Motivering
Allmänt
Kommunikationsutskottet behandlar i det här utlåtandet
statsrådets redogörelse om planen för
de offentliga finanserna 2015—2018, alltså den
så kallade ramredogörelsen. Utlåtandet
tar ställning i frågor som gäller utskottets
eget ansvarsområde, det vill säga kommunikationsministeriets
förvaltningsområde.
Förslagen i ramen gäller oundvikliga sparbeting
inom statens samtliga förvaltningsområden. Det
råder ett rätt omfattande politiskt samförstånd
om deras storleksordning. När det gäller kommunikationsministeriets
huvudtitel uppgår de kumulativa nedskärningarna
till 428 miljoner euro och tilläggen till 79 miljoner euro,
vilket ger en nettominskning på sammanlagt 350 miljoner
euro under ramperioden.
Utskottet inser att trafikanslagens omfattning alltid innebär
en kompromiss där också andra samhälleliga
behov måste beaktas. Det finansiella läget under
ramperioden och på längre sikt är emellertid
synnerligen oroväckande. Utskottet vill framhålla
att man vid fastställandet av trafikanslagen
måste beakta trafiksektorns stora betydelse för
andra förvaltningsområden, för hela näringslivets
funktion och effektivitet, för människors transportbehov
i det dagliga livet och för trafiksäkerheten i
hela landet. Det krävs också i fortsättningen
såväl fungerande huvudtrafikleder som regionala
och lokala vägnät som håller för
de tunga transporter näringslivet har behov av.
Finansiering av bastrafikledshållningen
I rambeslutet ingår en minskning med 100 miljoner euro
under momentet för bastrafikledshållningen år
2015, och under 2016—2018 görs årliga
nedskärningar med de 100 miljoner euro för utvecklingsprojekt
som enligt den trafikpolitiska redogörelsen skulle ha överförts
till bastrafikledshållningen. Också dessa nedskärningar drabbar
alltså bastrafikledshållningen. Som motvikt till
nedskärningarna innehåller rambeslutet bland annat
ett tillägg på 20 miljoner euro 2014 och ett tillägg
på 30 miljoner euro 2015 för engångsinvesteringar
i bastrafikledshållning för att stärka
den infrastruktur som är mest kritisk med avseende på sysselsättning
och tillväxt.
I fråga om utvecklingsprojekten konstateras det i redogörelsen
att regeringen kommer att fatta ett principbeslut om byggandet av
Centrumslingan och inleda anknytande förhandlingar med
de olika parterna. De trafikpolitiska projekt som räknas
upp i den trafikpolitiska redogörelsen genomförs
under ramperioden enligt tidigare beslut och ett av dem tidigareläggs.
Redogörelsen framhåller att det primära
i bastrafikledshållningen är att trygga
en dagligen fungerande trafik. Målet är enligt
redogörelsen att trygga det dagliga underhållet
och trafikservicen inom i huvudsak hela trafikledsnätet.
Reparationerna av broar och vägnät fortsätter
för att klara de höjda maximivikterna och maximimåtten
inom tung trafik, och reparationerna gäller sådana
objekt som är mest kritiska med tanke på näringslivet,
sysselsättningen och tillväxten. Kommunikationsutskottet
omfattar de här målen till alla delar. Anslagsnivån
i fråga om bastrafikledshållningen kommer enligt
utskottets bedömning trots det inte att räcka
till ens för att bibehålla trafiklederna i nuvarande
skick eller för nuvarande trafikkapacitet.
I praktiken håller det sekundära vägnätet
redan med nuvarande anslag på att försämras. Vägbeläggningen
blir i allt sämre skick överallt utom på det
centrala vägnätet och antalet landsvägs-
och järnvägsbroar i dåligt skick uppskattas öka
från 800 till cirka 950 redan innan nedskärningarna
enligt ramredogörelsen genomförts. Konsekvenserna
blir tjälskade- och viktbegränsningar. När
det gäller järnvägsnätet kräver banor
och bangårdar, järnvägsbroar i behov
av reparation och föråldrade el- och säkerhetsanordningar
de största insatserna.
Enligt de sakkunniga drabbar nedskärningarna just den
del av kostnadsstrukturen som ska garantera en dagligen fungerande
trafik. Eftersom detta inte lyckas ens med anslagsnivån
för 2014, kommer ramnedskärningarna att försvåra underhållet
och bibehållandet av standarden på trafikservicen
ytterligare. Inbesparingarna innebär i praktiken ännu
strängare prioriteringar på basis av trafikmängder
och trafikledstyper och i allt större utsträckning
sämre underhåll av det sekundära trafikledsnätet.
Utskottet konstaterar att större mått och
massor för fordonsmaterielen utgör en utmaning
för en del av vägnätet och bland annat
viktbegränsningar på enskilda vägar och
broar innebär för närvarande avsevärda
restriktioner när det gäller att i vidare utsträckning
tillåta större massor för transporter.
