Motivering

Denna reservation till kulturutskottets betänkande om universitetslagen, som omfattades av majoriteten i utskottet, grundar sig på en parallellagmotion (LM 26/2009 rd) som vi lämnade in den 26 mars 2009 om regeringens proposition med förslag till lag om universitetslag (RP 7/2009 rd). Lagmotionen undertecknades av hela den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Vi föreslår ett parallellt sätt att utveckla universitetssystemet. I vårt förslag får universitetens oberoende och självständiga ställning större tyngd än i propositionen. Detsamma gäller indelningen av anställningarna på ett rationellt sätt i tjänste- eller arbetsförhållanden.

Propositionen och därmed också utskottsmajoriteten avviker i sina synpunkter från den ursprungliga färdplanen för universitetsreformen. Den skulle ge universiteten större självstyrelse, den skulle inte göra universiteten ojämlika, men den skulle ha som mål att alla har tryggad och likvärdig grundfinansiering. Under lagberedningens gång föreslog betydande experter ändringar, men de beaktades inte i den slutliga propositionen, inte heller i betänkandet från kulturutskottet i tillräcklig utsträckning.

I vår lagmotion föreslog vi ändringar i bestämmelserna om sammansättningen i styrelsen för offentligrättsliga universitet och stiftelseuniversitet. Vi föreslog också bestämmelser om hur och av vem universitetsstyrelsen ska väljas. Enligt vår mening måste universitetskollegiet kunna välja rektor eller rektorer och styrelseledamöter och i förekommande fall också avskeda dem. Dessutom bör ledamöterna ha personliga ersättare. Vi accepterar inte heller försöket med terminsavgifter för studerande från länder utanför EU/EES. Dessutom bör bestämmelserna om behörighetskrav för universitetspersonalen i fortsättningen utfärdas genom förordning. Vi ville också ändra bestämmelserna om personalens ställning för att en del av anställningarna fortfarande skulle vara tjänsteförhållanden, om innehavaren utövar betydande offentlig makt. Dessutom måste förslaget överlag bättre säkerställa personalens villkor och ändra villkoren för att lägga upp målen för universiteten.

Efter en grundlig utredning yttrade sig grundlagsutskottet (GrUU 11/2009 rd) helt befogat om de största problemen i propositionen, det vill säga sammansättningen i styrelsen för offentligrättsliga universitet och stiftelseuniversitet och anställningsformen för universitetspersonal. Grundlagsutskottet var inne på samma linje som vi socialdemokrater beträffande hur de viktigaste problemen ska avhjälpas. Regeringen ändrade sin proposition, men grundlagsutskottet måste ännu en gång (GrUU 18/2009 rd) ingripa i bestämmelserna om stiftelseuniversitet. Utskottet såg sig tvunget att påpeka att det är uppenbart "att instruktionerna för de stiftelser som är avsedda att vara universitet och för redan befintliga stiftelser inte på alla punkter uppfyller det grundlagsfästa kravet för självstyrelse för universiteten. Därför måste instruktionerna ändras innan den nya universitetslagen börjar tillämpas på dem."

Efter grundlagsutskottets ståndpunkter erbjuder inte heller regeringens nya förslag lösningar på alla problematiska punkter. Därför lämnar vi en reservation till kulturutskottets betänkande på följande punkter.

Självstyrelsen (RP 3 §)

Propositionen bottnar i en strävan att ge universiteten större autonomi och trygga deras självständighet. Vi anser att regeringen skulle ha understrukit universitetens ekonomiska självständighet tydligare.

Terminsavgifter (RP 10 §)

I propositionen föreslår regeringen terminsavgifter för studerande från länder utanför EU och EES. Det gör att de studerande behandlas olika och urholkar välfärdssamhällets värdegrund för kostnadsfria studier. Regeringen anger inga motiv till varför det i det här sammanhanget ska vara acceptabelt att särbehandla människor på grund av nationalitet.

Vi anser att den nya lagen inte ska innehålla bestämmelser om terminsavgifter eftersom de är en början till en mer omfattande tillämpning av avgifter. När till exempel Danmark införde terminsavgifter minskade antalet sökande med 40 procent. Sverige planerar ett stipendiesystem parallellt med terminsavgifter och man har räknat ut att stipendierna kostar lika mycket som man får in genom avgifter. För att citera grundlagsutskottet: "Det anser ändå att utlänningar som är permanent bosatta i Finland också har sådana band med landet som talar för att 10 § bör kompletteras med att avgifterna inte tas ut av dem heller. En sådan ändring bidrar dessutom till att en enskild person får möjlighet till annan undervisning än enbart grundläggande undervisning utan att medellöshet blir ett hinder och till att det allmännas skyldighet enligt 16 § 2 mom. i grundlagen fullföljs." Efter utlåtandet från grundlagsutskottet ändrades propositionen till att utländska medborgare som permanent uppehåller sig i Finland inte berörs av försöket med terminsavgifter. Ett kostnadsfritt utbildningssystem är en av de grundläggande värderingarna i vårt samhälle och bör inte äventyras, anser vi. Följaktligen bör avgiftsfriheten också gälla utbytesstuderande som kommer till Finland. Därför föreslår vi att paragrafen stryks.

Styrelsen för ett offentligrättsligt universitet (RP 14 §)

Det bör inte ingå i styrelsens uppgifter att utnämna rektor. Däremot är universitetskollegiet mer lämpat för uppdraget eftersom man kan utgå från att kollegiet har större stöd inifrån universitetet i utnämningsfrågan.

Sammansättningen av styrelsen för ett offentligrättsligt universitet (RP 15 §)

I det ursprungliga lagförslaget skulle hälften av styrelseledamöterna, också styrelseordförande, representera världen utanför universitetet. Vid omröstningar hade de utomstående ledamöterna varit i majoritet. Autonomi är en viktig egenskap som hör ihop med universiteten. Propositionen hade varit en stor omställning i vårt finländska utbildningssystem, i vår uppfattning av autonomi och i universitetens faktiska självstyrelse. Vi anser att universiteten så långt som möjligt måste få bestämma hur många personer de vill ha i sin styrelse inifrån universitetet och från världen utanför. I vår lagmotion föreslår vi att minst två av styrelsemedlemmarna ska vara utomstående. Universiteten måste själva ha rätt att bestämma ur vilken grupp de vill välja ordförande. Dessutom måste varje styrelseledamot ha en personlig suppleant.

