Detaljmotivering

2 §. Definitioner.

I 41—43 § finns bestämmelser om utseende av anmälda organ samt om deras uppgifter och verksamhet. I lagförslaget saknas definition på anmält organ. Enligt propositionsmotiven utses de anmälda organen separat för järnvägssystemet för konventionella tåg och för höghastighetståg. Å andra sidan kan samma anmälda organ också sköta uppgifter enligt båda direktiven, förutsatt att det uppfyller kraven i bilagorna VII till båda driftskompatibilitetsdirektiven. Utskottet föreslår i 2 § en ny punkt 21 med definition på anmält organ. Med anmält organ avses en myndighet eller en finländsk juridisk person som kontrollerar elsystem eller gör bedömningar av driftskompatibilitetskomponenternas överensstämmelse eller lämplighet.

Till följd av den nya punkten har utskottet gjort en teknisk korrigering i punkt 20. Utskottet har ändrat paragrafen i enlighet härmed.

6 §. Förutsättningarna för beviljande av koncession.

Enligt 2 mom. uppfyller en person som har utsetts till den operativa ledningen inte kravet på gott anseende, om han eller hon har dömts till straff som anges i den föreslagna bestämmelsen.

Av 7 § framgår det att uppgifterna om gott anseende fogas till ansökningshandlingarna. Enligt information till utskottet är det tänkt att den som har utsetts till den operativa ledningen själv ska skaffa fram de uppgifter som behövs om honom eller henne. En del av uppgifterna i 6 § 2 mom. ingår emellertid i straffregistret, en del i bötesregistret. I straffregisterlagen (770/1993) har ambitionen varit att i detalj ange de fall då ett utdrag kan lämnas ur registret. Enligt straffregisterlagens 6 § 1 mom. har en enskild person rätt att få ett straffregisterutdrag beträffande sig själv för visum, arbetstillstånd, uppehållstillstånd eller något annat motsvarande ändamål. År 2002 kompletterades lagen med en särskild bestämmelse om utdrag på ansökan till en person som planerar åta sig en uppgift där han eller hon kommer att arbeta med minderåriga. Justitieministeriet menar att det korrekta vore att ta in bestämmelser i straffregisterlagen om en persons rätt att få ett utdrag om de uppgifter som avses i 6 § i det nu aktuella lagförslaget.

Om straffregistret finns det däremot bestämmelser i lagen om verkställighet av böter (672/2002), som trädde i kraft i oktober 2002. Enligt 50 § i den lagen får uppgifter ur straffregistret lämnas ut till dem vilkas rätt att få uppgifterna regleras särskilt genom lag. En sådan reglering saknas i den nya järnvägslagen.

Utskottet konstaterar att den bästa lösningen i detta skede är att komplettera 2 mom. med en bestämmelse om att den som utsetts till den operativa ledningen har rätt att med tanke på koncessionen få ett utdrag beträffande sig själv ur straffregistret enligt straffregisterlagen och ur bötesregistret enligt lagen om verkställighet av böter (672/2002). Men också om bestämmelsen nu ändras kvarstår behovet att ändra straffregisterlagen i ett senare skede, påpekar utskottet.

Utskottet har ändrat momentet i enlighet härmed.

10 §. Förändringar i järnvägsföretagsverksamhet som påverkar järnvägstrafiken.

Enligt 2 mom. kan ministeriet utan hinder av sekretessbestämmelserna i vissa fall kräva en utredning av koncessionshavaren. Det har påpekats för utskottet att formuleringen är bisarr med hänsyn till att sekretessbestämmelserna inte lägger hinder i vägen för att kräva en utredning och att tanken troligen varit att koncessionshavaren utan hinder av sekretessbestämmelserna är skyldig att lämna en utredning. Endast få privata aktörer berörs av sekretessbestämmelser, och därför kan man fråga sig om det över huvud taget finns sekretessbestämmelser som gäller koncessionshavare. Snarare handlar det om att koncessionshavare inte kan undanhålla ens sådana uppgifter som de betraktar som egna affärs- och yrkeshemligheter. Därför föreslår utskottet att momentet ändras genom att orden "utan hinder av sekretessbestämmelserna" stryks i den första meningen. Utskottet har ändrat momentet i enlighet härmed.

17 §. Ramavtal och deras offentlighet.

I 3 mom. finns särskilda bestämmelser om ett ramavtals offentlighet. Enligt propositionen är uppgifter om ett ramavtal samt huvuddragen i den bankapacitet som ramavtalet gäller offentliga. I övrigt tillämpas offentlighetslagen på avtalets offentlighet. Formuleringen tyder på att uppgifterna eventuellt inte annars vore offentliga. Tolkning "e contrario" kan resultera i slutsatsen om en bredare tolkning av offentlighetslagen.

