Allmän motivering

Sammantaget sett anser utskottet propositionen vara behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande synpunkter och ändringsförslag.

Regeringen föreslår att företrädesordningen mellan sökandena i tillståndssystemet enligt lagen om taxitrafik () förtydligas i de fall där det finns fler sökande än tillstånd som kan beviljas. Möjligheten att få tillstånd utifrån erfarenhet från ett annat serviceyrke än som taxiförare slopas och bestämmelser införs om hur längden på erfarenheten av arbete som taxiförare ska räknas ut. När ett företag överlåts ska taxitillståndet bara kunna överföras till en nära släkting. Bland annat bestämmelserna om jouranmälning på landsbygden ska ändras så att övervakningen av körskyldigheten blir effektivare. Syftet är att förbättra likabehandlingen av tillståndssökande och underlätta tillståndsmyndigheternas arbete.

Det är bra att de problem som förekommit i taxiverksamheten och systemet med taxitillstånd ska lösas genom lagstiftning. Utskottet anser att de föreslagna preciseringarna inte i väsentlig grad ändrar på grunderna för systemet eller omotiverat begränsar tillträdet till branschen. Utskottet anser att ändringarna till största delen är korrekta. I propositionen har man försökt hitta fungerande kompromisser i frågor där åsikterna går brett i sär. Men det finns fortfarande en hel del frågor i lagen som det finns skäl att fundera över och eventuellt se över bestämmelserna framöver. Enligt utredning pågår bl.a. en bedömning av behovet att ändra bestämmelserna om övre åldersgräns för taxiförare. Utskottet påpekar att det i synnerhet på landsbygden är svårt att hitta personer som är villiga att fortsätta när äldre taxiförare slutar, vilket kan försvåra tillgången till taxiservice. Därför bör bestämmelserna harmoniseras med lagstiftningen om förare i tung trafik.

Sakkunniga har lyft fram de konkreta problemen med likabehandlingen när det gäller jour och körskyldighet. Utskottet har erfarit att en del av taxiföretagarna på vissa orter tvingats ta hand om en oskäligt stor del av natt- och helgjourerna. Jourerna har alltså inte fördelats jämnt mellan taxiåkarna på orten. Ambitionen i propositionen är att jourerna härefter ska fungera bättre genom att taxiåkare som inte hör till körschemat måste lämna information om sina jourer. De föreslagna bestämmelserna lättar nog upp situationen framför allt i landsbygdskommuner, men löser inte hela problemet. I sikte på bättre jämlikhet behövs det inom kort en bedömning av vilka metoder och bestämmelser som bäst kunde möjliggöra likabehandling mellan aktörerna i fråga om jourer. I förekommande fall bör dagens jourpraxis ändras.

I propositionen är målet att missbruk ska förebyggas på så sätt att en ny sökande av taxitillstånd inte får vara ägare eller delägare i ett taxiföretag. Framöver finns det skäl att se på om bestämmelserna fungerar i praktiken och om ägare av minoritetsandelar i taxiföretag i vissa fall kan anses vara nya sökande av taxitillstånd. Samtidigt behövs det en undersökning av nya metoder att motverka negativa följder, t.ex. myglande med komplicerade företagsstrukturer och kedjor.

Enligt utredning har tillståndsmyndigheterna på olika håll i landet i viss mån haft olika praxis och tolkningar när det gäller tillämpningen av lagen. Det här bör vägas in i anvisningar och eventuella kommande ändringar i bestämmelserna. Dessutom bör man beakta hur tillståndsmyndigheternas resurser räcker till för att målen i lagen ska nås.

Regeringen föreslår bestämmelser om ett årligt lägsta antal gånger som tillstånd beviljas. Utskottet ställer sig bakom förslaget att lagstifta om ett årligt minimiantal. Men det behöver i fortsättningen undersökas vilka möjligheter och sätt det finns att betydligt korta ner intervallet mellan beviljandetillfällena.