I sitt utlåtande framhöll grundlagsutskottet följande om styrelsens sammansättning: "Förslagets 15 § 3, 4 och 7 mom. innebär att de externa medlemmarna i universitetets styrelse direkt med stöd av lag utgör en majoritet, men det står inte i samklang med universitetens självstyrelse enligt 123 § 1 mom. i grundlagen, anser grundlagsutskottet. Därmed kan den föreslagna bestämmelsen inte som sådan genomföras i vanlig lagstiftningsordnng. För att garantera universitetets självstyrelse måste universitetskollegiet ha möjlighet att utse en majoritet i styrelsen bland grupper i universitetssamfundet." Enligt det nya förslaget från regeringen och en majoritet av utskottsmedlemmarna måste offentligrättsliga universitet ha minst 40 procent utomstående medlemmar och ordföranden ska också vara en utomstående person. Vidare ska styrelsemedlemmarna inte ha ersättare. För autonomins skull anser vi att vår modell är bättre. Där krävs det genom lag bara två utomstående styrelsemedlemmar. Resten ska universiteten själva få bestämma om.

Universitetskollegiets rätt att välja och avskeda rektor (RP 22 § samt 14 och 18 §)

Enligt propositionen hör det till styrelsen för ett offentligträttsligt universitet att välja rektor eller rektorer och besluta om arbetsfördelningen mellan dem. Styrelsen har också rätt att avskeda rektor om det med beaktande av uppgiftens art finns ett godtagbart och motiverat skäl till det. Vi anser att rektor måste åtnjuta så stort stöd som möjligt inom universitetet. Därför bör det vara universitetskollegiet, inte styrelsen, som väljer rektor eller rektorer och bestämmer om arbetsfördelningen mellan dem och avskedar rektor om det med beaktande av uppgiftens art finns ett godtagbart och motiverat skäl till det. Dessutom måste universitetskollegiet ha rätt att befria rektor, rektorerna, styrelsemedlemmarna eller ersättarna från sina uppdrag utan initiativ från styrelsens sida.

Stiftelseuniversitet (RP 23 §)

Den ursprungliga propositionen har bestämmelser om två stiftelseuniversitet. Styrelsen för stiftelserna ska utses av företrädare för statsrådet och näringslivet. Universitetssamfundet ska bara höras vid valet av två medlemmar och detta dessutom bara på grundval av instruktionen för stiftelsen. Detta är en djup kränkning av grunden för universitetens autonomi. Regeringen vill alltså lyfta över den högsta makten över universitetssamfundet från sig själv till finansiärerna. Att universiteten får större ekonomisk autonomi får inte betyda att den administrativa autonomin inskränks. Också i modellen med stiftelseuniversitet måste kraven på självstyrelse uppfyllas och universitetssamfundet måste självt ha rätt att välja sin styrelse.

Grundlagsutskottet framhåller följande: "För att lagförslaget ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning bör det föreskrivas om styrelsens sammansättning och hur den utses på ett sätt som i sak tryggar universitetets självstyrelse också när universitetet är organiserat i form av en stiftelse. Detta förutsätter att medlemmarna av alla de grupper som nämns i 15 § 2 mom. i den nya universitetslagen är valbara till styrelsen och att styrelsens sammansättning bestäms genom beslut av universitetssamfundet självt och enligt samma principer som vid offentligrättsliga universitet." Men majoriteten av utskottsmedlemmarna tog ingen notis om kravet från grundlagsutskottet. Vi anser fortfarande att det hade behövts en fristående lag om stiftelseuniversitet.

Behörighetskrav för universitetets personal (RP 28 §)

För hög kvalitet på universitetsundervisningen och universitetsforskningen behövs det så höga behörighetskrav som möjligt. Enligt propositionen ska bestämmelser om behörighetskraven för personalen ingå i instruktionen för universiteten. Det är då lätt hänt att behörighetskraven för likadana anställningar varierar från universitet till universitet. Vi anser att behörighetskraven fortfarande ska ingå i förordning.

Personalens anställningsförhållande (RP 29 §)

Enligt propositionen är arbetsavtalsförhållande den enda anställningsformen. Tjänsteförhållanden är förknippade med legalitetsprincipen, det vill säga tjänsteutövningen ska vara rättvis, jämlik och basera sig på offentliga grunder. Arbetsavtalsförhållande är ett privaträttsligt förhållande där den anställda åläggs att fullfölja arbetsgivarens vilja. Traditionellt har det ansetts att redan möjligheten att utöva offentlig makt är ett fullgott kriterium för tjänsteförhållande. Universitetens ändrade ställning hindrar inte att de fortfarande har tjänsteförhållanden. Vi anser att tjänsteförhållande fortfarande ska finnas kvar på de poster där det ingår betydande utövning av offentlig makt och tjänsteansvar. Hierarkin måste klart säga ut att de som utövar offentlig makt är anställda i tjänsteförhållande. Det krävs en särskild lag om tjänstemännen vid universiteten med bestämmelser om villkoren för tjänsteförhållande.

Också grundlagsutskottet anser att universiteten har uppdrag som är förknippade med beslutandemakt och beslutandeansvar som motiverar att innehavarna fortfarande anställs i tjänsteförhållande. Detta gäller åtminstone den ledande förvaltnings-, undervisnings- och forskningspersonalen. Utskottet menar att universitetens särskilda uppdrag att utöva vetenskap och konst och deras roll att stå för den högsta utbildningen är förknippade med ett flertal lösningar av stor relevans för den enskildes rättsliga ställning. Bland dessa uppgifter märks beslut om antagning av studerande, bedömning av studieprestationer, examensbevis och disciplin. Anställningar som huvudsakligen innefattar den här typen av uppgifter bör också i fortsättningen vara tjänsteförhållanden.