Utskottet föreslår därför en formulering som inte breddar tillämpningen av offentlighetslagen mer än vad som avsetts i bestämmelsen som har använts i liknande fall för att garantera att vissa uppgifter är offentliga. Utskottet föreslår alltså att oberoende av vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet ska uppgifter om ett ramavtal samt huvuddragen i den bankapacitet som ramavtalet gäller vara offentliga.

Järnvägsverket föreslås i den sista meningen i 3 mom. få rätt till uppgifter om ramavtal och förhandlingar om ramavtal som annars är sekretessbelagda. Justitieministeriet har påpekat att bestämmelsen bör utgöra ett eget moment och följaktligen föreslår utskottet att den sista meningen placeras in i 4 mom. Enligt formuleringen har myndigheten rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna få uppgifterna i fråga. När det gäller reglering av detta slag har grundlagsutskottet ansett att myndigheternas rätt att få uppgifter bara ska gälla uppgifter som är nödvändiga för tjänsteutövningenGrUU 42/2005 rd, s. 3/II. Kommunikationsutskottet föreslår därför att bestämmelsen ändras så att rätten att få uppgifter bara gäller uppgifter som är nödvändiga för tillsynen.

Utskottet har ändrat formuleringen i enlighet härmed.

28 §. Krav som gäller järnvägssystemet.

Kommunikationsministeriet har föreslagit att 2 mom. 3 punkten preciseras så att Järnvägsverket för att säkerställa järnvägssystemets säkerhet och driftkompatibilitet kan meddela närmare föreskrifter om rullande materiel och dess användning i trafik. På det sättet blir bestämmelsen noggrannare avgränsad än i lagförslaget och motsvarar 3 § 3 mom. 2 punkten i den gällande lagen om driftskompatibiliteten i det transeuropeiska järnvägssystemet (561/2002), alltså den bestämmelse som den föreslagna bestämmelsen ska ersätta. Dessutom är bestämmelsen efter ändringen bättre förenlig med propositionsmotiven. Utskottet har följaktligen ändrat momentet i enlighet härmed.

33 §. Behandling av ärenden angående säkerhetsintyg och säkerhetstillstånd och ändring eller återkallande av dessa.

Utskottet har gjort en språklig korrigering i 2 mom. Ändringen påverkar inte den svenska texten.

65 §. Rättelseyrkande.

Paragrafen har regler för förfarandet vid rättelseyrkande. Om en part ska yrka på rättelse av ett beslut genom ett särskilt föreskrivet rättelseförfarande innan besvär över beslutet kan anföras, ska enligt 46 § 1 mom. i förvaltningslagen (434/2003) anvisningar om användning av ett sådant rättelsemedel ges samtidigt som beslutet meddelas. Med hänsyn till 46 § 1 mom. i förvaltningslagen måste bestämmelsen om fogande av en anvisning om rättelseyrkande ändras till att gälla alla beslut som behandlas i första instans i rättelseyrkandeförfarandet.

Utskottet har uppmärksamgjorts på att den föreslagna 65 § saknar en bestämmelse som används i samband med rättelseyrkande och som säger att ett beslut i vilket rättelse får sökas inte får överklagas genom besvär.

Av denna anledning föreslår utskottet att bestämmelsen i 3 mom. om intyg om överensstämmelse eller provningsintyg flyttas över till 1 mom. som punkt 5 samt att 2 och 3 mom. ersätts med ett nytt 2 mom. om att ett beslut i vilket rättelse sökts inte får överklagas genom besvär samt om att en anvisning om rättelseyrkande skall fogas till beslutet.

Det har också påpekats för utskottet att uttrycket "en part som är missnöjd med beslut" sitter illa i det system förvaltningslagen används i. Enligt förvaltningsprocesslagen får besvär anföras av den vars rätt, skyldighet eller fördel direkt påverkas av beslutet, alltså en materiell part. Detta är också utgångspunkten för tolkningen av obligatoriskt rättelseyrkandeförfarande. Eftersom rättelseyrkande formellt sett hör till förvaltningslagens och inte förvaltningsprocesslagens tillämpningsområde, är det lämpliga uttrycket i detta sammanhang en part. Därför föreslår utskottet att 1 mom. får regler för när en part får söka rättelse hos Järnvägsverket.

I och med att 2 och 3 mom. ersätts med ett nytt 2 mom. blir 4 mom. i propositionen 3 mom.

Utskottet har ändrat paragrafen i enlighet härmed.

66 §. Ändringssökande.