En reform för att höja maximivikterna för
den tunga godstrafiken leder inte till de samhällsekonomiska
fördelar som eftersträvas, om vägnätets
bärförmåga inte tillåter laster med
högre maximivikt. Bärförmågan
varierar regionalt och beroende på trafikled, vilket leder till
att de transportföretag som bedriver trafik i olika regioner
och på olika rutter befinner sig i ojämlik ställning
sinsemellan. Till detta kommer också eventuella nya näringspolitiskt
viktiga projekt som kan öka behovet av transporter ytterligare.
Då måste det vara möjligt att reagera på dem
genom att sätta in nödvändiga utvecklings-
och underhållsarbeten på aktuella trafikleder.
Utskottet poängterar att finansieringsnivån är otillräcklig
i förhållande till behoven också när det
gäller enskilda vägar. Enligt redogörelsen minskas
statsbidragen för privata vägar med 2 miljoner
euro från och med år 2015, och understödsmedlen
uppgår därefter till 3 miljoner euro.
Kostnadskalkylerna för det eftersatta trafikledsunderhållet
varierar mellan ett belopp på 2 miljarder euro och så mycket
som 2,5 miljarder euro. Expertmyndighetens kalkyl visar 2,3 miljarder
euro. Beloppet ökar i allt snabbare takt när mera
omfattande trafikledskonstruktioner som broar får förfalla
tillräckligt länge utan behövliga underhållsreparationer.
Utskottet framhåller att inbesparingar i underhållet
av bastrafikleder leder till mångfalt större kostnader
för reparationer och återuppbyggnad om de får
förfalla så mycket att de inte kan användas
tryggt och smidigt. Risken är dessutom att trafiklederna
förfaller så pass mycket att det inte är
möjligt att genomföra planenliga förbättringar
och riktade investeringar, eftersom de disponibla medlen till övervägande
del går åt till akuta reparationer.
Också den ökade kostnadsnivån som
inte har kunnat kompenseras i den årliga budgeten har bidragit
till att underhållet släpar efter allt mer. Om
det inte görs några indexhöjningar av
anslagen för bastrafikledshållningen under ramperioden,
minskar kostnadsökningen köpkraften med cirka
3 procent årligen, alltså med 30 miljoner euro.
Förändringen är kumulativ, och köpkraften
minskar alltså med över 100 miljoner euro under
ramperioden i relation till utgångsläget. Enligt
utredning är nära nog samtliga utgifter för det
dagliga underhållet och för isbrytning indexbundna,
det vill säga 60 procent av utgifterna för bastrafikledshållning.
Den ökade kostnadsnivån ökar alltså utgifterna
samtidigt som anslagen inte ökar i motsvarande mån.
Enligt expertmyndighetens kalkyl skulle en minskning av eftersattheten
ens till en godtagbar nivå kräva extra insatser
på cirka 1 miljard euro, vilket i praktiken skulle innebära
ett tillägg på 100 miljoner euro till det årliga
anslaget under 10 års tid. Utskottet poängterar
att rambeslutets minskade anslag och uteblivna indexhöjningar
ytterligare kommer att öka behovet av långvariga
extrainsatser för att få bukt med de brister som
redan nu råder i underhållet. När finansieringsnivån
fastställs bör också projektens sysselsättande
verkan beaktas.
Kommunikationsutskottet har i sina ställningstaganden
understrukit betydelsen av en betydligt längre tidsram
när det gäller till exempel bastrafikledshållningen
och investeringar i trafiklederna. En central uppgift för
den trafikpolitiska redogörelse som ska överlämnas
till riksdagen i början av nästa valperiod är
att se till att vårt land har fungerande och trygga trafikleder långt
in i framtiden. Det är enligt utskottet synnerligen viktigt
att den av sparbesluten undergrävda finansieringen av bastrafikledshållningen
ses över så fort den ekonomiska situationen förbättras
så att den motsvarar en nivå som på lång
sikt och på ett hållbart sätt småningom
leder till ett allt mindre eftersatt underhåll.
Kommunikationsministeriet har tillsatt en parlamentarisk arbetsgrupp
som ska kartlägga olika alternativ för att minska
eftersläpningen i underhållet av trafiknätet.
Arbetsgruppen gör upp en gemensam lägesbild över
i vilket skick trafiknäten befinner sig och lägger
fram ett förslag till en ändamålsenlig
långsiktig finansieringsnivå för utvecklandet
av bastrafikledshållningen och trafiknätet. Utskottet
framhåller att arbetsgruppen har ett synnerligen viktigt
uppdrag med tanke på trafiken i framtiden.