Vidare är det viktigt att lagen säkerställer personalens ställning i tillräckligt hög grad. Personalens ställning och reformens konsekvenser för personalen är frågor som behandlas bristfälligt i både lagförslaget och motiven. Vid till exempel uppsägningar är rättssäkerheten reglerad på olika sätt vid tjänste- respektive arbetsavtalsförhållande. Vid arbetsförhållande finns det inga garantier för att anställningen fortsätter när rätten att vara tjänstledig försvinner. I universitetsvärlden är det emellertid en viktig fråga om anställningen fortsätter eller inte till exempel efter ett uppdrag som gästforskare eller forskare vid Finlands Akademi. Därmed har valet av anställningsmodell kopplingar till grundlagen som skyddar friheten för vetenskap, konst och den högsta utbildningen. Och ändå ordnar regeringen universitetspersonalens straffrättsliga ansvar genom en ändring av strafflagen. Propositionen saknar bestämmelser som förtydligar personalens rättsliga ställning och stärker deras rättssäkerhet. I propositionen föreslår regeringen rent av att tidsbegränsade anställningar ska kunna grunda sig på praxis. Vi kan inte acceptera detta och anser att en forskarkarriär i fyra steg är ett alltför otydligt kriterium för tidsbegränsade anställningar. På de två lägsta stegen är arbetet tidsbegränsat, men på de två högsta är anställningen som regel fast.

Målsättning (RP 45 §)

Enligt propositionen ska undervisningsministeriet och universiteten för ett visst antal år åt gången lägga upp kvantitativa och kvalitativa mål för verksamheten som är viktiga för utbildnings- och vetenskapspolitiken. Om målen vid respektive universitet inte kan samordnas får undervisningsministeriet besluta om de kvantitativa och kvalitativa målen när de ligger till grund för finansieringen för det aktuella universitetet. Detta ger ministeriet en orimligt stor roll i uppläggningen av målen för universiteten. Vi föreslår att det tillsätts en förlikningsnämnd om parterna inte kan nå samförstånd i resultatsamtalen. Statsrådet skulle välja ordförande i nämnden och båda parterna utse sina representanter.

Ikraftträdandelagen

Ikraftträdandelagen bör föreskriva att överföring av arbetsavtalsförhållanden eller till nya arbetsavtalsförhållanden ska gå till så att rättigheterna och skyldigheterna vid tidpunkten för överföringen och de anknytande anställningsförmånerna flyttar med till den nya arbetsgivaren precis som det föreskrivs i 10 § 1 mom. i arbetsavtalslagen. Detta innebär alltså att personalen flyttar över till den nya arbetsgivaren med gamla anställningsvillkor och att den nya arbetsgivaren svarar för alla åtaganden som den tidigare arbetsgivaren har. Dessutom ska man under en övergångsperiod, alltså 2010, i fråga om alla anställningar fortfarande följa den gällande lagstiftningen om anställningar och dessutom gällande tjänste- och arbetskollektivavtal. Under övergångsperioden måste det också avgöras hur lönevillkoren efter den avtalsperiod som går ut den 31 januari 2010 ska läggas fast.

Motivering

Allmänt

Enligt Vänsterförbundets uppfattning leder förslaget till universitetslag till att den akademiska kapitalismen införs i finländska universitet.

Vänsterförbundet anser att universitetslagspropositionen är ett diktat uppifrån och dessutom odemokratiskt. Den kritiska respons som framgår av många yttranden om propositionen har negligerats nästan helt och man har inte alls lyssnat till studerandena och dem som arbetar i universiteten.

Lagförslaget innebär att vetenskap och utbildning förvandlas till en försäljningsprodukt. I lagen föreslås att minst 40 procent av medlemmarna i universitetens styrelser ska vara utomstående och lagförslaget gör det rent av möjligt att ha en styrelsemajoritet i universiteten som består av utomstående personer. Enligt lagförslaget är styrelsen universitetets högsta beslutandeorgan i stället för kollegiet, där alla grupper som arbetar i universitetet är företrädda.

I kulturutskottets betänkande och i propositionen åberopar man den internationella utvecklingen. Med hänvisning till den rättfärdigar man en auktoritativ ledningsmodell och ett starkt utomstående grepp om beslutsfattande i ärenden som hör till universitetens autonomi. Även om det vid många internationella toppuniversitet finns styrelser med utomstående majoritet har exempelvis de båda europeiska topptenuniversiteten Oxford och Cambridge en stark intern förvaltning.

En viktig utbildningspolitisk princip i Finland har alltid varit att utbildningen är avgiftsfri ända från förskoleundervisningen till de högsta examina. Lagförslaget bryter mot denna princip och öppnar upp för terminsavgifter. Lagförslagets 10 § gör det möjligt att starta ett terminsavgiftsexperiment för studerande utanför EU. Dessutom blir det möjligt att ordna beställd utbildning vilket innebär att man säljer examina.

Internationella exempel visar att motsvarande terminsavgifter radikalt har minskat antalet utländska studerande. Andra exempel igen visar att man har blivit tvungen att utvidga terminsavgifterna också till andra studerandegrupper och att avgiftsnivån har höjts.

Experimentet med terminsavgifter leder till att utbildningen blir en produkt i stället för att man kunde fördela välfärdsökande kompetens och utbildning jämlikt. Experimentet försvårar internationaliseringen av högskolorna och ökar ojämlikheten. Dessutom innebär experimentet att dörren öppnas för en vidare tillämpning av ett system med terminsavgifter.

Vänsterförbundet anser att kommersialiseringen av examina och införandet av terminsavgifter binder upp utbildningen vid en ojämlikhetspolitik. I inget fall kan vi godkänna att principen om avgiftsfrihet överges.

På längre sikt leder den här akademiska kapitalismen till att vetenskapen i allt högre grad blir ett verktyg för konkurrens och ekonomisk tillväxt, vilket bland annat leder till en sjunkande utbildningsnivå.

Förslaget till universitetslag kan också äventyra vetenskapens, forskningens och undervisningens frihet. Vänsterförbundet ser inga grunder för att ombilda tjänsteförhållandena till arbetsförhållanden. Vi föreslår att utgångspunkten också i framtiden ska vara att universitetens personal står i tjänsteförhållande.

Lagberedningen

Universitetssamfundet har riktat skarp kritik mot förslaget till universitetslag. Samfundet upplever nu att det inte har blivit hört under lagberedningen även om man rent tekniskt har fått säga sitt.

Bristen på hörande har varit utmärkande för hur universitetslagen har behandlats i riksdagen. All den kritik mot lagen som har förts fram i samband med hörandet av sakkunniga har negligerats mer eller mindre helt i det slutliga lagförslaget. Också grundlagsutskottet har framfört kraftiga ställningstaganden och krävt många ändringar i sina utlåtanden om förslaget till universitetslag och om undervisningsministeriets förslag till ändringsparagrafer.

