Motivering
Allmänt
Propositionen innehåller tre centrala förslag
som rör begränsning av rätten till studiestöd
till endast en högskoleexamen på samma nivå och
förutsättningarna för beviljande av studiestöd
för studier utomlands. Vidare syftar propositionen till
att på ett kostnadsneutralt sätt och utan att förändra
det nuvarande finansieringsförhållandet mellan
stat och kommun samordna grunderna för beviljande av skolresestöd
och det gemensamma biljettsystemet för de behöriga
myndigheterna som tas i bruk 2015.
Utskottet tillstyrker lagförslagen utan ändringar,
men med följande kommentarer.
Grunderna för beviljande av studiestöd utomlands
Det föreslås att de nuvarande bestämmelserna om
beviljande av studiestöd för studier utomlands ändras
så att de inte längre är lika starkt grundade
på personens boningsort. Stöd ska också kunna
beviljas om en person annars på grund av sina levnadsförhållanden
kan anses ha fasta band till Finland. Dessutom föreslås
att lagen ändras så att det inte längre
förutsätts att vistelsen i utlandet är
tillfällig.
Utskottet menar att de föreslagna ändringarna
av 1 § i lagen om studiestöd är motiverade och
anser att möjligheten att få studiestöd
för studier utomlands kan främja de studerandes
internationella rörlighet och även arbetskraftens rörlighet.
Reformen motsvarar också Europeiska unionens domstols avgörandepraxis,
enligt vilken 1 § 4 mom. i den gällande lagen
om studiestöd samt tillämpningen av momentet kan
anses vara alltför ovillkorliga. Likaså bedöms längden
på vistelsen utomlands stå i konflikt med unionsmedborgarnas
rätt att fritt röra sig och uppehålla
sig inom unionens territorium.
Ändringsförslaget har uppskattats också av sakkunniga
som utskottet hört, men uppmärksamheten har dock
fästs vid att den föreslagna utformningen av paragrafen är
alltför oklar, eftersom den inte anger vad som avses med
att annars ha fasta band till Finland. Utskottet hänvisar
på denna punkt till propositionsmotiven, enligt vilka prövningen
av om det är fråga om fasta band ska basera sig
på en övergripande granskning av personens levnadsförhållanden.
Man kan då beakta omständigheter som hänför
sig till personens familjeförhållanden och utkomst
samt yrkesmässiga och andra motsvarande levnadsförhållanden.
Enligt utskottets uppfattning medför den nya bestämmelsen
att behandlingen av ansökan kräver mer utredning,
men antalet ansökningar om studiestöd som görs
på denna grund uppskattas bli lågt. Utifrån
Europeiska unionens domstols avgöranden är det
likaså motiverat att bestämmelsen ger möjlighet
till individuell prövning och att tillämpningen
inte leder till en alltför schablonmässiga tolkning
av lagen. Utskottet finner det emellertid viktigt att tillämpningen
av bestämmelsen följs upp och att bestämmelsen
vid behov preciseras.
De ekonomiska konsekvenserna av reformen bedöms bli
små, eftersom ändringen väntas beröra
endast några få tiotal studerande per år.
Rätt till studiestöd för studerande
som avlagt högskoleexamen
Propositionens innehåll och bakgrund
Enligt propositionen ska en studerande som redan avlagt lägre
högskoleexamen, yrkeshögskoleexamen eller högre
högskoleexamen inte ha rätt till studiestöd
för avläggande av lägre högskoleexamen
eller yrkeshögskoleexamen. Rätt till studiestöd
ska inte heller föreligga för avläggande
av högre högskoleexamen eller högre yrkeshögskoleexamen
för studeranden som avlagt högre högskoleexamen
eller högre yrkeshögskoleexamen.
Rätt till studiestöd föreligger inte
för avläggande av en andra examen på samma
nivå oavsett om studeranden fått studiestöd
för sin första högskoleexamen. Studiestödets
belopp per högskoleexamen minskar inte i sig, och studiestöd för
högskolestudier kan fortfarande beviljas i högst
64 månader.
Propositionen hänför sig till statsrådets
rambeslut av den 3 april 2014, enligt vilket de offentliga finanserna
ska anpassas och de studerandes övergång till
arbetslivet påskyndas, varvid även tiden i arbetslivet
förlängs. Reformen väntas ge 10,5 miljoner
euro i inbesparingar under 2019, då antalet stödtagare
har minskat med 3 200.
Missförhållanden i propositionen
Utskottet menar att förslaget om begränsning
av studiestödet till vissa delar är problematiskt.