Kostnaderna för logistik
Utskottet vill poängtera att trafikens och logistikens
funktion och kostnaderna för den har en avsevärd
betydelse för näringslivets konkurrenskraft. Utskottet
har också tidigare framhållit vikten av att man
på flera olika sätt försöker
sänka de höga transport- och logistikkostnaderna,
särskilt i fråga om väg- och sjötransporter,
och på så vis förbättra näringslivets
möjligheter att höja sin konkurrenskraft. Det är
beklagligt att rambeslutet ökar kostnaderna ytterligare
för den för näringslivet nödvändiga
logistiken.
Nedskärningarna i anslagen för bastrafikledshållningen
gör också de att logistikkostnaderna ökar.
De olika delarna i trafiksystemet ska tillsammans trygga effektiva
transporter av varor och människor och regionernas tillgänglighet genom
att förena och utnyttja olika trafikformer på ett
förnuftigt sätt. Om trafiklederna är
i ett så dåligt skick att det hindrar en smidig
trafik, ökar det såväl trafikkostnaderna
som miljöskadorna.
När det gäller beskattningen kommer rambeslutet
enligt redogörelsen att medföra skattehöjningar
både av skatten på drivmedel (42 miljoner euro)
och den årliga fordonsskatten på person- och paketbilar
(150 miljoner euro). En åtgärd som minskar logistikkostnaderna är
halveringen av farledsavgifterna åren 2015—2017 som
ett led i kompensationen för de kostnadsökningar
svaveldirektivet medför och som stöd för arbetsmarknadsuppgörelsen.
Farledsavgiftens pris per enhet sänks, företrädesvis
för lastfartyg och fartyg i de högsta isklasserna.
Utskottet anser att en sänkning av farledsavgifterna är
ett bra förslag som är värt att backa
upp.
Utskottet vill särskilt betona konsekvenserna av skatteuppgörelserna
och andra ekonomiska styrmedel på transportnäringen.
Då cirka 90 procent av varorna räknat i ton och
cirka 70 procent av kilometrarna per ton transporteras med lastbil, är
bränslepriserna av synnerligen stor betydelse för
näringslivets konkurrenskraft. Skatten på dieselbränsle
har redan stigit med över 13 cent sedan ingången
av 2011. Enligt utredning har det här lett till ökade
logistikkostnader för landsvägstransporter med över
130 miljoner euro. Enligt utredning till utskottet leder varje cent som
bränsleskatten höjs till en ökning av
logistikkostnaderna med 10 miljoner euro.
Man bör hålla i minnet att vägtransporter
bara i begränsad utsträckning kan ersättas
med övriga transportformer. På grund av de kostnadsökningar
som svaveldirektivet beräknas medföra kommer varutransporterna
enligt utredning i ännu högre utsträckning
att ske på landsväg. På grund av de långa
avstånden i landet har skenbart små prisändringar
stora samlade konsekvenser för transportkostnaderna och
näringslivets konkurrensförmåga. Detsamma
gäller kostnaderna för kollektivtrafiken.
Utskottet har redan tidigare ansett att ett skattekonto eller
något annat liknande återbäringssystem
för dieselskatt kunde vara ett bra verktyg för
att minska logistikkostnaderna och förbättra lönsamheten.
Frågan bör bedömas så snart
som möjligt. I och med bränsleprishöjningarna
enligt rambeslutet ökar ytterligare behovet av att införa
ett sådant system.
Kollektivtrafiken
Anslagen för kollektivtrafik har reellt sett minskat
från år till år samtidigt som kostnadsutvecklingen
i branschen har varit avsevärt snabbare än den
allmänna kostnadsutvecklingen. Enligt rambeslutet ska inbesparingar
på 5 miljoner euro göras i köp och utveckling
av kollektivtrafiktjänster. Taxitjänster ingår
i den offentliga trafiken och enligt rambeslutet är det
bara specialutrustade taxibilar som ska åtnjuta nedsatt
bilskatt i fortsättningen.
De minskade anslagen för kollektivtrafik är enligt
utskottet beklagliga och står i motsättning till
de mål att främja kollektivtrafiken som finns inskrivna
i bland annat regeringsprogrammet, den trafikpolitiska redogörelsen
och de senaste årens budgetar.
Utskottet påpekar att det reella värdet av
kollektivtrafikfinansieringen har sjunkit i flera år bland
annat på grund av högre trafikkostnader, vilket
har lett till en försämrad servicenivå och märkbart ökat
kommunernas finansieringsansvar för trafiken. Inte ens
de nuvarande anslagen räcker för att bibehålla
kollektivtrafiken på samma nivå som för
närvarande och inte heller helt och hållet för
att uppfylla de mål som ställts upp för
kollektivtrafiken.