Under riksdagsbehandlingen har lagförslaget närmast ändrats till de delar grundlagsutskottet har förutsatt. Men grundlagsutskottets kritiska bedömningar har inte beaktats på de punkter som inte har kategoriserats som hinder för en vanlig lagstiftningsordning.

När det gäller de offentligrättsliga universiteten framförde grundlagsutskottet utöver sitt egentliga utlåtande många mycket kritiska påpekanden. När utskottet tog ställning till frågan om personalens anställningsförhållande konstaterade det att det finns skäl att bibehålla tjänsteförhållandena åtminstone när det gäller universitetets administrativa ledning samt undervisnings- och forskningspersonal.

Grundlagsutskottets anmärkningar skulle ha motiverat mera djupgående korrigeringar av lagförslaget än vad som var möjligt inom den tidtabell som stod till kulturutskottets förfogande. I betänkandet beaktas grundlagsutskottets bokstav men inte dess kritiska anda.

Utmärkande för hela beredningen av universitetslagen har varit brådska. Undervisningsminister Henna Virkkunen har beskrivit lagförslaget med ett citat av den tidigare undervisningsminister Sari Sarkomaa som "det bästa som har hänt universiteten sedan de grundades". Om så är skulle man kunna tro att också universitetssamfundet hade tagit emot lagen med jubel.

En så här stor reform borde inte köras igenom med brådska och hafs utan den borde beredas lika grundligt som man i tiden beredde sig för att byta ut de ruttnande ekbjälkarna i Oxfords universitet. Eftersom man visste att de bärande konstruktionerna skulle behöva bytas ut om 500 år planterade man ekfrön samtidigt som bygget inleddes så att de säkert skulle hinna växa till sig.

Universitetens autonomi och demokrati

Enligt Vänsterförbundets uppfattning är utvecklingen av universiteten en mångsidig och bred utmaning där många faktorer måste beaktas samtidigt i stället för att reglera en och annan särfråga.

Målet med universitetsreformen är att stärka den finländska högskoleutbildningen och forskningen. Den bästa garanten för kvalitet är ordentlig resursering och respekt för vetenskapens egna utvärderingsmekanismer. Sådana mekanismer är exempelvis kollegial utvärdering och kollegialt beslutsfattande. De finländska universiteten har med hänsyn till sina resurser klarat sig bra.

Det lagförslag som godkänts i betänkandet bygger på den felaktiga uppfattningen att man genom att öka den utomstående styrningen inom universiteten samtidigt förbättrar undervisningens och forskningens kvalitet.

Den nya universitetslagen har motiverats ibland med större möjligheter att samla in finansiering från marknaderna, ibland med att det är nödvändigt att koncentrera befogenheterna för att kunna gallra bland funktionerna. De offentligt uttalade målen har alltså varit förbryllande motstridiga. Utsikterna till bättre marknadsbaserad finansiering har grundat sig på helt felaktiga bedömningar och uppfattningar om att den ekonomiska tillväxt som har varit rådande under de senaste åren och grunden för den skulle vara hållbar. En förvaltning som bygger på ordergivning strider helt mot hela universitetsidén.

Enligt Vänsterförbundets uppfattning ger utkastet till universitetslag begreppet autonomi en smal innebörd som avviker från den rådande uppfattningen om autonomins natur. Universiteten görs till ett konkurrensinstrument för statsförvaltningen och delvis också företagen. Detta kommer särskilt klart till synes i den föreslagna chefsdominerade förvaltningsmodellen.

Utgångspunkten för lagförslaget har varit att öka universitetens autonomi. Men autonomibegreppet har begränsats till att gälla endast ekonomiska frågor medan frågan om universitetens interna demokrati har behandlats styvmoderligt. Den föreslagna chefsdominerade organisationsstrukturen inom universiteten leder i praktiken till att universitetens autonoma ställning försvagas bland annat på följande sätt:

Enligt utskottets betänkande ska den högsta makten i ett universitet utövas av dess styrelse (som bland annat väljer rektor och godkänner universitetets instruktion) och förslaget gör det möjligt att inom universitetet besluta överföra makten till utomstående aktörer inom ramen för universitetens styrelser.

Det förslag som nu ingår i betänkandet försvagar det vetenskapliga samfundets, personalens och de studerandes relativa ställning i beslutsfattandet, eftersom universitetskollegiet reduceras närmast till ett valmöte.

Förslaget i betänkandet att ge rektorn en väldigt stark ställning i konfliktsituationer i förhållande till forskarsamfundet och de studerande grundar sig på de bestämmelser som ger rektorn en position av något slags verkställande direktör för universitetet, och att styrelsemajoriteten eventuellt består av företrädare för aktörer utanför universitetet och på att rektorn inte är bunden vid något kollegialt universitetsorgans framställningar när han eller hon fattar beslut om personer som ska väljas utifrån vetenskaplig expertis.

Förslaget i betänkandet försämrar ställningen för den som utnämnts till tjänster för viss tid eller tills vidare. Deras relativt oberoende ställning ändrar när tjänsteförhållandena omvandlas till arbetsförhållanden och när rätten att anställa och säga upp personal koncentreras till rektorn. Förslaget i betänkandet gör det möjligt att försämra ställningen för universitetssamfundets majoritet samtidigt som deras anställningstrygghet lider.

Förslaget i betänkandet leder i värsta fall till att universiteten via nationella innovationsstrategier och motsvarande politikhandlingar binds till staten och företagen som något slags "producenter" av vetenskapstjänster. Via den statliga resultatstyrningen förmedlas företagens konkurrens på marknaden till universiteten och deras forskningsinriktningar.

Vänsterförbundet understryker betydelsen av universitetens autonomi. Syftet med autonomi, det vill säga oberoende forskning och undervisning, kan inte förverkligas om inte universitetens inre organisation respekterar de krav på jämlikhet, offentlig debatt och beslutsfattande som följer av vetenskapsinstitutionernas natur. Det är nödvändigt att skapa en stark ställning för kollegiala förvaltningsorgan som består av universitetssamfundets medlemmar. I detta avseende öppnar förslaget för kritik. Vi anser att det förslag som utskottet har godkänt i sitt betänkande som helhet försvagar universitetens interna autonomi och att autonomin i lagförslaget avviker från det sätt på vilket man i andra lagar har definierat innehållet i autonomin.

