Allmän motivering

Med hänvisning till propositionen och överig utredning finner utskottet propositionen ändamålsenlig. Utskottet tillstyrker lagförslaget med följande anmärkningar och ändringsförslag.

Reformen utgår från att en genomgripande revidering av systemet med parkeringsbot är möjlig när respektive lagar om ordningsbotsförfarande och strafforderförfarande skrivs om eller därefter. Även majoriteten av de remissinstanser som lämnat utlåtanden om justitieministeriets preliminära förslag omfattade denna synpunkt. En helhetsreform är påkallad också med hänsyn till att grundlagsutskottet har ansett att regeringen bör vidta åtgärder för att omarbeta bestämmelserna i respektive lag om ordningsbot och strafforderförfarande så att de motsvarar grundlagen. Reformen borde gälla såväl parkeringsbotens belopp och en allmän förhöjning av beloppet, förhöjningens storlek och en eventuell differentiering av förhöjningen med utgångspunkt i de menliga följderna av parkeringen, som andra frågor i anslutning till ordningsbotssystemet som gäller exempelvis en förlängning av betalningstiden. Justitieministeriet har emellertid framhållit att den nu föreslagna, mycket begränsade möjligheten att överskrida parkeringsboten inte strider mot den syn grundlagsutskottet har hävdat.

Utskottet finner inte den nu förslagna propositionen särskilt behövlig utan anser att ärendet hade kunnat skötas i samband med en mer genomgripande revidering av lagen om ordningsbotsförfarande och lagen om strafforderförfarande. Samtidigt är det motiverat att diskutera sambandet mellan parkeringsbot och kontrollavgift i kollektivtrafik och hur dessa avgifter förhåller sig till ordningsboten. Utskottet uppmanar statsrådet att skyndsamt åtgärda saken.

I den nu föreslagna partiella reformen vill regeringen bibehålla parkeringsbotssystemet schematiskt, enkelt, lättillämpat och lättövervakat. Parkeringsboten är i själva verket redan differentierad eftersom de farligaste felparkeringarna kan resultera i en parkeringsbot som utfärdas av en polismyndighet. Även om en parkeringsbot som differentieras utifrån de olägenheter en felparkering medför i princip skulle vara ett rättvisare system än det nu föreslagna, finns det praktiska skäl som talar för det schematiska system som propositionen nu utgår från. Definitionen och bedömningen av olägenheten skulle göra systemet såväl komplicerat som svårtillämpligt. Utskottet förordar därför ett schematiskt synsätt som inte bygger på en olägenhetsbedömning utförd av parkeringsövervakaren utan på att en eventuella sådana bedömningar görs av en polismyndighet.

När det gäller förvaltningspåföljer av sanktionsnatur, som kontrollavgift i kollektivtrafik, har grundlagsutskottet ansett att grunderna för betalningsskydlighet och de betalningsskyldigas rättsskydd samt grunderna för verkställighet skall regleras i lag (GrUU 32/2005 rd). Även parkeringsboten är en förvaltningspåföljd med karaktären av en sanktion och bestämmelser om den bör därför ingå i lag. Utskottet anser att det i samband med totalrevideingen finns skäl att överväga de högsta beloppen av både parkeringsbot och kontrollavgift i kollektivtrafik så att det genom bemyndigande att utfärda förordning vore möjligt att bestämma vilka belopp som ska tillämpas. På detta sätt kunde man undvika att smärre justeringar av påföljdsbeloppen inte nödvändigtvis behöver göras genom en regeringsproposition.