Enligt uppgift håller en kollektivtrafik anpassad till
nutida krav på många håll fortfarande
på att ta form. De sakkunniga uppger att den föreslagna
inbesparingen i praktiken drabbar busstrafiken samtidigt som omorganiseringen
av denna trafikform som bäst håller på att
konkretiseras. De planerade anslagsinbesparingarna uppgår
till cirka 10 procent av den statliga finansieringen av busstrafiken,
och nu har närings-, trafik- och miljöcentralerna
och de kommunala myndigheterna tvingats minska utbudet av kollektivtrafik
inom de egna områdena. Anslagsminskningarna leder enligt
de sakkunniga till att utbudet som redan tidigare begränsats
minskas ytterligare. En lösning som föreslagits
på finansieringsproblemet är en allmän
reglering enligt EU:s tjänsteavtalsförordning
eller alternativt en modell med servicesedlar.
Utskottet anser det som ytterst viktigt att stöden
till kollektivtrafiken så snart som möjligt återställs
till en nivå där statens finansieringsandel tryggar
en tillräcklig service.
Att slopa skattenedsättningen för taxibilar kan
enligt sakkunnigutlåtandet få rakt motsatt effekt
till den som eftersträvas. År 2013 var statens
intäkter av bilskatten på taxibilar 9,3 miljoner
euro. Det beräknas att intäkterna 2015 ska uppgå till
28 miljoner euro. Enligt de kalkyler som utskottet sett kan intäkterna
bli så låga som cirka 8 miljoner euro. De sakkunniga
har påpekat att de som köper personbilar för
användning i taxitrafik i stället för
att köpa nya i hemlandet kommer att importera dem begagnade
från utlandet, närmast från Tyskland,
när skattelättnaderna slopas. Bilarna kommer också att
användas under betydligt längre tid, vilket ytterligare
bidrar till att öka genomsnittsåldern på den
redan tidigare ålderstigna finländska bilparken.
En del av bilarna köps begagnade i Finland. Utskottet framhåller
att alla dessa alternativ är skadliga för miljön
och delvis försämrar den service som taxikunderna
får.
Den slopade skattenedsättningen försätter också taxitrafiken
i ett ojämlikt utgångsläge i förhållande
till den övriga kollektivtrafiken, som omfattas av olika
slag av skatteförmåner. Den mest brydsamma situationen är
den då deltagarna i kommunala anbudstävlingar
kan vara både taxibilar och bussar. Taxibilar, specialutrustade stortaxibilar
och bussar med 9 sittplatser omfattas alla av olika slag av skattelättnader,
vilket påverkar en rättvis anbudstävlan.
I sakkunnigutlåtandet hänvisas det också till att
kommunerna och FPA årligen använder taxitjänster
för olika nödvändiga transporter för
invånarna till ett belopp av cirka 400 miljoner euro. Kostnadshöjningen
enligt kostnadsindex till följd av den slopade skattelättnaden
blir cirka 2 procentenheter. Omräknat i euro blir effekten
på kostnaderna för taxitransporter cirka 8 miljoner euro.
Den slopade skattelättnaden kommer också att leda
till högre taxor för konsumenterna sommaren 2015.
Kostnaderna i taxitrafiken kommer också att påverkas
av de allmänna höjningarna av fordons- och bränsleskatterna.
Utskottet påminner om behovet av att dämpa trycket
på kostnadsökningar inom all kollektivtrafik.
De skatteåtstramningar som presenteras i redogörelsen är
ett klart avbräck i det planmässiga arbetet för
att öka användningen av kollektivtrafik som färdmedel.
Utskottet anser det viktigt att systemet med återbäring
av dieselskatt införs också inom kollektivtrafiken.
Projektet Bredband för alla
De lama investeringarna i bredbandsprojekt, i synnerhet i byggandet
av optiska fibernät, inger utskottet oro. Utskottet anser
att samhället också i fortsättningen
måste bidra till investeringarna i bredbandsnät
i glesbygdsområdena för att den digitala ekonomin
och omstruktureringen inom industrin ska kunna utnyttjas i full
skala också i de glesbygdsområden där
nätet inte byggs ut på rent kommersiella grunder.
Det är viktigt att redan inledda projekt understöds
tillräckligt, så att de kan slutföras
planenligt och därmed trygga medborgarnas likabehandling och
servicenivån.
Det bör noteras att fortsatt genomförande
av bredbandsprojektet och rättvis måluppfyllelse kommer
att spela en framträdande roll i informationssamhällsutvecklingen
och den regionala utvecklingen i Finland de närmaste åren.
I glesbygder med långa avstånd och utan heltäckande tillgång
till fysisk service är behovet av fungerande och tillräckligt
snabba uppkopplingar mycket uttalat. I regioner där konkurrensen
på marknaden inte säkerställer abonnemangutbudet
behövs det också statligt stöd. Dessutom
bör stöden delas ut flexibelt för att
underlätta projektstart och projektgenomförande.