Allmän motivering

Sammanfattningsvis finner utskottet propositionen nödvändig och rationell. Den ger bättre möjligheter än den gällande lagstiftningen att förbättra säkerheten för barnen i den audiovisuella medievärlden. Utskottet tillstyrker lagen, men med följande kommentarer och ändringsförslag.

Grundlagen ger alla yttrandefrihet, men tillåter att den begränsas för att skydda barn. Enligt 12 § i grundlagen kan begränsningar i bildprogram som är nödvändiga för att skydda barn utfärdas genom lag. Också FN:s barnkonvention föreskriver att barnets bästa ska komma i första hand. Den garanterar yttrandefriheten, men barn har rätt att bli skyddade mot material som är skadligt för dem om man ser till deras ålder och mognad. I dagens medievärld går det inte att genom lagstiftning helt och fullt att skydda barn mot program som skadar deras utveckling. Propositionen tar hänsyn till den föränderliga medievärlden och försöker i den utsträckning det är möjligt finna medel för att skydda barn mot program som skadar deras utveckling.

Under den pågående valperioden har lagstiftningen om bildprogram reviderats i två steg. I det första steget reviderades bestämmelserna om beställtjänster. Den aktuella propositionen är det andra steget i revideringen. Redan tidigare under valperioden har utskottet godkänt en allmän strategi som går ut på att en kombination av juridisk reglering och självreglering kan ge en betydligt bättre modell, och det är mycket viktigt för att skydda barnen. Reformen samordnar åldersgränserna för bildprogram och kriterierna för dem. Tack vare detta kan man införa gemensamma regler och anvisningar, uppförandekoder eller avtal som branschen själv frivilligt kan godta som sitt rättesnöre för att styra och organisera sin verksamhet. För närvarande har branschaktörerna gemensam praxis för att informera vårdnadshavarna om program som är skadliga för barn. I fortsättningen ska Centralen för mediefostran och bildprogram vara den myndighet som övervakar skyddet av barn i fråga om bildprogram. Dessutom ska det vara lättare för allmänheten att kommentera och anmäla program.

Mediefostran.

Utskottet ställer sig bakom propositionens mål för att förbättra mediefostran och informationen och satsa mer på barnens säkerhet. De förebyggande åtgärderna inom ramen för mediefostran hör till de viktigaste uppgifterna för den nya myndigheten. Satsningar på mediefostran och mediekompetens vid sidan av självreglering är viktiga för att skydda minderåriga mot skadligt material. I den globala medievärlden finns det inga gränser så det behövs samordnade regler för hur barn, unga och deras vårdnadshavarare ska informeras om medieutbudet. I och med den nya lagstiftningen är det ännu viktigare att lyfta fram mediefostran och understryka familjens primära ansvar för att kontrollera hur barnen använder medier. Det förutsätter att familjerna har tillgång till heltäckande information om vad programmen går ut på. På många ställen pågår det redan värdefullt arbete inom området mediefostran och den nya myndigheten Centralen för mediefostran och bildprogram kan samordna alla projekt och skicka ut samordnade meddelanden till branschen.

Utskottet vill framhålla att man genom mediefostran kan förbättra mediekompetensen på många olika sätt, bland annat genom undervisning, handledning, stöd och tutorverksamhet på nätet. A och O är att utbilda föräldrarna och de som arbetar med barn och unga, att bestämma vad som ska ingå i mediefostran och att organisera den nationella samordningen, visar studier.

Gemensam praxis och överenskommelser inom branschen.

Propositionen utgår från att branschaktörerna och myndigheten tillsammans ska förbättra reglerna och självregleringen när det gäller bildprogram. Det kan vara att till exempel märka innehållet och införa tidsgränder som fungerar så att säga som vattendelare. Utskottet noterar att det så kallade vattendelaravtalet bara har gällt vardagar, men inte veckosluten för alla F-märkningar. Med hjälp av avtalet kan tv-kanalerna nu sända sådana program på dagarna på vecksluten som på grund av F-märkningen måste sändas på kvällen på vardagar. För att skydda barn är det viktigt att avtalet i samma sammanhang ändras för att samma regler ska gälla alla veckodagar. Just på vecksluten kan barn i alla åldrar titta mest på teve på dagarna och det finns därför ingen anledning att tillämpa andra regler då än under resten av veckan.

Klassificeringen av bildprogram ändras så att åldersgränsen 15 år stiger till 16 år. Dessutom anser utskottet att tidsgränsen bör ändras från klockan 21 till klockan 22.

Enligt barnombudsmannen visar en enkät bland barn att barnen vill att också fult språk ska märkas med en symbol. De tycker nämligen själva att fult språkbruk är skadligt.

Med avseende på barnens rättigheter är det viktigt att respektera att det är föräldrarna som har det primära ansvaret för att fostra sina barn. Det öppnar för möjligheten att ge dem information om programinnehållet också ur den aspekten. Barnombudsmannen har kontaktats av många föräldrar och andra oroliga vuxna som tycker att det görs olämplig reklam för sena filmer på teve redan tidigt på kvällen. Föräldrarna tycker att de inte kan ha koll på vilken reklam barnen utsätts för eftersom den kommer så överraskande.

Resurserna för Centralen för mediefostran och bildprogram.

Centralen för mediefostran och bildprogram får många nya och viktiga uppgifter: att skapa ett klassificeringssystem, utbilda och registrera de som ska klassificera bildprogram, informera föräldrarna och samordna mediefostran. Dessutom svarar centralen för den nationella samordningen och utvecklingen av medifostran. Det kommer att vara en viktig samarbetspartner för Utbildningsstyrelsen i arbetet för att förbättra mediekompetensen på olika utbildningsstadier. Uppgifterna blir alltså fler och betydligt större. Därför är det viktigt att se till att den nya myndigheten får adekvata resurser. Om centralen inte får tillräckligt stora resurser riskerar reformen, som spelar en stor roll för att skydda barnen i medievardagen, att urholkas. Centralen måste få resurser som ger det möjligheter att uppfylla sina nya och utvidgade förpliktelser, framhåller utskottet. Utskottet föreslår ett uttalande om detta (Utskottets förslag till uttalande 1).

Uppföljning.

Vidare är det viktigt att följa upp hur lagstiftningen fungerar och vilka effekter den har för en säkrare mediemiljö för barnen. En redogörelse bör därför lämnas till kulturutskottet vårsessionen 2014. I detta sammanhang kan det också lämpligen göras en utvärdering av identifieringsmetoderna och hur tillgängliga de är. Utskottet föreslår ett uttalande om detta (Utskottets förslag till uttalande 2).