Motivering

Regeringen föreslår ändringar i naturvårdslagens () bestämmelser om nätverket Natura 2000. De föreslagna ändringarna gäller bestämmelserna i 10 kap. om Europeiska gemenskapens nätverk Natura 2000 och preciseringar av dem så att de motsvarar EU:s naturskyddslagstiftning och den tolkningspraxis som fastställts vid EU-domstolen. De viktigaste ändringarna anknyter till genomförandet av nätverket Natura 2000.

Det är enligt utskottet viktigt att se till att översynen av naturvårdslagen inte på något sätt äventyrar ett hållbart utnyttjande av de nationella naturresurserna och i synnerhet den nationella skogspolitiken. Särskilt viktigt är det att se till att förutsättningarna för skogsbruk bibehålls på bred front. Lagen bör inte få nya inslag som ökar byråkratin i samband med utnyttjande av naturresurser.

Enligt artikel 4.4 i habitatdirektivet ska en medlemsstat utse sådana områden som är av gemenskapsintresse till särskilda bevarandeområden (SAC = Special Areas of Conservation) så snart som möjligt och senast inom sex år efter att kommissionen har antagit områdena i enlighet med förfarandet i artikel 4.2. Enligt habitatdirektivet är särskilt bevarandeområde ett område av gemenskapsintresse som medlemsstaterna har utsett genom lagar och andra författningar eller genom avtal, och där nödvändiga åtgärder genomförs för att bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus hos livsmiljöerna eller populationerna av de arter för vilka området utsetts. Den gällande naturvårdslagen innehåller inte något särskilt förfarande för att inrätta SAC-områden i enlighet med habitatdirektivet. Den tidsfrist på sex år som i direktivet ställts upp för SAC-områden gick för flertalet av Finlands Natura 2000-områden ut i januari 2011. Kommissionen har därför inlett ett förfarande för kontroll mot Finland. Regeringen föreslår att det till 64 § i naturvårdslagen fogas bestämmelser enligt vilka de områden som är av gemenskapsintresse bildar särskilda bevarandeområden. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., enligt vilket statsrådet beslutar om ändring av sådana uppgifter om områden som ingår i nätverket Natura 2000 som har en naturvetenskaplig karaktär. Med ändring av uppgifter som har en naturvetenskaplig karaktär avses sådana ändringar som kan inverka på en parts rättigheter och skyldigheter. Med sådana ändringar avses framför allt antecknande av arter eller naturtyper som utgör grund för skydd av området i ett formulär eller strykande av en sådan uppgift. Enligt lagförslaget bildas de särskilda bevarandeområdena när en förteckning över områdena och över uppgifterna om dem samt kartorna över områdena publiceras genom förordning av miljöministeriet. I den förteckning som publiceras genom förordning av miljöministeriet anges de särskilda bevarandeområdena sådana de enligt statsrådets beslut har föreslagits till Europeiska kommissionen. Utskottet vill understryka för miljöutskottet att för enhetlighetens skull bör också förteckningen publiceras av statsrådet.

Regeringen föreslår att det till 53 § 5 mom. i naturvårdslagen fogas en bestämmelse enligt vilken ett områdes ägare eller innehavare av särskilda rättigheter på vissa villkor har rätt till ersättning av staten, om ett beslut om skydd av ett Natura 2000-område som närings-, trafik- och miljöcentralen fattar med stöd av den nya 65 c § förbjuder eller begränsar en åtgärd och detta skadar användningen av fastigheten. Utskottet menar att denna reform är nödvändig och välkommen men delvis otillräcklig.

Enligt gällande 53 § i naturvårdslagen och enligt lagförslaget har en markägare eller en innehavare av särskilda rättigheter inte rätt till ersättning när olägenheten orsakas av att ett tillstånd enligt vattenlagen vägras, orsakas av att ett tillstånd enligt miljöskyddslagen vägras, uppstår på grund av avgörandet av ett ärende enligt gruvlagen eller orsakas av att ett inlösningstillstånd enligt lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter förvägras. Utskottet föreslår för miljöutskottet att en markägare eller en innehavare av särskilda rättigheter ska ha rätt till ersättning enligt 53 § i naturvårdslagen också när skydd av ett Natura 2000-område ger upphov till olägenheter också av de nämnda skälen.

Enligt artikel 6.2 i habitatdirektivet är medlemsstaterna förpliktade att genom lämpliga åtgärder förhindra betydande försämringar av livsmiljöerna och habitaten för arterna i områden som hör till nätverket Natura 2000. Regeringen föreslår att det till naturvårdslagen ska fogas en ny 64 a § som syftar till att förhindra betydlig försämring av områden som hör till nätverket Natura 2000 och som ska komplettera det i den gällande lagen ingående förbudet mot att bevilja tillstånd för projekt som medför betydande försämring. Dessutom föreslår regeringen i 65 § en helt ny skyldighet, dvs. anmälningsplikt för sådana åtgärder som för närvarande inte hör till förhandstillsynen, men som utifrån en bedömning kan ha betydande försämrande effekt för ett Natura 2000-område. Närings-, trafik- och miljöcentralen får enligt tillägget till 65 § behörighet att på grundval av anmälan förbjuda eller begränsa att en sådan åtgärd genomförs (s.k. samrådsförfarande).