Paragrafens 1 mom. om hänskjutning av besvär till marknadsdomstolen är otydligt i flera hänseenden. Beslut som fattats med stöd av 52 § avseende meningsskiljaktigheter om tillhandahållande av tjänster som avses i 57 och 58 § överklagas genom besvär hos marknadsdomstolen medan i beslut som ministeriet, Järnvägsverket och Banförvaltningscentralen har fattat med stöd av den föreslagna lagen "i övrigt får sökas ändring genom besvär så som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996)". Bestämmelsen om sökande av ändring hos marknadsdomstolen ger därmed inte svar på frågan i vilken ordning, dvs. enligt vilka processnormer, ändring kan sökas hos marknadsdomstolen.

Utskottet föreslår en formulering som tydliggör att besvären över beslut som fattats av Järnvägsverket gäller såväl frågor som avgjorts med anledning av rättelseyrkande (65 §) som övriga i lagförslaget reglerade beslut där rättelseyrkandebehandling inte enligt förslaget är obligatorisk i första instans.

Utskottet har omformulerat 1 mom. utifrån detta.

68 §. Straffbestämmelser.

Paragrafens 1 mom. motsvarar den gällande lagen. Ett explicit omnämnande om tillräknande föreslås inte för olovligt bedrivande av järnvägstrafik. När den nuvarande järnvägslagen tillkom 2003 utgick man från presumtionen att gärningar som enligt bestämmelser utanför strafflagen var straffbara och för vilka straffet var högst böter eller fängelse i 6 månader skulle straffas också när de begås av oaktsamhet, om annat inte följer av bestämmelsens art. Men efter den ändring av strafflagens allmänna del som trädde i kraft den 1 januari 2004 är presumtionen en annan: om inte något annat föreskrivs är en gärning som är straffbar enligt en straffbestämmelse utfärdad efter ändringen straffbar endast när den begås uppsåtligen (SL 3:5). Justitieministeriet har påpekat för utskottet att om tanken är att olovligt bedrivande av järnvägstrafik ska vara straffbart också när gärningen sker av oaktsamhet ska detta anges explicit. Kommunikationsministeriet uppger att olovligt bedrivande av järnvägstrafik ska vara straffbart bara när gärningen begås uppsåtligen, eftersom någon knappast kan göra sig skyldig till gärningen av oaktsamhet. Utskottet konstaterar följaktligen att 1 mom. inte behöver ändras.

Vid expertutfrågningen framhöll kommunikationsministeriet att också gärningarna i 2 mom. bör var straffbara endast när de begås uppsåtligen.

Det föreslagna 2 mom. motsvarar straffbestämmelsen i den gällande lagen, utom 3 punkten som är helt ny. Justitieministeriet har uppmärksamgjort utskottet på att 3 och 4 punkten i momentet är mer än problematiska med hänsyn till laglighetsprincipen. I punkterna hänvisas det till förutsättningar och krav i 53 och 54 §. Men varken av motiven till straffbestämmelsen eller av de nämnda paragraferna framgår det vilka förutsättningar eller krav i de nämnda paragraferna som avses i straffbestämmelserna. Exakthetsproblemet blir inte mindre av att ringa gärningar inte är straffbara. I motiven sägs över huvud taget ingenting om när de gärningar som föreslås vara straffbara är ringa och vilka gärningstyper är straffbara enligt den föreslagna bestämmelsen eller någon annan strängare bestämmelse.

Beroende på omständigheterna kunde en gärning där bankapaciteten utnyttjas i strid med 22 § betraktas som ringa. Ringa gärningar kan det också handla om när någon obehörigen rör sig eller vistas på bangårdsområde, spår eller järnvägsbro eller i järnvägstunnel som allmänheten inte har tillträde till.

Med anledning av laglighetsprincipen föreslår utskottet en sådan ändring av momentet att punkt 3 och 4 sammanslås och att det föreskrivs att det är straffbart att bedriva banhållningsrelaterad trafik eller museitrafik i strid med trafiktillstånd enligt 55 §. Därmed binds bedrivande av banhållningsrelaterad trafik enligt 53 § och museitrafik enligt 54 § till det trafiktillstånd som avses i 55 §. Det är straffbart att bedriva sådan trafik utan trafiktillstånd.

Till följd av ändringen omnumreras den föreslagna 5 punkten i 2 mom. till 4 punkten.

Klausulerna i 2 och 3 mom. som undantar ringa gärningar från straffbarhet motsvarar inte gällande formuleringssätt, och därför har utskottet omformulerat dem.

Utskottet har formulerat paragrafen i enlighet härmed.

70 §. Övergångsbestämmelser.

Utskottet föreslår ett nytt 5 mom. i övergångsbestämmelsen. Bestämmelsen borgar för att de beslut Banförvaltningscentralen fattar med stöd av den gällande järnvägslagen om tilldelning av bankapacitet tillämpas under den tågplaneperiod som inleds i december 2006. Till följd av det nya momentet blir 5 och 6 mom. 6 och 7 mom. Utskottet har ändrat paragrafen i enlighet härmed.