Bildningsuniversitetets natur

Vänsterförbundet lyftar fram universitetens grundläggande uppgifter att söka och producera nya kunskaper, säkerställa en vetenskaplig grund för undervisning och borga för lärarnas vetenskapliga kompetens och för forskarutbildningen. Tanken bakom akademisk utbildning är att utveckla ett på vetenskap baserat kritiskt tänkande, lära ut akademisk bildning och förbereda de studerande för ett akademiskt yrke.

I de tidigare skedena av reformen har man gjort den bedömningen att forskarnas och vetenskapssamfundets frihet med tanke på universitetets traditionella samhällsuppdrag är en viktig del av hela universitetsväsendets grundläggande natur och att det även under ändrade förhållanden är en första rangens fråga att bibehålla och trygga den, också med hänsyn till styrningen av universitetens funktioner. Denna frihet anses vara en grundsten för skapande samt forsknings- och utbildningsetik.

I det förslag utskottet lägger fram beaktar man inte det nuvarande universitetsväsendets mångfald när man direkt binder målen till statens innovationspolitik. I verkligheten bildar universitetens olika funktioner en mångsidig helhet som täcker in grundforskning och tillämpande forskning, utvecklingsprojekt som berör såväl universitetens egna funktioner som utomstående, undervisning på många olika utbildningsnivåer (grundutbildning, fortbildning och vidareutbildning), otaliga former av expertuppdrag samt, i anslutning till den tredje uppgiften, innovationsutnyttjande projekt, funktioner som främjar den regionala utvecklingen och rent av företagsverksamhet.

Vänsterförbundet understryker att universitetens så kallade tredje uppgift, det vill säga samspelet med det övriga samhället och samhällseffekterna av forskningsresultat och konstnärlig verksamhet, måste betraktas ur ett brett perspektiv som täcker in hela samhället. Men de två andra uppgifterna, forskning och undervisning, ses som viktigare än den tredje uppgiften.

Vänsterförbundet gör den bedömningen att den självstyrda förvaltningsmodellen och uppfattningen att universiteten ska vara ett instrument för det omkringliggande samhället och i all synnerhet för ekonomiska mål äventyrar universitetens viktigaste bildningsuppgifter, det vill säga hela tanken med bildningsuniversitet. Det finns också de som gjort bedömningen att den arbetsbörda som följer av att universiteten ska börja fiska efter utomstående finansiering tillsammans med den kraftiga inriktningen på kortsiktig beställningsforskning kan leda till att satsningarna på grundläggande forskning minskar så kraftigt att det blir allt svårare att förverkliga universitetets grundläggande uppgift.

Detaljmotivering

Lagförslag 1. Universitetslagen

3 §. Självstyrelse.

Vi föreslår att paragrafens 1 mom. ändras så att syftet med självstyrelse klart sägs ut och att en passus om forskningens frihet infogas. Bestämmelsen får följande lydelse: "Universiteten har självstyrelse genom vilken konstens, vetenskapens och den högsta undervisningens samt forskningens frihet tryggas. Självstyrelsen ska innefatta rätten att fatta beslut i ärenden som gäller den interna förvaltningen. Till självstyrelsen hör också den interna självstyrelsen, med vilket avses universitetspersonalens rätt till demokratiskt beslutsfattande i ärenden som gäller den interna förvaltningen."

10 §. Avgift för utbildningsprogram.

  Vi föreslår att hela paragrafen stryks ur lagen. Vårt förslag innebär samtidigt att paragrafnumreringen härifrån framåt ändras.

I den utformning som utskottet har godkänt paragrafen föreslås ett försök med terminsavgifter som för universitetens del ska gälla magisterprogram. Försöket kan enligt universitets prövning omfatta alla program på främmande språk när den studerande rekryteras också från länder utanför EU och ESS. Det föreslås att det i avtal mellan undervisningsningsministeriet och universiteten på framställning av universiteten ska överenskommas om vilka utbildningsprogram avgifter får tas ut för. Bestämmelser om detta ska kunna utfärdas genom förordning av undervisningsministeriet.

Vänsterförbundet motsätter sig en avgiftsbeläggning av universitetsutbildningen. Enligt vår uppfattning innebär förslaget med försök med terminsavgifter ett första steg mot att ta i bruk terminsavgifter för alla.

Enligt vår uppfattning är förslaget problematiskt av följande skäl:

Avgiftsbeläggningen ändrar förhållandet mellan lärare och studerande till ett förhållande mellan en serviceproducent och en konsument. Detta är skadligt för det nödvändiga förtroendet mellan lärare och studerande.

Universitetsundervisningen och bedömningen av prestationer måste vara absolut jämlik. En situation där en del av en undervisningsgrupp är betalande kunder medan andra inte är det hotar det jämlika bemötandet.

Försöket kan locka universitet att utveckla potentiella avgiftsbelagda magistersprogram också i lägen där en sådan verksamhet stjäl resurser från forskning och forskningsbaserad undervisning. Risken är särskilt stor inom humaniora, där det är svårt att få fram utomstående finansiering.

Försöket med avgifter motiveras med att det ger högskolorna en möjlighet att reagera snabbt och flexibelt på ändringar på den internationella utbildningsmarknaden. Men denna motivering står nästan direkt i strid med universitetens grundläggande uppgift. Forskning och forskningsbaserad undervisning är inte ett snabbt arbete och inriktningarna kan inte läggas om på ett särskilt flexibelt sätt. Universiteten kan vara internationella bara om detta grundar sig på internationellt forskningsarbete och rörlighet bland forskare, lärare och studerande. Syftet med internationalism ska inte vara att tillfredsställa de internationella utbildningsmarknadernas behov.

Försöket förpliktar högskolorna att samla in och tillställa undervisningsministeriet material för uppföljning. Detta lägger ytterligare sten på undervisningspersonalens arbetsbörda. Det rör sig om en uppgift som inte på något sätt hänger samman med universitetets egentliga uppdrag. Dessutom strider det mot strävan att befästa högskolornas autonomi.