Utskottet understryker särskilt att det allmänna försämringsförbudet enligt 64 a § pålägger näringsidkare och markägare en oskälig skyldighet att bedöma ett Natura 2000-områdes naturvärden och de betydande olägenheter som också tämligen sedvanlig verksamhet kan medföra för naturvärdena och arterna. Utskottet menar att det föreslagna allmänna försämringsförbudet har en alltför allmän karaktär och inte är tillräckligt konkret och noggrant avgränsat i lagförslaget. Det försvagar markägarens och näringsidkarens rättsskydd. Regeringen definierar inte heller i detaljmotiven tillräckligt noggrant vad försämringsförbudet innebär och i vilken typ av praktiska situationer begränsningar kan göras med stöd av bestämmelsen.

I propositionsmotiven behandlas till exempel inte heller förhållandet mellan försämringsförbudet och jakten. I motiven sägs bara rent allmänt att försämringsförbudet omfattar även betydande störningar som riktas mot arter. Utskottet ser det som absolut nödvändigt att till exempel jakt som reglerats på behörigt sätt under jakttider som fastställts genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet under inga förhållanden får tolkas som sådan betydande störning som avses i lagförslaget. Utskottet bedömer det som att de gällande förfaranden som anknyter till försämringsförbudet i sig redan omfattar nästan alla de centrala åtgärder som i betydande grad kan försämra naturvärdena. Även om genomförandet av habitatdirektivet och fågeldirektivet enligt miljöministeriets och jord- och skogsbruksministeriets yttranden kräver ett allmänt försämringsförbud, är förbudet i den föreslagna formen av alltför allmän karaktär och onödigt omfattande. Eftersom förbudet kan påverka levnadsförhållandena och utövandet av näringar på landsbygden föreslår utskottet att miljöutskottet omprövar behovet av det allmänna försämringsförbudet i 64 a § och att bestämmelsen åtminstone justeras eller rent av stryks helt.

Utskottet betonar vidare att utgångspunkten måste vara att de markanvändningsformer som nämns i detaljmotiven till 65 b §, t.ex. avverkning som inte kräver anmälan om användning av skog, betraktas som smärre åtgärder och inte omfattas av tillämpningsområdet för förbudet mot försämring av Natura 2000-områden enligt 65 §. Om det allmänna försämringsförbudet enligt nya 64 a § trots allt införs måste statens ersättningsskyldighet utsträckas till situationer där ett projekt förbjuds eller begränsas med stöd av den föreslagna paragrafen. Om till exempel skogsbruksåtgärder förhindras eller begränsas på grund av det allmänna försämringsförbudet och markägaren därför åsamkas sådan olägenhet som avses i 53 § 1 mom. i naturvårdslagen ska full ersättning för olägenheten lämnas.

Utskottet konstaterar vidare att det utanför men i närheten av områden som ingår i nätverket Natura 2000 också i fortsättningen måste vara möjligt att driva normal företags- och fritidsverksamhet som till exempel jakt. Myndighetssamarbetet måste möjliggöra all verksamhet som inte orsakar betydande försämring av de naturvärden som ligger till grund för beslutet att ta in området i nätverket Natura 2000. Om en åtgärd i närheten av ett Naturaområde förbjuds eller begränsas med stöd av 64 a § ska markägaren utan undantag få full ersättning.

Enligt propositionen fogas ett nytt 2 mom. till 68 § i naturvårdslagen. Momentet preciserar myndigheternas ansvar och skyldigheter i fråga om genomförandet och beaktandet av skyddsåtgärder i nätverket Natura 2000. I propositionsmotiven konstateras dessutom att bland annat regionala skötsel- och nyttjandeplaner, planläggning och beslut om miljövårdsstöd kan påverka hur skyddet av ett Natura 2000-område genomförs. Utskottet anser att inställningen till begränsningar av egendomsskyddet genom regler på lägre nivå, t.ex. genom planer eller anvisningar, i princip bör vara avvisande. Utskottet ser det som nödvändigt att endast de naturvärden enligt habitatdirektivet eller fågeldirektivet som legat till grund för att ett område tagits in i nätverket Natura 2000 kan bestämma områdets skyddsvärde och därmed begränsa användningen av området.

Utskottet betonar också att justeringen av de uppgifter som avses i 64 § i lagförslaget också ska omfatta strykning av onödiga uppgifter som inte motsvarar det aktuella skyddsläget i området eller annars är felaktiga. Till exempel bör anteckningar absolut strykas i de fall där en viss naturtyp eller en viss art inte längre förekommer i området.