det noteras att bedömning av hur stödvillkoren och lånekriterierna uppfylls kräver prövning. Prövningsrätten utövas av arbetskrafts- och näringscentralen som omfattas av bestämmelserna om förvaltningsförfarande och arbetar under tjänsteansvar. Med hjälp av tillstånd för att ta ut stöd eller lån vill man försäkra sig om att det finns nödvändig information om hur åtgärden fortskrider och stödvillkoren uppfylls och att prövningsrätten utövas under tjänsteansvar av arbetskrafts- och näringscentralen. Om det vore kreditinstitutet som hade rätt att pröva kriterierna för att ta ut lån och handlägga rapporterna, måste lagförslaget ändras för att uppfylla kraven i 124 § i grundlagen, har utskottet informerats om. Det skulle krävas att kreditinstituten arbetade under tjänsteansvar när de fattar beslut om rätt att ta ut lån. Därmed måste de allmänna bestämmelserna om förvaltningsförfarande tilllämpas på dem eftersom de behövs för att garantera god förvaltning. För att garantera sökandens rättssäkerhet måste det också finnas bestämmelser om rätt att överklaga kreditinstitutets beslut.

Det är enligt utskottet viktigt att i en samlad bedömning av de personella effekterna ta hänsyn till vilka konsekvenser tillstånden för att lyfta lån har för arbetsbördan på arbetskrafts- och näringscentralen. Samtidigt bör det noteras att ansökningarna som regel kommer att handläggas i samband med ansökningarna om understöd. Därför är överlappande arbete inte att förvänta. När det inte längre behövs intyg över graden av säkerställande minskar de kommunala byggnadstillsynsmyndigheternas arbetsbörda.

Särskilda frågor

Enligt de gällande reglerna har lantbruksföretagare kunnat få stöd för att upprätta kalkyler som behövs för utvecklingsplanerna för gårdarna och för stödansökan. Kravet har varit att de uppfyller kriterierna för antingen investeringsstöd för gårdsbruk eller för startstödet. Stödet har varit litet, under 2 000 euro, och inget liknande stöd ingår i lagförslaget. Enligt uppgift är tanken med statsstödet till jordbruket att experttjänster som behövs för tekniskt bistånd ges ut i form av stödberättigade tjänster. Stödet får inte innefatta direkt stöd som ges ut till företagarna själva, men på grundval av lagen om stöd för utveckling av landsbygden kan bidrag ges ut till utbildning för bland annat lantbruksföretagare. De föreslagna företagsstöden gäller annan företagsamhet än jordbruk, men med hjälp av projektpengar kan landsbygdsföretag få hjälp med att förbättra sin verksamhetsmiljö och sina arbetsvillkor oavsett bransch. Det är viktigt att också ge stöd till utvecklingsprojekt som avser att tillhandahålla tjänster i anknytning till gårdarnas utvecklingsplaner och kalkyler, framhåller utskottet. Och regeringen föreslår att lagen ändras så att stöd till utvecklingsprojekt framöver också ska kunna ges ut till företag och den typen av åtgärder som gör att stödet blir statsstöd. Den som får utvecklingstjänst behöver inte uppfylla kriterierna för strukturstöd till jordbruket, utan målgruppen kan vara större och över lag gälla dem som idkar jordbruk på heltid. Därmed kopplas stödet inte ihop med startstödet eller investeringsstödet. Utskottet understryker att reformen spelar en stor roll för planeringskostnaderna vid ansökningsförfaranden enligt lagen om strukturstöd.

Enligt 52 § 2 mom. kan följande godkännas som centralt finansiellt institut: en kreditgivare, ett kreditinstitut eller någon annan liknande sammanslutning som kreditgivarna har befullmäktigat att på sina vägnar ha hand om det centrala finansiella institutets uppdrag. Enligt uppgift kommer också sammanslutningar som har hand om kreditinstituts uppdrag under tillsyn av finansinspektionen utan att själva bedriva sådan verksamhet att kunna godkännas som centrala finansiella institut. Dessutom ska kreditinstitut som själva inte är kreditgivare enligt den föreslagna lagen kunna godkännas. Däremot ska till exempel försäkringsbolag inte kunna godkännas.

Också i fortsättningen måste det gå att ge ut stöd till förvärv av mark med stöd av den föreslagna lagen i syfte att främja strukturutvecklingen inom jordbruket, anser utskottet.

Under den pågående perioden har stödet till att bygga lager för jordbruksprodukter getts ut bland annat för lager för trädgårdsväxter. Dessutom har stöd gått till själva byggnadsarbetena och till foderförråd, inklusive lager för foderspannmål. Det är viktigt att lagren också får stöd på grundval av den föreslagna lagen, påpekar utskottet och understryker samtidigt att lagren spelar en stor roll för vår försörjningsberedskap.

Näringsläckagen är minst på åkrar i bästa växtkondition. Därför är det av största vikt att dräneringsdikena är i gott skick. Följaktligen bör dränering och ledningar för öppna diken plus anknytande planer vara viktiga stödobjekt när lagen om strukturstöd verkställs.

Enligt propositionen ska investeringar i handel med jordbruksprodukter kunna få stöd enligt lagen, om det gäller nödvändiga åtgärder på gården för att produkterna ska förberedas för förhandsförsäljning. Den typen av åtgärder skall framöver inte betrakts som bearbetning av första graden, alltså den typ av åtgärder som får stöd på grundval av lagen om stöd till utveckling av landsbygden (1443/2006). I stället räknas de som primärproduktion. Frågan utreds närmare i detaljmotiven till 4 § i det tredje lagförslaget.

Det är dessutom värt att notera stödet till restaurering av vattendrag vid nyskiftesförrättningar. Restaureringar kommer fortfarande att få stöd på grundval av lagen om finansiering av landsbygdsnäringar (329/1999) och ingår således inte i vare sig målen eller åtgärderna inom ramen för den föreslagna lagen om strukturstöd till jordbruket.

I propositionen ändras också 14 § 1 mom. 2 punkten i lagen om överlåtelseskatt. Befrielse från skatten ska också kunna beviljas om förvärvaren har räntestödslån enligt lagen om strukturstöd till jordbruket. Det är viktigt att skattefriheten också utsträcks till de förvärv av fastigheter som främjar strukturomvandlingar inom jordbruket som går miste om stödåtgärder genom reformen, understryker utskottet.

I takt med strukturomvandlingen inom pälsdjursnäringen minskar antalet företagare. Samtidigt ökar kraven på att effektivisera verksamheten och bygga upp större anläggningar. I motsats till annan husdjursproduktion har pälsdjursnäringen inte fått investeringsunderstöd för uppfödningsbyggnader eller moderna skugghus. Europarådets rekommendationer för pälsdjurshållning (16/LA/1999) träder i kraft den 31 december 2010 när övergångsperioden går ut. Då kommer det att krävas stora förändringar i byggnaderna (bland annat måste minkburarna bli högre och rävburarna få större yta) som kräver betydande investeringskostnader. Investeringsstöden har således stor betydelse också för pälsdjursnäringen. Dessutom är det av vikt att besluten om stöd inte drar ut på tiden.

Avslutningsvis

Utskottet förutsätter att effekterna av lagen om strukturstöd till jordbruket följs upp och att jord- och skogsbruksutskottet får en rapport om resultaten senast den 31 december 2009 (Utskottets förslag till uttalande 3).

Följaktligen finner utskottet propositionen nödvändig och rationell. Utskottet tillstyrker lagförslaget med följande anmärkningar och ändringsförslag.