Utöver det som har sagts ovan kan man dessutom konstatera att avgiftsförsöket, där man uppbär en avgift av studerande utanför EU/EES-området, är protektionistiskt och orättvist särskilt gentemot studerande från fattiga länder eller fattiga studerande från rika länder.

13 § (14 §). Styrelsen för ett offentligrättsligt universitet. Strykning av 2 mom. 7 och 8 punkten.

Vänsterförbundet anser att det är universitetskollegiet som ska ha i uppgift att välja rektor. Vi föreslår därför att 13 § (14 §) 2 mom. 7 punkten stryks i denna paragraf och överförs till 22 § 4 mom. som en ny 9 punkt, vilket innebär att uppgifterna att välja rektor överförs till universitetskollegiet.

Vänsterförbundet anser att beslut om universitetets instruktion ska fattas av universitetskollegiet. Vi föreslår därför att 13 § (14 §) 8 punkten stryks i lagen och att bestämmelsen om vem som beslutar om instruktionen överförs till 22 § 4 mom. som en ny 10 punkt.

14 § (15 §). Sammansättningen av styrelsen för ett offentligrättsligt universitet. 14 § 1 mom.

Vi föreslår att bestämmelsen ändras så att det i styrelsen för ett offentligrättsligt universitet finns minst 7 och högst 15 medlemmar i enlighet med vad universitetskollegiet bestämmer. I vårt förslag garanterar bestämmelsen en trepartsrepresentation i styrelsen bättre än i utskottets förslag om minst 6 och högst 14 medlemmar i styrelsen.

14 § 4 mom.

Vi föreslår att 2 mom., som har ändrats till följd av grundlagsutskottets utlåtande, ändras så att formuleringen bättre tryggar universitetets självstyrelse. Bestämmelsen får då följande lydelse: "Minst två (2) och högst 40 procent av medlemmarna i styrelsen kan vara andra personer än de som avses i 2 mom. De ska företräda mångsidig sakkunskap i samhällsliv och de vetenskaper eller konstarter som hör till universitetets verksamhetsområde. Varje styrelsemedlem har en personlig suppleant som väljs i samma ordning som den ordinarie medlemmen."

14 § 7 mom.

Vårt förslag till 4 mom. garanterar utomstående ett minimum om två styrelseplatser. Vi anser att styrelsens ordförande bör vara en som representerar de utomstående grupperna. Vi föreslår därför att momentet ändras på följande sätt: "Styrelsen utser en av de medlemmar som avses i 4 mom. till ordförande."

15 § (16 §).

Mandattid för styrelsen för ett offentligrättsligt universitet samt styrelsemedlems avgång och entledigande. 15 § 3 mom.

  I betänkandet har man stannat för en lösning där entledigande av en styrelsemedlem är beroende av styrelsens egen framställning. Vi vill att universitetskollegiet ska kunna fatta beslut om entledigande utan framställning från styrelsen. Vi föreslår därför följande formulering: "(Utesl.) Beslut om entledigande av en styrelsemedlem fattas av universitetskollegiet, om två tredjedelar (2/3) av medlemmar understöder beslutet. Beslutet ska iakttas trots ändringssökande om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat."

16 § (17 §). Rektorerna för ett offentligrättsligt universitet. 16 §:n 2 mom.

  Förslaget om hur universitetens förvaltning ska ordnas innebär en stark koncentration av beslutsmakten till rektorn. Det är uppenbart att man haft det privata näringslivet som förebild i detta avseende. I vetenskapssamfundet är utvärderingen av vetenskaplig kompetens en väsentlig del av det kollegiala beslutsfattandet. Därför borde kanslerns eller rektorns beslut vid val av den vetenskapliga personalen basera sig på en framställning från universitetets behöriga kollegiala expertorgan. Vi föreslår därför att 16 § (17 §) 2 mom. får en ny 7 punkt: "Vid val av personal på basis av vetenskaplig kompetens ska kansler eller rektor fatta sitt beslut på framställning av ett behörigt kollegialt expertorgan vid universitetet. Bestämmelser om detta organ finns i det offentligrättsliga universitetets instruktion."

17 § (18 §). Val av rektor för ett offentligrättsligt universitet. 17 § 1 mom.

  Med avvikelse från propositionen föreslår vi att rektorn och eventuella prorektorer ska väljas av universitetskollegiet och inte av styrelsen. Vårt förslag till bestämmelsen lyder: "Universitetskollegiet för ett offentligrättsligt universitet utser rektor och eventuella prorektorer för högst fem år i sänder. Den som väljs till rektor ska ha avlagt doktorsexamen och ha den förmåga och yrkesskicklighet som behövs för att sköta rektorns uppgifter och i praktiken visa god ledarförmåga. Av den som väljs till rektor för Bildkonstakademin, Sibelius-Akademin och Teaterhögskolan krävs dock inte rektorsexamen."

17 § (nytt) 2 mom.

Vi föreslår att det ska vara möjligt för universitetskollegiet att på goda grunder avskeda rektorn. Vårt förslag till nytt 2 mom. lyder som följer: "Universitetskollegiet för ett offentligrättsligt universitet kan på goda grunder avskeda rektorn eller prorektorerna."

21 § (22 §). Ett offentligrättsligt universitets universitetskollegium. 21 § 1 mom.

Vi föreslår att det föreskrivs att universitetskollegiet är universitetets högsta beslutsfattande organ. I sin ändrade form föreslås 1 mom. lyda på följande sätt: "Ett offentligrättsligt universitets högsta beslutandeorgan är universitetskollegiet, vars medlemstal fastställs i universitetets instruktion."

21 § 4 mom.

Vi föreslår att universitetskollegiet skulle fatta beslut om att entlediga en styrelsemedlem utan framställning om detta från styrelsen (ändring av 4 punkten).

Med avvikelse från propositionen föreslår vi att rektor eller rektorerna väljs av universitetskollegiet som också fastställer arbetsfördelningen mellan dem samt fattar beslut om avskedande (Ny 9 punkt). Universitetskollegiet ska också godkänna universitetets instruktion och motsvarande allmänna bestämmelser om konstituering samt fatta beslut om universitetets funktionella struktur (ny 10 punkt).

23 § (24 §). Stiftelseuniversitetens organ. 1 mom.