Utskottet fäster uppmärksamhet bland annat vid
att de studerande kan ha mycket varierande skäl till att
söka in till en andra högskoleutbildning. Det kan
ha att göra med till exempel svaga sysselsättningsutsikter
eller strukturella förändringar i arbetslivet.
Att avlägga ytterligare en högskoleexamen kan
också gynna karriären på den bana man
valt eller utgöra ett element i ett på förhand planerat
studiepaket. I sådana situationer skulle lagändringen
inte uppmuntra till att höja och upprätthålla
kompetensen, utan tvärtom försämra studiemöjligheterna.
Under sakkunnigutfrågningen framfördes det också att
enbart den nu föreslagna begränsningen av studiestödet
inte nödvändigtvis främjar snabbare studier,
eftersom det inte lönar sig för den som siktar
på två examina att avlägga den ena innan
också de andra studierna slutförts. I praktiken
har sakkunniga bedömt att reformen rentav kan förlänga
studietiden för den andra examen till exempel
i situationer där den studerande tvingas förvärvsarbeta
efter det att stödet upphört.
Utskottet menar att det också är problematiskt
och rentav oskäligt ur den enskilda studerandes synvinkel
att en studerande inte får studiestöd för
att avlägga en andra examen på samma nivå ens
i det fallet att han eller hon inte sökt stöd
för att avlägga den första examen. Utskottet hänvisar
på denna punkt till utskottets förslag till uttalande.
Bedömning av propositionen
Utskottet fäster uppmärksamhet vid målsättningen
med och det frågekomplex som ligger till grund för
propositionen. Propositionen svarar mot det strukturpolitiska programmets
mål att förlänga tiden i arbetslivet.
Propositionen ingår i det åtgärdspaket
som regeringen fastslagit i planen för de offentliga finanserna
för åren 2015—2018. Målet med
propositionen är förutom att påskynda
utexamineringen och övergången till arbetslivet
också att stärka möjligheterna särskilt
för dem som inte fått högskoleplats att
få utbildning som leder till högskoleexamen. Samtidigt
syftar propositionen till att sänka kostnaderna för
studiestödet.
Reformen betyder att rätten till studiestöd
begränsas till en lägre och en högre
högskoleexamen. Dessa examina kan avläggas antingen
vid yrkeshögskola eller universitet, och den lägre och
den högre examen kan också avläggas inom olika
sektorer. Den som avlagt högre högskoleexamen
kan enligt förslaget inte få studiestöd
för avläggande av lägre högskoleexamen
eller yrkeshögskoleexamen, eftersom den högre
högskoleexamen i sig redan innefattar en lägre
examen.
Det står klart att begränsningen kommer att minska
särskilt antalet personer med högskoleexamen som
ansöker om studieplats för att avlägga
en ny examen. Å andra sidan tillåter maxtiden
för studiestöd också i dag endast i mycket begränsad
omfattning att en studerande avlägger flera examina på samma
nivå. Utskottet fäster också uppmärksamhet
vid att den föreslagna lagändringen inte påverkar
stödtiden per examen eller på beräkningsgrunderna
för stödet, utan stödtiden för
alla högskolestudier förblir oförändrad.
Likaså stöds byte av studieinriktning under studierna
för den första examen på samma sätt
som i dag. Stödtiden per examen kan alltså utnyttjas
så länge som den studerande inte avlagt den första
examen. Då avdras från stödtiden per
examen de stödmånader som utnyttjats för
de första, avbrutna examensstudierna, och de återstående
stödmånaderna kan utnyttjas för avläggandet
av den andra examen.
Utskottet har också diskuterat möjligheten
att, avvikande från propositionen, bevilja studiestöd för
en andra examen på samma nivå, om den studerande
inte fått något stöd alls för
avläggande av den första examen.
Enligt utredning till utskottet skulle denna modell innebära
att mycket få studerande skulle falla utanför
begränsningen, för i praktiken är studiestödet
den huvudsakliga inkomsten uttryckligen för dem som studerar
för sin första högskoleexamen. Modellen
vore dock svår att genomföra, eftersom den förutsätter
arbetsdryga utredningar till exempel när den studerande
redan tidigare haft flera studierätter. Samtidigt skulle
spareffekten bli svagare än i den modell som föreslås
i propositionen. Utskottet väljer därför
att inte föreslå någon ändring
av regeringens förslag.
Den lösning som föreslås i propositionen är
i detta läge ändamålsenlig med tanke
på tydligheten i studiestödssystemet och verkställandet
av studiestöd samt med hänsyn till likabehandlingen
av de studerande och till de utbildningspolitiska målen.
