Motivering
Sammantaget anser utskottet propositionen vara behövlig
och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget
utan ändringar.
Bestämmelser om trikinundersökningar av svin
finns främst i kommissionens förordning (EG)
2075/2005 om fastställande av särskilda bestämmelser
för offentlig kontroll av trikiner i kött, nedan
trikinförordningen. Enligt trikinförordningen
ska köttet av alla djurarter som är mottagliga
för trikininfektion undersökas med avseende på trikiner
i samband med köttbesiktningen. Sådana djurarter är
av husdjuren svin och hästar och dessutom vissa djurarter
som hör till hägnat och frilevande vilt, såsom
vildsvin och björn.
Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet
EFSA gav i oktober 2011 ett yttrande om köttbesiktning
av svin, enligt vilket trikiner vid sidan av salmonella, yersinia
och toxoplasmos utgör en av de mest betydande riskfaktorerna. Trikinrisken
kan emellertid kontrolleras med så kallade kontrollerade
uppfödningsförhållanden, genom vilka
man bland annat förhindrar att trikinernas värddjur,
såsom råttor, kommer in i svinstallarna och foderförråden.
I Finland förutsätter kontrollen av trikinrisken
att svinen hålls inomhus, eftersom det konstaterats att
trikinförekomsten är rikligare hos våra
vilda djur än i många andra medlemsländer
På grund av EFSA:s yttrande ändrades trikinförordningen
2013, och den ändrade förordningen börjar
tillämpas från den 1 juni 2014. Enligt förordningen
kan trikinundersökningarna i fråga om slaktsvin
minskas till 10 % av de djur som sänds in för
slakt när svinen kommer från ett primärproduktionsställe
som officiellt erkänts uppfylla trikinförordningens
krav på kontrollerade uppfödningsförhållanden.
Utöver enskilda primärproduktionsställen är
det möjligt att erkänna grupper av primärproduktionsställen
som uppfyller kraven på kontrollerade uppfödningsförhållanden.
Det är frivilligt att ansöka om officiellt erkännande
av kontrollerade uppfödningsförhållanden.
Om det inte under tre år konstateras trikiner hos svin
från officiellt erkända kontrollerade uppfödningsförhållanden
kan de svin som kommer från sådana förhållanden
helt undantas trikinundersökningar. Utskottet konstaterar
att trikinförordningen dessutom tillåter att en
medlemsstat upphör med trikinkontrollerna i fråga om
svin från officiellt erkända kontrollerade uppfödningsförhållanden,
om det genom trikinundersökningsstatistiken med 95 procents
konfidensgrad kan visas att trikinprevalensen inte överstiger
en på miljonen. Suggor och galtar ska fortfarande undersökas
till 100 procent, liksom även svin som inte kommer från
kontrollerade uppfödningsförhållanden
I Finland slaktas årligen över två miljoner svin
och alla dessa djur genomgår trikinkontroll. Utskottet
har fått veta att efter 2005 har hos inhemska slaktsvin
konstaterats bara ett enda trikinfall 2010. Även om trikinförekomsten
i den finländska faunan är stor, är det
möjligt att dra ner på trikinkontrollerna av svin
som kommer från kontrollerade uppfödningsförhållanden.
Utskottet konstaterar att Finland tills vidare har varit framgångsrikt
i kampen mot trikinhotet.
Lagförslaget gör det möjligt att
nationellt minska på antalet trikinkontroller enligt trikinförordningen
eller helt upphöra med dem i fråga om svin från
officiellt erkända kontrollerade uppfödningsförhållanden.
Utskottet konstaterar att det i Finland inte för närvarande
finns något system för officiellt erkännande
av kontrollerade uppfödningsförhållanden.
Det föreslås att Livsmedelssäkerhetsverket
i framtiden ska ges i uppdrag att erkänna och kontrollera
denna typ av uppfödningsförhållanden.
Enligt trikinförordningen ska myndigheterna kunna reagera
på en försämrad eller förbättrad trikinsituation
genom att anpassa sina befintliga resurser. Livsmedelssäkerhetsverket
ska enligt lagförslaget ha rätt att meddela föreskrifter
om trikinundersökningarnas omfattning när trikinförordningen
förutsätter att antalet undersökningar
utökas eller ger möjlighet att minska eller upphöra
med undersökningarna. Utskottet anser att denna flexibilitet är
behövlig.
