Motivering

Utskottet noterar att promemorian i bilagan till skrivelsen, inte minst inledningen, avspeglar farhågor dels för att unionens måluppställning och ekonomiska resurser inte står i proportion till varandra, dels för gemenskapens bristande möjligheter att styra och reagera. Dessa problem står med fog i centrum för debatten eller ligger åtminstone bakom den. Utskottet fäster särskilt uppmärksamhet vid problemen i EU:s beslutsprocess och verkställigheten av beslut. Samtidigt understryker utskottet att strukturfondsfrågorna har ådragit sig alltför lite intresse i utvidgningsprocessen. Ändå är riskerna med region- och strukturpolitiken inför utvidgningen lika stora för Finland som riskerna med den gemensamma jordbrukspolitiken. Dessutom är kopplingen mellan dessa två stora politiska block i EU starkare än någonsin.

Insatserna för landsbygdens utveckling i syfte att bevara en livskraftig landsbygd och garantera tjänsterna och villkoren på landsbygden får ännu större betydelse i en utvidgad union. Utskottet hänvisar till det ovan sagda och understryker att jordbrukspolitiken och region- och strukturpolitiken måste ses som en samlad helhet, inte minst i mål 1-områden. För att arbetstillfällen skall kunna skapas och bevaras i de nordliga områdena måste produktionsvillkoren säkerställas i traditionella branscher som jordbruk och livsmedelsproduktion. Vid sidan av LFA-stöd och miljöstöd som är mycket viktiga för Finland behövs det enligt statsrådets utredning en starkare satsning på regionala åtgärder och företagssubventioner - också andra företag än jordbruk - som bidrar till en bredare näringsstruktur för att servicen och IT-samhällsutvecklingen på landsbygden ska kunna utvecklas och främjas. Dessutom är det skäl att komma ihåg att beslut inom andra samhällssektorer också påverkar villkoren för landsbygdens utveckling.

Finland kommer som sagt att vara en större nettobetalare än hittills i ett utvidgat EU. För den skull och för fortsatt livskraftiga glesbygder i Finland är det enligt statsrådets skrivelse viktigt att våra nuvarande mål 1-områden också i framtiden omfattas av mål 1, som betyder det högsta regionstödet i unionen. I utredningen motiveras varför Finland är berättigat till dessa uppnådda förmåner. Det bör ses till att vi utnyttjar strukturprogramsmedlen fullt ut. Det är en av de viktigaste metoderna för att få tillbaka en del av våra medlemsavgifter och sätta dem i omlopp i vår samhällsekonomi och den vägen minska vårt nettobidrag.

Vid utfrågningen av sakkunniga gjordes det klart för utskottet att vi objektivt sett befinner oss i ett läge där stödet per invånare i vilket fall som helst kommer att ligga på en rätt låg nivå i glesbygderna i Finland och Sverige (just nu bara något över 120 euro/invånare/år). Utvidgningen underlättar inte läget för de mycket glest bebyggda områdena i norr utan kommer snarare att göra randområdena ännu mera perifera. Den föreslagna första strategiska prioriteringen är därför på sin plats vid sidan av våra mål för reformen av unionens gemensamma jordbrukspolitik och (bilateralt överenskomna) nationella åtgärder (artikel 141). Det gäller att se till att villkoren för denna vår familjejordbruksbaserade näring inte går förlorade i jordbruksförhandlingarna i WTO.

Vidare är det enligt utskottets mening viktigt att det skapas större klarhet i administrationen av medlen för landsbygdsutveckling i EU-budgeten under nästa finansieringsperiod och att den allmänt iakttagbara positiva attityden till mera pengar för landsbygdsutveckling i medlemsstaterna tas till vara. På det hela taget bör det skäras i antalet EU-program och programförfarandet förenklas.

Enligt EU:s gällande landsbygdsförordning ingår bl.a. kompensationer till ogynnsamma områden för skador i naturen (LFA-ersättning) och jordbrukets miljöstöd i åtgärderna för landsbygdsutveckling. Finland har nyttjat de medel som utverkats från EU för ändamålet fullt ut och där medlen inte har varit nog har nationella medel skjutits till. Därför är det ytterst viktigt att Finland under nästa programperiod förhandlar fram en bredare finansiell ram för åtgärder enligt jordbruksförordningen.

I statsrådets kompletterande skrivelse görs ingen bedömning av slutresultatet av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken på sikt. Utifrån EU:s egna kalkyler för respektive medlemsstat kommer stöden till Finland att öka och vårt nettobidrag till unionens budget därmed att minska. Å andra sidan minskar prissänkningarna jordbrukarnas inkomster. Utskottet har redan framhållit hur viktig reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och tillämpningen av den i våra förhållanden är för Finland. Jordbruket måste bevaras inom hela unionen, också i områden där förhållandena är ogynnsamma. Vi måste hålla fast vid denna slutsats från flera toppmöten.

I utredningen konstateras att de samlade ekonomiska konsekvenserna av utvidgningen och integrationen för unionen och Finland och framför allt kandidatlänerna redan har varit och kommer att vara större än de direkta budgetkonsekvenserna och huvudsakligen positiva. Men om Finlands bidrag till EU-budgeten bestäms på nuvarande grunder (1,6 procent av bidragen i en union med 27 medlemsstater) och Finlands inkomster enligt en låg budget (jordbruksstödet samt regionala och strukturpolitiska stöd ca 300 miljoner euro mindre än 2006) stiger Finlands nettobidrag 2013 till drygt 1 100 miljoner euro. Därför är det absolut nödvändigt att följa upp både Finlands bidrag till EU-åtgärder och de medel vi får från unionen. Vi måste göra allt som står i vår makt för att vi ska kunna utverka en större andel av de gemensamma medlen för jordbruks- och regionpolitiken från EU.