Med avvikelse från utskottets förslag föreslår vi att rektorn väljs av ett kollegialt förvaltningsorgan och inte av styrelsen, såsom det föreslås i betänkandet. Den punkt som reglerar rektorsvalet föreslår vi att ska bli ny 6 punkt i 25 § (26 §). Vi föreslår därför att momentets sista mening stryks varvid 1 mom. får följande lydelse: "Styrelsen för ett stiftelseuniversitet har till uppgift att besluta om universitetets strategi, frågor som gäller universitetets verksamhet och ekonomi och andra planer av större betydelse. Dessutom ska styrelsen välja rektor, som skall leda universitetets verksamhet. (Utesl.)"

3 mom.

Vi föreslår att bestämmelsen ändras så att av styrelsepresidiet i ett stiftelseuniversitet endast ordföranden förutsätts stå utanför universitetssamfundet medan vice ordförandena kunde ha sin förankring i universitetssamfundet. Vi föreslår därför följande lydelse: "Styrelsen väljer inom sig en ordförande, och den ska inte vara en person som avses i 15 § 2 mom."

24 (25) §. Stiftelseuniversitets rektor.

  Vi föreslår att 1 mom. 6 punkten ändras till att kanslers och rektors beslut om att anställa personal som ska ha vetenskaplig sakkunskap kopplas ihop med ett förslag från det behöriga kollegiala sakkunnigorganet för universitetssamfundet. Vårt förslag till 6) är: "Besluta om anställning och uppsägning av peronal, dock så att kansler eller rektor ska fatta beslutet vid anställning av personal på grundval av vetenskaplig sakkunskap på förslag från det behöriga kollegiala sakkunnigorganet vid universitet."

25 (26) §. Stiftelseuniversitetets gemensamma kollegiala förvaltningsorgan.

  Det handlar om uppgifterna för ett kollegialt förvaltningsorgan vid stiftelseuniversiteten.

Vi föreslår en ny 6 punkt till 25 (26) § 1 mom. Den föreskriver om överföring av valet av rektor för ett stiftelseuniversitet på det kollegiala förvaltningsorganet. I betänkandet är det universitetsstyrelsen som väljer rektor. Vi föreslår en ny 6 punkt: "Välja rektor eller rektorer och bestämma om arbetsfördelningen mellan dem samt avskeda rektor eller rektorerna om det finns ett motiverat skäl till det".

Vidare föreslår vi en ny 7 punkt i paragrafen. Den föreskriver att instruktionen för stiftelseuniversitetet ska godkännas av det kollegiala förvaltningsorganet. Vår nya 7 punkt lyder: "godkänna instruktionerna och andra liknande bestämmelser om den allmänna organiseringen och besluta om universitetets verksamhetsstruktur."

2 mom.

Vi föreslår ett nytt 2 mom. som säger att bestämmelserna om val av rektor i 17 § som gäller universitetskollegiet vid offentligrättsliga universitet och i tillämpliga delar 21 § om universitetskollegiets uppgifter i övrigt tillämpas på kollegiala förvaltningsorgan. (Referenser till 18 och 22 § i betänkandet).

3 mom.

Vi föreslår en ändring i början av momentet. Vi vill stryka den övre gränsen (50) för antalet medlemmar i det kollegiala förvaltningsorganet. Momentet får följande lydelse: "Antalet medlemmar i det kollegiala förvaltningsorganet fastställs i instruktionen för universitetet och där ska endast de grupper i universitetssamfundet som nämns i 15 § 2 mom. vara företrädda. Antalet medlemmar från varje grupp ska vara färre än hälften av det totala antalet medlemmar i förvaltningsorganet. Medlemmarna i förvaltningsorganet ska utses av respektive grupp i universitetssamfundet."

31 §. Universitetets personal.

Vi föreslår att paragrafen får följande lydelse: "Vid universitetet finns professorer och annan undervisnings- och forskningspersonal samt personal för skötsel av övriga uppgifter. Bestämmelser om behörighetsvillkor och anställningsregler ska utfärdas genom förordning av statsrådet."

32 §. Personalens anställningsförhållande.

  Vi föreslår att anställningsförhållandena som regel ska vara tjänsteförhållanden. Paragrafen lyder då: "De anställda vid universitetet står i tjänsteförhållande. Av särskilda skäl kan de anställda stå i arbetsavtalsförhållande, om det inte ingår i deras uppgifter att besluta om antagning av studerande, bedöma studieprestationer, utfärda examensbevis eller fatta beslut i disciplinärenden."

38 §. Mottagande av studieplats. 2 mom.

Vi föreslår en ny bestämmelse för att studenterna inte ska gå miste om sin studieplats automatiskt: "... Om den som har antagits som studerande inte lämnar detta meddelande inom utsatt tid, går studieplatsen förlorad." Bestämmelsen kunde lindras en aning till exempel i slutet "går studieplatsen förlorad, om han eller hon inte lägger fram ett godtagbart skäl för frånvaron inom tre (3) månader efter fristen." Hela momentet lyder alltså: "Den som har antagits som studerande ska inom den tid som anges i universitetets antagningsmeddelande meddela universitetet att han eller hon tar emot studieplatsen. Om den som har antagits som studerande inte lämnar detta meddelande inom utsatt tid, går studieplatsen förlorad, om han eller hon inte lägger fram ett godtagbart skäl för frånvaron inom tre (3) månader efter den utsatta tiden. Den som har antagits till fler än en utbildning som leder till högskoleexamen vid universitet och yrkeshögskolor, ska lämna meddelande endast till den utbildning där han eller hon tar emot studieplatsen. Universitetet ska utan dröjsmål göra en anteckning i universitetens register över sökande och studierätt om att studieplatsen har tagits emot."

37 § (38 §). Studierätt. 3 mom.

Vi vill att sjukskrivning inte ska räknas in i tiden för att avlägga universitetsstudier. Momentet får då följande lydelse: "I den tid det tar att avlägga examen inräknas inte frånvaro som beror på fullgörande av frivillig militärtjänst eller skyldigheten att försvara landet eller på moderskaps-, faderskaps- eller föräldraledighet eller sjukskrivning. I den tid det tar att avlägga examen inräknas inte annan frånvaro på högst fyra terminer under vilka den studerande har anmält sig som frånvarande enligt 36 §."

48 §. Målsättning. 2 mom.

