Utskottet välkomnar inrättandet av Salla nationalpark. Samtidigt uttrycker utskottet sin oro över nationalparkernas reparationsskuld, som har kunnat minskas under denna valperiod. Inrättandet av en ny nationalpark får inte leda till att det eftersatta underhållet av nationalparkernas servicestrukturer ökar. Utöver den finansiering som beviljas för att inrätta den nya nationalparken bör Forststyrelsen också få tillräcklig finansiering för underhåll av campingplatser och eldstäder, rutter och skyltar. 

Utskottet anser att det är en mycket bra utgångspunkt att inrättandet av Salla nationalpark har startat på initiativ av Salla kommun och att lokala krafter har deltagit i beredningen. Inrättandet av Salla nationalpark förväntas ha en mycket positiv inverkan på regionens ekonomi och förutsättningarna för turistnäringen. Enligt inkommen utredning uppgår inverkan på den regionalekonomiska totalinkomsten av Sallatunturi naturskyddsområde med det nuvarande besöksantalet till över 5 miljoner euro och den totala sysselsättningseffekten till cirka 40 årsverken. Antalet besök väntas öka när nationalparken med tillhörande tjänster inleder sin verksamhet och kan börja marknadsföras. 

Inrättandet av Salla nationalpark påverkar de lokala invånarnas rekreations- och fritidsmöjligheter och bidrar till att den lokala jakt- och vildmarkstraditionen kan fortsätta på nationalparkens område. Enligt 3 § 2 mom. i lagförslaget har kommuninvånare i Salla kommun rätt att jaga i nationalparken med stöd av 8 § i jaktlagen, trots 13 § i naturvårdslagen, med undantag för det område för jaktbegränsning som anges i bilaga 1 till lagförslaget. Kommuninvånarnas jakträtt omfattar förutom älgjakt och jakt på småvilt även stamvårdande jakt på stora rovdjur samt jakt som grundar sig på skadebaserade jaktlicenser. Bestämmelserna om skadebaserade licenser ska tillämpas främst vid förebyggande av trafikskador orsakade av hjortdjur och vid avlägsnande av björn- och vargindivider som utgör en risk för omgivningen. 

Enligt en inkommen utredning behöver en kommuninvånare i Salla inte enligt den föreslagna regleringen tillstånd av Forststyrelsen för stamvårdande jakt på nationalparkens område och inte heller för jakt som grundar sig på en regional kvot eller för att avlägsna vilt som orsakar skada. Avlägsnande av vilt som orsakar hot eller skada enligt 15 § 1 mom. i naturvårdslagen är tillåtet för kommuninvånarna på hela nationalparkens område, även det område för jaktbegränsning som anges i bilaga 1 till lagförslaget. Rätt att avlägsna vilt som orsakar fara eller skada har enligt förslaget även delägarna i de renbeteslag som är verksamma inom nationalparkens område och de personer som Finlands viltcentral har utsett för ändamålet, oberoende av hemkommun, men i dessa fall krävs det tillstånd av Forststyrelsen. 

Inrättandet av Salla nationalpark påverkar möjligheterna för icke-ortsbor att jaga inom nationalparksområdet. Den av Forststyrelsen förvaltade areal som är tillgänglig för tillståndspliktig jakt begränsas. Området för den nationalpark som ska inrättas ingår i dag i Forststyrelsens licensjaktområde för småvilt i Vilma-Savina, som omfattar över 76 000 hektar, och i licensjaktområdet för älg i Vilma, som omfattar cirka 79 000 hektar. Efter att nationalparken inrättats kvarstår cirka 66 000 hektar av Vilma-Savinas licensområde och 69 000 hektar av Vilmas licensområde. Jakt på småvilt förbjuds för icke-ortsbor inom nationalparksområdet. Rätten till älgjakt kopplas till medlemskap i en befintlig jaktförening. 

Enligt 3 § 3 mom. i den föreslagna lagen har en medlem av en sådan jaktförening som är registrerad när lagen träder i kraft rätt att jaga älg på nationalparkens område, om nationalparken hör till jaktföreningens jaktområde. Syftet med bestämmelsen är att begränsa jakttrycket på nationalparkens område men så att de medlemmar i befintliga jaktföreningar som är icke-ortsbor ändå får fortsätta jaga i nationalparken. Ett motsvarande undantag som gäller de medlemmar av befintliga jaktföreningar som är icke-ortsbor finns i lagen om Hossa nationalpark (296/2017). 

