Allmän motivering
Ett av de viktigaste målen med propositionen är att
samordna vår lagstiftning med EU-lagstiftningen om säkerheten
och driftskompabiliteten hos järnvägssystemet.
Ett lånsiktigt mål är att ge järnvägstrafiken
i Finland bättre verksamhetsmöjligheter. Genom
propositionen genomförs direktiv 2008/57/EG
om driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet
inom gemenskapen och direktiv 2008/110/EG om ändring
av direktivet om säkerhet på gemenskapens järnvägar
nationellt hos oss.
Det är uppenbart att direktiven inte tar tillräckligt
stor hänsyn till särdragen i vårt järnvägsnät
och vår järnvägstrafik, exempelvis att
en stor del av järnvägsnätet är
lågtrafikerat och cirka 90 procent enkelspårigt.
På grund av det geografiska läget ligger vårt
järnvägssystem till största delen vid
sidan av det övriga EU. Flaskhalsarna är ett av
de största hindren för att utveckla vår
järnvägstrafik och konkurrensen där eftersom
de sätter käppar i hjulen för ökad
trafikkapacitet. Bland de problematiska områdena märks
i synnerhet bangården i Helsingfors och den enkelspåriga
trafiken och den utdragna reparationen på sträckan
Seinäjoki—Uleåborg.
Under behandlingen har utskottet särskilt gått in
på frågan om vilken nationellt spelrum vi har för
att genomföra direktiven. Enligt uppgifter till utskottet
måste direktiven genomföras på det sätt
som regeringen föreslår. Men det kommer att vara
svårt att tillämpa dem i våra förhållanden
och delvis också oändamålsenligt, och
så är det tyvärr med ett flertal andra
direktiv som ingår i utskottets ansvarsområde.
Följaktligen kompletterar utskottet förslaget
och understryker att detaljerna i lagen bör tillämpas
med behörig prövning och på ett rationellt
sätt för att verkställigheten inte ska
ställa till med ytterligare problem för järnvägstrafiken.
Sammanfattningsvis anser utskottet propositionen nödvändig
och lämplig om man ser till helheten. Utskottet tillstyrker
lagförslaget, men med följande kommentarer och ändringsförslag.
Järnvägsföretagens skyldighet att
tillhandahålla tjänster
Regeringen föreslår att rätten till
tillträde till bannätet och rätten att
använda bannätet ska ändras enligt kraven
i EU:s förordning 370/2007 om kollektivtrafik
på järnväg och väg. Det innebär
att VR-Group Ab inte längre får ensamrätt att
driva persontrafik i Finland. Vid beredningen av propositionen utredde
regeringen de praktiska förutsättningarna för
att öka konkurrensen inom persontrafiken och vad som behöver ändras,
exempelvis tillgång till materiel, underhåll och
depåservice, utbildning och trafikledning. Tryggat tillträde
till sådan service är ett av de viktigaste villkoren
för marknadstillträde, säger regeringen.
VR-Group kontrollerar praktiskt taget ensam de här tjänsterna
som är så viktiga för järnvägstrafiken.
Därför föreslår regeringen i 34 § att
järnvägsföretag och bolag eller andra sammanslutningar
som tillhandahåller järnvägstjänster
(tjänsteleverantörer) är skyldiga att
på icke-diskriminerande villkor och mot ersättning tillhandahålla
bantillträdestjänster och spårförbindelser
för järnvägsoperatörer enligt
punkt 2 i bilaga II till kapacitets- och banavgiftsdirektivet.
Utskottet påpekar att vi för att backa upp verklig
konkurrens måste se till att två mål
anpassas till varandra och uppfylls samtidigt. Rent trafikpolitiskt
sett är det nödvändigt att någon som
sitter inne med samhällsviktig infrastruktur är
skyldig att tillåta och dessutom ge seriösa konkurrenter
som har investerat i branschen möjligheter att använda
infrastrukturen. Samtidigt är det företagsekonomiskt
nödvändigt att ett aktiebolag först får
ta hand om sin egen verksamhet och att konkurrenterna som kräver
och får service måste betala en behörig
ersättning som täcker kostnaderna och en skälig
avkastning.
Utskottet understryker vidare att tjänsteleverantörerna
för det första har rätt att ta ut en
skälig ersättning för sina tjänster.
