Motivering
De frågor i propositionen som särskilt hänför
sig till kommunikationsutskottets behörighet gäller en översyn
av hur den kvalitativa nivån på gatuunderhållet
ska bestämmas och de föreslagna nya bestämmelserna
om arbeten på gator och allmänna områden
samt avgifterna för dem. Utskottet koncentrerar sig på de
delar i propositionen som hänför sig till dess
behörighet.
Den kvalitativa nivån på gatuunderhållet
Den kvalitativa nivån på gatuunderhållet
ska bestämmas så att den motsvarar det som föreskrivs om
underhåll av landsvägar i 33 § i förslaget
till landsvägslag i proposition RP 17/2004
rd. Också ansvaret för skador på gatan
bygger i båda lagarna på skadeståndslagen
och därmed på försummelse av lagfästa
skyldigheter av oaktsamhet. Motiveringen är i båda
lagarna uppbyggd på samma sätt och avser att få alla
parter att i högre grad ta hänsyn till omständigheterna.
Utskottet anser att kvalitetsnivån på gatuunderhållet
lämpligen fortfarande bör utgå från
ett tillfredsställande skick ur trafikens synvinkel. Den
ska bestämmas med större hänsyn till
olika trafikformers behov och till omständigheterna. Bland
de faktorer i lagen som bör lyftas fram i samband med översynen
kan nämnas gatans betydelse i trafikhänseende,
trafikvolymen, väderleken och förutsebara omslag
i väderleken, tiden på dygnet och olika trafikformers
behov, t.ex. motorfordonstrafikens och nu också fotgängartrafikens
och cykeltrafikens, samt trafiksäkerheten och framkomligheten.
Till denna del är propositionen enligt utskottets mening
värd att understödja och problemfri.
Hur arbeten på gator och allmänna områden ska
styras
I 14 a § föreslås ett anmälningsförfarande
för arbeten som utförs på gator och allmänna
områden och att kommunen ska kunna meddela bestämmelser
om hur arbetena ska utföras. Detta svarar mot vad som föreskrivs
i 42 § i förslaget till landsvägslag
om att arbete på vägområde i regel kräver
tillstånd av väghållningsmyndigheten
och om underrättelse också i undantagsfall. I
förslaget till landsvägslag nämns dessutom
tillståndsvillkor och möjlighet att meddela anvisningar.
En del av de sakkunniga som utskottet hört har ställt
sig negativt till de nya bestämmelserna om rätten
att placera ledningar och anordningar, eftersom rätten
att placera telenät regleras på ett heltäckande
sätt i markanvändnings- och bygglagen (132/1998)
och kommunikationsmarknadslagen (393/2003). I 161 § i
markanvändnings- och bygglagen sägs att kommunen är skyldig
att tillåta att ett nät anläggs inom
kommunens område och att det inte krävs tillstånd för
det.
Om den 30 dagars frist som anges i 14 a § enligt motiveringen
går ut utan att kommunen har gett sitt samtycke och eventuella
bestämmelser om arbetet, innebär det att de arbeten
som anges i anmälan får utföras. Oberoende
av tidsfristen får trasiga ledningar, anordningar och konstruktioner
repareras omedelbart för att undvika större skador
och då ska kommunen utifrån en anmälan
i efterhand övervaka att arbetet slutförs. Utskottet
uppmärksammar att anmälningsförfarandets
frist på 30 dagar förefaller rätt lång.
Det har informerats om att teleföretagen måste
kunna tillgodose kundernas beställningar snabbare än med
en månads väntetid. Utskottet har tidigare (TrUU
16/2002 rd) understrukit vikten av att teletjänster
ses som en form av basservice och att de följer principen
om samhällsomfattande tjänster. Teletjänsterna
har betydelse för medborgarnas jämlikhet och företagsamhetsvillkoren
och t.ex. möjligheten att utföra distansarbete och
därför vill utskottet absolut att miljöutskottet
under behandlingen av ärendet överväger tidsfristen
på 30 dagar med hänsyn till att teletjänsterna är
en form av basservice och följer principen om samhällsomfattande
tjänster. Därtill fäster utskottet uppmärksamhet
vid att det inte framgår av motiveringen vad som avses
med "förebyggande av betydande skador". Det menar att det
i vilket fall som helst är skäl att precisera
i vilka situationer reparationer bör kunna utföras
omedelbart. Därmed bör avbrott i basservicen,
t.ex. teletjänster, alltid betraktas som en betydande skada
som bör kunna repareras omedelbart.
Vid utfrågningen av sakkunniga påpekades det
för utskottet att kommunerna i Finland enligt 84 § i
markanvändnings- och bygglagen inom gatuhållningen
ska samordna gatuområdet och ledningar, anordningar och
konstruktioner ovanför och under gatuområdet.