Utskottet anser det vara viktigt att 3 § 3 mom. i lagförslaget inte begränsar rätten till älgjakt endast till de nuvarande medlemmarna i de föreningar som bedriver jakt i området, utan att alla medlemmar i en jaktförening som finns när lagen träder i kraft har rätt att jaga, om nationalparken hör till föreningens område. Nationalparken ingår i Forststyrelsens Vilma-licensområde, där det finns 13 jaktföreningar som beviljats tillstånd. De icke-ortsbor som är medlemmar i dessa föreningar får jaga även i fortsättningen. Sådana inom Vilma-licensområdet verksamma jaktföreningar som bildas efter lagens ikraftträdande får däremot inte jaga inom nationalparksområdet. 

Med beaktande av det som sägs ovan konstaterar utskottet att bestämmelserna i 3 § 2 mom. i den föreslagna lagen säkerställer att jakträtten för ortsbor och den lokala jakttraditionen fortsätter inom nationalparkens område. Samtidigt utesluts dock rätten att jaga småvilt för icke-ortsbor, och deras möjligheter att delta i älgjakt inom nationalparksområdet begränsas. De föreslagna begränsningarna av jakträtten för icke-ortsbor kan motiveras med säkerheten för de besökare som rör sig inom nationalparkens område och med en hållbar vård av viltbestånden. 

Utskottet anser det vara viktigt att möjligheterna att transportera fångst med motorfordon från nationalparkens område tryggas i skötsel- och nyttjandeplanen. Också möjligheten till prehospital akutsjukvård och sjuktransporter inom nationalparksområdet talar för underhållet av de vägar och spår som de motordrivna fordonen behöver. Samtidigt bör det betonas att inrättandet av nationalparken inte får påverka markanvändningen och jakten i områden utanför parken, inklusive utbildning av och försöksverksamhet med hundar. De lokala invånarna bör också underrättas om detta under projektets gång. 

Utskottet beklagar djupt alla jaktolyckor, varav ett exempel som särskilt gällde vandrare är den jaktolycka som inträffade i Urho Kekkonens nationalpark 2020 och som ledde till att en terrängcyklist dog. Utskottet betonar att man bör lägga särskild vikt vid säkerheten för dem som använder nationalparken vid planeringen av rutterna i nationalparken, i skötsel- och nyttjandeplanen och i ordningsstadgan. De som rör sig inom nationalparksområdet bör genom skyltar och anvisningar informeras om att jakt bedrivs i området samt uppmanas, uppmuntras och instrueras att alltid använda kläder i varselfärger under jaktsäsongen. Samtidigt bör man i anvisningarna fästa uppmärksamhet vid förebyggande av nedskräpning i naturen och vid reglerna om att hundar ska hållas kopplade. 

Utskottet anser att det av säkerhetsskäl är motiverat att begränsa jakten inom det område som anges på kartan i bilaga 1 till lagförslaget och som nationalparkens tjänster koncentreras till. Det måste dock vara möjligt att avlägsna vilt som orsakar skada eller hot också från det området. Samtidigt framhåller utskottet att det bör göras en övergripande bedömning av konsekvenserna av att nationalparken inrättas. Utskottet betonar behovet av att införa endast nödvändiga begränsningar av rekreations- och hobbyanvändningen av områden när det är fråga om statens marker. Som det konstateras ovan kommer nationalparken att ha en betydande inverkan på ekonomin och sysselsättningen i regionen. Vid styrningen av användningen av nationalparken bör man utöver vandrarnas behov också beakta jaktturismens konsekvenser för ekonomin, inklusive dess multiplikatoreffekter. 

Utskottet anser det därför vara befogat att utreda om man kunde trygga säkerheten för dem som besöker nationalparken genom att med hjälp av jaktguiden för småvilt begränsa den tillståndsbaserade jakten för icke-ortsbor till den lövfria tiden efter ruskatiden, då det finns betydligt färre vandrare i nationalparken, och styra den till de mer vildmarksartade delarna av nationalparken. Under den tid det finns djup snö rör det sig betydligt färre besökare i vildmarksområdet i nationalparken, och till exempel jakt på skogshönsfåglar kunde ske tryggt i form av toppjakt. Jaktbegränsningsområdet ska dock undantas också från jakten med jaktlicens. Ett villkor att anlita en lokal guide skulle öka säkerheten vid jakten. En hållbar vård av skogshönsfågelstammarna kunde dessutom tryggas genom att Forststyrelsen reglerar antalet licenser och gör licensjägarna uppmärksamma på en hållbar jakt.