Dessutom kan de låta bli att tillhandahålla tjänster
om det finns alternativa tjänster som är genomförbara
på marknadsvillkor. Vid meningsskiljaktigheter är
tjänsteleverantören dock skyldig att visa att
det finns genomförbara alternativ. Vid meningsskiljaktigheter
ska Trafiksäkerhetsverket undersöka om de alternativa
tjänsterna enligt 1 mom. existerar och beslutet kan överklagas
till marknadsdomstolen på grundval av 93 § 2 mom.
Om tjänsteleverantören avser sig hamna i allvarliga
svårigheter på grund av skyldigheten att tillhandhålla
tjänster kan den enligt 34 § 2 mom., kan den hos
Trafiksäkerhetsverket ansöka om tillstånd
att vägra tillhandahålla tjänster. Verket kan
medge undantagstillstånd från fall till fall. Vid
bedömningen av om svårigheterna är allvarliga
eller inte kan man enligt propositionen bland annat åberopa
det faktum att tjänsteleverantören blir tvungen
att göra en del ändringar som gagnar andra mer än
dennes egen företagsverksamhet för att kunna uppfylla
skyldigheten att tillhandahålla tjänster. Bestämmelserna
förpliktar tjänsteleverantörerna att
tillhandahålla de tjänster som de har då någon
ansöker om tjänster. De ska alltså inte
behöva investera i nytt.
När undantagstillstånd kan bli aktuellt måste Trafiksäkerhetsverket
enligt paragrafen beakta järnvägsoperatörernas
rätt att få tillgång till tjänster
som är viktiga för järnvägstrafiken
och vilka konsekvenser undantaget har för marknaden för
järnvägstrafiken och konkurrsensen där. Dessutom
framhåller utskottet att skyldigheten att tillhandahålla
tjänster inte får bli ett orimligt stort hinder
för järnvägsföretagens möjligheter att
anlita sina egna tjänster. Ett sådant krav på bedömning
av skälig olägenhet går att utläsa
ur motiven i propositionen (s. 39). Längre fram föreslår
utskottet att detta läggs till i kriterierna i 34 §.
Dessutom preciserar utskottet bestämmelsen om ansökan
om undantagstillstånd för att garantera att bolagen
kan ansöka om undantagstillstånd på nytt
om förhållandena förändras.
Skyldigheten att tillhandahålla tjänster behövs
för att vi ska kunna bygga upp en fungerande, opartisk
och icke-diskriminerande marknad för järnvägstrafiken.
Till en början kommer skyldigheten enligt bedömningar
till utskottet sannolikt att ge upphov till meningsskiljaktigheter.
Den preciserade skyldigheten kommer därför att
kräva att Trafiksäkerhetsverket avvisar ogrundade
ansökningar och se till att det finns ett tjänsteutbud
och i synnerhet att kostnadsnivån är skälig.
Det är nödvändiga åtgärder
i den förändringsprocess som följer med
liberaliseringen av marknaden, framhåller utskottet.
Privata spåranläggningar
Ansträngningarna för att förbättra
säkerheten på järnvägarna är
en fortlöpande process som både myndigheterna
och andra aktörer måste vara villiga att engagera
sig i. Det gemensamma europeiska regelverket syftar till att upprätthålla
och förbättra säkerheten. Vid utfrågningen
av de sakkunniga ville utskottet särskilt ta reda på om ett
så kallat nationellt spelrum kan läggas till reglerna
om privata spåranläggningar. Propositionen går
i det hänseendet på den bindande linje som ingår
i direktiven.
Propositionen samordnar bestämmelserna om privata spåranläggningar
och effektiviserar övervakningen bland annat i fråga
om säkerhetsledning, säkerhetstillstånd
och säkerhetsintyg. I dag är läget på de
privata spåranläggningarna rörigt och
bestämmelserna är i många hänseenden bristfälliga.
Reformen förväntas förbättra
säkerheten på de privata spåranläggningarna.
Regeringen räknar med att det finns mellan 250 och
300 förvaltare av privata spåranläggningar
och ungefär 1 000 kilometer privata spåranläggningar.
Merparten av dem är korta industri- och hamnspår
med förbindelse till statens bannät. Framför
allt bangårdarna i hamnarna och stickspåren därifrån
till bannätet spelar en stor roll eftersom de vanligen är
början och slutpunkten för godstransporter på järnväg.
