Motivering
Det aktuella avtalet från 2006 ersätter 1994 års internationella
avtal om tropiskt timmer. Det nya avtalet baserar sig i hög
grad på tidigare avtal. Det övergripande målet är
att främja en utökning och diversifiering av den
internationella handeln med tropiskt timmer från hållbart
förvaltade och lagligen avverkade skogar och att främja
ett hållbart timmerproducerande tropiskt skogsbruk. Målet är
för övrigt detsamma som i föregående
avtal, med ett tillägg i form av målet med lagligen
avverkade skogar.
Avtalet innehåller en förteckning med 19 punkter över
de sätt på vilka målen kan nås.
Utskottet fäster uppmärksamhet vid de nya sätten: minska
fattigdom, förbättra genomförandet av skogslagstiftningen,
främja god förvaltning, utbyta information om
certifiering för att främja hållbart
tropiskt skogsbruk och göra medlemsländerna mer
medvetna om hur miljötjänster och andra skogsprodukter än
timmer kan bidra till ett hållbart skogsbruk. Till skillnad
från tidigare avtal omfattar definitionen av tropiskt timmer
nu också tropiskt barrtimmer. Den tidigare definitionen
täckte endast lövträdsskogar. Definitionen
på hållbart skogsbruk är också ny.
Enligt en inkommen utredning har det visat sig vara svårt att
definiera begreppet. Definitionen hänvisar nu till organisationens
dokument och instruktioner.
Utskottet anser att avtalet är viktigt för
att främja en hållbar förvaltning av
tropiska skogar. När riksdagen behandlat tidigare avtal
har det framgått att växthusgasutsläppen
i världen till 20 procent beror på att skogarna
minskar. Enbart regnskogarna i Amazonas förstörs över
en areal på ca 20 000 kvadratkilometer per år,
vilket betyder att 80—90 procent av regnskogarnas ekosystem
kommer att vara förstörda kring 2020. Lejonparten
av biodiversiteten i världen finns i regnskogarna och därmed
hotar förstöringen av regnskogarna också biodiversiteten.
Många länder, som Brasilien, har stränga
regler för avverkning, men illegal avverkning förekommer
rätt allmänt. Enligt en rapport från
Internationella organisationen för tropiskt timmer ITTO
från 2005 hanteras bara en bråkdel av världens
tropiska skogar på ett hållbart sätt.
Illegala avverkningar utgör upp till 60—90 procent.
Ett problem är också konsumtionen av tropiskt
timmer i Kina, för redan nu går mer än
en tredjedel av allt tropiskt timmer till Kina.
Utskottet framhåller att det nya målet att
bekämpa illegal avverkning är mycket viktigt.
Att stävja klimatförändringen kräver
vid sidan av utsläppsminskningar också att den
nedåtgående trenden för tropiska skogar
bromsas upp under nästa årtionde och därefter
vänds i en uppgång med hjälp av beskogning.
För att hindra att skogsarealerna minskar måste
man få de berörda länderna att inse att
det är större nytta med att bevara och utnyttja
skogarna än att förstöra dem. Utskottet
betonar därför avtalets betydelse i dag då många
länder som producerar tropiskt timmer är politiskt
instabila och har instabila beslutsmekanismer. Ett system med avtal
som påverkar bl.a. handeln och marknaden hör till
de sällsynta metoder som kan bidra till att nå målen.
I motiven till propositionen står det att Finland aldrig
har varit en betydande konsument av tropiskt timmer, utan det ursprungliga
målet vid anslutningen till avtalet om tropiskt timmer
var att upprätta samarbetsrelationer med de producentländer
som inte är föremål för vårt
utvecklingsbistånd, att exportera finländskt skogskunnande
till utlandet och att på allmänt plan delta i den
internationella skogsdebatten.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner avtalet
till den del avtalet faller inom Finlands behörighet. I
en inkommen utredning lyfts det fram att det inte är helt
entydigt hur Europeiska gemenskapens och medlemsländernas
behörighet är fördelad. Gemenskapens
beslut att underteckna avtalet och tillämpa det provisoriskt
baserar sig på EG-fördragets artiklar om yttre
avtal respektive handels- och miljöpolitik. Handelspolitiken
omfattas av gemenskapens exklusiva behörighet och miljöpolitiken
hör till den s.k. delade behörigheten. Utvecklingssamarbete omfattas
också av delad behörighet. Däremot hör
skogspolitiken till medlemsländernas behörighet.
I en utredning som utskottet fått står det att
behörighetsfördelningen mellan gemenskapen och
medlemsländerna kan granskas med hjälp av exempel
utifrån de metoder som är förtecknade
i artikel 1 i avtalet. Många av metoderna hör
samman med flera politikområden. Exempelvis e-punkten,
där priser och faktorer som påverkar marknadstillträdet
nämns, har anknytning till handelspolitik. Artikel 1.c
kan för sin del anses höra samman med utvecklingssamarbete,
för där nämns hållbar utveckling
och fattigdomsbekämpning. Dessutom innehåller
avtalet bestämmelser som kan anses ha koppling till såväl
skogspolitiken som miljöpolitiken. Sådana är punkterna
d och m, som hänvisar till hållbar förvaltning
och hållbart utnyttjande av skogar. Insatserna för
att förbättra genomförandet av skogslagstiftningen
och bekämpa olaglig avverkning och anknytande handel kan
också anses hänföra sig till miljö-,
skogs- och handelspolitiken.
Med hänvisning till propositionen och övrig utredning
anser utskottet att propositionen är behövlig
och motiverad. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.