Vidare framhölls det att det är ytterst besvärligt
att reda ut var ledningar är placerade eftersom ledningar och
många andra underjordiska konstruktioner inte är
utprickade ovan jord. Dessutom är kartorna bristfälliga,
antingen så att uppgifter saknas eller att de är
oriktiga. Samhället är i allt högre grad
beroende av kabelnät och därför framhåller utskottet
att deras placering och uppgifter om placeringen bör samordnas
på ett heltäckande sätt.
Avgifter för arbeten på gator och allmänna områden
Enligt föreslagna 14 b § får kommunen
ta ut avgifter för arbeten på gator och allmänna
områden. Enligt det förslag till landsvägslag
som kommunikationsutskottet har under behandling bestäms
eventuella avgifter utifrån lagen om grunderna för
avgifter till staten och en förordning som utfärdas
senare. Gatuunderhållsavgifterna är kommunala
avgifter och grunderna för dem och den kommunala taxan
bestäms som förr utifrån lagen om underhåll
och renhållning av gator och vissa allmänna områden
(669/1978). Den nu föreslagna avgiften motiveras
med större planmässighet, samarbete och snabbhet
i gatuarbetena. Enligt lagförslaget ska kommunen få ta
ut en avgift motsvarande kostnaderna för granskning av
anmälningarna om arbeten på gator och för övervakning
av arbetena. Finlands Kommunförbund ser avgifterna som
fullt motiverade eftersom granskningen och övervakningen
innebär arbete som ger upphov till verkliga kostnader för
kommunerna och det handlar om en tjänst som är
till nytta för den som gör anmälan. Tietoliikenteen
ja tietotekniikan keskusliitto FICOM ry motsätter sig att
kommunerna ska få ta ut de föreslagna avgifterna
och ser avgiften i 14 b § 3 mom. som en oönskad
avgift.
Teleföretagen har redan nu enligt 108 § i kommunikationsmarknadslagen
och 161 § i markanvändnings- och bygglagen skyldighet
att ersätta fastighetens ägare och innehavare,
t.ex. kommunen, för den olägenhet och skada som
bevisligen har förorsakats av byggarbeten eller andra liknande
arbeten på telekablar. Utskottet har uppmärksamgjorts
på att den skyldighet som teleföretagen redan
nu har enligt lagen att rusta upp ett område efter grävarbeten är
tillräcklig och att nya avgifter inte bör införas
genom lag. Vidare har det påpekats att den nya avgiften, som
kommunerna själva får bestämma om, årligen
innebär kostnader på upp till hundra miljoner
euro för finländska teleföretag och den
vägen i sista hand för användarna av
kommunikationstjänster.
I detta sammanhang fäster sig utskottet vid statsrådets
beslut om en nationell bredbandsstrategi för att ta fram
snabba kommunikationsförbindelser som behövs för
att informationssamhället ska fungera och utvecklas och
för att förbättra utbudet av bredbandstjänster.
I principbeslutet framhålls att spridningen av bredbandsförbindelser
i avgörande grad påverkas av priserna, de tjänster
och innehåll som tillhandahålls i näten
och förbindelsernas snabbhet. Utan förmånliga
attraktiva tjänster finns det heller ingen efterfrågan.
Bredbandsmarknaden utvecklas huvudsakligen på marknadens
villkor. Dessutom bidrar staten, kommunerna och EU till den offentliga
finansieringen av bredbandsstrategin. Utskottet ser det som ett
problem att avgiften för arbetena kan skapa en kostnadspost
som inte beaktar syftet med placeringen av telekablar som är
att skapa infrastruktur för att utveckla informationssamhället.
Dessutom slås avgifterna ut på bredbandspriserna
och betalas den vägen av konsumenterna.
Utskottet ser det inte heller som problemfritt att kommunerna
själva får bestämma om avgiftsgrunderna.
Det kan leda till regional ojämlikhet som i slutändan
kan betyda att teleföretag och deras kunder, dvs. medborgare
och företag, behandlas sinsemellan olika med hänsyn
till den kommunala autonomin. Utskottet ser i själva verket
den föreslagna avgiften för arbeten som ett problem
och menar att motiveringen inte ger en tillräckligt ingående
bedömning av avgifternas effekter t.ex. för bredbandsstrategin
och målet att tillgodose medborgarnas tillgång
till basservice. Utskottet kräver en samlad bedömning av
om den föreslagna avgiften för arbeten över huvud
taget bör tas in i den föreslagna lagen och att
om så sker bör avgiftsskyldigheten begränsas bara
till fall som överskrider en skälig grävtid. Grävtidens
skälighet varierar klart med arbetets omfattning, grävområdets
storlek, årstiden och byggbehoven. Utskottet noterar dessutom
att det är viktigt att arbetena planeras i samråd
med kommunen så att de över lag ger upphov till minsta
möjliga skada.