Det är i sista hand slakteriindustrin som beslutar
om det lindrigare trikinkontrollförfarandet ska tas i bruk
i Finland. Även om det från industrins håll
har hoppats på att trikinkontrollerna förenklas
och skyldigheten att kontrollera varje kropp slopas, anser utskottet
det nödvändigt att se till att i synnerhet inte
producenterna orsakas oskäliga extra kostnader eller en
administrativ börda på grund av reformen.
De nya avgifterna kommer eventuellt också att gälla
djurhållningsplatserna trots att den ekonomiska nyttan
av svin som fötts upp under kontrollerade uppfödningsförhållanden
tillfaller slakteriaktörerna, som inte längre är
tvungna att göra trikinkontroller på sådana
svin. Utskottet anser att det bör gå att styra
kostnaderna för övervakningen av erkända
uppfödningsförhållanden till slakteriaktörerna
som i den nya situationen kommer att ha den ekonomiska nyttan av färre
trikinkontroller. En möjlighet är att kostnadsfördelningen
sköts genom avtal mellan slakterierna och gårdarna.
Utskottet framhåller att det redan för tillfället
görs en hel del avgiftsbelagda hälsokontroller
på gårdarna som på ett oskäligt
sätt ökar producenternas kostnader och att det
i fortsättningen måste gå att få ersättning genom
prissättningen av trikinfria kvalitetsprodukter.
En bra praktisk lösning skulle vara att utnyttja hälsoklassificeringsregistret
Sikava för grupperkännanden, varvid
redan utfört arbete för att höja kvaliteten
kan beaktas och myndighetsåtgärderna förenklas.
Med förordnad veterinär avses i propositionen
ett formellt, internt bemyndigande av Sikava som inte medför
myndighetsstatus. Den förordnade veterinären ska övervaka att
kraven på kontrollerade uppfödningsförhållanden
uppfylls på de produktionsställen som ingår
i systemet. Bemyndigandet, villkoren för bemyndigandet
och förfarandena samt den bemyndigades rättigheter,
skyldigheter och ansvar baserar sig på Sikavas interna,
privaträttsliga avtal. Utskottet anser att kostnaderna
också för de producenter som står utanför
Sikava måste hållas på en skälig
nivå i det nya systemet.
Enligt lagförslaget ska köttbesiktningen ändras
så att möjligheten för personal som är
anställd av ett slakteri att hjälpa till vid köttbesiktning
utvidgas också till andra djurarter än fjäderfän
och hardjur, i den mån unionslagstiftningen tillåter
det. Utskottet anser att förslaget är korrekt.
För att säkerställa övervakningen
av de tvärvillkor som gäller livsmedelssäkerhet
på gårdar med växtproduktion utfärdas
det i den föreslagna lagen bestämmelser om tillsynsmyndigheten. Närings-,
trafik- och miljöcentralerna ska ansvara för tillsynen.
Genom förslaget försöker man förhindra
sådana återkrav av stöd från
Finland som beror på att övervakningen enligt
kommissionen varit bristfällig. Utskottet finner det mycket
viktigt att övervakningen av de tvärvillkor som
gäller livsmedelssäkerhet på gårdar
med växtproduktion kombineras med annan övervakning
som NTM-centralerna utför så att antalet myndighetsbesök
på gårdarna inte ökar.
Officiellt erkännande av kontrollerade uppfödningsförhållanden
enligt 54 c § och övervakningsskyldigheten enligt
30 § medför nya uppgifter för Livsmedelssäkerhetsverket.
Trots det stränga finansiella läget menar utskottet
att Livsmedelssäkerhetsverkets resurser måste
ses över.
Eftersom Finland är ett glest befolkat land där avstånden är
långa framhåller utskottet avslutningsvis vikten
av en snabb revidering av livsmedelslagen så att också andra
veterinärer än tjänsteveterinärer
ska kunna godkännas som den myndighet som besiktar levande
djur på ett primärproduktionsställe.
Det mest ändamålsenliga och kostnadseffektiva
för såväl myndigheter som aktörer
skulle vara att ändra lagstiftningen om besiktning av levande
djur på det ovan nämnda sättet, i den
mån EU-lagstiftningen möjliggör det.
Under beredningen finns det dock skäl att noggrant utreda
frågorna kring veterinärernas ansvar. En ny praxis
skulle vara mer flexibel för producenterna och sänka
kostnaderna till en skälig nivå. Det synnerligen
glesa nätverket av tjänsteveterinärer
och det ännu glesare nätverket av slakteriveterinärer ökar
för närvarande produktionskostnaderna inom husdjurssektorn, som
också annars kämpar med lönsamheten.