De sakkunniga framhöll att de privata spåranläggningarna
kan vara mycket korta, ungefär en kilometer långa,
och de längsta upp till 90 spårkilometer. Det
finns också bangårdar bestående av tjugo
spår. Personalresursen för bananläggningarna
kan variera mellan 0,5 och 200 årsverken. För
de mindre spåranläggningarna finns hotbilden att
reformen ökar byråkratin och kostnaderna och att
spåren därför hotas av nedläggning.
Då måste godstransporterna flyttas över till
vägarna. Regeringen ger inga uppgifter om till exempel
hur mycket infrastrukturkostnaderna eventuellt kommer att öka
för förvaltarna av privata spårvägar
utanför TEN-nätet om kraven på driftskompabilitet
också kommer att gälla dem.
Enligt uppgift hör ungefär 70 procent av de privata
spåranläggningarna i Finland till TEN-nätet.
Bestämmelserna om dem i lagförslaget avviker inte
i någon större grad från direktiven eller överlag
från EU-rätten. De berörs bland annat
av de harmoniserade tekniska kraven på järnvägssystemet.
De privata spår som står helt utanför
den nya lagens tillämpningsområde är
bara ett fåtal slutna bannät (bl.a. museibanan
Jokioinen—Humppila). Vidare är metro- och spårvägsnäten
i Helsingfors undantagna tillämpningsområdet.
Vad beträffar övriga privata spåranläggningar
och förvaltarna framhåller utskottet att förvaltarna
av de privata spåranläggningarna inte drabbas
lika hårt som det statliga bannätet även
om det i fortsättningen kommer att ställas större krav
på dem beträffande förvaltning av bannätet,
säkerheten och driftskompabiliteten. Exempelvis kap. 4
och 5 i lagförslaget avser bara användningen och
bankapaciteten på statens bannät som administreras
av Trafiksäkerhetsverket och tjänster på statens
bannät som administreras av Trafiksäkerhetsverket
och banavgiften för trafik på statens bannät.
Utskottet framhåller att det inte har några omedelbara
effekter på kravet på driftskompabilitet om de
privata spårvägarna inte ingår i tilllämpningsområdet.
De kraven som gäller privata spåranläggningar
(tekniska specifikationer för driftskompabilitet) träder
i kraft först de närmaste åren och de
kommer bara att tillämpas på nya, förnyade
och förbättrade spåranläggningar. Först
när kraven på driftskompabilitet utvidgas kommer
det att bestämmas vilka krav som ska gälla på privata
spåranläggningar utanför TEN-nätet.
I dagsläget ska privata spåranläggningar följa
de nationella tekniska föreskrifterna.
Vidare framhåller utskottet att direktiven redan nu
tillåter att verksamhetens art och omfattning vägs
in i kraven på driftskompabilitet. Detta gäller
också efter att tillämpningsområdet för de
tekniska specifikationerna för driftskompabilitet har breddats.
Det är nödvändigt att över
hela linjen ta hänsyn till trafikens art och omfattning
och trafikundervisningen när de lagstadgade kraven tillämpas
på privata spåranläggningar. Reformen
får inte leda till att lagen tillämpas utan flexibilitet och
de små privata spåranläggningarna inte
kan användas och godstrafiken helt i onödan flyttar över
till vägarna.
Följaktligen anser utskottet det vara mycket bra att
ministeriet kommer att samla in basfakta om förvaltarna
av privata spåranläggningar. Där ska
det ingå en beskrivning och klassificering av verksamheten,
antalet förvaltare, storleken på de privata spåranläggningarna,
tekniska och trafikmässiga egenskaper, trafikvolym, typ
och karaktär, hur underhållet av anläggningarna är
ordnad och befintliga järnvägstjänster.
Utredningen ska göras i vår.
Övrigt att beakta
För förbindelsetrafiken mellan Finland och Ryssland
krävs det i fortsättningen tillstånd
för att införa materiel. Tillstånd kommer
att krävas av alla materielenheter som används
i järnvägssystemet, också av materielenheter
från tredjeländer, i överensstämmelse
med kraven i direktiven. Det är det finländska
järnvägsföretag (VR) som använder
materielen från Ryssland i Finland som ska ansöka
om tillstånd.