Bestämmelsen om att undervisningsministeriet har rätt att bestämma om de kvantitativa och kvalitativa målen vid meningsskiljaktigheter kan kränka universitetets självstyrelse. Därför föreslår vi att 44 § (45 §) 2 mom. stryks.

49 §. Grunderna för fastställande av den statliga finansieringen. 2 mom.

Vi föreslår att bestämmelsen om universitetsindex öppnas. Det är befogat eftersom indexjusteringarna kommer att göras mycket sällan och merparten av universitetens kostnader är personalutgifter. Vi föreslår följande lydelse: "Det i 1 mom. avsedda anslag i budgeten som anvisats för universiteten föregående år höjs med undantag av poster av engångsnatur så att det motsvarar den årliga höjningen av kostnadsnivån enligt universitetsindexet. Universitetsindexet består av förändringen i det allmänna förtjänstnivåindexet med 64 procents viktning, förändringen i konsumentindexet med 21 procents viktning och förändringen i partiprisindexet med 15 procents viktning."

Motivering

Revideringen av lagstiftningen om universitet behövs. Utvecklingen av universiteten måste ske så att man tryggar ett brett universitetsnät som täcker hela landet och en stark autonomi för universiteten. Universiteten ska också vara jämbördiga när det gäller verksamhetsresurser och anställningsvillkoren för personalen. Om universiteten inte längre har ställningen av räkenskapsverk får de också mycket större frihet. Det är bra att kulturutskottet i sitt betänkande understryker att universiteten bör vara dynamiska och även i framtiden utgöra grunden för den nationella bildningen.

De största missförhållandena i regeringens lagförslag har att göra med den undergrävda autonomin och säkerställande av personalens ställning.

Propositionen överför i praktiken beslutsmakten till kretsar som står utanför universitetet. Kulturutskottet beaktade under behandlingen grundlagsutskottets ställningstagande när det gällde universitetens autonomi. Men grundlagsutskottet befattade sig inte med antalet medlemmar i styrelsen. Det måste vara möjligt att ha fler än 16 medlemmar i styrelsen. Universitetspersonalen måste vara bättre företrädd i styrelsen och därför måste också kategorin övrig personal särskiljas till en egen grupp. Lagförslaget tar inte heller ställning till en sammansättning med ett udda antal medlemmar. Det är också nödvändigt att styrelsemedlemmarna har personliga suppleanter som kan företräda respektive grupp i styrelsen när den ordinarie medlemmen har förhinder.

Det bör säkerställas att universitetets representanter är i majoritet både i styrelsen och i kollegierna. Endast på detta sätt kan universitetens autonomi tryggas. Universitetens kollegier bör få en mera framskjuten position. I lagförslaget sägs det att kollegiet kan ha högst 50 medlemmar. Eftersom universiteten är så olika är det viktigt att de själva kan påverka kollegiets storlek. Jag föreslår att det i lagen föreskrivs att kollegiet ska ha minst 30 men högst 100 medlemmar och att medlemmarna ska ha personliga suppleanter. Den nya lagen föreskriver inte entydigt om valet av universitetskollegier. I lagen bör nämnas att kollegiets medlemmar väljs med proportionella val, förutom studentmedlemmarna, som utses av studentkåren. Enligt lagförslaget fastställer kollegiet valet av de styrelsemedlemmar som utses av de olika grupperna i universitetssamfundet. Denna punkt i momentet måste strykas eftersom kollegiet bör vara bundet vid det val som grupperna gör. Eftersom universiteten är olika och olika stora måste de också ha möjligheter till större kollegier.

Bland uppgifterna för en rektor för ett offentligrättsligt universitet bör nämnas ansvaret för att universitetets strategi förverkligas. Beslut om strategin fattas av universitetets styrelse och det är viktigt att det explicit nämns att det är rektorns uppgift att se till att den förverkligas.

I framtiden bör det genom förordning av statsrådet föreskrivas om behörighetsvillkor för och val av universitetets personal. Praxis med instruktioner kan leda till splittrade och divergerande rekryteringsförfaranden. Lagförslaget fastställer att universitetspersonalens anställningsförhållanden är arbetsförhållanden. Det finns ändå skäl att bibehålla tjänsteförhållanden i sådana uppdrag som innebär utövande av offentlig makt. Själva undervisningsuppdraget är i många avseenden utövande av offentlig makt och därför bör anställningsförhållandet fortsättningsvis ha formen av tjänsteförhållande. Enligt grundlagsutskottets uppfattning (GrUU 11/2009 rd) är beslut om antagande av studerande, bedömning av studieprestationer, utfärdande av ett examensbevis och utövande av disciplin sådana uppgifter och den beslutsrätt och det ansvar som är förknippat med uppgifterna talar för att anställningsförhållandet borde vara ett tjänsteförhållande, åtminstone när det gäller personalen i universitetens ledning samt i undervisnings- och forskningsarbete.

I början av reformeringsarbetet lovade man universitetets personal att deras anställningsvillkor under övergångsperioden skulle bibehållas minst på samma nivå som vid övergångstidpunkten och att detta skulle föreskrivas i lag. Löftet får inte brytas. Det är nödvändigt att i lagen om införande av universitetslagen närmare föreskriva om personalens rättigheter under övergångsskedet. I ikraftträdandelagen bör skrivas ut att för universitetens personal tillämpas de tjänste- och kollektivavtalsbestämmelser som gällde den 1 oktober 2010 till dess att parterna genom tjänste- och kollektivavtalsförhandlingar kommer överens om nya avtal. I praktiken är detta det enda tillfredsställande sättet att säkerställa personalens ställning under övergångsperioden. I lagen bör också skrivas in att den som är behörig för undervisnings- och forskningsuppgifter när lagen träder i kraft bibehåller sin behörighet.

Lagförslaget innebär en helt onödig utvidgning av arbetsavtalslagens grunder för visstidsanställningar. Redan nu arbetar över hälften av universitetens personal i anställningsförhållanden för viss tid där omotiverad länkning av anställningar hör till vardagen. Rätten att göra så ska inte längre utvidgas i lag utan tvärtom bör man föreskriva att arbetsgivaren i första hand ska erbjuda sina visstidsanställda nya arbetsförhållanden.

Jag stöder också de ändringsförslag som kulturutskottet kommer med i sitt betänkande.