Detaljmotivering

Ingressen.

Regeringen föreslår i ingressen att till 39 § fogas nya 5 och 6 mom. I den gällande luftfartslagen har 39 § fem moment och därför bör kompletteringsmomenten vara 6 och 7 mom. Utskottet föreslår att felet korrigeras i ingressen.

Av orsaker som nämns under 41 § nedan föreslås inga ändringar i paragrafen. Därför föreslår utskottet att ingressen ändras genom en strykning av 41 §. Utskottet har omformulerat ingressen i enlighet härmed.

39 §. Definitioner.

I ingressen föreslås att nya 5 och 6 mom. fogas till 39 §. I den gällande luftfartslagen har 39 § fem moment och följaktligen bör kompletteringsmomenten vara 6 och 7 mom. Utskottet föreslår att felet korrigeras i ingressen.

41 §. Begränsning av nyttjanderätten.

Under förhöret av sakkunniga påpekade justitieministeriet att Luftfartsverkets befogenheter inte är helt klara på alla punkter i propositionen. I avsnittet 2.3 Bedömning av nuläget framhåller regeringen att "luftfartslagens 41 § härstammar från tiden före den nya grundlagen, varför de bemyndigandebestämmelser om meddelande av närmare föreskrifter som ingår i den inte till alla delar är så detaljerade och noggrant avgränsade som den nuvarande tolkningen av 80 § 2 mom. i grundlagen förutsätter".

Justitieministeriet underströk under förhöret att direktivet nationellt uttryckligen kräver att Luftfartsverket i lag ges befogenheter att fatta förvaltningsbeslut. I vissa bestämmelser är det ytterst oklart om de avser normbeslut eller befogenhet att fatta förvaltningsbeslut.

Själva direktivet innehåller en bestämmelse om medlemsstaternas skyldighet att se till att vissa i direktivet avsedda beslut kan överklagas. I vårt eget rättsskyddssystem utesluter ett normbeslut inte att ett förvaltningsbesvär inte skulle kunna anföras över ett beslut som klart och tydligt riktar sig till en persongrupp eller någon annan målgrupp.

Ändringen av luftfartslagen handlar om att genomföra ett EU-direktiv. Men när en nationell domstol behandlar gemenskapsrätt utgår den i regel från bestämmelserna om rättegångsförfarande och rättsmedel i den nationella rättsordningen. EG-domstolen har i sin rättspraxis utvecklat två principer som gör att gemenskapsrätten begränsar de nationella processuella bestämmelserna, nämligen effektivitetsprincipen och likvärdighetsprincipen. Likvärdighetsprincipen innebär att en medlemsstats processuella bestämmelser inte får leda till att det blir mindre förmånligt att utöva rättigheter som följer av gemenskapsrätten än liknande anspråk som grundas på nationell rätt. De nationella processuella bestämmelserna måste alltså ta hänsyn till EG-rätten minst lika bra som till den nationella rätten i liknande fall. Mot bakgrunden av gemenskapsrättens krav på effektivitet och likvärdighet har justitieministeriet ansett det lämpligt att de nya bestämmelserna i luftfartslagen på alla punkter bemyndigar Luftfartsverket att i sista hand fatta överklagbara förvaltningsbeslut.

Utskottet föreslår att förtydligandet lagtekniskt görs så att inga ändringar görs i luftfartslagens 41 §. De två nya moment som föreslagits i 41 § kan däremot avknoppas till en egen ny paragraf, 41 a, varvid 41 a § blir 41 b § och så vidare.

I denna modell kan nya 41 a § och 41 c § främst gestaltas som bestämmelser om Luftfartsverkets behörighet att fatta ett preliminärt principiellt beslut om de villkor som senare i en konkret tillämpningssituation kan åberopas för att begränsa flygtrafik. Denna preliminära ståndpunkt kan vara ett överklagbart beslut, eftersom högsta förvaltningsdomstolen i sin rättspraxis ansett att principbeslut av olika slag kan överklagas om de får rättsliga konsekvenser för senare beslut.

Mönstret där en del av de föreslagna bestämmelserna betraktas som fullmakter att fatta principbeslut och inte normbeslut och de övriga bestämmelserna som konkreta fullmakter att fatta förvaltningsbeslut tillgodoser enligt justitieministeriets bedömning rättssäkerheten avsevärt bättre än om beslutsfattande i sin helhet eller bitvis klassas som normbeslut. När det gäller normbeslut bör man dessutom komma ihåg att grundlagens 80 § 2 mom. kräver att centrala förvaltningsmyndigheters normgivningsbemyndigande måste vara ännu mer exakt avgränsat än det bemyndigande att utfärda förordning som gäller för statsrådet och ministerierna.

Till följd av ändringen har utskottet sett över paragrafnumreringen och paragrafhänvisningarna i alla paragrafer efter 41 § samt i ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen.

41 a §. Bullerbegränsning.

Med hänvisning till det ovan sagda föreslår utskottet att de två från 41 § avknoppade momenten bildar en ny 41 a § med rubriken "Bullerbegränsning". Utskottet har också ändrat paragrafhänvisningarna till att gälla 41 b—41 e §.

41 d (c). Särskilda driftsrestriktioner för jetplan som uppfyller bullernormen med liten marginal.

Utskottet föreslår att paragrafen kompletteras med ett nytt 4 mom. som bekräftar att direktivet genomförs till fullo också i fråga om underrättelseskyldigheten för begränsningar för att läsaren inte ska tvinga sluta sig till detta via andra bestämmelser.

Utskottet har också ändrat paragrafhänvisningen till att gälla 41 c §.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen.

Bestämmelsen innehåller ett fel när det gäller tillämpningstidpunkten för 41 d (c) §. Direktivet ger luftfartyg som är registrerade i utvecklingsländer en övergångstid på 10 år, alltså till den 28 mars 2012 som anges i detaljmotiven till förslaget. Utskottet har också ändrat paragrafhänvisningen till att gälla 41 d §. Utskottet har gjort korrigeringarna i bestämmelsen.