Sammanfattning
Utskottet anser att propositionen kan godkännas, eftersom
den utöver sänkta kostnader för studiestöd
leder till ökade möjligheter för dem som
står utan studieplats vid högskola att hitta en
studieplats. Reformen skapar också förutsättningar
för att de studerande blir klara snabbare och övergår
till arbetsmarknaden så fort som möjligt efter
avlagd examen, vilket motsvarar målen i det strukturpolitiska
programmet.
Utskottet ser det dock som nödvändigt att
det under nästa valperiod genomförs en totalrevidering
av studiestödslagstiftningen, eftersom det nuvarande studiestödssystemet
trots den strukturella tydligheten är komplicerat och svårt
att överblicka. Det beror bland annat på att det
införts åtskilliga ändringar i systemet
under en rad år, vilket lett till sämre transparens
och begriplighet. De många ändringar som trätt
i kraft vid olika tidpunkter äventyrar också likabehandlingen
av de studerande. Utskottet menar att studiestödssystemet
ska vara flexibelt, logiskt och tydligt och det ska innehålla
sporrande element som också gynnar olika studievägar.
Utskottet vill också understryka vikten av att noggrant
följa hur reformen utfaller. (Utskottets förslag
till uttalande)
Utskottet ser det också som viktigt att regeringen
vid sidan av reformen utvecklar innehållet i utbildningarna
och skapar större flexibilitet i fråga om inriktningen
av studierna. Behovet av en andra examen kan till exempel minskas
om det ges möjlighet till mer omfattande studieprogram.
Reformen sätter också fokus på hur utbildningen
på andra stadiet gör de studerande redo för
högskolestudier, eftersom de unga måste göra
rätt val allt tidigare. Det är likaså viktigt
att högskolorna utvecklar sin handledning och information
om den kompetens studierna ger och om innehållet i studierna.
Med tanke på vuxenutbildningen och det livslånga
lärandet är det viktigt att de studerande också i
fortsättningen har möjlighet till andra stöd,
till exempel vuxenutbildningsstöd, och kan studera när
de är arbetslösa.
Grunderna för beviljande av stöd för
skolresor
I fråga om lagen om stöd för skolresor
för studerande i gymnasieutbildning och yrkesutbildning föreslår
regeringen ändringar som på ett kostnadsneutralt
sätt och utan att förändra det nuvarande
finansieringsförhållandet mellan stat och kommun
samordnar grunderna för beviljande av skolresestöd
och det gemensamma biljettsystemet för de behöriga
myndigheterna. Bakgrunden till förslaget är det
nya biljett- och avgiftssystem för kollektivtrafiken som
grundar sig på EU:s tjänsteavtalsförordning.
Införandet av systemet kommer att förändra
verksamhetsmiljön för stödet för
skolresor så att i stället för Matkahuoltos
nuvarande riksomfattande skolresebiljett kommer man att till studerande
som har rätt till stöd för skolresor
sälja en biljettprodukt som grundar sig på resezoner
inom stads- eller regiontrafiken. Ändringen förväntas
medföra att cirka 2 100 nya stödtagare omfattas
av stödet. Totalkostnaderna väntas ändå inte öka,
eftersom tarifferna för de nya zonbiljetterna är
förmånligare än för närvarande.
Utskottet har uppmärksamgjorts på att också HRT
(Helsingforsregionens trafik) är en så kallad
behörig myndighet, men verket deltar inte i de andra behöriga
myndigheternas gemensamma biljett- och avgiftssystem. Stöd
för skolresor betalas därför inte genom
biljettsystemet för HRT-regionen.
Utskottet konstaterar att också HRT-regionen har ett
motsvarande stöd för skolresor, men det är
huvudsakligen regionens kommuner som svarar för finansieringen
av stödet. Om det statliga stödet för
skolresor skulle utsträckas också till HRT-regionen
skulle kostnaderna för skolresestödet öka
med cirka 10,5—13 miljoner euro per år. Alternativt
måste grunderna för beviljande av stöd
för skolresor åtstramas. Å andra sidan
skulle det minska stödutgifterna i HRT-regionens kommuner.
Utskottet anser likväl att propositionen är
motiverad, eftersom avsikten är att genomföra
reformen kostnadsneutralt och utan att förändra det
nuvarande finansieringsförhållandet mellan stat
och kommun. I detta sammanhang är det därför
inte ändamålsenligt att förändra
HRT-regionens ställning i fråga om systemet för
stöd för skolresor.