Tillståndsproceduren ger enligt uppgift Trafiksäkerhetsverket
bättre möjligheter att övervaka säkerheten
på järnvägarna i Finland och vilken materiel
som används på vårt bannät och
på vilket sätt den används. Det är
mycket angeläget att proceduren blir så smidig
som möjligt och fungerar automatiskt dygnet runt. Då ska
den inte hindra en smidig förbindelsetrafik. Reformen undanröjer
inte de tekniska gränskontrollerna av rullande materiel,
påpekar utskottet.
Det har uttrycks en viss oro för hur strejkrätten
kommer att påverkas av det första järnvägspaketet.
Enligt vad utskottet har erfarit har reformen inte och kan den inte
ha några konsekvenser för strejkrätten.
Detaljmotivering
11 §. Sökande av koncession.
Med hänvisning till inkommen information föreslår
utskottet att 2 mom. ska hänvisa till en revisor eller
revisionssammanslutning enligt revisionslagen ().
13 §. Beviljande av koncession.
I 4 mom. ges ministeriet rätt att ompröva
koncessionen och villkoren för den vart femte år.
Dessutom ska ministeriet på vissa villkor få kontrollera
att järnvägsföretaget uppfyller villkoren.
Utskottet föreslår att bestämmelsen preciseras
till att en kontroll inte ska vara bunden vid femårsregeln om
den grundar sig på en motiverad misstanke, utan i stället
ska den då kunna göras när som helst.
27 §. Brådskande bankapacitet.
I 1 mom. ingår ett bemyndigande att utfärda
förordning. Det innebär att brådskande
bankapacitet får ansökas hos Trafikverket inom
en frist som föreskrivs genom förordning av statsrådet.
Det måste finnas en grundläggande bestämmelse
om fristen i lag, påpekar utskottet. Men i vissa fall kan
det vara mindre rationellt att i förväg lägga
fast en frist för att ansöka om brådskande
bankapacitet. I samma moment talas det om fem arbetsdagar för
Trafikverket att meddela beslut. Utskottet föreslår
att bemyndigandet stryks eftersom det är onödigt.
Däremot föreslår utskottet i förtydligande
syfte att momentet kompletteras i slutet med att närmare
bestämmelser om ansökan om brådskande
bankapacitet kan utfärdas genom förordning av
statsrådet.
34 §. Tillhandahållande av tjänster.
Utskottet gör en teknisk ändring i 1 mom. Ändringen
påverkar inte den svenska lagtexten Det bör noteras
att ett företag kan tacka nej till att tillhandahålla
tjänster om det finns alternativ som är genomförbara
på marknadsvillkor. Vid meningsskiljaktigter ska Trafiksäkerhetsverket
undersöka om det finns alternativ på marknaden
och verkets beslut får på grundval av 93 § 2
mom. överklagas till marknadsdomstolen.
Den tjänsteleverantör som avses i paragrafen är
i praktiken VR-Group Ab och som helt och hållet ägs
av finska staten. I sin praxis har grundlagsutskottet bland annat
understrukit att inskränkningar som vänder sig
mot juridiska personer med betydande förmögenhetsmassa
eller marknadskraft får vara orimligt tunga (GrUU 28/2000
rd, GrUU 34/2000 rd, GrUU
5/2001 rd och GrUU 4/2000 rd).
Enligt 2 mom. kan tjänsteleverantören hos Trafiksäkerhetsverket
anhålla om undantagstillstånd för att
inte behöva tillhandahålla tjänster om
den drabbas av allvarliga svårigheter av skyldigheten att
göra det. Enligt propositionen ska villkoren för
undantagstillstånd tolkas strängt och undantagstillstånd
beviljas bara i enskilda fall.
Skyldigheten att tillhandahålla tjänster får inte
bli orimligt tung för järnvägsföretagen
Utskottet föreslår att 2 mom. kompletteras med
att Trafiksäkerhetsverket i sin prövning av undantagstillstånd
ska beakta dels det som sägs i propositionen, dels att
skyldigheten att tillhandahålla tjänster inte
får begränsa järnvägsföretagets möjligheter
att anlita sina egna tjänster orimligt mycket.
Vidare kan förändringar i villkoren för
att tillhandahålla tjänster eller i förhållandena
för att tillhandahålla tjänster ha betydande
konsekvenser för tjänsteleverantörens
villkor och leda till allvarliga svårigheter i företagsverksamheten.
