I propositionen föreslås att riksdagen ska godkänna fördraget mellan republiken Finland och Ryska federationen om utarrendering av den del av Saima kanal som tillhör Ryssland och av det därtill hörande området till republiken Finland samt om fartygstrafiken genom Saima kanal, som undertecknades våren 2010.

Det nya fördraget innebär att Finland av Ryssland arrenderar den del av Saima kanal som tillhör Ryssland och det därtill hörande vatten- och markområdet för en tid av 50 år. När fördraget träder i kraft ersätter det 1963 års fördrag mellan Finland och Sovjetunionen om utarrendering till Finland av den Sovjetunionen tillhöriga delen av Saima kanal och ön Malyj Vysotskij, som skulle ha slutat gälla 2013.

I det nya fördraget ändras arrendeområdet på följande sätt jämfört med gällande fördrag: Finland avstår från arrendering av ön Malyj Vysotskij (Ravansaari) vid Finska vikens mynning. Arrendeområdet utvidgas med den nya landsvägen mellan Nuijamaa gränsövergångsställe och Brusnitjnoje gränsstation och med området mellan vägen och den gamla servicevägen. Arrendeområdet blir mindre.

Fördragets tillämpningsområde utvidgas och omfattar utöver godstrafik också passagerartrafik, isbrytning och lotsning samt övernattning för fritidsbåtar, vilket tidigare överenskommits genom separata överenskommelser. När det nya arrendeavtalet träder i kraft ersätter det de gamla separata överenskommelserna. Enligt det nya fördraget har handelsfartyg, passagerarfartyg och fritidsbåtar fri trafikeringsrätt på kanalen. Fördraget ger också passagerarfartyg från tredjeländer tillträde till kanalen. Det är fortfarande förbjudet för krigsfartyg och för fartyg med soldater eller försvarsmateriel att trafikera kanalen.

I det nya fördraget har man kommit överens om det arrende som ska betalas till Ryska federationen och om de utgifter som arrendesumman ska täcka. Finland förbinder sig att betala ett fast grundarrende på 1,22 miljoner euro om året plus ett rörligt arrende som beräknas genom att man med 0,18 euro multiplicerar det tal av de fartyg som färdas i kanalen som överskrider den sammanräknade totala mängden på 1,5 miljoner bruttodräktighetsenheter.

Fördraget säkerställer en smidig trafik på Saima kanal samt en tillräcklig servicenivå för dem som använder kanalen. I fördraget ingår bl.a. detaljerade bestämmelser om fördragsparternas rättigheter och skyldigheter, allmänna villkor för fartygstrafiken, avgifter som tas ut hos fartygen, tillämplig lagstiftning, tillträde till arrendeområdet och skydd av miljön. I fördraget finns också bestämmelser om uppsägning och om åtgärder som ska vidtas när fördraget upphört att gälla.

Enligt fördraget ska vardera parten tillsätta ett särskilt organ för att trygga att fördragsparternas kanalfullmäktige ska kunna sköta de uppgifter som avses i fördraget. I Finland omorganiseras förvaltningen av Saima kanal. Ett kanalfullmäktigekontor som sorterar under kommunikationsministeriet inrättas i Villmanstrand och det tillsätts en kommission för Saima kanal. Kommissionen består av tjänstemän från kommunikationsministeriet, utrikesministeriet, gränsbevakningsväsendet, Tullstyrelsen och Trafikverket. Kommissionen fungerar som det särskilda organ som anges i fördraget.

Fördraget ska ratificeras och det träder i kraft trettio dagar efter det att ratifikationshandlingarna har utväxlats.

I propositionen ingår ett lagförslag om sättande i kraft av de fördragsbestämmelser som hör till området för lagstiftningen och om tillämpningen av fördraget. Den föreslagna lagen avses träda i kraft samtidigt som fördraget träder i kraft. Tidpunkten fastställs i en förordning av republikens president.

Propositionen har påverkan på budgetpropositionen för 2011.