I sådana fall måste den tidigare skyldigheten
kunna omprövas. Utskottet föreslår ett
nytt 3 mom. som säger att tjänstetillhandhållaren
ska ha rätt att ansöka på undantagstillstånd
enligt 2 mom. på nytt. De nuvarande 3, 4 och 5 mom. blir
4, 5 och 6 mom.
I 5 mom. ingår ett bemyndigande att genom förordning
utfärda närmare bestämmelser om fristen
för att ansöka om undantagstillstånd
enligt 2 mom. Utskottet lägger till en hänvisning till
undantagstillstånd enligt det nya 3 mom. Vidare påpekar
utskottet att en grundläggande bestämmelse om
fristen måste ingå i lag och föreslår
därför att 2 mom. kompletteras med en frist på sju
dagar från det att företaget har ansökt
om tjänster hos tjänsteleverantören.
Bestämmelsen om frister kan strykas i 5 mom.
36 §. Trafikledning och avtal om trafik.
Enligt 5 mom. ska det bolag eller den sammanslutning som
tillhandahåller trafikledningstjänster iaktta god
förvaltningssed i verksamheten. Bestämmelsen är
inte tillräckligt exakt eftersom den avser en skyldighet
att följa allmän förvaltningsrättslig
lagstiftning. Den behövs inte alls eftersom det även
i övrigt i lagstiftningen är direkt tillämplig
på den verksamhet som momentet avser. Utskottet stryker
passusen om god förvaltning.
I 5 mom. sägs det också att straffrättsligt tjänsteansvar
tillämpas på de anställa i bolaget eller
sammanslutningen när de arbetar med trafikledning. Därutöver
bör det skadeståndsrättsliga ansvaret
läggas till, anser utskottet, inför en hänvisning
till lagen om ansvar i spårtrafik ()
som föreskriver om ersättning för person-
och sakskador i spårtrafik.
42 §. Grunderna för driftskompabilitet.
I 2 mom. ingår ett bemyndigande att genom
förordning av statsrådet utfärda bestämmelser
om innebörden av de väsentliga kraven. Bemyndigandet är
mycket öppet trots att förordningen i hög
grad är bunden av EU:s regler. Utskottet föreslår
att EU-rättsakten nämns i momentet och att statsrådet
bemyndigas att också meddela närmare bestämmelser
om de delsystem som nämns i bilaga II till direktivet om
driftskompabilitet.
64 §. Kraven på god förvaltningssed
i anmälda organs verksamhet samt tjänsteansvar.
Utskottet hänvisar till 36 § ovan och föreslår
att hänvisningarna i 1 mom. till den allmänna
förvaltningsrättsliga lagstiftningen stryks eftersom
det i övrigt är klart att den tillämpas
på anmälda organ. Därför förslår
utskottet också att paragrafrubriken ändras
för att bättre motsvara innehållet.
83 §. Säkerhetsrekommendationer.
Utskottet preciserar hänvisningen till rekommendationerna
från Centralen för undersökning av olyckor genom
att nämna den relevanta lagstiftningen. Den första
meningen blir därmed onödig och kan strykas.
84 §. Kommunikation och dokumentation av inspelningar
inom järnvägstrafik.
Utskottet anser att det behövs en grundläggande
bestämmelse om att bevara inspelningar. Informationen måste
förstöras så snart den inte längre
behövs för sitt syfte. Uppgifterna spelar en stor
roll för arbetet vid Trafiksäkerhetsverket och
Centralen för undersökning av olyckor när
det gäller att förbättra säkerheten
inom järnvägstrafiken. Då behöver
informationen bevaras tillräckligt länge.
85 §. Straffbestämmelser.
Utskottet föreslår en teknisk ändring,
nämligen att "tuottamuksellisesti" ändras "huolimattomuudesta"
som är det normala uttrycket. Ändringen påverkar
inte den svenska lagtexten.
94 §. Myndigheternas rätt att få upplysningar.
Utskottet föreslår ett nytt 4 mom. som ger
ministeriet rätt att få de upplysningar som det
behöver för kontrollerna enligt 13 § 4
mom. Skyldigheten i momentet gäller järnvägsföretagen
eftersom bara de kan inneha koncession.